Det är inte någon nyhet att Vänsterpartiet skrev in i partiets valplattform att man skulle arbeta för införandet av sex timmars arbetsdag, det gjorde kongressen trots motstånd från partistyrelsen. Miljöpartiet gjorde likadant, deras kongress kom fram till att 35 timmars arbetsdag var första målet.
Visst, med tanke på arbetslösheten så är det inga tokiga förslag. Bantar man bort tio procent eller mer av antalet arbetade timmar så kommer det naturligtvis att behövas fler anställda. Men det finns en sak som stör mig, låt vara att det säkerligen är ett borgerligt sätt att se saken, men det är ålderskurvan bland befolkningen i sin helhet.
I år slås antagligen alla tiders rekord i antal nyblivna folkpensionärer. Nästa år kommer årets rekord att slås och 2012 kommer det återigen att bli ett nytt rekord. Aldrig tidigare har en så stor del av befolkningen varit ålderspensionärer, och det bara ökar. I år pensioneras alla som föddes 1945, och visst, aldrig förr har en grupp pensionärer varit så pigga. Men denna friskhet är inget som varar för evigt. Vi kan räkna med att 45-orna om tio år börjar bli tämligen vårdkrävande, och sedan ökar samhällets kostnader för dem varje år som går. Det drabbar den kommunala äldreomsorgen och det drabbar landstingen i form av ökade vårdkostnader både i sluten- och öppenvården.
Dessutom så kommer det att krävas väldigt mycket nyanställningar. Men gamlingarna ska ha pension ända fram tills de dör och sammantaget så kommer skattebetalarnas börda att öka något alldeles ofantligt ända fram till mitten av 40-talet. Vad det betyder i form av offentliga utgifter är lätt att räkna ut, ska man dessutom genomföra en arbetstidsförkortning på tio procent eller mer så krävs det rejäla skatteökningar för normalinkomsttagarna. Vill man dessutom agera för nolltillväxt så har vi hamnat med skägget i brevlådan rejält. Här går det inte att hålla sig med en pseudomarxistisk grundsyn för slantarna måste in, oavsett vilken typ av samhällsekonomi man förespråkar.
En första åtgärd blir antagligen att omvärdera hur mycket vård man ska ge gamlingar. Hur högt upp i åldrarna ska man t.ex. utföra bypassoperationer? Ska man verkligen operera 80-åringar som fått cancer? Det blir frågor som berör filosofin, människovärdet och vården i livets slutskede. Redan idag fattar man i praktiken beslut om vilka man ska försöka rädda, men i framtiden kommer man tvingas att höja kraven för dem som man anser ska räddas. Hur gör man den sortens bedömningar idag, och hur kommer det att se ut år 2025? Inte som idag i alla fall, det kan vi vara förvissade om.
Vi måste börja tala högt om hur vi ska ha det i framtiden. Ska bara miljonärer ha rätt till vård efter fyllda 90? De som kan betala för sin vård?
i Tags: om Ättestupa, Fyrtiotalisterna, Pension, Sjukvård, Äldrevård, Arbetstidsförkortning, Nolltillväxt, Politik ab12 ex12 dn12 svd12 t
33 svar till “Dags Införa Ättestupa MP och V ??”
Tänk vad det ska vara så svårt att förstå:
Vi har sedan sedan 8-timmarsdagen infördes för över hundra år sedan rationaliserat, effektiviserat, och senare datoriserat och robotiserat. Ändå kortas inte normen för heltid. Vi är i dag strukturellt beroende av ständiga konsumtionsökningar för att hålla arbetslösheten på rimliga nivåer samtidig håller överkonsumtionen på att föröda planerten. Vi kan ö- inte som vänstern – arbetstidsförkorta med bibehållen lön. Vi måste däremot erbjudas möjligheten att konsumera egen tid i stället för prylar. Här följer ett antal myter från Birger Schlaugs blogg idag:
Varför denna upprördhet över att sänka arbetstiden? Jo, det finns några myter som man fastnat i. En sådan myt gör gällande att stora pensionsavgångar i det så kallade köttberget (40-talister) kommer att leda till arbetskraftsbrist – inte minst inom kommuner och landsting. Vi kommer att stå där utan undersköterskor, lärare och sjuksköterskor en vacker dag… Då kan vi ju inte minska arbetstiden…
Men hur ser det ut? Jo, till hösten beräknas arbetslösheten att vara uppe i 10 procent. Och det trots att över hälften av 40-talisterna redan uppnått pensionsålder. Det vill säga: hälften av det köttberg, som Pär Nuder så finkänsligt döpte oss 40-talister till, har redan gått i pension. Och likt förbaskat har vi en arbetslöshet på cirka 10 procent. Än högre för unga.
Nu är jag inte ensam om att inse detta. Jan Larsson, tidigare s-märkt kommunalråd i Katrineholm skriver i en krönika att han håller med mig i denna analys. Och på den borgerliga sidan finns också en del som vågar simma mot strömmen.
2.
En annan myt, som värnas inte minst av partiledningen i Miljöpartiet, är den som berättar att stora investeringar i omställning till ett miljöanpassat samhälle – järnvägsinvesteringar, miljöbilar, vindkraft etc – leder till att det behövs så mycket arbetskraft att sänkt arbetstid är omöjligt.
Men de miljörelaterade jobben ger inte fler arbetstillfällen. De ger andra arbetstillfällen. Men inte fler. Dessa jobb skall ju ersätta gamla jobb – vi ska ju inte både bygga miljöbilar och gamla bensinbilar, inte bygga järnvägar och motorvägstunnlar, inte bygga vindkraft och sysselsätta oss med hantering av fossila bränslen. Det är ju lika dumt som att påstå att vi skulle ha fått mer jobb genom att både tillverka CD-plattor och vinylplattor, både platt-teve och tjockteve, både tangentbort för datorer och skrivmaskiner, både moderna eltåg och ånglok.
3.
Lägg till det att i stort sett varje miljard som investeras i näringslivet de närmaste åren har ett enda syfte: att rationalisera bort arbetskraft. Precis som det har varit under flera årtionden. Allt färre arbetstimmar finns således inom en rad olika sektorer – inte minst inom industri och tillverkning.
Liknande rationalisering sker även inom tjänstesektorn, där vi i egenskap av kunder gör alltmer själva. Vi scannar våra varor på ICA, vi betalar räkningarna via Internet och på Woody plockar vi våra bräder till husbygget själva.
4.
Men det är inte bara detta som talar för att det inte kommer att lida brist på arbetskraft: många som uppnått pensionsålder vill jobba vidare – kanske på halvtid eller kvartstid för att få ut livskvalitet såväl genom ökad fri tid som en fot kvar i sitt gamla yrke. Ett perfekt liv för många.
5.
Förresten: i takt med att världen globaliserats kommer också varje form av uppkommen arbetskraftsbrist att mötas med invandring – världen lider nämligen inte brist på människor och arbetskraft.
Det finns bara ett rimligt sätt att hantera arbetsmarknaden om man vill uppnå någon sorts solidarisk fördelning av de reella jobb som kommer att finnas i ett utvecklat samälle: Sänk normalarbetstiden från 40 timmar till i första hand 35 timmar – och med sikte på 30 timmar när det blir en optimal lösning. Det handlar om att se de lagstadgade arbetstiden som ett instrument som bör anpassas till den tid man lever i.
Många kommer säkert att vilja jobba mer än 35 timmar, precis som man jobbar mer än heltid idag. Andra kommer att jobba mindre än den nya heltiden. Men normen förändas, det blir en förskjutning, vi kommer att dela bättre på jobben samtidigt som livsutrymmet för fri tid, kultur och social närvaro kan öka för de som får lägre arbetstid. Precis på det sätt som så många gamla liberala, konservativa och socialistiska tänkare haft som målsättning för det samhälle som uppnått en god materiell välfärd.
Ett mycket bra och pedagogiskt inlägg, för allt handlar ju bara om vad etablissemanget vill och inte vill. Något som de verkligen vill dölja är att det är brist på arbeten både här och där.
Enkelt svar. Beskatta de rika och företagen. Vi ska inte skära ned på något i välfärden i förmån för något annat och skatt är ett bra sätt att betala med så det blir rättvist.
Jag är lite orolig för hur transportkostnaderna kommer att påverkas. Sverige är Europas 3e största land till ytan och fördelningen är dessutom på längden. Lastbilstransporter är Sveriges livsblod.
Ökar man bränslekostnaderna, lägger på Km-avgifter och sen 6 timmars arbetsdag på det lär transportpriserna antingen skjuta i höjden något enormt eller sänka åkerierna.
När det gäller åldersfördelninger har du givetvis rätt. Det går ju inte att säga emot de siffrorna. Jag tror det slutar med att pensionen tas bort för min generation.
Vore det egentligen inte önskvärt att transportpriser ökar? Idag görs transporter löjligt långa, transporter sker på bekvämast möjliga sätt. En ökning skulle öka konkurranskraften hos lokal verksamhet, produktion skulle plötsligt bli ett lönsamt allternativ till import från andra sidan jordklotet. Produktionsjobb är betydligt mer värdefullt än transportjobb.
Det är en klart tilltalande idé att se till att de lokala bönderna gynnas på olika sätt. Men risken är ju att saker som inte kan tillverkas lokalt missgynnas. Men på lång sikt så måste vi komma bort från fossilberoende transporter, hur fasen nu det ska gå till. Vi får hoppas på att forskarna tämjer fusionskraften…
Som jag ser det är det råvaruextraktion och jordbruk som är geografiskt bunden verksamhet idag. Transporten av basråvaror är nog så optimerad den kan bli. Så som jag ser det är inget fel att äta lite mindre kiwi och bananer i Sverige för transport av jordbruksprodukter är ganska korkat, EU-bidrag för att odla gräs här och tomater i spanien är väl ett exempel på vansinne.
Att missgynna saker är kanske farligt om man bara kollar på det 2-dimensionellt. Men det sporrar uppfinningsrikedom och ett lokalt substitut kan bli lönsamt att uppfinna. Det är uppförsbacken som stimulerar kreativiteten inte nedförslut.
Tänk på att det finns många med idéer som blir lönsamma under rätt betingelser.
40-talisterna har levt sitt liv i en drömtillvaro. De kunde skaffa jobb så snart de slutat skolan och hade på bara några år mer pengar och finare bil än föräldrarna på den fattiga gården de kom i från. De tror det ”bara är att skaffa jobb”.
40-talister är en enorm maktbas och de vill hemskt ogärna vara med att betala för att ge bättre villkor för sina barn som är första generationen nånsin som har det sämre än sina föräldrar.
Måla inte ut 40-talisterna som nån sort svaga och utarbetade gamlingar. De håller samhällsmakten och de har levt en bekvämt liv med jobb och pengar, till viss del på sina egna barns bekostnad.
Hur vore det om 40-talisterna använde sin makt och sina resurser för att göra världen bättre för sina barn och barnbarn? Nej, 40-talister skall förverkliga sig själva som pensionärer, alla reformer som kan kosta 40-talisten en krona, de är praktiskt ogenomförbara.
Martin:
Kan bara beklaga att dina föräldrar är så ogina. Jag tror inte de flesta är det och jag är övertygad om att de flesta 40-talisterna har gett sina barn allt de kunnat ge dem och väldigt mycket mer än våra föräldrar kunde ge oss när vi växte upp, och att de fortsätter att stödja och hjälpa sina barn långt efter att dessa nått vuxen ålder. Och du menar väl inte att vi sitter här på våra feta pensioner och myser över att våra barn och barnbarn är arbetslösa och mår dåligt? Det gör de allra flesta av oss inte, det kan jag garantera dig.
Dessutom, 40-talisterna slet ganska bra, dels med att försörja sina gamla föräldrar, dels med att försörja sina barn, dels med att betala hela välfärdsektorn och fortsätta att bygga infrastruktur, och det klarade vi av, trots att produktiviteten i industrin var mycket lägre än idag. Vi klagade inte över att behöva betala skatt till skolor och barnomsorg eller till vård av våra gamla föräldrar.
Sedan kan vi ju knappast klandras för att det fanns jobb när vi slutade i skolan. Vi hade liksom inte makten att se till att arbetslösheten ökade när vi var så unga och de allra flesta av oss har aldrig haft någon makt att göra något alls åt politiken, mer än rätten att rösta, precis som du har alltså. Så det där är det dummaste argument jag vet. Dessutom är det inte så att alla 40-talister har haft det så bra och nu som pensionärer är många av oss fattiga, i synnerhet kvinnor.
Sedan rekommenderar jag alla på den här tråden att läsa siten Den demografiska bomben av Lars Tornstam för att få lite förnuftigt perspektiv på det här.
Talet om denna hemska framtida åldringsbomb är nämligen mest ägnad att skrämma folk att acceptera neddragningar i offentlig sektor och nermontering av välfärden. Det krävs, som nyliberalen Milton Friedman påpekade och även Göran Persson sade på programmet ”Godmorgon Världen” i söndags, krismedvetande hos folket för att det ska gå att skära i välfärden (och sänka skatterna för de allra rikaste, men det sade inte GP) – för det är vad som skett de senaste 20 åren. Sverige som nation har aldrig varit rikare än idag, och då är det dags att fråga sig hur det kan komma sig att vi inte har råd att skaffa fram arbeten till alla, inte har råd med välfärd och inte har råd att ta hand om våra gamla och sjuka. Det beror inte på att 40-talisterna i allmänhet är ogina nämligen.
Men faktum är ändå att alla maktpositioner under mycket lång tid besattes av 40-talister. Chefer, professorer alla har de varit 40-talister. Tron att det bara är att skaffa jobb och den arbetslöse är lat genomsyrar generationen, både bland arbetare och besuttna, en mentalitet som kommer av er bubbelexistens, som jag ser på det.
Min generation skulle gärna ha skrutit om hur hårt vi arbetade och våra gamla meriter, men vi har tunna CV. Jag uttrycker mig givetvis för generellt men ändå när 40-talisternas makt stod i zenit var den 20 års period du nämnde. När jag fick rösta så hade sossarna fler miljonärer bland sina medlemmar än något annat parti, att större delen av dessa var 40-talister är knappast något kontroversiellt antagande. Jag är också klart misstänksam emot att inga riktiga reformer genomförts sedan 70-talet, ert inflytande under 70 och 80 talet kan inte ha varit insignifikant. Även om den kanske var insignifikant fram till 70-talet vilket gör alla reformer fram till 70-talet något som kom ur andra generationers politiska vilja, inte er. Så jag ser inte så mycket ni har att slå er för bröstet för.
Min generation och de efter mig är väl de som arbetat gratis mest av alla, praktikplatser och socialbidragsslaveri. Vem har vi arbetat gratis åt? Hör och häpna, oftast någon ur vår föräldrageneration.
Ni har misslyckats att mobilisera er generation, med alla klassresor ni gjort måste ni också ha flest klassförädare i era led. Jag har misslyckats med min generation, men jag försöker. Så när jag är 65 och fortfarande inte lyckats, då är jag också beredd att äga det misslyckandet.
Men, i ärlighetens namn finns det ingen anledning att slå split mellan folk pga generationer, men utmåla inte er själva som svaga och skröppliga pensionärer för även om många av er är utarbetade och slitna, så är det inte det normala. Jag betalar gärna era pensioner, detta trots att jag vet att min egen pension kommer vara sämre. Jag sparkar på er för att ni fortfarande är en maktfaktor i samhället och att ni borde sparka på de egna och påverka dem, för det kan inte jag, jag är en spoling som inte vet något om ”den riktiga världen”, ett uttryck många av er gillar, trots att er ”riktiga värld” är dramatiskt olika min.
Mina åsikter är färgade av mina vänners föräldrar, ensamstående mödrar som av sina föräldrar får höra ”det är inte bara knulla fram en unge, det är ett ansvar också”, detta som svar på om föräldrarna kunde hjälpa till med barnpassning. Där jag står så framstår ni som ogina. Detta för vi spenderade så in i helvete med tid hos våra mor och farföräldrar som små. Att dessa människor hela tiden får hjälpa sina föräldrar när de satt sig själva i knipa gör en inte mindre irriterad, nu senast en far som inte lyssnade på sin son när denne sa att man inte lånar pengar för att spela på börsen och nu satt gubbjäveln där med skägget i brevlådan när senaste börskraschen kom. (Dessa vänner utsätts dock i vanlig ordning av känslomässig utpressning runt Jul och nyår.)
Att läsa Jinge och dig Kerstin är det enda som håller mig ifrån att införa ättestupa på eget bevåg, att se att alla inte är bubbelmänniskor som skor sig på sina barns bekostnad.
Martin:
Du och din generation betalar inte vår pension. Den har vi betalat in till själva, via våra pensionsinbetalningar (som man dessutom delvis har bestulit oss). I princip lånade vi ut dessa pengar bl.a. till barnomsorg och till er utbildning mm. Nu är det dags för de yngre generationerna att betala tillbaka till oss, precis som vår generation dels försörjde de unga dels betalade tillbaka till våra föräldrar vad de kostade på oss, när vi var yngre och arbetade.
Det är så att det alltid har varit de arbetsförmögna som har försörjt både barn och de äldre och att de äldre har kunnat förvänta sig försörjningsstöd från de yngre när de själva blir äldre, vare sig samhället varit totalt privatiserat eller om medlen överförs centralt och via staten. Om staten slutar att administrera den här omfördelningen, avskaffar välfärden alltså, blir du själv tvungen att ta hand om och försörja dina gamla föräldrar. För många blir det oerhört dyrt och omänskligt arbetsamt i jämförelse, och de som inte fått några barn får svälta ihjäl på ålderdomen – i stort sett.
Ibland verkar det som att unga människor idag är den första generationen som tror att att folk lever av pengar. Inte ovanligt att de säger ”de där gamlingarna kunde ju själva ha sparat ihop till försörjningen vid sin ålderdom och inte lägga den på oss yngre”.
Betalat till vår ålderdom är precis vad vi gjort. Det handlar om att de yngre nu betalar tillbaka vad man fått tidigare i sitt liv. Dina barn bör rimligen en dag betala tillbaka till din generation, för vad ni kostade på dessa när de var barn. Man lever inte av pengar, man lever av det som produceras och konsumeras. Finns det ingen som producerar mat, då kan du sitta där med säckar med pengar och det hjälper dig inte en tum.
Vad mer, jag vet precis vilka som blåser under de här föreställningarna om de ogina 40-talisterna och deras kollektiva skuld – gissa två gånger, och varför man gör det dessutom.
Jag ser att vi snackar förbi varandra lite. Mitt fokus ligger ändå i makten.
Jag hade hemsk gärna spenderat min tid med att bygga upp infrastruktur och välfärden, men min föräldrageneration saknade den politiska viljan, er föräldrageneration saknade uppenbarligen inte den om man får tro dig. När min föräldragenerations inflytande blev som störst avstannade reformer, nedmonteringen av välfärden tog sin början.
Att folk snackar fläskberg osv för att underminera pensioner och montera ned välfärden är jag väl medveten om. Men jag anser inte min kritik av en generation är ogrundad, att andra har dunkla syften tänker jag inte ta ansvar för. Min kritik riktar sig till alla de 40-talister som röstar i rent egenintresse, liberaler och annat, de slår sig nämligen ofta för bröstet över vilket fint samhälle de skapat. Det var först när jag krossat morsans självgodhet över vilken fantastisk generation de tillhörde som jag kunde få henne att ta politiskt ansvar, det samma gäller hennes bröder.
Det är få som idag vet att man inte lever på pengar. Man lever på produktion och 40-talisterna som chockas av att få det förklarat för dem är inte få. Tror en 40-talist ansåg att Sverige skulle syssla med tjänster inte produktion, så så var det med ungas monopol på okunskap. Min generation satt inte i många maktpositioner i Sverige när produktionen lades ned och flyttades ut.
Barnen svek hans kamp, så farfar 94 sätter sitt hopp till barnbarnen.
Fast sånt här generationsgnabb leder ingenstans vettigt egentligen. Jag vill bara att ni skall vara jävligt medvetna att jag inte är nöjd med er insats. Efter 10 år vid universitet är man arbetslös, som vanligt, och som vanligt bestäms mitt öde av någon 40-talist som inte sett insidan av ett universitet. Jag har rätt att vara bitter, jag har rätt att kräva att en generation tar ansvar, för om inte 40-talisterna kan fås att ta politiskt ansvar då kommer jag själv vara pensionär innan några som helst politiska framsteg kan göras. Du Kerstin behöver kanske inte en spark i arschlet, men många av dina bröder och systrar behöver en.
Jag fasar inför tanken på vad som händer när den mäktigaste generationen helt tappar kontakt med arbete, när de efter några års pension är helt omedvetna om den arbetande massans situation, hur kommer deras politik se ut då? Bara tanken ger mig kalla kårar. :)
”Jag är också klart misstänksam emot att inga riktiga reformer genomförts sedan 70-talet…”
Jo. Martin, jag kommer ihåg en reform som satte Sverige på den väg vi nu vandrar och som ödelade folkhemmet, Kjell Olof Felt & Companys skattereform. Att den kom till när 40-talisterna hade högsta lönerna och förmånerna är det inte många som tänker på idag.
De ville sänka sina skatter men de sänkte Sverige samtidigt.
Jag visste att jag inte var ensam om att vara kritisk. Kritiken dessutom bara ”snowballar” för mig, när de behövde bostäder byggdes det bostäder, sedan dess har det inte byggts några billiga bostäder. Hyrorna i nyproduktion under hela mitt uppväxt har legat på en nivå jag bara kunnat drömma om att ha råd med. Jag tror jag får skriva boken Babyboomers – a black book (det fattas ju inte precis material).
Jag ser också att vi hamnat i en ganska märklig situation. Normalt så är det de unga som mobiliseras för en radikalisering. Men det räcker inte för att påverka politiken nämnvärt. Vi står inför en situation där det är pensionärer som behöver radikaliseras för att kunna få till stånd progressiv politik. Tror inte det någonstans finns en socialistisk taktik för detta märkliga scenario.
Men slutligen måste jag ändå säga att jag inte accepterar en försämring av villkoren för pension och äldrevård. De har arbetat hela sina liv (något jag är avis på) och då skall man få en pension man kan leva på och en vård man kan lita på.
Att tro att detta är omöjligt på något sätt är ju bara skitsnack. Produktiviteten per arbetare är otroligt mycket högre nu än förr, vilket inte har resulterat i att arbetaren har blivit rikare. Så både pengarna och produktiviteten finns där, pengarna stoppar någon på sig och produktiviteten skall stå som outnyttjad potential, ”naturlig arbetslöshet” som garanterar låga löner och ökad lönsamhet.
Ensamstående mamma:
Och K-O Feldt är 30-talist :-)
Sedan har man sänkt våra pensioner, ganska mycket i jämförelse med det samhällskontrakt vi haft om den saken tidigare och som var grunden till våra inbetalningar, och senaste man sänkte min högst blygsamma pension, var för ett år sedan, då den åkte ner 250 kr/mån c:a. Så planerar man att sänkt den ungefär lika mycket nästa år. Då börjar den komma ganska nära existensminimum. Vore jag ensam skulle jag svälta – igen, precis som jag gjorde periodvis i min ungdom – och jag är inte ensam i den situationen bland 40-talisterna. Så sluta tjafsa.
Det handlar inte om att 40-talisterna har snott allt. Det handlar om att bankerna, storföretagen, stordirektörerna och styrelseproffsen har snott allt. Då går det som det går – men alla har ju hurrat över den nya tiden, den nya ekonomin och förhånat dem som förutsade det elände som skulle komma som brev på posten med nyliberal ekonomisk politik. På denna har majoriteten förlorat, äldre, medelålders och yngre – och endast en minoritet har tjänat på den.
Jag tycker att sossarna i synnerhet och de rödgröna i allmänhet gör ett misstag när man talar om pensionärer som grupp. Som jag ser det är inte problemet att pensionärer som grupp har dåliga ekonomiska villkor utan att många pensionärer har ovärdigt låga inkomster. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg, vilket jag tycker Sahlin glömmer, att väldigt många pensionärer faktiskt har det oförskämt bra. Jag känner personligen pensionärer som är miljonärer, äger fina villor och spenderar månader varje år i Thailand eller Spanien. Att de har blivit så rika beror inte på att de har arbetat hårdare än någon annan utan att de har haft turen att köpa hus och aktier under en tid då de var billigt värderade samtidigt som lånen de tog snabbt urholkades. Tidningar för utlandssvenskar ger pensionärer tips om ifall man ska flytta till Schweiz, Spanien eller kanske Frankrike eller Grekland och hur man ska skatteplanera så att man får rätt till hela sin pension och kan flyga hem för att få svensk sjukvård om det skulle börja bli jobbigt på skattebetalarnas pengar.
Jag tycker att man istället borde satsa på gammal hederlig fördelningspolitik och bättra på förutsättningarna för de pensionärer som har låg pension istället för generella skattesänkningar. Miljonärer kan betala och det är inte särskilt synd om dem. Så goda villkor som de har kommer min generation bara att kunna drömma om, för risken är att finanskris, miljökris och energikris kommer göra att min och framtida generationer får betala notan. Vi kommer hamna i en omvänd situation. Våra lån kommer växa samtidigt som värdet på våra bostäder kommer minska och eftersom inga nya hyresbostäder byggs av Alliansen kommer det bli fruktansvärt dyrt att bara ha en bostad. Som du är inne på med vårdpolitiken så är vi redan påväg mot ett samhälle där bara miljonärspensionärerna får råd mot vården och det är ytterligare ett skäl till att de inte ska gynnas ännu mer. Jag tycker att Sahlin tänker kortsiktigt. Hennes ambition är förmodligen att stjäla missnöjda pensionärer från Alliansen och sparka ut kd ur regeringen vilket vore bra men samtidigt gynnar hon flera som inte egentligen behöver gynnas ytterligare.
Jag tror inte att arbetstidsänkningen går igenom, facken vill inte, sossarna vill inte, mp partistyrelse prioriterar det inte och då kommer det inte hända. Rent principiellt tycker jag dock att den debatten är viktig för att belysa att det är våra liv det handlar om. Det är snart hundra år sedan Keynes sa att han trode att det skulle räcka med två timmars arbetsdag för att ha ett bra liv och vi har knappast fått sämre förutsättningar sedan dess. Det är i grunden en fördelningspolitisk fråga där några få har alldeles för mycket och vi arbetar för att ge dem mer utan att få särskilt mycket igen för vårat arbete.
Lite kritik av de borgerligas sätt att hantera pensionsövergångarna kom från JUSEK-facket. De menar att det är fel av Mats Odell att inte skjuta till pengar till kommunerna så att man kan anställa fler unga arbetslösa idag. Dels får kommunala sektorn dåligt anseende med låga löner och sämre villkor för de anställda. Men framförallt så förstör man möjligheterna att låta de äldsta kommunala tjänstemännen som snart går i pension lära upp de unga nyanställda. Man förstör kunskapskapital och det kan stå Sverige dyrt i framtiden när år av kompetens helt plötsligt går förlorad.
Jag vet inte om det ar du eller tidningarna for utlandssvenskar som har fatt det hela pa bakfoten. Du har som Svenskmedborgare alltid ratt till den allmanna pensionen du har tjanat in i Sverige, oavsett om du av en eller annan anledning bott utomlands en tid av dit liv. Det behovs med andra ord ingen som helst skatteplanering for att fa ut sin pension.
Ledsen om jag formulerade mig otydligt. Jag syftade på i vilka länder man får mest för pengarna. Jag vill minnas att det ändå finns vissa regler för hur länge man måste vara bosatt i Sverige osv. för att få tillgång till skyddsnätet i stort men har några decennier kvar dit själv så har inte jättebra koll ;)
Pensionärerna kostar en hel del men arbetslösa unga kostar mer. Ännu mer kostar slitna, dubbelarbetande människor, särskilt ensamstående föräldrar.
Det måste finnas ett sätt att dela på arbetsbördan.Och på pengarna. Jag har alltid arbetat, oftast dubbelarbetat medan andra i min bekantskapskrets och grannskap knappt gjort ett vettigt handtag på åratal. Hur kommer det sig?
Jag är och har varit med att försörja hela familjer som inte arbetar. Ingen kommer hem till mig och hjälpar med en tvätt som tack. Det begär jag inte heller. Men jag vore tacksam om friska människor fick ett arbete och att man slapp piska cancersjuka och utslitna människor till arbetsförmedlingen.
V och MP valfläskar och vad kommer det bli av det? Inget! Det är bara luft och inget annat. Inom många yrken går det inte att arbetstidsförkorta.
Det finns en annan faktor som inte många tänker på. Om ni tror att 40-talisterna nöjer sig med den standard som åldringsvården har idag, tänk igen. Har själv sett hur de som är över 75-80 har det och vad de ”nöjer” sig med. Det kommer bli ett jävelusiskt gnäll när äldreboenden börjar motta halvdementa 40-talister.
Häromåret läste jag om en kille inom IT-branschen som sänkte sina anställdas arbetstid till sex timmar om dagen – och tänk, personalen blev bra mycket produktivare och arbetsmiljön blev plötsligtså oerhört mycket trevligare, all stress försvann. Personen i fråga vann alltså stort på att sänka sina anställdas arbetstid med bibehållen lön.
Later som en skrona.
Om IT foretaget i fraga maste ha 33% fler anstallda an sina konkurenter for varje debiterad timme ar det svart att se att det skulle kunna bli ekonomiskt gangbart.
Men vem vet foretaget i fraga kanske hade monopol pa just de tjansterna de tillhandaholl, i sa fall funkar konceptet.
IT-branschen är inte bara serviceföretag. Vilket din skepsis grundar sig på.
låter son du avfärdar saker på grundval av din egen begränsade syn på världen.
Visst kan det vara fragan om ett tillverkningsforetag, dock sa tror jag inte produkterna som tillverkas blir verken billigare eller battre for att foretaget behover en storre personalstyrka an konkurenterna.
Jag avfardar pa intet satt kortare arbetstid. Jag skulle sjalv vilja kunna ha kortare arbetsdag, allternativt langre semester. Det ar heller inget som hindrar i dag att foretag erbjuder kortare arbetstid till sina anstallda, eller for den delen att man sjalv valjer att arbeta mindre. For min egen del har jag inte ekonomi till att minska min arbetstid, jag har ocksa svart att se att min arbetsgivare skulle kunna vara konkuranskraftig om vara kostnader okar.
QED
:D
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/anstallda-i-hudiksvall-far-hela-vinsten_3599427.svd
Jag är tidig fyrtiotalist och har ett ganska stort nätverk i pensionsåldern och alla som är egna företagare jobbar hela gänget.
Märkligt är att alla dessa har varit praktikanter med dåligt betalt i ungdomen.
Sörmlänning:
Så rätt, och jag, som började arbeta när jag var 16, slet för en skitlön som tvingade mig att svälta någon vecka i slutet av varje månad. Som tur var hade jag en ”fästman” som hjälpte mig ibland (fast jag ville inte ha hjälp från honom). Jag hade väl frusit ihjäl dessutom, eftersom jag inte hade råd att ens köpa mig en vinterkappa, som på den tiden kostade en hel månadslön om inte pappa hade gett mig en sådan – och tandläkare, glöm det, sånt hade jag inte råd med, utan pappas bidrag, som jag bara bad om när jag hade förfärlig tandvärk.
Så snacka inte om att vi fått allt. Vi fick jobb, men uselt betalda sådana om vi var kvinnor, för det ansågs på den tiden att flickor skulle försörjas av sina föräldrar tills de gifte sig och försörjdes av sina män.
Sedan hade vi ingenting vi heller när vi var unga. Det tycks som om dagens unga tror att vi hade samma levnadsstandard när vi var unga som vi fick framåt femtioårsåldern och hade hunnit spara många år. Jag bodde, som nygift, i två rum och kök, omodernt med vedspis i köket, kakelugn i det andra rummet, dass på gården och kallt rinnande vatten – TV, icke, det hade vi inte råd med när vi var nygifta.
Men visst, vi fick jobb och det är skandal att man idag för den ekonomiska politik man gör, där man bestämt att man ska ha en relativt sett hög arbetslöshet och där allas våra liv ska vara beroende av finansmarknaden, och där dessutom massor av resurser skickas in denna, till men för oss alla. Det var två 30-talister och en 40-talist som ordnade till den politiken i början av 90-talet.
Nån iPhone eller blue-ray har inte vi heller. För jämförelsen bör väl ändå ligga på relativt nya uppfinningar.
Jag och åtminstone 2 familjer i mitt umgänge lever till största delen på ris och bönor. De är mellan 30-40 år gamla.
Tandvård? Jag har varit hos tandläkaren 4 gånger sedan jag fyllde 20.
Verkar som vår ungdom inte var särskilt olika, praktiklöner och studiemedel, ris och bönor i slutet av varje månad, hot om vräkning pga sen betalning av hyra lite nu och då. Kläder har varit julklappar som man önskat sig. Men varade det glada ungdomslivet till medelåldern?
1 gång i mitt liv har jag haft ett jobb som ens varade länge nog för att kvalificera mig till A-kassa. Med alla ströjobb skulle jag bytt fackförbund oftare än skor, total förvirring. Jag stöder facken trots att indelningen är förlegad och att de inte gjort mycket för mig under min arbetsföra tid, jag hoppas dock att de snart skall sluta leva på gamla meriter.
Låter som jag varit otroligt lat kan hända. Men jag tycker att jag som bott på 6 orter i Sverige och 2 orter i USA för att få jobb faktiskt gjort som man ska och tagit mitt ansvar. Jag befinner mig 35 mil från tjej och barn för att skrapa ihop pengar, träffa dem? Bara när man har råd vilket nu är 3 månader sedan sist. Pressen på mig har ökat när tjejen har blivit utkastad ut FK, så nu måste jag se till att bli ”bread-winner” innan hennes a-kassedagar tar slut, för oddsen att hon kan hitta ett jobb som inte kräver att man använder händerna ser jag som ganska små.
Vi ärver kanske arbetsmarknaden, men inte makten än och arvegodset stinker…
Jo Martin, det är inte så stor skillnad mellan då och nu, vad gäller unga människors levnadsstandard. Det var ex. 8-12 års väntetid i bostadskö när jag gifte mig.
Men, det fanns jobb och det blev bättre under ett antal år – och delvis pga 40-talisterna engagerade sig, protesterade och krävde. Men var är den unga generationens engagemang, var finns deras krav, vad gör de för att visa vad de tycker och vad de vill? Bloggar? Lyssnar på nerladdad musik?
Någon gång måste ju nästa generation ta över och fortsätta kampen. Den kan inte bara sätta sig på sina breda bakar och beskylla den förra generationen för att den inte får allting gratis.
Så Martin, ut och organisera stora protestmarscher mot dagens orättvisor, mot dagens bostadsbrist, mot dagens utslagning på arbetsmarknaden. Det är er sak att ta vara på era intressen. Många av oss äldre har gett upp och tycker att om ungdomarna inte är intresserade länge, ja så får de väl ha det som de har det och som det är på väg att bli. Det måste ju vara vad de önskar eftersom de inte går ut på gatorna – som vi gjorde.
Där kom den jag väntat på. Ockupera ett kårhus och röka brass är fan ingen insats jag är imponerad av. Hela jävla hippierörelsen var liberalismens slutgiltiga seger som jag ser det. En rörelse som verkligen alienerade arbetaren från de stridande unga.
Samla mer än en handfull ungdomar på en plats och polisen är redan där. Kriget emot ungdomskultur har varit mycket brutal, till och med en egen enhet Ravekommisionen för att strida emot ungdomskulturen. Punken slogs sönder av polis och etablissemanget med sprängkulle-vänsterns goda minne.
Men visst, jag har bakat näringskakor för svältande i min barndom, gått i fackeltåg. Jag har gått på vet inte hur många palestinademonstrationer, jag har varit på åtskilliga reclaim the streets, jag har demonstrerat emot nassar. Hade ni närkontakt med polishundar, det har jag, blev ni nedslagna och misshandlade av polis, det har jag. Men vad gäller reclaim så tävlar vänstern med högern om att kalla ungdomarna för vandaliserande svin, ingen röst till stöd för att ta tillbaka det offentliga rummet, inget stöd för motverka situationen att unga inte har någonstans att träffas utan att det kostar pengar. Punkarna var också svin och vandaler, spela illa gjorde de också. Tack för ert stöd! Problemet är samma som med hippies, alienerande av den arbetande massan och det begår jag mer än gärna självkritik på.
Men visst, nån samanhållen rörelse fanns aldrig, det handlade hela tiden om detaljer, än det ena än det andra. Men hur många var det egentligen som klättrade upp i de jävla almarna som vi sågade ner nyligen?
Jag är nu medelålders, så jag gör som föräldrarna, jag lägger ned helt. Revolutionen och den enande rörelsen kommer ändå aldrig att komma från Sverige. Aldrig varit med i en fackförening länge nog för göra ett avtryck, för de bytte man lika ofta som jobb, förlegade organisationer kring yrke. Vilka som dessutom höll makten i dessa organisationer med ett järngrepp kanske du kan gissa. Vi fick inte ta över färdiga rörelser och organisationer.
Precis som du säger, ungdomen måste ta över striden, men vi hade en övermäktig föräldrageneration. En självgod sådan också.
Mitt lidande är snart slut, nu är det dags att sko sig och det rejält. Provocerad? Bra, gör revolution…
Just ja. Glömde tillägga att ungdomarna har varit trasproletariat, det är viss skillnad mot er situation. Vad trasproletariat duger till kan man läsa mycket om av de socialistiska ideologerna.
Martin:
Jag förstår nu att det är mest synd om dig i hela världen.