Dags att lägga ner Palestinagrupperna?

Palestinagrupperna i Sverige har för avsikt att resa till Gaza 27-28 oktober för att delta i en konferens om hur Israels blockad av Gaza påverkar innevånarnas mentala hälsa.


Anna Wester berättar
att det senaste beskedet är: ”…att Israel inte tänker släppa in någon internationell gäst till Gaza, varför GCMHP och WHO nu planerar att flytta konferensen till Ramallah på Västbanken och genomföra den med videolänk till Gaza”.

Visserligen låter det angeläget att fundera över belägrade palestiniers mentala hälsa, men det blir ett bakvänt resonemang tycker jag. Det palestinierna behöver idag är inte förståsigpåare från olika länder och organisationer, de behöver fred och framförallt möjlighet att utropa en självständig stat. För att de ska få det krävs en massiv mobilisering av folkopinionen i världens alla länder.

Palestinagrupperna i Sverige borde vara sysselsatta med att sprida information om hur palestinierna har det. Under de senaste tio åren har jag aldrig någon gång sett en palestinaaktivist dela ut flygblad på Centralen. Jag har inte heller sett någon vid Gullmarsplans tunnelbanestation, inte heller inne i Stockholm city vare sig på dagtid eller på helger. Jag har inte heller sett någon sälja palestinagruppernas tidning Palestina NU.

Finns det människor som är engagerade för palestiniernas sak så syns de i alla fall inte på gator och torg.

Palestinagrupperna får en stor del av sina inkomster i form av statliga bidrag. Minns jag rätt så tror jag att SIDA är en av de organisationer som

bidrar med pengar till minst ett par stycken tjänstemän, lokaler och telefon. Summan minns jag inte exakt, men det rör sig ett sjusiffrigt belopp.

Ska man utifrån det se till hur mycket information som svensken i gemen får för dessa pengar så kan man konstatera att det är utomordentligt dåligt investerade skattepengar. Palestinarörelsen i Sverige har låtit sig bli institutionaliserad och inlemmad i vårt svenska ”lagom”. Ingen svär i kyrkan eftersom man då riskerar att få subsidierna indragna.

Jag kan inte låta bli att fråga mig vad palestinierna i Gaza och på Västbanken, och i flyktinglägren i de omgivande arabländerna helst skulle välja? Ett litet land uppe i Norden som skickar en tant och en doktor till en konferens, eller ett folk i samma land som skulle vara rasande inför de orättfärdigheter som palestinierna ständigt utsätts för.

Jag vet i alla fall vad jag tror skulle vara bäst för Palestinernas sak.

Anna Wester MÖ i media: ETC SvD AB Dagen it

Andra om: , , , , , , , , , , , ,

[tags]Palestinagrupperna, Palestina, Information, Opposition, NGO, Aktivism, Flygblad, Tidningsförsäljning, Demonstrationer, SIDA, Anna Wester, Per Gahrton, Politik[/tags]

  32 comments for “Dags att lägga ner Palestinagrupperna?

  1. Micke R
    19 oktober, 2008 at 08:14

    Ja det som behövs är att folk engagerar sig. Det går inte att få folk aktiva genom att sitta på ett kontor.

  2. Anders
    19 oktober, 2008 at 09:33

    Är inte palestinagrupperna lite typiskt svenska? Jag var inte med på FNL-tiden men jag förstod att det motståndet var internationellt. Men största skillnaden är väl att det politiska etablissemanget stöder Israel, mest för att USA bestämt det åt dem?

  3. 19 oktober, 2008 at 10:17

    Möjligen lite typiskt. Jag fick e-post från en palestinier som berättade att han bott i Stockholm fem år innan han förstod att det fanns någon palestinarörelse här. Möjligen ett resultat delvis av språkförbistring första åren men ändå.

  4. 19 oktober, 2008 at 10:27

    Dags att lägga ner palestinagrupperna? Du måste skämta! Hur skulle vi då kunna få igång det engagemang du pratar om? Palestinagrupperna har just nu inte tillräckligt många medlemmar för att ”göra hela folket rasande”. Jag är själv vice ordförande i palestinagruppen Stockholm och vi kämpar hårt för att få medlemsantal och engagemang att växa. Du kan hitta oss exempelvis när vi har bokbord vid olika tillställningar, manifestationer, demonstrationer, kvinnor i svart-manifestationerna vid sergels torg och andra arrangemang. Det senaste vi var med och anordnade var stödkonserten i storkyrkan som du själv bloggade om.

    Du har uppenbarligen ingen kunskap om vad PGS gör, vilket märks då du påstår att vi ”skickar ner en tant och en doktor till en konferens”. Och då ska du heller inte göra sådana här osakliga och rent utsagt dumma påståenden.

    Om du tycker att en organisation, vars åsikter du håller med om, arbetar på fel sätt tycker jag att du ska försöka åstakomma en förändring inom organisationen istället för att på din vällästa politiska blogg ifrågasätta om organisationen bör finnas kvar.

    Dags att lägga ner bloggen, Jinge?

  5. Nadia
    19 oktober, 2008 at 10:29

    Jag håller med dig Jinge. Har många gånger undrat var är dessa grupper ute i samhället?

    Det är som att man nöjt sig med att bara dela information mellan sina egna medlemmar och därmed bekräfta sin egen uppfattning till varandra om och om igen. Vilket tyvärr är en tendens som finns även hos andra grupper och föreningar. Så kan vi människor hålla på i evigheter och de leder inte till någon hälsosammare förändring för Palestinierna och Israelerna.

    Den där resan är bortkastad i min uppfattning. Vi har redan så mycket information om konflikten och dess effekter. Gruppen borde gå ut på gator och torg och visa hur det ligger till för alla andra. Visa bilder, filmer, tidningar, intervjuer etc.

  6. 19 oktober, 2008 at 10:35

    Axel: Om du tycker att en organisation, vars åsikter du håller med om, arbetar på fel sätt tycker jag att du ska försöka åstakomma en förändring inom organisationen istället för att på din vällästa politiska blogg ifrågasätta om organisationen bör finnas kvar.”

    Jag har tagit upp min kritik ett stort antal gånger, och jag har haft detta blogginlägg på gång ett lika stort antal gånger. Visst, man kan ju kritisera mig för att jag inte gått med i PGS och själv delat ut flygblad och sålt tidningar. Det skulle jag absolut ha gjort om det fanns sådan verksamhet.

    Det är givetvis bra med bokbord och sådant, men de som kommer till dessa bokbord är i första hand de som redan är engagerade. Dessa människor har man redan nått. Jag vet att kritiken skulle ta, och att folk blir upprörda.

    Det var min avsikt.

    Jag anser nämligen att PGS delvis misslyckats med uppgiften att skapa opinion för palestiniernas sak, och jag ser ingenting som på sikt förändrar den situationen. Första gångerna jag tog upp saken med berörda var vintern 2006/7 och sedan dess har jag visserligen sett någon debattartikel, men det är allt. Hur många procent av dem som färdas inom kollektivtrafiken som sett samma artikel kan jag inte bedöma.

    Dags att lägga ner bloggen, Jinge?

    Det tycker jag ofta. Men jag konstaterar samtidigt att jag har fler besökare som läser här än vad både PGS hemsida har och dess bloggar. Så den får nog hänga med ett par dagar till…

    Nadia: Den där resan är bortkastad i min uppfattning. Vi har redan så mycket information om konflikten och dess effekter. Gruppen borde gå ut på gator och torg och visa hur det ligger till för alla andra. Visa bilder, filmer, tidningar, intervjuer etc.

    Exakt Nadia!

  7. Torsten
    19 oktober, 2008 at 10:51

    Vietnamrörelsen var i högsta grad nationell. Det protesterades naturligtvis över hela världen, men det var verkligen inte samordnat.
    Och nog hade vi etablissemanget emot oss även då. Det var massivt USA-stödjande ända tills FNL-rörelsen vänt den allmänna opinionen och tvingat Palme m fl till kappvändande.

    Palestinarörelsen är märkligt passiv, det är sant. Men huvudproblemet är naturligtvis brist på aktivister.
    Inga större problem att få ändring på det. Eller hur?

  8. Martin
    19 oktober, 2008 at 10:57

    Intressant utvikning från ett av de vanliga ämnen som det skrivs om här. Överraskande faktiskt. Men är kritiken korrekt så finns det väl bara en enda åtgärd, och det är att starta en ny och mer utåtriktad opinionsskapande verksamhet. Idag bestämmer Israel om allt när det gäller Västbanken och Gaza. Jag läste i Aftonbladet att det inte ens är säkert att palestinska landslagsmän släpps in i Gaza när det är aktuellt med någon landskamp. Här står det att palestinarörelsen inte heller släpps in. Jag undrar över hur många som känner till läget, och då blir det givetvis en intressant fråga om den svenska palestinarörelsen gör rätt prioriteringar. Fortsätt den diskussionen, den är nog viktig.

  9. 19 oktober, 2008 at 11:05

    Torsten: Palestinarörelsen är märkligt passiv, det är sant. Men huvudproblemet är naturligtvis brist på aktivister. Inga större problem att få ändring på det. Eller hur?

    Problemet som jag ser saken är att man ägnar sig åt helsicke för mycket intern verksamhet. Man bedriver olika slags verksamhet på Västbanken och i Gaza, men man har ingen nyrekrytering hemmavid.

    För att få ändring på det krävs det att man går ut och möter folk. Det kan man göra på Gullmarsplan, Centralen och andra knutpunkter. Gör man det så får man ett antal nya aktiva också.

    Nadias avslutning säger allt.

  10. Malin
    19 oktober, 2008 at 11:11

    Jag brukar läsa din blogg Jinge, och jag tycker att den är intressant. Men nu gör du säkert folk ledsna, är du klar över det? Somliga kanske till och med hoppar av och den svenska palestinarörelsen dör.

  11. 19 oktober, 2008 at 11:20

    Som jag skrev i en annan kommentar Malin, jo jag är medveten om detta och har redan fått tio e-post från en av deras aktiva.

    Nej PGS dör inte för att en sketen blogg kritiserar dem, det jag EGENTLIGEN pysslar med är att försöka rädda liket kvar i livet… :-/

  12. Anna Wester
    19 oktober, 2008 at 11:30

    Jo, jag skall hälsa palestinierna i det ockuperade och isolerade Gaza att ni tycker att våra ansträngningar för internationell närvaro där är bortkastad.

    alltså, säg en person i PGS som inte anser att det opinionsbildande arbetet med aktivisters engagemang som grund är det viktigaste. Vi gör väldigt mycket med tanke på våra små resurser. Vi har extremt lite byråkrati och jag själv möter minst en gymnasie, universitets eller folkhögskoleklass i veckan, håller föredrag i olika sammanhang, går på möten om andra frågor och delar material där..

    vi som jobbar med detta är väl ännu mer besvikna över att vi inte är så stora som vi borde vara. Tyvärr är det inte så lätt att mobilisera folk idag, många väljer att föra sin kamp gömda bakom datorn..

    besök ett enda medlemsmöte så skall ni se att vi är både självkritiska och har många diskussioner om hur vi skall bli fler och synas mer..

    ni är också välkomna en dag till PGS kontor så skall ni se på tempo och vilket hårt tryck det är på mig som enda anställd för vår informationsverksamhet.

  13. 19 oktober, 2008 at 11:40

    Jag ifrågasätter sionisternas mentala hälsa.

  14. 19 oktober, 2008 at 11:42

    Anna: Jo, jag skall hälsa palestinierna i det ockuperade och isolerade Gaza att ni tycker att våra ansträngningar för internationell närvaro där är bortkastad.

    Jag vet inte om jag bör kommentera en sådan utsaga ens.

    Tyvärr är det inte så lätt att mobilisera folk idag, många väljer att föra sin kamp gömda bakom datorn..

    En gång till.

    Jag förstår att du känner dig ifrågasatt Anna. Det är tråkigt, men jag anser inte att du personligen är PGS.

    Men jag konstaterar att bortsett från vänsterpartisterna i Sveriges riksdag, och ett antal miljöpartister, så är det väldigt få politiker som öppet uttalar sin kritik mot apartheidstaten. Hade det funnits en starkare opinion så hade oxo Sveriges agerande betytt något. Idag spelar det ingen större roll att ett antal parlamentariker inser arten och vidden av israels brott mot mänskligheten. Ska man kunna påverka något i större omfattning så måste man absolut bli många fler.

    Och för att få det så måste man ut mer. Den dagen ni lyckas få igång en sådan verksamhet så ställer jag upp vid Gullmarsplan tre morgnar varje vecka mellan 06.00 och 08.30. Och jag tror att fler än jag gör det.

  15. 19 oktober, 2008 at 11:53

    I ärlighetens namn:

    De som undrar var alla flygbladsutdelare är är precis samma personer som inte själva står och delar ut flygblad.

    Det är mycket lätt att dela ut flygblad om man vill. På Bojkotta Israel kan man ladda ned PDF:er för flygblad och affischer. Att göra klistermärken och skriva ut på egen skrivare är inte heller svårt. Senast jag gjorde båda var kring Irak-demonstrationerna 2003. De går också att köpa via PGS. De som saknar aktivisterna kan alltså själva bli en! Faktiskt en ganska trevlig sysselsättning, särskilt om man fikar efteråt tillsammans.

    Bokbord är mycket bra. I den fredsförening jag är med har de hållts bokbord på samma plats, varje vecka så länge jag varit med, dvs över 15 år. Det gäller dock att det är på en plats där ett nytt inflöde av folk kommer varje dag, inte bara samma personer. Att ha bokbord vid tillställningar är däremot helt meningslöst i opinionsbildningssyfte eftersom det bara är personer med samma åsikt som kommer dit.

    Förrutom insamlingsbössa och böcker bör man också helt enkelt sälja diplom, säg 100 kronor ger ett barn böcker för skolgång i en månad (eller vad kostnaderna nu må vara). Det ger en personlig touch. Flygbladsutdelning bör ske kring bokbordet. Det visar alla att rörelsen inte är död utan tvärtom hela tiden aktiv.

    Resor är faktiskt inte helt fel. Det är nämligen så här. Det är enbart ett litet fåtal personer som är så engagerad att de faktiskt ägnar sig heltid åt palestinafrågan. En resa där de personligen får se vad som händer är viktigt för att hålla igång engagemanget och ge en personlig anknytning. Det är också viktigt att kunna säga vad man personligen sett när man besöker skolor, håller föredrag eller tal. I det bistånd jag själv arbetar med för Indien har vi personer som själva åker ned med jämna mellanrum och de som varit verksamma och sett projekten själva över 30 år har en trovärdighet som inte går att slå.

    Nyrekrytering och aktivism är ett problem i princip alla folkrörelser, inte enbart i palestinagrupperna. Folk engagerar sig mindre nu och ofta bara för enstaka aktioner.

    Jag har främst ett ”problem”. Dels att palestinagrupperna är alldeles försiktiga av sig. Aktioner ska vara ”provocerande”, direkt märkbara. Tortera palestinier på Sergels Torg i israeliska kläder samtidigt som Amnestys rapporter läses upp och delas ut. Det ger uppmärksamhet. Aktiviteter ska vara spektakulära för att märkas. Som när Svenska Freds slängde ut minor över hela Sergels Torg och skrek ”PANG” åt dem som trampade på dem och gav dem ett flygblad.

    Det andra problemet är att PGS hjälp till Palestina visserligen är djupt sympatisk, men i praktiken en droppe i havet. En förändring av svensk politik skulle ge tusentalt mer. Därför borde prioriteringarna ligga på opinionsbildning mer än på bistånds- och hjälpprojekt. Fast det är svårt att ta ett sånt beslut gällande de man har kontakt med.

    Det om det.

  16. Nadia
    19 oktober, 2008 at 11:56

    Jag håller med dig Jinge detta inlägg kan vara räddningen för PG och många andra fredsföreningar. Det handlar om att ändra taktik, ändra sättet att arbeta att fokusera mera på extern verksamhet för att få förändring i samhället, tryck på vår utrikespolitik för att förbättra livet för Palestinier. I min uppfattning gäller detta många av våra föreningar som jobbar för fred ute i världen. Människor som jobbar aktivt där gör ett fantastisk jobb MEN för mycket är för sina egna medlemmar där alla redan vet hur saker och ting ligger till. Det är värt att prova att jobba mera externt ute i samhället och se hur det utvecklas!

  17. 19 oktober, 2008 at 13:08

    Hampus: Det är mycket lätt att dela ut flygblad om man vill. På Bojkotta Israel kan man ladda ned PDF:er för flygblad och affischer. Att göra klistermärken och skriva ut på egen skrivare är inte heller svårt. Senast jag gjorde båda var kring Irak-demonstrationerna 2003. De går också att köpa via PGS. De som saknar aktivisterna kan alltså själva bli en! Faktiskt en ganska trevlig sysselsättning, särskilt om man fikar efteråt tillsammans.

    Visst, vet det efter nästan tio år som FNL-aktivist. Jag tror att jag missade bara enstaka demonstration och jag har delat ut flygblad i januari i minus 20 grader.. :-/

    Nyrekrytering och aktivism är ett problem i princip alla folkrörelser, inte enbart i palestinagrupperna. Folk engagerar sig mindre nu och ofta bara för enstaka aktioner.”

    Det verkar som det bara är enstaka sakfrågor (exempel FRA) som lyckas engagera folk. Men jag är övertygad om att det inte är hela sanningen. Jag tror att man hyfsat snabbt skulle kunna samla ihop en grupp Haningebor som var beredda att engagera sig mot Israels förtyck av palestinier. Om inte annat så bor det ett antal här i kommunen även om jag misstänker att inte alla vill synas i dessa sammanhang.

    Jag snackade med en pensionär för en vecka sedan, en sosse som haft enormt många kommunala uppdrag. Jag är säker på att jag skulle få med mig honom :) Får vi med oss ytterligare en så är vi en hel grupp.. :/

    ”Jag har främst ett “problem”. Dels att palestinagrupperna är alldeles försiktiga av sig. Aktioner ska vara “provocerande”, direkt märkbara. Tortera palestinier på Sergels Torg i israeliska kläder samtidigt som Amnestys rapporter läses upp och delas ut. Det ger uppmärksamhet. Aktiviteter ska vara spektakulära för att märkas. Som när Svenska Freds slängde ut minor över hela Sergels Torg och skrek “PANG” åt dem som trampade på dem och gav dem ett flygblad.”

    Hear hear! Jag drar med mig pensionären till Sergels torg så kan du oxo hänga på. Vi torterar palestinier och ger alla som undrar vad faan vi håller på med ett flygblad/broschyr. Kanske ett litet märke med den palestinska flaggan oxo.

    Det andra problemet är att PGS hjälp till Palestina visserligen är djupt sympatisk, men i praktiken en droppe i havet. En förändring av svensk politik skulle ge tusentalt mer. Därför borde prioriteringarna ligga på opinionsbildning mer än på bistånds- och hjälpprojekt.”

    Ja. Så är det. PGS projekt i Palestina är mer än lovvärda. De gör säkerligen ett mycket bra arbete. Men palestinierna dör i klasar på grund av olika slags attacker, dessutom tryfferat med brist på mat, vatten och medicin. Och som grädde på moset så håller man på att stjäla deras land och jaga iväg dem från Mellanöstern. Då handlar det inte längre om att ställa upp med mat och medicin till några lokala grupper, det krävs mer drastiska ingrepp.

    Det måste skapas opinion.

  18. 19 oktober, 2008 at 13:13

    Jinge, intern, konstruktiv kritik är det bästa för utvecklingen – ja!
    Men, jag tycker att vi alla är mer eller mindre besvikna på dagens situation i Palestina och att vi började hacka lite på varandra av frustrationen med hundratals frågor: Vad ska vi göra? Hur ska vi göra?
    Du, jag, liksom många andra bloggare har en enda engagmang kring palestiniernas situation – våra bloggar. Men Anna Wester och hennes vänner gör hundratals saker UTE, utanför bloggvärlden. Hennes vänner är under hela året i Palestina, och de engagerar palestinierna samt folket att tala och förstå palestiniernas situation genom den kulturella och politiska plattformen samtidigt som man reser runt om i landet, deltar i konferanser, säljer böcker, tidningar, suvenirer, etc.

    Det är kanske lätt för oss att sitta inför data och bli kloka med en rad olika förslag. Men vi måste se möjligheterna också. Det är inte många som är anställda i Palestinagrupperna.

    Om jag skulle själv dela ut flygblad på torget i Stockholm skulle jag undra om jag kommer att avsluta min kapitel som Folke Bernadotte!
    Ser du vilka aggressiva och vansinniga människor besöker våra bloggar? I så fall behövs det 2-3 personer som ska ständigt hålla ihop på olika platser. Palestinagrupperna har bara 2 personer, två tjejer som sitter i kontor! (om jag har rätt)

    Vi behöver hjälp av varandra, vi måste engagera oss, bli eniga, omtänksamma mot varandra för att klara av massor av svårigheter – det är lätt att hacka på och säga ”Lägg ned palestinagrupperna!” OCH? Vad har vi sen? Bara våra bloggar och några bilder på din kisse-katt Felin? :o) …Lägg av, Jinge!
    Palestinagrupperna kan vi utveckla tillsammans med gooood och stark VILJA! Jag kan börja från mig själv och jag ska bevisa det, inshallah! :o)

    mvh / Ida

  19. Nadia
    19 oktober, 2008 at 13:40

    ***Jag har främst ett “problem”. Dels att palestinagrupperna är alldeles försiktiga av sig. Aktioner ska vara “provocerande”, direkt märkbara. Tortera palestinier på Sergels Torg i israeliska kläder samtidigt som Amnestys rapporter läses upp och delas ut. Det ger uppmärksamhet. Aktiviteter ska vara spektakulära för att märkas. Som när Svenska Freds slängde ut minor över hela Sergels Torg och skrek “PANG” åt dem som trampade på dem och gav dem ett flygblad.

    Det andra problemet är att PGS hjälp till Palestina visserligen är djupt sympatisk, men i praktiken en droppe i havet. En förändring av svensk politik skulle ge tusentalt mer. Därför borde prioriteringarna ligga på opinionsbildning mer än på bistånds- och hjälpprojekt. Fast det är svårt att ta ett sånt beslut gällande de man har kontakt med.***

    Delar din uppfattning Hampus. Någon aktion som ovan vore nog ett sätt att få upp ögonen för ännu fler om vad som pågår.

    PG alla ni som är aktiva gör en enorm insatts det är bara det att den insatsen tyvärr inte ännu påverkat våra politiker eller ens håller dem till svars för att vara tysta för alla brott som begås mot Palestiska folket.

  20. Nadia
    19 oktober, 2008 at 13:52

    ”PG alla ni som är aktiva gör en enorm insatts det är bara det att den insatsen tyvärr inte ännu påverkat våra politiker eller ens håller dem till svars för att vara tysta för alla brott som begås mot Palestiska folket.”

    OCH det är inte PG fel att dessa personer inte agerar bättre. Det inser varje vettig person. Frågan och konflikten är svår som Ida skriver. I det här fallet är det verkligen mycket obehaglig personer som hotar alla som uttalar sig för Palestiniernas sak och kritiserar Israels politik och de krävs enorm mod och uthållighet att vara aktiv och det vet och ser många av oss som följt utvecklingen genom åren. Frågan är hur ska vi få FLER politiker att stå upp för att FNs resolutioner MÅSTE respekteras av Israel och få dessa krav hörda nationellt och internationellt.

  21. Nadia
    19 oktober, 2008 at 13:57

    Det som skrämmer mig är att Israels teknik att använda sig av (threat, intimidation, lies and victumhood) verkar vara de som ger effekt på utrikespolitiken. Tyvärr :(

  22. 19 oktober, 2008 at 14:19

    Ida! Jinge, intern, konstruktiv kritik är det bästa för utvecklingen – ja!

    Jag har redogjort för mina dubier och mina tankar sedan hösten/vintern 2006/7. Och inte bara en gång. Skillnaden den här gången var att jag skrev om dem, men det tycker du inte att jag borde ha gjort.

    Det har i alla fall inneburit att några av oss beslutat att själva bli aktiva. Mao så har det redan gjort nytta.

  23. Micke R
    19 oktober, 2008 at 14:25

    Det är nog rätt att öka aktiviteten på hemmaplan. Det är bättre att låta SIDA stå för biståndet till palestinierna och koncentrera ansträngningarna till opinionsbildningen. Det var en direkt orsak till att jag själv aldrig gick med för ett par år sedan. Hade jag velat gå med i en biståndsorganisation så hade jag kanske valt annorlunda. Jag fick faktiskt gå till bibblan för att få tag i en tidning, och jag har heller aldrig sett några palestinaaktivister påstan.

  24. Gripen
    19 oktober, 2008 at 15:01

    Jag tycker Jinge gjorde rätt här genom att skriva så provocerande som han gjorde, för det kan öppna ögona för många som redan är insatta i frågan.

    Om palestina gruppen kan starta kommunikation med lärare så skulle det kunna vara en väg att få mer uppmärksamhet, det funkar ju för levande historia.

    Bli mer aktiv på hemma plan skulle nog behövas för jag ser inget som isreal gör som är fel i våra medier, de blundar och de flesta av svenskarna får bara information från våra stora tidningar och tv och allt de visar är självmordsbombare.

    Så information måste spridas på hemmaplan i mycket större uträckning.

  25. 19 oktober, 2008 at 18:26

    Behöver man en person som kan stå som soldat, snacka checkpoint-hebreiska ”klå” väntande palestinier i en aktion där man spelar upp livet vid en checkpoint?

    Det är bara att ringa mig…!

  26. Anna
    19 oktober, 2008 at 19:11

    PGS och ISM har vid ett flertal tillfällen satt upp checkpoints, vi hade ett tag en skalenlig stridsvagn som en arkitekt hade gjort, tyvärr är den trasig.

    Det är verkligen en jättebra manifestation, två gånger har vi varit vid universitetet så alla studenter fick passera soldaterna, vi hade inspelade ljud också och delade flygblad.

    Jag skall höra om det är några planer på gång med en ny eller meddela att intresse finns och se till att Jinges blogg blir underrättad så att det dyker upp nya aktivister..

    Angående PGS biståndsverksamhet så är det en viktig del av informations och opinionsarbetet. Det handlar inte om pengar i första hand. Utan de kontakterna och de samarbetena hade vi inte kunnat ta ner hundratals människor och verkligen visat dem verkligheten i Nablus och i flyktinglägren.

  27. 19 oktober, 2008 at 21:45

    Intressanta åsikter, jag tror alla är överrens med Jinge om vikten att skapa opinion med tanke på att situationen ser ut som den gör.

    En bra sak enligt mig är att PGS gjort en temaskrift om Nakban för användning som utbildningsmaterial i skolor. Många elever är okunniga om vad som hände 1948 även om det är extremt viktig information för att förstå dagens konflikt mellan israeler och palestinier.

    Tycker även PGS annons i SvD på Israels 60-årsdag var bra av samma anledning. De flesta människor är redan väl medvetna om att Israel ockuperar Västbanken men färre känner till att Israel är byggt på etnisk rensning.

    Vad gäller Västbanken/Gaza så tror jag på det Anna skriver om att det är viktigt att ta ner människor och visa dem verkligheten i Nablus och i flyktinglägren. Detta gäller särskilt journalister och politiker som behöver erfaranhet av konflikten för att göra sina jobb och som själva påverkar många andra människor.

    Göteborgs-Postens Gert Gelotte har sagt att det är en helt annan sak att läsa om apartheidstatens förehavanden i text än att se och uppleva dem med egna ögon (Gelotte reste till Palestina med Diakonia, innan resan var han en Israelvän precis som tidningens ägare). Jag minns att PGS anordnade resor för SSU-politiker för ett tag sedan vilket är bra.

    För att sammanfatta mina åsikter om opinionsarbete:
    1. Nå ut till vanliga människor (jag vet, lättare sagt än gjort)
    2. Mer fokus på Nakban, konfliktens grundorsak
    3. Resor till Palestina, särskilt för folk som berör mellanösternkonflikten i sina arbeten (journalister och politiker)

    Detta är tre punkter som jag personligen tycker är viktiga men det finns som man kan läsa massor av andra bra idéer. Dock är det inte alltid lätt. Israelvänner kan använda sig av Bonniertidningar som Expressen medan Palestinavänner ofta tvingas använda sig av vänsterinriktade mediekanaler för att nå ut med sina budskap. Detta är ingen lätt nöt att nå en bred publik men förhoppningsvis kan punkt 3 ovan leda till att etablerad media ändrar sin pro-israeliska hållning.

    P.S.

    För folk som inte vill engagera sig så mycket rekommenderar jag att skriva ut Bojkotta-Israel klistermärken och sätta dem vid israeliska varor inuti affärerna. Det ger god effekt till liten möda.

  28. 20 oktober, 2008 at 03:51

    PGS har säkerligen gjort mängder med bra saker. Idag känns det mer som om PGS blivit en organisation som ägnar sig åt bistånd på Västbanken och i Gaza. Vi har dock redan en biståndsmyndighet och gör man ingenting drastiskt för att öka opinionen för palestiniernas sak så kommer också biståndet att ebba ut. Att det ska falla på en opinionsbildande grupp att ta ner folk för att visa verkligheten i Nablus låter sig sägas, men när opinionsbildningen går på sparlåga så låter det mer som om man har andra och mera näraliggande bekymmer.

    För oavsett hur duktiga PGS än är på att vara med och se till att bistånd når behövande på Västbanken och i Gaza så kommer Israel fortsätta med sin etniska rensning, vägspärrarna på Västbanken ökar i antal, bosättningarna växer och blockaden mot Gaza skruvas åt. Nu berättade dessutom Anna att Israel nekade dem att resa in i Gaza, så apartheidstaten gör vad de kan, och det gör de mot PGS och olika andra NGO:s som ägnar sig åt bistånd. Man försvårar dessutom maximalt för Human Right Watch och Röda Korset/Halvmånen samtidigt som man bjuder in politiker från hela världen att gå i kurser om ”Antisemitism” och liknande, i Jerusalem av alla platser. Där behandlas de alla som VIP och reser hem efter att ha fått sig den israeliska versionen och uppfattningen till livs i en vecka.

    Och det gäller amerikanska parlamentariker likväl som svenska, bolivianska, vietnamesiska, isländska, ja alla. Svenska politiker är flitiga resenärer, och kostnaderna för denna lobbyverksamhet som kostar många miljoner dollar får den israeliska staten hjälp med från USA.

    Med det kan givetvis inte PGS konkurrera, men det PGS borde kunna göra är att se till och verka aktivt för att sprida information till alla människor i Sverige. Visst, det är jättebra med en broschyr till gymnasieeleverna, men skolorna är fullkomligt nedlusade med paket som kommer dagligen, där olika grupper och företag försöker få skolans medverkan i att dela ut materialet. Nu ska dessutom Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna få åka ut och informera skolelever så visst behövs PGS.

    Det är oerhört viktigt att PGS kan gå ut i skolor och informera, men det är oxo viktigt att stå vid Gullmarsplan en vardagsmorgon varje vecka i vinter och sticka flygblad i händerna på folk. Den dagen Palestina NU kommer ut så bör man istället för flygbladsutdelning försöka sälja tidningen till dem som passerar.

    Diskussionen här har gjort att vi redan fått tre nya ”aktivister” som planerar att ge oss ut nu i vinter på olika sådana äventyr. Vi måste kolla upp vad PGS har för färdigt material, flygblad och liknande som går att använda först bara.

    PGS kan inte göra någonting för att hindra IDF att godtyckligt arrestera barn, inte heller kan man förmå dem att dra bort vägspärrar eller att sluta med att förstöra olivodlingar, riva palestiniers hus mm. Och att agera turistbyrå åt journalister är helt meningslöst när opinionen hemma i Sverige inte kan stava till Palestina. Det är först med högre aktivitet hemmavid som det kan börja hända någonting. Israel kommer aldrig att böja sig en millimeter om de inte möter internationellt motstånd från opinioner och politiker.

    Du är väl gammal nog för att minnas Olof Palmes agerande i samband med Vietnamnkriget, eller hur? OP:s främsta egenskap var att hålla fingret i luften, och det gjorde han.

    Idag hjälper det inte ett smack om så alla politiker håller fingrarna i luften, det finns ingen opinionsvind för Palestina, och det måste vara verkliga palestinavänners huvuduppgift, inte att samla ihop pengar till annonser i Svenska Dagbladet, av alla tidningar…

  29. 20 oktober, 2008 at 11:37

    Medhåll där Anna, samma tanke fanns bakom det bistånd vi har i vår fredsorganisation, att det är ett sätt att aktivera folk. Att de som besöker projekten själva ser vad som händer och att man faktiskt behåller det kontaktnät som finns. I princip för att hålla folk uppdaterade om hur det faktiskt ser ut i andra länder.

    Det är nog snarare frustrationen över att vi själva inte märker något i vår egen vardag som gäller, vilket självklart är lika mycket vårt eget fel.

    Den där stridsvagnen, är det något vi kan hjälpa till med att reparera? Är det snickare som behövs eller annat? Det borde gå att ordna fram.

  30. Anders A
    20 oktober, 2008 at 20:31

    Jinge nu har du gjort en hel del israelvänner riktigt oroliga. De har nämligen med viss förtjusning lagt märke till att de svenska palestinaförsvararna lägger sin energi och pengar på att resa dit istället för att arbeta för att väcka opinion hemmavid. Agerar de på västbanken och i gaza så är det inga i Sverige som påverkas, och deras resurser är allför små för att någon i mellanöstern skulle höra talas om saken. Det betyder att sionisterna här oroar sig rejält för att man ska sätta igång med lokalt opinionsarbete i Sverige.

  31. lasse wilhelmson
    20 oktober, 2008 at 21:29

    Det är politiken som är fel. Läs om mitt inlägg här för en tid sedan:

    ”Palestinarörelsens utveckling och enhet”

    Klicka HÄR!

    MVH

    Lasse W

Comments are closed.