Vi har nyss publicerat ett gästblogg av Ulf Karlström som beskriver hur ett par ”gamfonder” från USA med hjälp av en domare från USA vill ha tillbaka de medel de köpte argentinska statspapper för då Argentina hade stora ekonomiska problem vid sekelskiftet. Se inlägget 2/10 med kommentarerna.

Nyligen berättade Argentinas president Cristina Kirchner att hon fruktade en statskupp med stöd av USA, och att hon rentav var rädd för sitt liv. Se kommentaren till förra blogginlägget.Syftet med detta blogginlägg är att berätta om krisen vid milleniumskiftet genom att återge ett avsnitt ur en bilaga (”IMF:s policy och ekonomiska kriser i mellaninkomstländer”) till kapitel 6 (”Några viktiga internationella organisationer och samarbetsfora”) i boken ”USA som världspolis”.

Argentinas ekonomi är ganska god, men peson har försvagats påtagligt. Landet har lämnat lågkonjunkturen med 0,9 procent tillväxt under det andra kvartalet. Men tillväxten i Latinamerikas tredje största ekonomi är fortfarande mycket lägre än de i genomsnitt 7,8 procent per år landet presterade 2003-2011.

Bokavsnittet
”Medierna har ibland i sina kommentarer till den nuvarande krisen i Grekland hänvisat till krisen i Argentina. När USA i början av 1980-talet höjde räntan till nästan 20 procent kunde Argentina inte sköta sina amorteringar. En stagnationens decennium inleddes. IMF bidrog till problemen, enligt Stiglitz, då man krävde högre skatter, lägre statsutgifter, högre inrikes räntor och uppmuntrade till privatisering av socialförsäkringarna för att minska underskottet. Detta bidrog till minskning av produktionen och av skatteintäkterna.

Peson kopplades till dollarn 1991 och under några år hade landet låg inflation, stabila statsfinanser, stort stöd från IMF och stort inflöde av utländskt kapital. Aktie- och fastighetspriser steg kraftigt, en bubbla uppstod. Argentinas lånekostnader fördubblades dock mellan 1996 och 2000. Kortsiktig sanerades statsfinanserna genom enorm utförsäljning av statliga tillgångar. Inflationsbekämpningen lyckades en tid, men det medförde att peson var kraftigt övervärderad i slutet av 1990-talet, exporten rasade och arbetslösheten steg och uppgick till 25 procent år 2001. IMF fortsatte att stödja Argentina och ställde åter hårda krav på åtstramningar som medförde social misär, företagsnedläggelser, minskad skolgång och utbildade människor lämnade landet.

I januari 2002 ställde Argentina in betalningarna och landet hade då utlandsskulder på 150 miljarder dollar. Året innan släppte Argentina kopplingen av peson till dollarn. Peson föll kraftigt, vilket inledde en snabb ekonomisk återhämtning med stor tillväxt 2003. Detta underlättades av att Argentina i mars 2005, efter drygt 3 år, lyckades förhandla fram en uppgörelse där 76 procent av landets långivare gick med på att endast få tillbaka 33 procent av vad som de lånat ut – de blev tvungna att efterskänka två tredjedelar.

Stiglitz (2007) menar att Argentina visade en enorm förhandlingsvilja och beslutsamhet. Kostnaderna för krisen blev mycket höga genom uteblivna investeringar, företagsnedläggelser, genom att utbildade människor lämnade landet och även genom minskad närvaro i skolorna. Två år senare betalade landet tillbaka hela skulden.

Det argentinska exemplet illustrerar vådan av IMF:s politik i ett land med ganska låg medelinkomst. Det finns flera likheter med Greklands läge år 2011, bland annat likartade krav från IMF och andra långivare, samt avsaknaden av inhemsk valutakontroll.”

Ingen rök utan eld. Statskupper (med stöd) av USA mot demokratiskt valda regeringar efter Andra världskriget.
Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA bidragit till att störta i statskupper.

-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009;
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.

intressant.se, orättvisor, politik, kapitalism, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, socialism, socialt, USA, fattiga,miljardär, imperialism, skatteparadis, skatteflykt, lurendrejeri,kriminalitet, skandal,

Intervju med Lapavitsas Centrum för marxistiska studier ICIJ:s rapport Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 Occupy Wall Street 4/9