Själv ska jag bli ålderspensionär i år, jag berättar det därför att alla då förstår att jag hunnit vara med om en del saker och ta del av en hel mängd nyheter. Dessutom har jag alltid intresserat mig för vad som händer ute i världen och jag kan på rak arm hävda att det aldrig varit så många stora händelser på gång samtidigt som just nu.

Jordbävning, tsunami och kärnkraftshaveri i Japan, revolution och en vansinnig diktator i Libyen, och nu startas ett krig mot vederbörande. Man kan bli matt för mindre. Att media drar på med rubriker är inget att förvånas över, man kan givetvis ha funderingar på den högra som handlar om tolv timmars tidsfrist, personligen så tror jag att tidsfristen har passerats med råge, men det vore bra om jag hade fel.

Igår var jag ut till ett företag som har sitt kontor i Solna, jag passade då på att fråga hur det hade gått med personalen vid fabriken i Sendai, som tsunamin utplånade, och fick höra att det hade gått bra. Jag hade nämligen läst att företagets fabrik för proffskameror hade drabbats, men uppenbarligen gällde det i alla fall inte personalen, och det är ju det viktigaste.

Annars så ger jag inte mycket för alla experter som låter sig intervjuas i media. Jag får en känsla av att dessa väljs utifrån vilka svar man vill ha. Ska man sälja lösnummer så är det bra med en pessimist, nu vet jag inte om en så extrem cynism verkligen gäller ens kvällspressen, men man kan ju undra när man ser deras förkärlek för sex, kändisar, våld och narkotika.

Annars så har jag just kommit på en annan nyhetskälla. Går man till Twitter och söker efter ”Breaking news” så dyker det upp en mängd nyhetsförmedlare som twittrar sina nyheter då det händer något stort. Nackdelen är förstås händelseutvecklingen i världen med flygförbud och härdsmältor. Man måste ransonera dessa nyhetsleverantörer för just nu i skrivande stund så har jag en hel radda med meddelanden att läsa på Twitter från Reuters, BBC, al Jazeera, CNN. Men bara världsläget lugnar ner sig lite och då blir det väl mer hanterbart.

Nu kan man konstatera att japanernas egna filmer nu börjar dyka upp i media. Filmer från jordbävningen har visats redan ett flertal gånger, och nu visar det sig att privatpersoner också har filmat själva tsunamin. Det är svårt att inte bli berörd av alla tragedier som vi får ta del av, värst av allt tycker jag att det är när folk letar efter anhöriga eller ser hur det ser ut där deras hem tidigare var beläget. När ett TV-bolag följer med en kvinna för att filma när räddningsarbetare letar efter hennes gamla mor, och när hon hittas, blir det bilder som etsar sig fast på näthinnan.

Kanske ska man välja Twitter istället för rörliga bilder, det kanske är lugnast så?

it Japan, Kärnkraft, Politik, Mediekritik, Gaddafi, Libyen, Twitter, Krig