Bonniertidningar mot Sahlin

Jag har varit inne på ämnet i ett par bloggposter denna vecka, ämnet – Bonniers mediedominans. Det är en dominans som vore olaglig i de flesta av EU:s medlemsländer, och i större länder som t.ex. USA. I min förra text i ämnet så talade jag om Fredrik Reinfeldt och hans månande om moderaternas hemliga sponsorer, han vill inte avslöja dessa för att det är ett brott mot ”valhemligheten” säger han. Klart är i alla fall att regeringen Reinfeldt agerat på ett sätt som ytterligare har stärkt Bonnierkoncernens makt, och det rejält, det är inte konstigt att man misstänker att koncernen är en av partiets sponsorer.

I dagens Aftonbladet går journalisterna Dan Josefsson och Johannes Wahlström igenom en del av detta i en artikel med rubriken Borgarna + Bonnier = Sant, något som fått vissa bloggare att reagera. Bland annat en blogg som inte berör artikeln med ett ord utan väljer att berätta en del om den ena av författarnas fäder, dessutom stödd av en Jonathan Lehman på SKMA. Detta utan att vare sig etnisk eller religiös bakgrund nämns i artikeln i Aftonbladet, en ytterst flagrant Guilt by association-anklagelse, precis som om artikeln handlat om något helt annat än vad den faktiskt gör.

Att både Expressen och Dagens Nyheter i valrörelsen gjort sig till talesmän för den borgerliga regeringen blev helt uppenbarat i årets val. Det hade väl inte varit så mycket att orda om ifall det inte hade skett på nyhetsplats. När artiklar presenteras som nyhetsartiklar men istället är förbeställda hyllningsprojekt för den sittande regeringen så luras en del läsare att tro att det handlar om seriös journalistik, och litar därmed på vad som skrivs. Medieprofessorn Kent Asp har sedan 1979 studerat medias partiskhet och har sedan år 2002 redovisat att Dagens Nyheter tagit klar ställning för Reinfeldt i valen, att de varit partiska. Josefsson och Wahlströms artikel fortsätter

Aftonbladet: ”Analysen av 2010 års val blir klar först efter nyår, men många DN-läsare reagerade starkt på det man uppfattade som ren högerpropaganda på nyhetsplats. När medier anklagas för att bedriva en till nyhetsjournalistik förklädd reklamkampanj för ett visst politiskt alternativ så är standardsvaret oftast att sådana anklagelser kommer både från höger och vänster och därför är ogrundade. Men valet 2010 är ett trendbrott. Tendensen denna gång var så tydlig att till och med DN:s egna medarbetare reagerade. En av dem var journalisten Lars Linder, som på tidningens kultursida skrev: ”Sanningen att säga har jag själv undrat över valjournalistiken, även i denna tidning. Något har hänt. Nu, mer än någonsin, anar man var pressens sympatier ligger och det är sällan hos Mona” (DN 14 september 2010). Bonnier-
tidningen Expressens politiska kampanj mot Mona Sahlin var också den allt för extrem för att kunna avfärdas som illusion.”

Förra gången jag skrev om detta så nämnde jag Lotta Gröning, hon arbetade tidigare åt Aftonbladet men i samband med att tidningen skulle göra personalnedskärningar så blev hon uppringd av Albert Bonniers förlag. Gröning har tidigare arbetat mycket nära Sahlin (hon var tidigare Sahlins departementssekreterare) men nu ombads hon skriva en bok om Sahlin, ”Sanning och Konka” en bok som var ett enda stort personangrepp mot Mona Sahlin. Efter detta fick hon arbete som kolumnist på Expressen där hon sägs företräda ”vänsteråsikter”.

Tidningen Expressens kampanj mot Mona Sahlin under de sista veckorna i valrörelsen var det värsta jag har sett under mina sextiofyra år varav minst femtio som daglig tidningsläsare. Kampanjen hade givetvis varit oantastlig på ledarplats, men nu blev det minst en rubrik om Sahlin varje dag, som – nyhetsartiklar. Förvisso har Sahlin tuggat ihop till en bunt rubriker på egen hand, men här var det så uppenbart tillrättalagt för att påverka valet så att det inte råder något som helst tvivel om att det fanns andra slevar i den grytan.

Därför är det bra att Aftonbladet tagit upp detta, det som var tydligt redan på sextio- och sjuttiotalen har nu nått en nivå som inte kan kallas annat än för ett Oligopol. Det vore en nåd att stilla bedja om att de som deltagit i författandet av artiklarna i Aftonbladet fick möjlighet att arbeta vidare med detta material och skriva en bok i ämnet, möjligen inser de själva att de i så fall bör välja ett annat förlag än något av Bonnierkoncernens…

it , , , , , , , , Läs gärna annarkia, rick, jöran, ingsoc, lasse, claes och k&å ex123 dn12 ab12345

  20 comments for “Bonniertidningar mot Sahlin

  1. KalleB
    12 november, 2010 at 17:04

    Tyvärr är det ännu värre ställt med Västkustens borgerliga (ensamrådande) flaggskepp GöteborgsPosten.

    Den enda papperstidning jag har, kraftigt rabatterad eftersom jag vägrar betala fullt pris. (Dom vill ogärna bli av med prenumeranter så säger man nej tre ggr så får man rabatt den fjärde gången dom ringer och tjatar).

    Jag slängde den oläst under valkampanjerna för den blev för vidrig i det avseendet du nämner. Mer än vanligt.

  2. 12 november, 2010 at 19:25

    Dan Josefsson och Johannes Wahlström skriver i slutet på sin artikel (som borde läsas av många, många fler än de som vanligen brukar läsa Aftonbladet Kultur) att kampanjen under valet 2010 för den sittande högerregeringen utpumpad från Dagens Nyheter och Expressen och kanske även TV4 knappast gjorde det möjligt för oppositionen att vinna valet. Citat från artikeln: ”Går det överhuvudtaget att vinna ett val under sådan förhållanden?” – Jag tjatar här på nytt om att nittio procent av alla dagstidningar är borgerligt ägda och således driver borgerlig propaganda. Tyngst från de stora drakarna Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet. Vi bör inte heller glömma att Aftonbladet också har en borgerlig ägare. Att tidningens ledarsida och kultursida står fria tack vare LO:s lilla andel hjälper knappast när Lena Mellin som politisk kommentator ständigt och ettrigt nedvärderar Mona Sahlin som politiker och politisk ledare. Precis som Expressen gjorde (gör). SVT som skall föreställa politiskt neutrala citerar så självklart de stora borgerliga tidningarna i nyheter och kommentarer. Ställda inför en sådan propagandamaskin kan oppositionen vinna ett val? – Självklart inte. Jag tolkar detta som att demokratin i realiteten nu är satt ur spel.
    Socialdemokratin piskar nu sina egna för valförlusten. De borde nog hämta andan och betrakta det svenska samhället som det utvecklats under högerpropagandan och kanske inse att i detta läge vinna ett val var och är en omöjlighet. Vem som än leder det politiska arbetet och vilka goda ideér och förslag man än har. Det går inte att tränga igenom högerns propagandamur. Ingen ser, ingen lyssnar till en nedsparkad opposition.
    Ulla Johansson

    • KalleB
      12 november, 2010 at 22:02

      Skriver under !

  3. Gösta Berling
    12 november, 2010 at 19:51

    När jag var barn sades ibland ”det är sant, det stod i tidningen”. Men det var för väldigt länge sedan. Och utvecklingen från objektiva fakta till vinklad och selektiv information har accelererat med åren. Att, som Expressen under valrörelsen, ta upp den 15 år gamla tobleroneaffären SOM HUVUDNYHET på löpsedlarna var ett hittills svårslaget rekord.

    Man kan också undra om det är samma krafter som ligger bakom diverse hatgrupper på Facebook med fl nymedia ? Jag tänker på sådant som ”Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin” (för att ta upp en av de ”snällare”).

    • 12 november, 2010 at 19:57

      Jag är övertygad om att det finns professionella som har betalt för att hitta på sådana grejer. Och de får sin lön från de organisationer som arbetar på att befästa borgerliga valsegrar nu och framöver.

  4. Magnus
    12 november, 2010 at 23:17

    Visst gör Aftonbaldet kultur rätt i att granska Bonnierimperiet och även dess ambitioner som maktspelare. men samtidigt beter sig samma tidning på nyhetsplats nästan lika sladdrigt, med samma perfiditet som Expressen. I bildval, rubriker och vinklingar hånas Mona Sahlin som person, ofta med mycket svag verklighetsanknytning. Lena Mellins skriverier om att Sahlin ”har ordet loser stämplat i pannan” och rubriker av typen ”Här ränner Mona efter hjälp” är vämjeliga, varenda bild siktar på att framställa Sahlin som en inkompetent tant med dimmig blick och det handlar om solklar partiproagnda – för alliansen.

    • 13 november, 2010 at 04:44

      Sant. Det är många på bladet som är med i mosa Monakampanjen.

  5. Magnus
    13 november, 2010 at 13:02

    Apropå bilder: hur många bilder av Maud Olofsson är inte photoshoppade för att få hennes ansikte att framstå som yngre och mindre fyrkantigt? Både regeringskansliet och många tidningar ägnar sig åt detta uppiffande, den saken är nog helt säker. Statiionsvakt-Johnny, som själv är ne skicklig fotograf, visade upp det med utgångspunkt från en annons i DN inför valet 2006, där man använt två bilder på Maud, en obrushad och n fixad. Se http://stationsvakt.blogspot.com/2006/06/frsknad-maud.html

    Maud Olofsson är troligen den av fyrklöverns partiledare som lyckats sämst med att profilera sitt parti i regeringen, och samtidigt den som är mest avskydd av oppositionen och ute bland vanligt folk, även många alliansväljare hatar henne (för FRA-lagen, för hennes bäversnack, hennes passivitet som näringslivsminister, för hennes arrogans och billliga argument).. Hon kan mycket väl ryka nästa år; de verkliga orsakerna till att hon sitter kvar är att hon är en lydig hund till moderaterna och att det inte funnits plats för så många andra ledande personer i det hopkrympta centerpartiet. Men det skrivs förstås aldriog i den vanliga dagspressen.

  6. Kaj
    13 november, 2010 at 13:48

    Aftonbladets Bonnier-granskning kommer man inte bemöta på något annat sätt utan koppling till antisemitism-debatten.

    Samtidig som Bonnier har öppnat dörren för landets islamofober (aktiva skribenter i SvD och Expressen som tom sitter i Sydsvenskans styrelse), ändå är man redo att antisemit-anklaga alla som sätter sig i kritiken mot ett olaglig och totalt oacceptabel monopol.

    • 13 november, 2010 at 14:22

      Ja vi har tom sett bloggare som drog in släktingar till en av artikelförfattarna och pratade om ”en av världens största antisemiter” i stället för att – med ett enda ord, kritisera artikeln eller ens nämna den. Samtidigt kan man konstatera att argumenten uppenbarligen börjar tryta, en illa skriven kökkenmödding som med hjälp av den där Lehmann slutar med att bli ett stort bloggfiasko.

      • Kaj
        14 november, 2010 at 16:04

        Om J. Åkessons pappa skriver om ICA-s eller systembolagets monopol, skulle jag aldrig agera.
        Varför skulle man göra det? Skit korkade argument.
        Varför är man plötsligt intresserad om journalisternas ursprung och genetik då man skriver om Bonnier-monopolet? Vad sjutton! Vilka galna människor!

  7. nature
    13 november, 2010 at 15:18

    Ja men var går gränsen då? Opinionsbildning är lagligt t.o.m. önskvärd. Vad är annars alternativet? Ha i åtanke att opinionsbildning förhindrar politiskt våld så länge debatten påverkar samhällsutvecklingen. Vi debatterar istället för att låta en intressekonflikt accelerera tills den slutar med dödligt våld.
    Felet, eller risken, som jag ser det är att om ena sida blir för mäktig, så accepteras bara en sanning i samhället, nämligen den sanning som gynnar sittande makt. Allt annat som inte speglar elitens behov blir därför olagligt = diktatur. Ju ovanare vi blir vid att människor och intresseorganisationer öppet för sina ideologiska debatter mot varandra, ju intolerant blir samhället som helhet. Omvänt ju livligare offentlig debatt blir, ju vanare blir vi och därför tolerantare mot olikheter.
    Här har ju Bonnier ett oerhört stor ansvar för att den demokratisk debatt lever vidare. Tycker ni inte att Bonnier tar detta ansvar?

  8. nature
    13 november, 2010 at 16:09

    Acceptansen mot homosexualitet är ett ex på hur en utökad demokratisk debatt påverkar samhället mot mer tolerans. Listan på exemplen kan göras lång. En öppen och livlig demokrati vinner alltid debatten mot en sluten och stel diktatur.

    • Magnus
      13 november, 2010 at 18:14

      nature: Javisst, men man kan misstänka att de flesta samhällen, eller funktioner inom de flesta samhällen, behöver vissa grupper som det är okay att förakta och jaga med blåslampa. Idag är toleransen för homosexuella, och HBT-personers synlighet i samhället och vardagen, mycket större än på 70-talet. Utmärkt – men samtidigt har det blivit mera accepterat att uttrycka missaktning och hat mot invandrargrupper, särskilt muslimer, och mot arbetslösa och sjukskrivna. och det sker inte bara i marginalen utan hör till samtidens blodomlopp.

      Ann-Charlott Altstadt skrev för några år sen i Aftonbladet att ”i dag är det lättare att komma ut som bög än att outa sig som en person som inte har makten att göra genuint fria och goda val i sitt liv” – dvs som sitter fast i en fattigdom som hindrar honom/henne att göra sådant som är alldeles självklart, och kan göras helöt obudgeterat, för de flesta som har ”riktiga jobb” med 18.000 före skatt eller mer i lön. Eller som inte är fri därför att man sller som sitter i knät på myndigheter av typ AMS och Försäkringskassan (vilka sällan eller aldrig gör något produktivt, du tvingas istället spela med i deras spel under hot ott annars betraktas som illojal eller fuskare). Det fungerar helt enkelt inte i en diskussion om samhällsekonomiska realiteter, om arbete eller utbildning, att säga ”jag har erfarenhet av något som ni aldrig varit i närheten av, jag har varit utan jobb i ett år och förlorat stora delar av mitt kontaktnät under den tiden, för ingen vill hänga med en arbetslös, folk dra sig undan. Och det läget kan hindra även de mnest begåvade personer från att göra det de vet skulle fungera för dem, och har begåvning att göra”. Att säga så ses idag som gnäll, inte som saklig kritik; oavsett i vilket tonfall det görs, och även om de andra i samtalet eller facebooktråden är ett gäng sätt gröna studenter som aldrig varit ute i arbetslivet mer än några månader i stöten coh alltid kunnat låna av föräldrarna, som alltså ser lönen som något man ska ha för att köpa ny stereo eller betala semestern, inte för att betala sina vardagskostnader och mat, hyra, el, sjukvård, kläder och försäkringar. Det blir de senare som tar hem applåderna även o de sakligt sett har blött på fötterna. Medan det aldrig ses som gnäll om Jonte Stael von Holstein säger att skatt är stöld och att staten snor alla våra pengar.

      Det är idag mer accepterat att beskriva arbetslösa, sjukskrivna eller t om svenska arbetare (i vid mening; Zaremba och hans eftersägare) som snyltare, fuskare, latmaskar och skadliga, än det var att öppet hetsa mot bögar 1980. Varför det är så diskuteras i princip inte alls.

      • 13 november, 2010 at 18:24

        Intressanta och tänkvärda synpunkter!

  9. nature
    13 november, 2010 at 18:54

    Jag håller med dig Magnus i din beskrivning, det finns inte mycket mer att säga. Jag har själv varit arbetslös långa perioder men insåg tillslut att så längre man låter högerns utbildnings- och arbetsdebatt styra en; ja kort sagt samhällspropagandan om hur ett lyckligt (borligt) liv skall levas, så går man under.
    I dag talar jag mer till människor om hur man kan OMORGANISERAR sig i samhället (allt handlar om hur man organiserar sig i samhället) som en avgörande vändpunkt. Det finns många sätt att levat ett lyckligt liv på. Kollektiv är ett alternativ att organisera sig på. Att gå samman med andra som är i liknande situation och tillsammans göra något positivt åt situationen. Våga live ett icke borligt liv genom att vända samhället ryggen och organisera sig med likasinnade istället.

  10. Linda
    14 november, 2010 at 16:40

    Vilken jämförelse? Vad är du ute efter? / Jinge

    • Linda
      14 november, 2010 at 21:27

      Oj då, jag förstod nog inte att jag skrev något kontroversiellt. Eller gjorde jag det? Hur som helst, jag menade alltså att när det gäller en del andra stater går det tydligen bra att ondgöra sig över monopol i mediebranchen, till exempel det statliga monopol som finns i Vitryssland. Det repotage jag syftade på handlade om att en systemkritisk journalist inte fick jobba på de statliga mediebolagen – detta kan man tydligen dra extrema paralleller till – som att det ligger i nivå med deportering till fångläger ungefär, fast inga journalister (mig veterligen) någonsin blivit deporterade eller utsatta för någon form av våld i Vitryssland. Detta var alltså den jämförelse som gjordes. Det är ju allmänt känt att kontroll av medier är en grundbult i en diktatur, varför man kan fråga sig om inte fler länder, i just den här meningen, har ett problem med demokratin (och i det närmaste kan likställas med diktatur). Hoppas att jag inte uttryckt mig opassande nu. Eller obegripligt.

Comments are closed.