Bloggar och ”Gammelmedia”

För fem år sedan ändrade jag min dåvarande hemsida (domän) från att i första hand ha varit en sida för resultatredovisning för Boulens stockholmsserier till att bli – en blogg.

Jag vet inte om jag ens hade sett en blogg då, men sidan utformades som en anslagstavla med små ”lappar” som såg maskinskrivna ut, skrivna med typsnittet Courier. I praktiken såg den ut som en sida med små postitlappar, små gulingar som avhandlade i stort sett samma ämnen som jag skriver om idag, dock bara som korta små notiser. Först ett år senare gick jag över till det nuvarande bloggverktyget WordPress.

I princip var det två skäl till att jag bytte. Dels var det rätt omständigt att bygga om en html-sida varje gång något nytt skulle dit, och det fanns inte heller någon kommentars-
funktion. År 2003 var det knappast speciellt många som tog notis om den och andra hemsidor som börjat dyka upp, idag har åtskilliga bloggar betydligt fler än 1000 unika besökare per dygn. Då fanns det inte heller speciellt många journalister som brydde sig om vad som skrevs på dessa privata hemsidor, idag kan vi bevittna svavelosande hjärnsläpp som det i Dagens Nyheter för ett par dagar sedan då det stod att läsa på ledarsidan: ”Det är inte ofta jag traskar runt i den särskrivande specialklass som är den svenska bloggsörjan, men när jag gör det blir jag alltid lika negativt överraskad.”

Tack vare skribentens påtagliga tillkortakom-
mande, parad med en rejäl dos av brist på omdöme, så visar det på den oro som många journalister känner inför förändringarna på den mediescen som de själva varit huvudpersoner på fram tills nyligen. Jag hörde i något program i radions P1 att 4000 journalister fått sparken i USA den senaste månaden, något som sannolikt också kommer att drabba svenska media, även om siffrorna inte blir lika stora.

Nu är bloggarnas roll i sammanhanget inte alls så stor som vissa vill göra gällande, det är snarare läsarnas beteende som håller på att förändras. Kvällstidningarna känner av en betydande nedgång i lösnummerförsäljningen, Schibsteds VD sade nyligen att man såg Internet som den främsta inkomstkällan inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är i ljuset av detta man ska se DN:s Lisa Bjurwalds uppkastning i förrgår.

För några år sedan diskuterade man bloggarnas roll i kommande valrörelser, själv

Bloggosfären, Blogg, Bloggar

var jag ytterst tveksam till dessa hemsidors betydelse, idag vet vi att bloggar kan komma att spela en utomordentligt viktig roll, FRA-
debatten är ett påtagligt bevis för detta. Vi har också tidigare sett att sådant som först blivit diskussionsämnen på dessa hemsidor har växt till självgående nyheter i alla media. Stegö-Chilò och Boreliusaffärerna är några av de exempel som pekar tydligt i den riktningen.

Det som blir allt tydligare för varje dag som går är att det förändrade läsbeteendet gör att traditionella media inte längre har ensamrätt på att sätta agendan. Det betyder också att politiska frågor inte längre har en automatisk hemvist på tidningarnas ledarsidor, man kom-
mer att tvingas ta hänsyn till en särskrivande specialklass i bloggsörjan om man inte själv vill bli permitterad på grund av arbetsbrist.

Att det då kommer angrepp från Bonniers papegojor är knappast förvånande, det vore konstigare om det inte kom…

AB it

Andra om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[tags]Bloggosfären, Bloggar, Gammelmedia, Särskrivande, Specialklass, Bloggsörjan, FRA, Stegö-Chilò, Borelius, Lisa Bjurwald, Dagens Nyheter, Schibsted, Ledarsidor, FRA, FRA-lagen, Bonnier, Bonnierkoncernen, Politik[/tags]

  9 comments for “Bloggar och ”Gammelmedia”

  1. nature
    31 juli, 2008 at 09:57

    Bra! Jinge nämnder det viktigaste, och det är att läsvanorna har i grunden ändrats. Kontrollen av opinionen har de gamla medierna förlorat!

    Nu kan vi tack vare bloggosfären läsa exakt vad vi vill ha bekräftelse på. För märk väl att människors natur inte har ändrats. Det är ytterst sällan som människor i grunden kan ändra på sig; alltså sina grundläggande övertygelser och värderingar.

    Jag läser Jinge för att det stärker mig i frågan om Israel- och Palestinakonflikten. Jag har valt ställning i konflikten. De etablerade medierna kan inte uppfylla mitt behov att förstärka min redan grundlagda övertygelse.

    Tidigare så belyste de etablerade medierna bara en bråkdel av debatten. Nu pressenteras hela svenska folkets åsikter. Demokrati!

  2. Arebir
    31 juli, 2008 at 12:10

    Tycker bilden på bloggaren med ”Karlsson på taket” kepsen är bra. Antar att det är ett självporträtt :) !

    Tycker din analys är en bra sammanfattning av situationen. Och det är bara att glädjas över att traditionell media inte längre kan sätta agendan som tidigare. Ska bli intressant att följa utvecklingen.

  3. 31 juli, 2008 at 12:42

    Jepp, i min finaste propellermössa.. :P

  4. blingbling
    31 juli, 2008 at 18:45

    … och det är väl inte en dag för tidigt att våra självcensurerande pekpinnemedia går det ödet till mötes.

    Man ser tydligt hur politiker och myndigheter har haft mer eller mindre fri tillgång till media för att placera material som oftast inte ens undergått någon form av rudimentär redigering eller sakgranskning innan publiceringen har skett. Och omvänt – i frågor som statsmakterna av en eller annan anledning velat undvika debatt kring har det varit knäpptyst. Det är knappast en roll i vilken media tjänar den demokratiska processen, att fungera som okritiska megafoner åt politikerna.

    I fallet med DN har det ju dessutom varit hart när omöjligt att få repliker till publicerade ledare och debattartiklar införda, jag unnar således verkligen den publikationen en fortsatt tillvaro i glömskans skuggor.

  5. nature
    31 juli, 2008 at 19:56

    Känner sig Bonnier allt för hotade så kommer de att beordra total mediaskugga över bloggosfären.
    Vad kommer att hända då?

    Det kommer antagligen att uppstå marknader för publicering av vad bloggare skriver om? Varför kunde inte bloggosfären själva starta en ny dagstidning? Bloggtidningen! De vore rätt kul att se de etablerade mediernas reaktioner : -)

  6. nature
    1 augusti, 2008 at 09:40

    Alla klagar på gammalmedierna och vi känner ju redan till de fem filterna som propagandamodellen utgör så var förväntar vi oss; men gammalmedierna gör så gått de kan.

    Värre är då att vissa enskilda journalister får breda ut sig och detta gäller framförallt på kultursidan. Kulturjournalister – it´s the skit!!! Ständigt på pejling efter nya för kulturyttringar som de inte begriper sig på!

    Dessa kulturjournalister som odlar myten om sig själva, som totalt lever upp till myten om Nararcissus – som när han såg sin egen spegelbild blev så förälskad att han bara satt där tills han svalt ihjäl. Lika bra det!

    Möjligen att vi kan ha liten nytta av kulturjournalister om dessa har läst minst 180 poäng litteraturvetenskap; möjligen och då endast i folkbildande syfte! Annars så förstår jag inte varför vi ska försörja dessa kulturjournalister? Behöver vi dem för att vi skall veta vad vi tycker eller? För min del så klarar jag mej utmärk utan dem. För att inte tala om litteraturkritiker???

  7. Mikael i götet
    1 augusti, 2008 at 17:23

    Signaturen Nature anser att Kulturjournalisterna i gammelmedierna är de värsta typen av journalister.
    Visserligen är majoriteten Kulturjournalister väldigt elitistiska i sina åsikter, att det är endast de som har skrivit C- och D-uppsatser i Litteraturvetenskap eller Konstvetenskap som har ”rätt” att uttala sig i kulturdebatten.
    Men jag anser att det är snarare Ekonomijournalisterna som har förvrängt verkligheten mest i det offentliga samtalet i Sverige under de senaste decennierna.
    När nu gammelmedierna utsätts för allt hårdare konkurrens så hoppas jag att det leder till att Journalistutbildningen vid ett antal högskolor/Universitet i Sverige läggs ner.
    Eftersom journalisterna har bara blivit sämre och sämre på att hantera det svenska språket. Det är dags att inse att en bra journalist är en individ som älskar att skriva och hantera ett språk något som kräver övning och åter övning något som man bäst lär sig på en redaktion och ej på en Universitetskurs där språket inte drillas dagligen.
    Tidigare har man alltid sett ner på amatörer, människor som drivs av att göra något som inte är avlönat och det är just det som är det stora problemet hos gammelmedierna att bara för att det görs av professionella skribenter så anses det per automatik som att de verkligen kan sin sak. Men att gammelmediernas lönearbetande journalister tar genvägar med att kopiera rakt av från andra konkurrerande medier talas det tyst om.

  8. 1 augusti, 2008 at 18:02

    Det är möjligt att bloggarnas roll inte alls är så stor som vissa vill göra gällande, men jag tror att vi just nu bara fått en glimt om den dignitet som bloggosfären kommer att ha i en inte alltför avslägsen framtid.

    Jag hejar på, det här är ett frishetstecken och om inte gammelmedia hakar på, så är det bara beklaga, för deras egen skull…

  9. nature
    2 augusti, 2008 at 15:33

    @Mikael i götet
    Vad jag avser med mitt inlägg (håller med dej om ekonomijournalisterna) är att kulturjournalisterna inte är intresserade av att sakligt rapporterar om kulturen, utan istället har de en egen agenda som syftar till att stärka de egan varumärket genom att strunta i att rapportera; i stället lägger de ut texten om sina egna tankar som de själva anser om en viss kulturyttring och tävlar i konsten att brodera ut sin texter/analyser så till den milda grad att vanligt folk inte fattar ett jota! En liten grupp journalister alltså, som rapporterar för en ännu mindre skara åhörare som Ulrika Knutson med flera ideligen gör! Behöver vi dessa journalister?

Comments are closed.