Bilden av profeten, Jan Hjärpe



Idag minns jag inte hur många böcker jag har läst om islam, men det är fler än tio och möjligen så många som tjugo. Att en ateist läser om religion kan kanske ses som lite udda, men vet man ingenting så blir det man -tror- sig veta ännu mer galet än vad det annars skulle bli.

Leopard Förlag: ”Bilden av Muhammed är inte bara kontroversiell i västerlandet. Även inom islam finns det hundratals berättelser om profeten Muhammeds utseende och karaktär.

Jan Hjärpe diskuterar olika perspektiv på bilden av profeten som den växer fram i koranens texter och i den muslimska traditionens olika berättelser. Vilka funktioner har berättelserna haft och hur fungerar de idag i den religiösa och politiska diskussionen.”

När man använder orden ”Bilden av Profeten” i en boktitel så misstänker jag genast att det handlar om ytterligare ett försök i raden, ett försök att skaffa sig mer uppmärksamhet än vad man förtjänar. Jan Hjärpe beskriver visserligen den bild av profetens faktiska utseende man kan få om man studerar ämnet, men berättelserna handlar mer om historiska fakta, och de myter som finns kring Muhammed, än hans faktiska utseende.

Att ett antal danska tecknare försökt skildra profetens utseende genom nidteckningar i Jyllands-Posten, på samma sätt som en svensk självutnämnd konstnär har gjort, ger ingen faktiskt vägledning till hur han faktiskt såg ut.

Det Hjärpe gör är att redogöra för ett antal berättelser och sedan försöka knyta dem till ett slags kontext, men jag tycker att han misslyckats. Bokens första del är svårläst, inte bara för att den har ett vetenskapligt förhållningssätt, möjligen fungerar det för dem som läster islamologi, men för den mer allmänintresserade bokläsaren så bidrar det bara till ökade svårigheter. Jag skulle själv önskat en mer populärvetenskaplig hållning som i den förra boken jag läste, Jan Hjärpes bok – Profetens mantel. (texten fortsätter under annonsen)


Boken fungerar visserligen som en sorts Muhammedbiografi, men jag rekommenderar ändå ovanstående bok eftersom den är väsentligt mer lättillgänglig. Att Hjärpe går igenom koranens källor och de berättelser som nedtecknats om historiska fakta och myter är förvisso intressant, men för mig själv som lekman så blir det för svåröverskådligt. Däremot rekommenderar jag dem som är intresserade att titta på ett inslag från Utbildningsradion där Birger Schlaug intervjuar Jan Hjärpe, själv tyckte jag att det var intresseväckande även om inte dessa rader förmår att väcka något sådant.

it Andra om: , , , , , ,

  13 comments for “Bilden av profeten, Jan Hjärpe

  1. Gösta Berling
    30 juli, 2011 at 19:45

    Har inte läst denna bok, men har en gång i tiden haft Hjärpe som lärare i religionshistoria (speciellt islam). Han var i alla fall en kunnig lärare.

    • 30 juli, 2011 at 19:55

      Han är extremt kunnig, och jag har läst ett par av hans böcker med stor behållning, men denna, nepp..

  2. Andreas
    31 juli, 2011 at 12:10

    Det roligaste med muhammed teckningar var reaktionen från muslimers håll. Man får inte avbilda Muhammed och därmed visade de sin totala okunskap om sin egen historia som är fylld med faktiskta avbildningar av Muhammed. Finns mängder med tavlor av Muhammed målade av muslimer.
    PS
    Och nidteckningar av Jesus finns det mängder av. Såvitt jag vet har ingen kristen försökt mörda de konstnärerna.

    • T Lindholm
      31 juli, 2011 at 16:29

      Det blev väl lite protester från presterskapet om filmen Live off Brian med Monty Pyton,men den Filmen är bland dom roligaste Filmer som finns,och att det roliga i Filmen är just budskapet.
      Och att dom allra flesta förstår väl det?

      • Andreas
        31 juli, 2011 at 22:13

        Jo Life of Brian blev ju förbjuden i Norge, vet inte ifall det säger något om Norsk kristendom eller inte. Men Monty Python har vad jag vet inte blivit utsatta för mordförsök.

    • Marcus R
      31 juli, 2011 at 17:27

      Musikvideon till Madonnas ”Like a prayer” väckte ganska stor uppståndelse när den släpptes. Det blev ganska stor uppståndelse vilket ledde till att Pepsi drog tillbaks låten från sin reklamkampanj.
      http://en.wikipedia.org/wiki/Like_a_Prayer_%28song%29#Reception_and_protests

      Shia-muslimer är inte lika mycket emot avbildningar som Sunni-muslimer heller.
      http://en.wikipedia.org/wiki/Depictions_of_Muhammad

    • Mariam
      31 juli, 2011 at 19:00

      Att ignorera den rasistiska aspekten av Muhammedteckningarna är att göra det lätt för sig. Monty Pyton, Madonna och alla andra som framställde Jesus på det ena eller andra sättet var kristna, varken judar eller muslimer. Muslimerna kan skoja om sin religion själva, men man vill inte att andra ska göra nidbilder av profeten samtidigt som Palestinierna bränns levande, irakierna slaktas och våldtas, etc.etc… av samma länder som producerar nidbilder.

      Muhammedteckningar var inget konstnärligt uttryck. Muhammedteckningarna var och förblir rasistiska dåd.

      • Marcus R
        31 juli, 2011 at 19:48

        Att rasistförklara all kritik mot islam (eller någon religion) eller att säga att bara religiösa får skoja om sin egen religion är ju att gå samma väg som många Israeler gör när de kallar allt och alla för anti-semiter så fort man öppnar käften.

        Om en religion inte tål kritik så är kritiken troligtvis berättigad och uppstår där hot så ska religionen kritiseras ännu mer; sekulära människor ska inte behöva använda silkesvantar när man pratar om religion.

        Dock håller jag med om att t ex Lars Vilks teckningar inte hade nånting med kritik att göra utan bara var ett sätt att få uppmärksamhet. Hade man bara ignorerat honom så hade det inte blivit så stort heller.

        • Mariam
          1 augusti, 2011 at 10:08

          Kan du tala om för mig när det var sist svenska så kallade konstnärer eller danska för den delen, gjorde nidbilder av judar, buddister eller hinduer? Varför är det just Islam som man ska slåss för sin rätt att ”kritisera”? Vem gav dessa ”konstnärer” rätten? Deras vita hud? Deras länders ekonomiska och militära makt? Sådant kan ju ändras som bekant. Det är kristna och muslimer medvetna om i MÖ. Jag tycke ratt man ska lära sig vad respekt är av kristna och muslimer i Palestina. I två tusen år har de levt sida vid sida utan att trampa varandra på fötterna.

          Inte ens den mest hårdkokta fundamentalisten på den ena eller andra sidan kan föreställa sig det palestinska samhället utan sina muslimer eller utan sina kristna. Där, och enbart där, kan man tala om ett mångkulturellt samhälle där man aldrig lyft en hand på varandra, om man bortser från några västerländska ryck som ju korstågen var.

          • 1 augusti, 2011 at 10:25

            Och därifrån, och enbart därifrån, härstammar de ambrahamitiska religionerna Kristendom, Islam och Judendom… :-) Nu vänder sig muslimer mot Mecka när de ber, före det så vände de sig mot Al-Quds.

            • Mariam
              1 augusti, 2011 at 10:45

              När de kristna församlingarna inte kunde samsas om hur de kunde dela tiderna i Gravkyrkan, kristendomens hjärta, valde man muslimska medlare som skulle hålla i nycklarna. Det blev Nashashibi släkten. I mer än 700 år har en muslim från Nashashibi släkten ansvaret för nycklarna. Öppnar han inte kyrkan så kan ingen gå in eller ut. Och i 700 år har det fungerat utmärkt. Det är också en läxa i respekt som är värt att kunna.

          • Marcus R
            1 augusti, 2011 at 12:56

            Den här utställningen fick en jäkla massa kritik av kristna: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ecce_Homo_%28utst%C3%A4llning%29

            Alla konstnärer är inte vita heller: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sooreh_Hera

            Kristna extrem-fundamentalister får kritik även i USA: http://en.wikipedia.org/wiki/Westboro_Baptist_Church

            Sverige räknas som världens mest sekulariserade land ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Ateism#F.C3.B6rekomst_och_opinioner )och de flesta svenskar ogillar religion oavsett vilken det är och hamnar du i en diskussion om det Amerikanska bibelbältet så kommer de flesta svenskar att skaka på huvudet åt de tokigheterna, precis som att majoriteten av oss skakar huvudet åt Polen eller Italien för deras närhet till katolicismen, eller till just muslimska länder för deras tro.

            Varför bara ta upp Palestina som exempel på hur religioner kan leva sida vid sida? Då kan du ju lika gärna ta upp vilka problem kopter har i Sudan eller Egypten eller hur det är att vara kristen i Saudiarabien.

            Du kan garanterat hitta fler exempel på religiösa motsättningar än vad du kan hitta samarbete och det gäller oavsett religion – religioner klarar ju inte ens av att leva med sig själva så fort de splittras upp i del-grupper: http://en.wikipedia.org/wiki/Sectarian_violence

            • Mariam
              1 augusti, 2011 at 13:57

              Du missar fortfarande poängen! När var det man hånade judendomen, buddismen, hinduismen så hårdnackat och sysselsatte sig i åratal men hela den så kallade ”kultureliten” bakom sig? När var det senaste ett lands konstnärer ritade nidbilder av en profet samtidigt som de egna soldaterna deltagit i en slakt som resulterade i minst en miljon döda? Ingen mördade och våldtog en miljon människor samtidigt som ecce homo och konstnären bakom den var inte muslim eller hindu!

              Jag valde just Palestina just därför att det är problem på andra håll. Kopterna har levat i fred med muslimerna i 1400 år också. Dagens problem är helt nya, om du inte märkt det. Egyptierna kom aldrig på att slåss på religiösa grunder innan Mubarak med Israel och USA i ryggen kom på att det var ett utmärkt sätt att skrämma livet av egyptierna och avleda deras uppmärksamhet från den fasansfulla regimen de levde under som berövade dem brödet till förmån för amerikanskt vete och gasen som skänktes gratis till kapitalisterna i Israel.

Comments are closed.