En av de ledarsidor jag dagligen följer är Aftonbladets. Det beror på att den normalt innehåller intressanta synpunkter samtidigt som den också är det kommande regeringspartiets största ledarsida, det är inte ointressant eftersom det dessutom rör sig om landets mest lästa tidning.
Nu kanske man inte bör hänga upp sig så mycket på hur enskilda medarbetare inleder sina artiklar, det väsentliga är förstås om artikeln säger något nytt, eller om den tillför något. Ibland blir det som bekant vare sig bu eller bä, men tillräckligt ofta så tycker jag att sidan är en behållning som tillför intressanta aspekter och vinklar. Men inte idag, visserligen är rubriken fyndigt vald, men fortsättningen känns inte helt lustig.
AB: ”– Varför vandrade Moses 40 år i öknen?
– Han ville inte fråga om vägen.
Man bör inte överdriva likheterna mellan Moses och Håkan Juholt. Utom möjligen en viss förkärlek för ökenvandringar.
Nu har Juholt hittat ut ur öknen. Dagens uppgörelse om en ny insats i Libyen är en väl avvägd kompromiss helt i Sveriges utrikespolitiska tradition.
Utgångspunkten är FN:s behov och Sveriges folkrättsliga ansvar. Den nya insatsen ska inte fokusera på att upprätthålla flygförbudszonen, utan andra delar av FN:s resolutioner.”
Man borde kanske inte klandra en skribent för att vederbörande tar till bibliska myter, frågan om Moses verkligen har funnits har varit aktuell i många år, senast tog Hans Furuhagen upp den i sin bok Bibeln och Arkeologerna, samtidigt är det kanske synd att torpedera en historia som har hjälpt till att skapa så mycket fiction som Moses och hans stentavlor. Tänk om Filmindustrin eller bokförlagen inte haft myten om Förbundsarken, hur många miljarder mindre hade de då tjänat?
Men samtidigt så ger formuleringen ”Den nya insatsen ska inte fokusera på att upprätthålla flygförbudszonen, utan andra delar av FN:s resolutioner” mig dåliga vibrationer. Har man tänkt på vad en sådan skrivning betyder för resten av Mellanöstern? Ska vi skicka JAS Gripen för att flygspana över Israel, eller ska vi välja den andra sidan av brotten mot dessa resolutioner, ska vi flygspana över palestinierna som är fängslade i Gaza?
Man skriver i artikeln att regeringen har fått backa, det är en minst sagt rosenskimrande omskrivning av verkligheten, den som har backat är Håkan Juholt och ingen annan. Han tog inte konflikten med regeringen, troligen ansåg han att hans ställning inte var tillräckligt stark, något som mycket väl vara en korrekt analys, men samtidigt sätter den ljuset på frågan om den någonsin kan bli det.
Sedan skriver man att Socialdemokraterna har fått igenom en rad civila och humanitära insatser och att regeringen har fått backa. Det blir väl till att dra fram ytterligare ett antal profeter ur Gamla Testamentet om man ska leda det i bevis antar jag, eller så finns det väl någon osynlig himmelsk vägvisare som pekat med hela handen. Läs gärna den stora socialdemokratiska ledarsidan, men tänk på att denna bloggs kommentarer ska vara barntillåtna, annars stryks de.
it Andra om: Moses, Juholt, Aftonbladet, Libyen, Gaddafi, FN, Politik, Val 2014 ab123 ex12 dn123 svd12 ekot svt
2 svar till “Bibliska myter blir argument för Libyenkriget”
Bibliska myter slås effektivt ihjäl i Roger Wiklunds tjocka boch innehållsrika bok –
Den Jesus som Aldrig Funnits,
som är en kritisk granskning av kristendomens och judarnas historia
och som berättar hur Gamla Testamentet kom till, hur tusenåriga och flera hundraåriga legender blandas ihop mycket senare än man vill påskina.
Man kände inte till sumernerna och egyptierna då,
men nu kan vi jämföra med nära identiska legender i exempelvis Gilgamesh, men som inträffade tidigare, ibland tusen år före GT skildring av samma händelse.
Därefter har vi ju rätt att behandla myterna i GT för vad de är de – inget annat fantasieggande och brutala sagor från olika kulturer.
Roger Wiklunds bok finns att låna på Kungliga stadsbiblioteket vilket är det enda biblioteket i Sverige som har den tyvärr. Tyckte boken var riktigt intressant läsning som slog hål på många myter.