DN Debatt skriver denna morgon ”Sverige ska skicka en väpnad styrka om 35 personer till norra Irak. Styrkan ska delta i den internationella koalitionen mot IS, och därigenom stötta främst de irakiska säkerhetsstyrkorna med utbildning och rådgivning, skriver utrikesminister Margot Wallström (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S).” Låter bara bra? Men det bör sättas in i ett sammanhang. Vi kommer inom kort att publicera två blogginlägg om situationen och kriget i Irak, skrivna av en av landets ledande experter.
Vi erinrar oss hur Sverige utan någon egentlig debatt blev alltmer involverat i kriget i Afghanistan, lett av USA och NATO, som grovt överskred FN-mandat. Ett misslyckat krig i strid med internationella rätt enligt flera fredsforskare. Ett krig där antalet dödade efter 13 år, år 2014, var det hösta på flera år. Här, liksom i Irak och Libyen sprider USA:s och NATO:s insatser hundratusentals dödade och sönderslagna stater, en grogrund för rörelser som al-Qaida och IS, som frodats i denna mylla. Inte mer frihet och demokrati utan mer av destruktion, fattigdom, och våld. Viss framgång för USA som har allierade ledare i Afghanistan och Irak (sedan al-Malkis försök till oberoende medfört hans avsättning). Och USA:s intervention via ombud i Syrien pågår.
Varför ska Sverige delta i detta? En kamp mot ”terrorismen” under USA:s ledning är inte trovärdig. Nedan förslag på hur en trovärdig kamp mot terrorismen (jag exkluderar nu statsterrorismen) kan föras för att bli trovärdig. Att bekämpa IS är bra. IS framställs som en religiöst extremistiskt rörelse som bygger på wahhabismen, en variant av sunniislam, som dominerar i Saudiarabien, som Sverige sålt mycket vapen till. Men detta är bara en del av sanningen om IS, som inte uppstått ur eller verkar i ett vakuum. Den har också skapats av den orättfärdiga Mellanösternpolitik som bedrivs sedan länge av USA och dess allierade. Nu sker det under utländsk ledning av USA, vars brutala utrikespolitik lagt grunden för IS, och vars insatser mot IS är tveksamma, minst sagt.
* Den svenska insatsen kan ses som ytterligare ett steg, ett bidrag till närmandet av Sverige till den brutala krigsorganisationen NATO som gjort sådan skada i brutala krig i Afghanistan, Libyen och tidigare i f.d. Jugoslavien.
Vi har sett otäcka TV-program om hur unga värvas till IS i Sverige (Uppdrag Granskning 16/2) och Frankrike (Dokument utifrån 22/2). I Sverige vidtar myndigheterna skandalöst inget för att förhindra detta, men det gör man i Frankrike och andra länder.
Wikipedia-utdrag: Sedan 2013 har amerikanska drönare flugit över Irak för att samla information om rebeller. En ny amerikansk-ledd interventionen i Irak började 15/6 2014, när president Obama beordrade att amerikanska styrkor skull sändas till regionen, på inbjudan av Iraks regering, som svar på IS offensiver. USA började leverera vapen till de irakiska Kurdistan peshmerga styrkorna 6/8.
Den 29-30 juni 2014, ökade antalet USA-trupper i Irak från 180 till 480. President Barack Obama i slutet av september planerade att skicka 1.600 soldater till Irak som ”rådgivare” till den irakiska armén och kurdiska styrkor. I början av november fördubblade antalet amerikanska soldater i Irak till cirka 3.100. I februari fanns där 4.500 soldater. Mail Online skrev 14/2 ”Över 4000 USA-soldater är på väg mot Kuwait, vilket öppnar en möjlighet för en intervention i Irak sedan president Obama bett kongressen att auktorisera en militär aktion mot terrorristerna i Mellanöstern. Obama har bett om möjlighet att använda militär mot IS under de kommande 3 åren.” (Förkortad översättning).
* I ett tal till studenter i Harvard 2/10 2014 sa USA:s vicepresident Joe Biden att ISIS är en skapelse av USA:s allierade ”Asked about US policy in Syria, Biden touched on the dirty secret of the current US-led war against the Islamic State in Iraq and Syria. ISIS (or ISIL as the Obama administration terms it) is essentially the creation its allies who fomented civil war in Syria against the government of President Bashar al-Assad. Referring to Turkey, Saudi Arabia and the United Arab Emirates,” Biden said, “They were so determined to take down Assad and essentially have a proxy Sunni-Shia war, what did they do? They poured hundreds of millions of dollars and tens, thousands of tons of weapons into anyone who would fight against Assad—except that the people who were being supplied were al Nusra and al Qaeda and the extremist elements of jihadis coming from other parts of the world.” Detta har nyligen bekräftats av NATO:s förre militäre ÖB general Wesley Clark (Se blogginlägg 26/2).
USA:s ineffektiva flygbombningar av IS.
Det är ”märkligt” att USA:s bombningar i Syrien och Irak har skadat IS så litet.
Sedan augusti 2014 har det amerikanska flygvapnet med stöd av en koalition av 19 länder utfört över 16 000 flygattacker mot Syrien och Irak som påstås vara riktade mot IS styrkor. Sextio procent av attackerna utfördes av mycket avancerade flygplan (Defense News, 19 januari 2015.) IS saknar effektiva motmedel mot flygattackerna och opererar till stor del i eller nära ökenområden där styrkorna är ganska lätta att identifiera. Max Boot, säkerhetsrådgivare vid Foreign Relations: ”Obamas strategi i Syrien och Irak fungerar inte … eftersom den amerikanska bombkampanjen mot ISIS har varit anmärkningsvärt återhållsam”. (Newsweek den 17 februari 2015). NATO:s bombräder mot Serbien varade tre månader 24/3-10/6 1999 och var mycket effektiva, liksom flygattackerna mot Irak 2001.
Detta motiverar verkligen frågan: I vilken utsträckning är USA:s flygattacker ett falskspel, en dimridå för att komma åt Syriens folkvalde president Assad, öka inflytandet i Irak och få stöd och förståelse för de trupper som sänts och ska sändas till Irak från USA och andra länder – däribland kanske Sverige.
* Upprepade rapporter om att amerikanska och brittiska flygplan som transporterar vapen till ISIS och har skjutits ned av irakiska styrkor har bemötts med förnekelse i västländerna.
* Om USA menar allvar med kampen mot terrorismen skulle USA & Co aktivt arbeta för:
* Kraftigt pressa sina allierade Saudiarabien, Qatar, Turkiet och Israel att på olika sätt sluta ge stöd och vapen åt IS och liknande grupper. (I blogginlägg 26/8, 11/9 2014 och 26/2 i år beskrevs hur Turkiet stött ISIS.)
* Pressa EU-länder att sluta med att köpa olja från IS, vars export Turkiet underlättat. EU:s ambassadör i Irak Jana Hybášková sa 2/9 2014 i Europa-parlamentet ”We have blocs of trucks, some of them contain 5000 trucks in one spot, and we have five places like this of illicit trading of oil. Unfortunately we have European member states buying this oil.”
* Ett samarbete med Syriens regering och armé som är huvudkraften i kampen mot terrorismen på marken.
* Söka tillstånd av Syriens regering och i FN:s säkerhetsråd för bombningar i landet.
* Respektera att bombningar i Syrien är ett brott mot FN-stadgan och internationell rätt.
* Arbeta för en vapenvila mellan de ”moderata” rebellerna och Assad.
* Helt upphöra med utbildningar av rebeller som ska strida mot Assad, vilket försvagar kampen mot IS och terrorismen.
i Andra om: ISIS, imperialism,Irak, imperium, Syrien, USA, politik, al-Qaida, al-Nusra, terrorism, extremism, olja, ekonomi, demokrati
DN Debatt 9/4 Aftonbladet US News DN 11/1Newsweek Telegraph Daliy Mail Deutsche Welle Yle Iraqinews Wikipedia. Ny USA-ledd intervention i Irak Regeringens hemsida Clarkes CNN-intervju Newsweek 12/1 Globalresearch 19/2 om ”kriget mot IS” DN 26/2 Joe Bidens medgivande New Eastern Outlook Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg SvD 6/10 DN 11/9
DN 8/8 DN 13/8 Tampa Bay News 12/8 Svensson-bloggen 26/7 New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6 SvD 26/6 John Kerry i Kairo Russia Today om ISIS DN 24/6 Globalresearch 18/6 2014 Globalresearch 11/6 DN 12/6 Iraksolidaritet Mike Powers, Iraksolidaritet DN 14/4 Seymour Hersh Blogginlägg om gasattacken 5 april Daily Star Dailykos om Turkiet
9 svar till “Bara bra med svensk väpnad styrka till Irak?”
IS är pedagogik, de dök upp ”plötsligt” när Irak började normalisera relationerna med Iran.
(Så plötsligt dök de inte upp, under hela konflikten med Syrien kunde man läsa notiser om hur oljeledningar och annat sprängdes i Norra Irak. Men så länge de var nyttiga idioter i Syrien också, så låtsades man som det regnade.)
Min insända kommentar till DN Debatt-artikeln (max 500 tecken)
”Viktigt att bekämpa det väl belagda (även av vicepresident Biden) stödet av flera av USA:s allierade till IS. Rapporter om att flygplan från USA och Storbritannien med vapen till IS skjutits ned – möjligt?
USA:s bombkrig mot IS är halvhjärtat och ineffektivt. Varför inte allians med Assad mot IS? Varför beväpna Syriens motståndare?
”Bara bra med svensk väpnad styrka till Irak?” – blogginlägg på http://jinge.se”
Sverige är inte medlem i NATO och har tills vidare ingen skyldighet att försvara USA intressen i det med lögner och massmord legitimerade civilisationskriget. Vad gäller Sveriges deltagande handlar förstås spektaklet, från USA:s sida, om att skaffa sig så många medbrottslingar som möjligt.
Till Sabra och Shatila kan – bland övriga avlivningsstationer – läggas Jarmuk i Damaskus. I ena fallet ”kristen” lydmilis under överinseende av Ariel Sharon, I det andra ”muslimsk” lydmilis under överinseende av Benjamin Nethanjahu. Det är bråttom att decimera antalet statslösa palestinier med tanke på Palestinas medlemskap i ICC. Flyktingarnas rätt att återvända till sitt hemland är ett större hot mot den självutnämnda judiska staten än t ex Irans energiprogram.
Lite Ukraina. Från en vanlig medelsvenssons synpunkt handlar konflikten om huruvida stortjuvar ska låsas in alternativt få rätt att fortsätta med sina affärer. Om inlåsning av någon anledning inte är aktuell ska då stortjuvarna få rätt att stifta lagarna i det samhälle de plundrar?
DN-artikeln nämner inte invasionen eller ockupationen. Den kanske aldrig har ägt rum??
Darra månde IS för nu ska Sverige med Wallström i spetsen röja upp! I alla fall kunde man ju hoppas att Wallström själv åkte med ner och ledde insatsen. Kanske ska hon visa saudierna vem de bråkar med. Att bekämpa saudiernas skötebarn IS får väl kamelkuskarna i Ryad att gå i taket en gång till hehe…
[…] Text: Anders Romelsjö, prof. inom folkhälsovetenskap | Artikeln har idag även publicerats på Jinge.se […]
Anders, bara en rättelse: USA’s bombningar av FR Jugoslavien var mycket ineffektiv när det gäller militära insatser för dessa har inte tillfört nästan någon som helst skada till den Jugoslaviska armén. Om jag nu minns rätt dog sammanlagt ca. 1.300 medlemmar av de väpnade styrkorna (armé, polis och några andra specialförband) samt en försumbart antal fordon och artilleripjäser. Den specialinsatta kommissionen NATO tillsatt som skulle utredda förlusterna och förstörd militärutrustning i delrepubliken Kosovo och Metohija har inte kunnat hitta nästan någonting. Observera att det skedde under en militär konflikt med UCK (kosovoalbansk gerilla), reguljär Albansk armé (som deltog i strider vid gränsen samt gjorde försök till anfall i synnerhet vid Kosara-byn där man även använt bombmattor i stor skala men trots det utan nästan någon som helst framgång) samt olika typer av specialstyrkor tillhörande NATO inklusive artilleribeskjutningar från Albanien och helikopterräder vid gränsområdena (Apache).
Det USA var framgångsrik med är att förstöra (relativt) statiska objekt som kaserner, flygplatser, oljeraffinaderier, kraftstationer, fabriker, broar (med civiltrafik på), TV-stationer, TV-master, postbyggnader, sjukhus, marknadsplatser (med kassetbomber), civila tåg (med flera inflygningar) … och mängd andra civila mål (samt i slutet av kriget hotat med att börja använda bombmattor mot storstäder och föra Serbien tillbaka till stenåldern vilket till slut fick Milosevic att gå med på en kapitulation) till ett sammanlagt värde av ca. 120 miljarder dollar.
Däremot använde man betydligt fler flygplan och slängde betydligt mer och fler bomber så att man till slut fick slut på s.k. ”smarta” bomber (man tömda alla lager) och i stor skala började använda s.k. dumma bomber dvs. friflygande bomber.
USA:s (Natos) bombningar av Jugoslavien 1999 slank i förbigående med i inlägget och återkommer sedan i Нешко:s kommentar. Jag börjar i den änden men kommer ändå till inläggets huvudspår på slutet!
Jag for runt en tid i Serbien alldeles efter ”Eld upphör” den 10 juni 1999, från Novi Sad i norr till Nis i söder, och kan från egna ögon bekräfta den gigantiska materiella förödelsen, om vilken knappast något rapporterades i svenska medier. Och att den därför inte heller här existerar inom människors referensramar! Och att Bill Clinton liksom Madeleine Albright därför undgår att benämnas krigsförbrytare, som de faktiskt är!
De gigantiska petrokemiska anläggningarna i Novi Sad, och Pancevo utanför Belgrad, bombades hänsynslöst sönder och samman, liksom oljeterminalen i Smederevo. Den svarta brandröken hade legat över Novi Sad i mer än en månad och hade under den tiden gjort även dagen till natt! Gemensamt för de här anläggningarna var, att de ligger vid Donau och att bombningarna ledde till att ofantliga mängder av kemiska, giftiga restprodukter rann rakt ut i floden. Och dödade all fisk nedströms. Samma flod som där används som vattentäkt! Inga protester från den europeiska miljörörelsen hördes! Det enda i den vägen jag hörde talas om var några år senare, att De Gröna i Amsterdam försökte hjälpa till i Pancevo – i ett läge där behoven låg på internationell nivå snarare än på kommunal nivå, men knappast någon sådan hjälp fanns i sikte!
I Jugoslavien var USA direkt inblandat i förstörelsen av Europa; senare har USA snarare fortsatt med krig, inklusive materiell förstörelse, via ombud – med en förstörelse som i dagens Ukraina, dvs. av östra Ukraina som varit en fabrik för Ryssland. En konkurrent som måste elimineras. Och Europas politiskt ansvariga ledare medverkar. Som fähundar!
Vad kan allt detta vara annat än en påminnelse för ryssarna om den förstörelse landet utsattes för under andra världskriget, och att det därför idag gäller att vara på sin vakt. När landet i stället skulle behöva ägna sig åt civil uppbyggnad! I det läget ska Sverige inom kort delta i en övning med världens största krigsmaskin, med Nato, medan vi har en försvarminister som blurrar om det ryska krigshotet. Vem hotar vem, kanske? Till det ska Sverige skicka militärer till samma herrar i Irak, för att återkomma till själva blogginlägget!
När ska vi åter få svenska politiker av format, som kan bidra till att minska krigsivern i vårt närområde? Och inte bara uppträda som huvudlösa tjänare?
För nästan tjugo år sedan läste jag en otroligt saklig väldokumenterad artikel av Chomsky, som publicerades i Ordfront. I sedvanlig form var denna skrivelse underbyggd med källmaterial från högst legitima källor; FN och internationella observatörer och experter på alla ”sidor”. Artikeln kontrasterade den Svenska inbäddade median och den inhemska politiska klassen uppenbara jäv. Vad detta bestod av? NATO-narrativet som våra folkvalda och icke folkvalda ”makteliter” inte bara försvarade utan förstärkte. Denna tendens har sedan fortsatt; tydliga linjer i svensk utrikespolitik nästan oavsett regeringsfärg.
Missilattacken på den serbiska radiostationen som dödade 16 journalister förtjänar inte detta orwellska minneshål.
https://www.youtube.com/watch?v=GaO0llZBin8