Denna artikel ”Eight problems with Amnestys report on Aleppo, Syria” av Rick Sterling, en av grundarna av Syria Solidarity Movement har 14/5 publicerats i Counterpunch och översatts och redigerat av Åke W Bergh. Tackar varmt för det. Vi har 10/5 publicerat en kritisk artikel om Svenska Amnesty av mångårige Amnesty-medlemmen Leif Elinder (http://jinge.se/allmant/fornya-svenska-amnesty.htm), som gärna kan läsas parallellt, liksom de många blogginläggen om Syrien och IS.

Redan 1990 begick Amnesty International ett gravt missgrepp i mediakampanjen som banade väg för ”första Gulfkriget”. Medan USA annonserade militärt ingripande som allmänheten kraftigt motsatte sig fick uppgifter om hur irakiska trupper härjade på kuwaitiska sjukhus stort genomslag. Hur irakierna tömde inkubatorer och lämnade spädbarn att dö på golvet. I en dramatisk vittnesbörd inför kongressen skildrade en snyftande kuwaitisk tonårsflicka om hur hon som volontär på ett sjukhus själv upplevt det. Kongressen var i tårar, det hela gavs stor publicitet och hade en betydande effekt på opinionen. Men det hela var teater, ett påhitt av en PR-byrå (Knowton och Hill) i Washington; flickan var den kuwaitiske ambassadörens dotter i USA. Fallet borde ha granskats och utretts men historien bekräftades som äkta av Amnesty International.

Mer nyligen, i början av 2011, var Amnesty International och andra ”human rights”-grupper inflytelserika i att sprida falska och överdrivna uppgifter om förhållandena i Libyen. Det banade väg för en ”No Fly Zone” som NATO direkt omvandlade till ett mandat för ”regimskifte”. Följden blev katastrofal för Libyens folk och våld och sekterism härjar än idag.

För närvarande ser vi en stor mediakampanj för en flygförbudszon, presenterad som en ”säkerhetszon”, för oppositionskontrollerade norra Syrien. (Notera att rebellerna inte har något flyg, bara regeringssidan.) Här har Amnesty just utfärdat en rapport om: ”död överallt: krigsförbrytelser och människorättsliga kränkningar i Aleppo”. I det 62 sidor långa betänkandet hävdas att den syriska regeringen medvetet inriktar sig på den civila oppositionen i Aleppo, hur man enbart under de senaste 15 månaderna dödat 3 124 civila mot endast 35 stridande motståndare. Amnesty anklagar den syriska regeringen för krigsförbrytelser och eventuella ”brott mot mänskligheten”. Man rekommenderar ett vapenembargo mot den syriska regeringen.

Problemet med betänkandet är följande:
1. Amnesty ignorerar extern inblandning i Syrien. Artikel 2 i FN-stadgan säger att ”alla medlemsstater i sina internationella relationer ska avstå från hot eller våld eller sådant som på annat sätt strider mot territoriell integritet eller politisk självständighet i någon stat, som detta definieras enligt FN-stadgan”. Det gäller alltså Turkiet, Saudiarabien, Qatar, USA, Frankrike och Storbritannien som i åratal finansierat, levererat, beväpnat och stött beväpnade rebeller i Syrien. Är inte detta ”användning av våld” mot Syrien? Rebeller, inhemska som utländska, vilka betalas av de länder som vill störta regeringen i Damaskus; Turkiet som erbjuder baser och militärt stöd, USA utbildning, utrustning för kommunikation och samordning, Saudiarabien, Frankrike och Qatar som levererar vapen. Storbritannien som tillhandahåller utbildning och förnödenheter. Är detta inte kränkningar av FN-stadgan, där alla dessa länder står som signatärer? Regeringen Erdogan i Turkiet har öppet förespråkat att ta över norra Syrien, om att införa en flygförbudszon och i princip skapa en zon kontrollerad av den sponsrade oppositionen. Detta är ett tydligt hot på Syriens territoriella integritet. Varför ignorerar Amnesty detta?

2. Amnesty godkänner kränkning av internationell sedvanerätt. Internationell sedvanerätt tillåter inte leverans av vapen till vare sig ”granskade” eller ”godkända” rebeller. Än mindre Amnestys rekommendationer till det internationella samfundet att ”överväga att leverera vapen till icke-statliga väpnade grupper i Syrien efter rigorös riskbedömning och upprättande av en robust övervakningsprocess…”.
Detta är ett häpnadsväckande uttalande, att sanktionera vapenleveranser till rebeller som accepterar att följa ”humanitära” regler för krig! Konsekvensen är att det är tillåtet att döda soldater, poliser, regerings- och säkerhetsfolk i Syrien om man undviker att döda civila. Analogt skulle det vara tillåtet för Kanada och Mexiko att utbilda och beväpna rebeller som i USA dödar soldater, poliser och annat säkerhetsfolk.
Amnesty skulle inte acceptera eller kunna motivera denna invasion och kränkning av internationell rätt. Så varför stöder man dessa brott mot Syrien?

När USA på 1980-talet skapade ”Contras” för att sprida död och förödelse i Nicaragua, stod domen i den internationella domstolen i Haag klar. Deras beslut var att:
”…genom att utbilda, beväpna, utrusta, finansiera och stödja Contras eller annars uppmuntra, stödja och bistå militära och paramilitära aktiviteter i och emot Nicaragua bryter USA mot sina skyldigheter enligt internationell sedvanerätt med att ingripa i en annan stats angelägenheter.”
Situationen idag i Syrien är direkt jämförbar. Internationell sedvanerätt har inte ändrats. Den har bara ignorerats. Amnesty bör utmana detta brott, inte godkänna det.

3. Amnesty-rapporten bygger på partiska och betalade vittnen. Rapporten stöder sig på vittnen presenterade av grupper såsom Syrian Institute for Justice and Accountability, the Violations Documentation Center, the Syrian Network for Human Rights, och the Syria Research and Evaluation Organization. Samtliga finansierade av Turkiet, USA och andra länder direkt inblandade i att söka störta den lagliga regeringen i Damaskus.

En mer balanserad bild hade krävt samarbeta med andra organisationer som inte är en del av den utländskt finansierade oppositionen. Det är känt, senast vid ett avslöjande av Richard Engel hos NBC, att rebellerna är mycket angelägna om att manipulera media. Med inga andra vittnesmål tillgängliga är resultatet en mycket förvrängd bild av förhållandena i Aleppo.

4. Amnesty bygger på tvivelaktiga uppgifter från partisk källa. Amnesty analys och slutsatser baseras väsentligen på data från the Violations Documentation Center (VDC), en helt partisk källa. På internet presenteras grafisk analys över dödsoffer indelade i ”Martyrer” och ”Regimens dödsfall”. De senare 12 mot 662 döda ”martyrer”. Det finns liten eller ingen bevisning angående de flesta av dessa påstådda offer. Fotografier och video visar enstaka fall. Talesman och direktör för VDC är Bassam al Ahmad, baserad i Istanbul och med nära anknytning till USA. Kort sagt är Amnestys rapport och slutsatser baseras på tvivelaktiga uppgifter från en partisk källa nära lierad med främmande makter som aktivt söker ”regimförändring” i Damaskus.

5. Amnesty ignorerar viktig bakgrundsinformation. Det finns tillräckligt belägg för att väpnade grupper som invaderade Aleppo sommaren 2012 snabbt föll i onåd och blev impopulära även ibland tidigare idealistiskt inriktade oppositionella. Omfattande plundring och civilbefolkningen i långa brödköer bekräftas av bland annat av amerikanska journalister. Amnestys rapport ignorerar fullständigt dessa viktiga sammanhang.

6. Amnesty ignorerar viktig aktuell information. Läsare av Amnestys rapport om Aleppo ges intrycket av ett stort antal civila dödsoffer i de stadsdelar oppositionen kontrollerade. I själva verket började de civila evakuera så snart beväpnade rebeller invaderade staden för flera år sedan. För närvarande är den vanligaste beskrivningen av dessa områden ”en spökstad”. Amnesty underlåter även att avslöja det stora antal syriska soldater och milis som dödats av oppositionen krypskyttar och bomber. Är det irrelevant att, beroende på källa, mellan 75 000 och 120 000 regeringssoldater och lokal milis dödats i Syrien?

7. Amnesty ger eko åt overifierade och sannolikt falska påståenden. Ett, som Amnesty rapporterade nu senast den 16 mars, är att den syriska armén använder klorgasvapen i strid med FN:s säkerhetsråds resolution. Dessa påståenden är tvivelaktiga.
Följande fakta ignoreras:
* Syrisk militär saknar motiv att använda klor eftersom man har mer effektiva konventionella vapen.
* Syrisk militär har starka motiv att inte använda just sådana vapen eftersom de uttryckligen är sanktionerade.
* Oppositionen har starka motiv att använda sådana vapen då man försöker attrahera utländsk inblandning.
* Oppositionen har resurser och möjlighet att använda klorgasvapen, man har vapenbärare för detta, samt att den stora klorgasfabriken i Syrien erövrades av Nusra-rebellerna 2012.
Istället för att undersöka dessa anklagelser ger Amnesty eko åt tvivelaktiga uppgifter.

8. Amnesty vägrar erkänna det som håller konflikten igång. Efter inledande entusiasm från idealistiska demonstranter har hela bilden förbytts i förtvivlan bland dem som bevittnat missbruk och förödelse av sekteristiska beväpnade gäng. Allmänheten har till stor del flytt till säkrare regeringskontrollerade områden, bland annat Damaskus. Detta lämnar frågan: varför fortsätter konflikten? Möjligen kunde försoning ha nåtts i ett avtal som slöts för ett år sedan i Homs. Men då planerna för ”regimskifte” aldrig getts upp har konflikten fortsatt. Under de senaste månaderna har Saudiarabien, Qatar och Turkiet enats om att eskalera den, däribland med stöd av Jabhat al Nusra (al Queda). Stridande och tungt artilleri har nyligen förts in från turkiska gränsen för att invadera Idlib och därefter Jisr al Shugour. Det finns också rapporter om stora mängder ammoniumnitrat från Turkiet. Avsedda att spränga och döda syrianer, knappast som gödningsmedel för jordbruket.

Slutsats
Istället för att ge upp sina planer på regimskifte i Damaskus är nu starka krafter beredda att ödelägga Syrien, döda och fördriva dess folk och förstöra och plundra dess oersättliga kulturskatter. Detta i betydande grad som följd av att mäktiga och penningstarka länder trampar på internationell rätt. Amnesty bör exponera, inte ignorera och godkänna detta.

Tillägg Anders Romelsjö

1. Litet om USA:s intervention i Syrien
* Förre presidentkandidaten general Wesley Clark (D) uppgav i en intervju 2007 att han redan hösten 2001 fick uppgifter i Pentagon att USA planerade att destabilisera bl a Syrien och Libyen (http://www.youtube.com/watch?v=6ARihMrxdjU).

* Förre CIA-agenten Philip Giraldi uppgav hösten 2011 att ”NATO är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare” (www.theamericanconservative.com, 19 december 2011).
* Enligt Wikileaks har USA:s utrikesdepartement finansierat opposition mot Syriens regering i London sedan 2006.
* 1 april 2012 beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och med motsvarande 130–140 miljoner svenska kronor, varvid den största summan kom från USA vid ett möte i Istanbul
* Al-Qadia, ursprungligen en skapelse av CIA, deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att organisationen stödde de syriska rebellerna.
* Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qadia också arbetade för att störta Assads regim.
* 24 mars 2013 rapporterade New York Times om kraftigt ökat vapenstöd till rebellerna i Syrien från USA via Kroatien. Levererat av CIA och betalt av Saudiarabien.
* 27 januari 2014 rapporterade Reuters att USA:s kongress bakom lyckta dörrar godkänt ökat vapenstöd till rebellerna. Vem tror inte att en del av USA:s vapenstöd hamnar hos den dominerande rebellgruppen på marken.

2. USA:s ineffektiva flygbombningar av IS.
Det är ”märkligt” att USA:s bombningar i Syrien och Irak har skadat IS så litet.
Sedan augusti 2014 har det amerikanska flygvapnet med stöd av en koalition av 19 länder utfört över 16 000 flygattacker mot Syrien och Irak som påstås vara riktade mot IS styrkor. Sextio procent av attackerna utfördes av mycket avancerade flygplan (Defense News, 19 januari 2015.) IS saknar effektiva motmedel mot flygattackerna och opererar till stor del i eller nära ökenområden där styrkorna är ganska lätta att identifiera. Max Boot, säkerhetsrådgivare vid Foreign Relations: ”Obamas strategi i Syrien och Irak fungerar inte … eftersom den amerikanska bombkampanjen mot ISIS har varit anmärkningsvärt återhållsam”. (Newsweek den 17 februari 2015). NATO:s bombräder mot Serbien varade tre månader 24/3-10/6 1999 och var mycket effektiva, liksom flygattackerna mot Irak 2001.
Detta motiverar verkligen frågan: I vilken utsträckning är USA:s flygattacker ett falskspel, en dimridå för att komma åt Syriens folkvalde president Assad, öka inflytandet i Irak och få stöd och förståelse för de trupper som sänts och ska sändas till Irak från USA och andra länder – däribland kanske Sverige. (Newsweek 12/1)

* 3, Om USA menar allvar med kampen mot terrorismen skulle USA & Co aktivt arbeta för:
* Ett samarbete med Syriens regering och armé som är huvudkraften i kampen mot terrorismen på marken.
* Söka tillstånd av Syriens regering och i FN:s säkerhetsråd för bombningar i landet.
* Respektera att bombningar i Syrien är ett brott mot FN-stadgan och internationell rätt.
* Arbeta för en vapenvila mellan de ”moderata” rebellerna och Assad.
* Helt upphöra med utbildningar av rebeller som ska strida mot Assad, vilket försvagar kampen mot IS och terrorismen.

i Andra om: ISIS, imperialism,Irak, imperium, Syrien, USA, politik, al-Qaida, al-Nusra, terrorism, extremism, olja, ekonomi, demokrati

Counterpunch Intervjun med Assad i januari 2015 Intervju med Assad januari 2013 Intervju med Assad- FIB-juristerna Pål Steigan 9/3 Tim Andersson på Globalresearch Clarkes CNN-intervju Newsweek 12/1 Globalresearch 19/2 om ”kriget mot IS” DN 26/2 Joe Bidens medgivande New Eastern Outlook Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg SvD 6/10 DN 11/9 Pål Steigans blogg M ChossudovskyTehran Times DN Debatt 27/8Daniel PipesIndependent 24/8Ron Pauls artikelRune Lanestrands blogg
DN 8/8 DN 13/8 Tampa Bay News 12/8 Svensson-bloggen 26/7 New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6 SvD 26/6 John Kerry i Kairo Russia Today om ISIS DN 24/6 Globalresearch 18/6 2014 Globalresearch 11/6 DN 12/6 Iraksolidaritet Mike Powers, Iraksolidaritet DN 14/4 Seymour Hersh Blogginlägg om gasattacken 5 april Daily Star Dailykos om Turkiet