Svenska Dagbladet har rapporterat att Julian Assange är mycket nöjd med att en svensk åklagare äntligen kommer till London för att intervjua honom.” Han deltog i en debatt om visselblåsare vid FN:s människorättsråd i Genève i måndags. Men kan han nu känna sig säker?

Den mycket erfarne kriminalreportern Dick Sundevall rapporterar i Magasinet ”Efter beskedet om att Assange ska förhöras i London, har en del skribenter de senaste dagarna framfört att nu ska äntligen de två kvinnorna få en möjlighet till upprättelse. Och att det var på tiden efter alla dessa år. Ja, det är naturligtvis viktigt att det utreds ordentligt när en eller flera kvinnor gör polisanmälningar om sexuella övergrepp. Något som tyvärr inte alltid sker. Det unika i det här fallet är att de båda kvinnorna, via sina juridiska ombud, har motsatt sig att åklagare och polis ska åka till London och förhöra Assange. Mig veterligen har det aldrig tidigare hänt att kvinnor som polisanmält sexuella övergrepp motsatt sig att polisens och åklagarens utredning ska bedrivas så långt det är möjligt.”

Han påminner om bedömningen av den allmänt mycket respekterade åklagaren Eva Finné 2013, som brukar ibland få ta över komplicerade känsliga utredningar från andra åklagare. Detta hände med sexbrottsanklagelserna mot Assange. Det resulterade i att Eva Finné, efter att ha granskat fallet, hävde anhållningsbeslutet avseende Assange och skriftligt meddelade att ”Jag anser inte att det finns anledning att misstänka att han har begått våldtäkt”. Ett par dagar senare avskriver hon anklagelserna om sexuellt ofredande och skriver ”Innehållet i förhöret ger inte stöd för att något brott begåtts.”

Då överklagar Claes Borgström nedläggningen av anmälningarna och ärendet hamnar hos överåklagare Marianne Ny, bilden nedan, som med stöd av det svenska etablissemanget – enligt Sundevall – vägrar att förhöra Assange i London Sundevall skriver em>”Finns det någon som tror att det inte har funnits informella kontakter mellan folk från USA:s ambassad och lämpligt valda svenskar i en sådan här storpolitisk internationell fråga? Lämpligt valda svenskar som har det kontaktnät som behövs. Nyligen avslöjades det att Carl Bildt en gång i tiden rapporterade löpande om de interna regeringsöverläggningarna till sina amerikanska ”vänner”. Därmed visste de vad det sannolikt skulle komma för regeringsbeslut, innan partiernas medlemmar och svenska folket hade en aning om det. Och låt oss inte glömma att vi lever i ett land där amerikanska CIA-agenter har tillåtits hämta medborgare på Bromma flygplats”.

I en artikel till Västerbottenskuriren 1/11 har Marcello Ferrada de Noli, Keif Elinder och jag påtalat att den tidigare borgliga regeringens handläggning av ”fallet Assange” har kritiserats på flera internationella forum för mänskliga rättigheter. Kritiken har huvudsakligen varit fokuserad på:
a) den tidigare regeringens direkta inblandning i den rättsliga proceduren i ärendet, såsom statsminister Reinfeldt uttalanden i media vilka kritiserades bl.a. i ett öppet brev av den australienske senatorn Skott Ludlam, och som vann stort internationellt gehör;
b) regeringsledamöters uttalanden om Julian Assanges rätt till politisk asyl;
c) felaktiga uttalanden från utrikesdepartement om att det av legala skäl inte skulle vara möjligt att förhöra av Julian Assange i London;
d) utrikesdepartementets ovilja att lämna någon form av garanti om att inte utlämna Julian Assange till USA – där han likt Chelsea (Bradley) Manning – riskerar en inhuman behandling.

I England har Assange haft husarrest med fotboja alternativt varit inlåst på Ecuadors ambassad i London i över fyra års tid. Ecuadors ambassadör och Eva Joly (fransk EU-parlamentariker och undersökningsdomare) har sökt kontakt med den tidigare svenska regeringen för att finna en lösning. Så har även åklagare Rolf Hillegren, lagman Brita Sundman och Johan Pehrson på Justitieutskottet liksom Anne Ramberg på Advokatsamfundet. Alla ansträngningar har vart förgäves. Tidigare utrikesministern Carl Bildt har vägrat att diskutera saken.

Assange har utpekats i USA som ”high tech terrorist”, och enligt dokument publicerade genom Edward Snowden placerades Assange den 10 augusti 2010 på en s.k. ”Manhunting target list”. Samtidigt uppmanade den amerikanska regeringen europeiska länder som deltagit i NATO-ledda militäroperationer i Afghanistan – därav Sverige – att ”överväga åtal” mot Assange.

Minns att i början av 2010 började Wikileaks publicerar 400.000 ”top secret” dokument som beskriver de kriminella verksamheten i amerikanska militären i Afghanistan och Irak. De inkluderade en video, ”Collateral Murder”, visar en amerikansk helikopter dödar en grupp av civila i Irak, däribland två journalister anställda av Reuters.

Vad gäller frågan om sannolikhet för en utlämning så har svensk praxis de senaste femton åren varit att bifalla samtliga utlämningsframställningar från USA – när personen i frågan har befunnits i svenskt territorium.

Varför far åklagaren Marianne Ny nu till London för att intervjua Assange? Vet inte. Den omfattande kritiken internationellt och den beskedliga kritiken i Sverige kan ha haft betydelse. Min bedömning är dock att faran kvarstår för en fortsatt felaktig och orättvis juridisk behandling.

i Assange, Wikileaks, politik, USA, Sverige,Snowden, Manning, asyl, juridik, yttrandefrihet, Ecuador, OAS, Latinamerika, sex

Magasinet Democracy NowWorld Socialist Web SvD 23/3 Västerbottens-Kuriren 1/11 Professor’s blog -Artikeln på engelska FIB:s hemsida 3/11 DN 17/7 DN kvällen 16/7 SvD 13/7 Professor’s blog om Assange Professor de Nolis bok Aftonbladet 16/7 DN 16/7 DN Assanges ansökan 24/6 2014Dissenter 18/6 Aftonbladets intervju med Assange 17/6Sven Hofman i Kulturen 25/6 Blogginlägg om USA som rättsstatSvD Opinion 7/2 2014Tidskrift för folkets rättigheterSvT 12/7 2013 SvD AB SvT DN 19/8 DN II 19/8 SvD 19/8 Ab 19/8 Expressen 19/8 Guardian 16/8 DN 18/8 SR 19/8 DN 16/8 SvD 18/8 Expressen 18/8 Aftonbladet 18/8 SvT 16/8 DN 14/8 SvD 28/7 Aftonbladet 26/7 DN 28/7 SvT Ring P1 20 juni Youtube från Australien om Assange