Är Juholtaffären ett tecken på en döende kvällspress?

Idag var jag in en sväng till staden för att besöka Naturmagasinet, eller vad affären nu heter. Den ligger på Sveavägen, 62:an tror jag att det är. Varan som jag skulle ha var slutsåld så jag tvingades gå bort till en annan av deras bodar i korsningen Odengatan-Sveavägen och kom då att passera adressen på bilden.

Jag passade givetvis på att ta en genre-
bild samtidigt som jag konstaterade att trots pågående VU-möte så stod det inte buntar med pressfolk utanför, ja inte en enda murvel faktiskt. Möjligen hade det varit annorlunda om det hade varit 4-5 plusgrader, men nu var det några minusgrader och lite blåsigt.

I tidningarna står det att man eventuellt kan ena sig om ett namn på den blivande partiordföranden redan idag, och det är väl i så fall bra för partiet. Själv tycker jag, som jag har skrivit tidigare, att Carin Jämtin verkar ha god hand med monsterpressen, något som är mycket viktigt. Orsaken till att jag bryr mig är förstås det faktum att det inte blir regeringsskifte 2014 om inte sossarna får en bra partiledare, men att spekulera i namn verkar inte särskilt meningsfullt.

Det mest intressanta är fortfarande medias roll i detta, många journalister verkar uppriktigt sorgsna över den kritik som de har fått från läsare, tittare och lyssnare. Jag har pekat på det tidigare och gör det gärna igen, men det verkar som om journalisterna vill ha beröm och en klapp på axeln för väl utfört arbete, men ser man till kommentarerna här och i tidningarnas läsarkommentarer så verkar det snarare som att Juholt-affären har blivit en ögonöppnare för många.

Det, i kombination med det faktum att många redaktioner nu måste banta antalet anställda, är antagligen ett tecken i tiden. Om det beror på att den dåliga kvaliteten får folk att vända tidningarna ryggen, det är svårt att veta. Det kan vara annat i samhällsutvecklingen som gör att medias roll blir mindre för var dag som går, och ska jag gissa på någonting så tror jag att det beror till stor del på Internet.

Människor har en helt annan möjlighet idag att ta del av information från hela världen, och det i realtid. Man kan följa en liten TV-station i Calcutta som lägger ut sina program på webben, man kan också följa diskussioner i sociala medier på olika sätt, och vill man vara säker på att inte missa något så är ju det rätt tänkt. Kommer det hända någonting som inte kommenteras och refereras till på Twitter eller Facebook?

Jag har själv sagt många gånger att det troligen kommer ”nättidningar” som egentligen är bloggar med flera olika skribenter, och det finns ju idag, och fler blir det. Det är de traditionella tidningarna som snarare blir färre. Vilken som försvinner först av kvällstidningarna kan vi dividera om, men jag tror inte att det trycks några kvällstidningar i Stockholm år 2022. Och gör det så beror det på att Stockholms Fria eller någon annan har lyckats slå sig in på marknaden.

it Andra om: , , , , , ab1 sr1 dn1 svd ex gp

  19 comments for “Är Juholtaffären ett tecken på en döende kvällspress?

  1. Per Z
    25 januari, 2012 at 17:04

    Om folk fått upp ögonen för vad kvällspressen sysslar med tycker jag det är bara bra.Mitt ’favorithatobjekt’AB som utger sig för att vara ’oberoende socialdemokratisk’ borde,tycker jag, ändra detta till ’höggradigt beroende borgerlig’. Tidningen är ju mer aggressiv mot sossarna än Expressen t.ex. Mina barn som ju såklart tänker annorlunda än mej vägrar ta AB och Expressen i sina händer.Dom anser att vilken sida man än slår upp så är det skvallerstuk på det som skrivs. Så Jinge det ligger nog mycket i vad du anser. En yngre generation är ju dessutom på gång och skall snart bestämma sig om dom vill ha kvällstidningar eller ej. Om sedan journalisterna vill ha en klapp på axeln (eller huvudet)ja då får dom skärpa sig. Se f.ö. Kadhammars alster idag!!! Har karln cyklat omkull eller? Snacka om lögner i den tidningen alltså.

    • 25 januari, 2012 at 17:40

      AB som utger sig för att vara ‘oberoende socialdemokratisk’

      Det där har du fått totalt om bakfoten. AB är en kapitalistkramande tidning som är helägda av ett norskt företag.

      LO utser dock den politiska chefredaktören och möjligen oxo kulturchefen. Det betyder att ledarsidan ofta är S-vänlig, dock inte i Juholtaffären. Och kulturchefen är allmänt vänster. Men dessa har INGENTING med innehållet i tidningen att göra om man bortser från ledar- och kultursidan.

      • PerZ
        25 januari, 2012 at 21:02

        Jinge hej.
        Jag fick ’obundenheten’från Wikipedia. Kan ej på AB’s hemsida hitta någonting om var tidningen säger sig stå politiskt.Men OK,det spelar ingen roll.Enkelt att förstå var AB hör hemma genom att läsa lite i den.

        • 25 januari, 2012 at 21:32

          Ja det är enkelt, hur fasen kunde du tro att det var en ”vänstertidning” då? Eller trollade du bara?

          • 25 januari, 2012 at 22:11

            Det är tröttsamt att varje (eller nästan varje) dag höra tidningskrönikan i Ekot referera till ”oberoende socialdemokratiska” Aftonbladet. Det räcker tydligen att AB själva kallar sig så och det är ingen som kollar om det stämmer eler ej – särskilt inte Ekot.

            • 25 januari, 2012 at 22:16

              Säger de så i tidningskrönikan? Mejla dem och säg till! Fast, det stämmer ju när det gäller ledarsidan, och det är vanligen den de citerar, eller?

              • 26 januari, 2012 at 10:56

                Bra idé. Jag får samla lite mer konkret info som exempel först.

  2. Martin
    25 januari, 2012 at 20:09

    Jag har länge hävdat att den ohöljda propagandan som tidningarna sysslar med är för att de är döda, det är dödsryckningar, varje industri som går i graven slåss en destruktiv strid tills de sista nervryckningarna avstannar. En gång i tiden tjänade de sitt uppehälle på folks prenumerationer och köp av lösnummer, då kunde man skriva det mesta, utom saker som förargade folk. Nu är det anonsintäkter från reklambyråer som anlitas av företag, partier, stat och kommun som är viktigast, de kan då skriva vad de vill utom saker som förargar denna grupp företag. När marken eroderas under fötterna på tredje statsmakten så klamrar den sig fast vid de andra två.

    • Martin
      25 januari, 2012 at 21:59

      M har varit bäst på att utnyttja maktvacumet som uppstod när tredje statsmakten började vackla och blev ett lydigt redskap som sålde sig till de som har råd.

  3. HumanLabRat
    25 januari, 2012 at 21:23

    xxxx

  4. Conlin
    25 januari, 2012 at 22:34

    Visst är bloggarna bra på att utvärdera nyheter och driva fram debatt. Du är själv ett mycket bra exempel eftersom vi ständigt återkommer för att läsa din sida. Ändå tycker jag att det fattas minst ett led i ditt resonemang om pressens och journalisternas död.
    Vem ska servera bloggarna med nyheterna som de och du ska blogga kring? Regeringskansliet eller?
    Du plockar själv dina nyheter och ämnen från dags- eller oftare kvällspressen.
    Tror du Aftonbladet och Expressen ska gå ut och gräva fram egna nyheter?
    Det tror inte jag. De har knappast haft en egen nyhet på flera år. Dagens journalister skaffar inte egna nyheter, de sitter på sin häck, surfar på nätet och pratar telefon och går sen vidare på andras nyheter som de gör till sin egen.
    Var finns dagens Sverker Lindström och Sten Nordin? Dagens Jan Guillou och Peter Bratt?Det var journalister som kunde ta fram egna exklusiva nyheter som var viktiga och skakade om. Eller ta Pär Fagerström, som palme hade som pressekreterare. En briljant och blixtrande effektiv nyhetsjournalist som aldrig gjorde fel.Palme hade känsla för kvalitet. Deras like finns inte idag.
    Dagens journaliser träffar sällan en människa, om det inte är drev på gång eller nån kändis att frottera sig med, förstås. De går vidare på nyheter som stått i andra tidningar.Om det inte beslutar sig för att löpa (göra löpsedel) på sina egna förutsägbara krönkörer. Enda gången som Lena Mellin vore värd ett löp är den dag hon bekänner att hon är vänsterpartist. Det vill säga aldrig.
    Tänk dig en långhelg i Sverige när pressen ute i landet har helgppehåll.
    Var finns nyheterna då? Skitgrejor får nationell status för nåt måste man ju ha.Du minns väl de gamla helgtidningarna som trycktes en månad före utgivning, så blir det utan jobbande nyhetsjournalister som går ut och tar hem nyheter. Och tyvärr Jinge, jag kan ha fel, men jag tror inte heller bloggarna kan skaffa fram nyheterna man idag ser som självklara och som är förutsättningen för bloggandet.
    OK, lite överdriver jag. Det hoppas jag i alla fall. Men det var bara några tankar i huvet på en gammal murvel på Öland, efter det sorgliga Juholteländet med Miklas Svensson i spetsen. Man mår illa.

  5. Gösta Berling
    25 januari, 2012 at 23:21

    Inte ens jag tycker att allt var bättre förr. Men när det gäller AB … När jag började läsa AB mera regelbundet var Gunnar Fredriksson chefredaktör och Dr Gormander var krönikör. Lite skillnad mot nu. Om man säger så.

  6. Bosse
    26 januari, 2012 at 00:03

    Kort och gott, ja kvällspressen är på lite sikt dömd att gå under. En fossil som fortfarande lever men vars tid håller på att rinna ut.

  7. T Lindholm
    26 januari, 2012 at 00:26

    När det ser ut på detta sätt så kan vem som helst se vem Vår “opartiska” Media har tagit till sig som sin Gullige Skyddsling.!

    Journalisten.se

    “”Sedan den 1 oktober 2011 har det skrivits 16 259 artiklar om Håkan Juholt på nätet. Fredrik Reinfeldt omnämns under samma period i 9 677 artiklar.
    Bara under den senaste veckan har det skrivits 3 000 artiklar om Håkan Juholt.

    Spekulationer kring hans avgång har förekommit i 21 procent av artiklarna från 1 oktober fram till och med i lördags 21 januari. I fyra procent av artiklarna har man pratat om efterträdare””.

    Sedan skall man komma ihåg att det som skrivits om Fredrik Reinfeldt är också bara positiva skriverier till 99,9%..!
    Så nog är det ett mycket allvarligt fel på den Svenska s.k Median.

    http://www.journalisten.se/nyheter/3-000-artiklar-om-juholt-pa-en-vecka

    • Leon
      26 januari, 2012 at 07:12

      I sig är detta inte så konstigt eftersom de stora ”respektabla” tidningarna (SVD, DN m fl)uteslutande hör hemma på de ”borgliga sidan”. Av naturliga skäl kommer nyhetsrapporteringen därmed att ha ett tydligt ”borgerligt” fokus vad gäller in- och utrikesrapporteringen. Detta trots att det från visst politiskt håll (SD) brukar hävdas att journalister (och s k ”gammalmedia”) uteslutande utgörs av politiskt korrekt ”vänsterfolk”.

      Sedan har ju dagspressen, inklusive ”kvällspress”, sedan länge varit drabbade av det jag kallar ”tabloidsjukan”. D v s att tidningarnas fysiska format, tabloidfomatet, gör att nyhetsartiklar och reportage får koncentreras till form och innehåll. Mer analyserande reportage får stå tillbaka för det mer ”säljande” av ibland rent utrymmesskäl.

  8. Lord
    26 januari, 2012 at 08:34

    Underbar framtidsvision. Kanske man framöver, till slut, kan få läsa vad som verkligen händer istället för ständig partipropaganda.

    • Martin
      26 januari, 2012 at 09:18

      Ja. Jag ser fram emot den gammaldags tidningens död, TVns död/transformering. En piratindustri som dödar hollywood och i grunden förändrar kulturproduktionen, när all toppstyrd nyhets- och kulturproduktion slutligen gått i graven eller förpassats till att vara en subkultur bland andra med samma förutsättningar att höras eller inte höras. Hur kommer det samhället se ut, hur kommer förhållandet till auktoriteter påverkas när man i den okontrolerade informationsströmmen ser auktoriteter säga emot varandra, någon har fel men alla hävdar auktoritet inom det de uttalar sig om. Det kan vara en omvälvning av folkens medvetande som vi inte sett maken till på länge.

  9. Jens O
    26 januari, 2012 at 09:00

    Det är med journalistiken som med politiken (och många andra områden): det finns en inneboende motsättning mellan Stockholm/Mälardalen och resten av landet.

    Riksmedierna – det vill säga de tidningar och TV/radiosändningar som når det största antalet svenskar – produceras allihop i Stockholm. Där finns en speciell kultur, ett intensivt karriärspel, som saknas ute i landsortspressen. Man måste visa sig på styva linan, fälla tolvtaggare, göra sig ett namn. Särskilt på kvällstidningarna anses det oerhört karriärfrämjande att ibland, helst ofta, få sina grejer lyfta på framsidan eller löpsedlarna.

    I den ekonomiska motgång som många mediaföretag genomlider just nu får den här kulturen naturligtvis väldigt obehagliga bieffekter.

Comments are closed.