22 svar till “Är allt Juholts fel?”

1. Det här grundlades redan av Göran Persson. När han, i hastigaste laget, avgick efter valförlusten 2006 lämnade han ingen fungerande ledarkultur efter sig. Det fanns ingen självklar kronprins eller -prinsessa. Det fanns ingen självklar idé om hur partiet borde ledas, i synnerhet inte efter just en valförlust.

   Det enda alla var någorlunda överens om var att Perssons ledarstil inte hade varit bra. Nu ville man ha en ledare som ”lyssnar på hela rörelsen”.

   Grejen är att det var precis det som Mona Sahlin försökte göra, och det är det som Håkan Juholt försöker göra nu. Problemet med lyssnande ledare är att det ALLTID finns minst en grupp inom rörelsen som anser att han/hon inte lyssnar på just dem. Och så blir det ränkspel, konflikter och allmän osäkerhet.

   Det är just osäkerheten som äter upp partiet innifrån. Partifolk och gräsrötter vet inte vem som bestämmer eller vad som gäller. Ta som exempel Waidelichs hårt kritiserade skuggbudget härom månaden – vem var det egentligen som stod bakom den? Många sossar vet bara att de inte gjorde det.

   Göran Persson skulle ha gått i land med ett sådant budgetförslag. Han skulle bara ha ångvältat över oppositionen inom partiet, och oppositionen skulle inte ha försökt skjuta honom i sank inför öppen ridå. Men Juholt har ingen ångvält.

   • Det stora felet Mona gjorde efter förlustvalet 2006 var att inte fullfölja sitt förnyelsearbete och slå fast vad socialdemokraterna tyckte innan man kastade sig in i den röd-gröna alliansen. Man påbörjade stora rådslag men kompromissade bort sin politik innan den hunnit förankras bland gräsrötterna. Jag hoppas att Juholt och socialdemokraterna den här gången kan komma fram till vad man vill så att det finns ett reellt alternativ vid nästa val att ställa emot regeringen. Även om jag är borgare så vill jag se en stark och konstruktiv opposition så att Reinfeldt tvingas anstränga sig att leverera.

     • ”Är det någon mer än jag som tycker att det är ytterst oroväckande att man längtar tillbaka till Göran Persson?”

       Det jag tror att många ”längtar tillbaka till” är väl egentligen Socialdemokraterna i regeringsställning. Persson symboliserar det. I opposition har sossarna alltid funkat dåligt. Både Palme och Carlsson hade ett påtagligt svagt grepp under åren i opposition.

       Jag tillhör dem som tycker att varken Sahlin eller Juholt har varit dåliga partiledarval. Men de och deras partiorganisationer har inte varit förberedda på vad det innebär att leda Socialdemokraterna som det största oppositionspartiet. Ibland är det precis som om de inte har accepterat verkligheten.

       Tyvärr är det så att medierna och delar av väljarkåren också haft svårt att vänja sig vid partiets nya roll. På många sätt befinner sig sossarna nu var Moderaterna befann sig efter valhaveriet 2002. Nu liksom då handlar ifrågasättandet om huruvida de överhuvudtaget kan komma tillbaka som ett valvinnande alternativ igen.

       Reinfeldt fick både parti och medier med sig när han angrep det problemet. Det har varken Sahlin eller (hittills) Juholt fått.

       • Den ”ideologiska kampen” mot Movieboxar och Paraboler var inte någon stor fråga. Den röstades dessutom ner.

         Frågan tycks visst större nu, årtionden senare för sådana som du och Johan Ingerö. Patetisk att ens dra upp det, som om det skulle ligga sådana hot och lura i bakgrunden.

         • Du tar upp exempel som är stendött och decennier gammalt och använder det för varför du _idag_ kanske/kanske inte ska rösta på S, samtidigt som du säger ”Det händer fortfarande att de häver ur sig vansinnigheter helt plötsligt.”

           Varför inte då istället exemplifiera det aktuella?

           Om urkläckta vansinnigheter är ett så stort problem för dig, undrar man ju hur du klarar av vansinnigheter som Moderaterna med Alliansen häver ur sig.

           Jag börjar tro att du inte alls är någon som eventuellt kommer att lägga sin röst på S, utan en renodlad M/Alliansen-väljare som låtsas vara en mittenväljare/S. För det är slående hur likt dina angrepp är just de som kommer från det Timbro.

           • Har han sagt att han överväger att rösta på S ??

             Det är inte sant, jag har läst massor av kommentarer som rackar ner på vänstern så det smäller om det… :-)

             • Jodå, han har sagt att han står och väger och ser sig själv som en mittenväljare.

               Numera tror jag inte ett dugg på det.

   • Det mest intressanta med den här diskussionstråden blir vad den inte säger. Den talar inte om ett parti och dess medlemmar, vad som borde vara en demokratisk partikultur med medlemmar som är kapabla att välja sina egna ledare på ett partiprogram som delas av den överväldigande majoriteten.

     Jag vet att partiets medlemmar inte är en skock får, svenska väljare är överlag välutbildade kloka människor som tar ett stort ansvar för sitt eget och andras liv, som engagerar sig i frågor som ligger långt utanför privatsfären. Problemet för s som jag ser det är att partiet inte är allt detta, att partiet inte klarar av att mobilisera den här styrkan utan fastnar i en föråldrad partikultur som kännetecknas av slutenhet och hierarkier, som odlar ”starke män” och ställer sitt hopp till dessa. Och stöter väljarna bort från partiet och dess politik.

2. Det kan också ha att göra med svårigheter att komma ut i media med sin politik. Igår tex var det bara DN som hade Juholts utspel om att granska Carema i sin nyhetsfeed, inte AB eller SVD.

   • Nej, men något överraskande hade SVT Rapport det. Det är numera oerhört ovanligt att Juholt syns i TV utan att det handlar om något negativt för honom. Men just igår fick han faktiskt stå och göra ett vanligt politiskt utspel utan reservationer eller vinklingar.

     Jag gissar att det berodde på GM/Saab-historien. Rapport tvingades väl lyfta ut något stort inslag som spann vidare på Aftonbladet-uppgifterna. Men ändå!

   • Ja, det lyser igenom väldigt klart och tydligt, att det är media som styr, huruvida Juholt får synas eller inte, och i vilket ”sammanhang”.
     Även om han har sagt bra saker på sista tiden,(vilket jag tror att han har)så ”blockeras” allt han säger effektivt av den Borgerliga Median!

3. Nja, jag hade nog svårare att förstå vad Kielos själv menade … Om Juholt kan man konstatera att vad han än gör så blir det snedvinklat i AB. Jag kan föreställa mig hur det hade skrivits om han INTE bett om ursäkt… Kanske har ursäktandet gått onödigt långt men nog är det ändå i grunden sympatiskt, och ett bevis på att han tar sitt ansvar, att han ber om ursäkt hellre en gång för mycket än en gång för lite. Jämför t ex med Carl Bildt, han har, vad jag vet, aldrig någonsin bett om ursäkt för någonting alls fast han har större anledning…

   Jag har ju inte heller varit med på dessa socialdemokratiska partimöten men visst har dessa möten innehållit mycket mer än bara ursäkter, där har drivits politik !

   • Ja det är ju svårt att få den sortens information i media uppenbarligen. Tragiskt att LO sålde Aftonbladet till storfinansen…

4. Nej, tror inte heller det bara är Juholts fel, han har däremot fått klä skott för en kritik mot det socialdemokratiska partiet som funnits sen EU-inträdets dagar. Det är en lång historia som handlar om hur ett stort och statsbärande parti med egna politiska ideer delades in i två läger. Istället för att i demokratisk anda anta en öppen debatt i denna för Sverige så avgörande fråga, la man locket på och ägnade sig åt opinionsbildning till förmån för en eu-anslutning som sedan också skedde. Ett stöd som också innehöll direkta misstänkliggöranden mot nej-sidan för att vara mindre vetande i allmänhet och mot utveckling för fred i synnerhet. Att man därigenom också bakband sina egna händer att fortsättningsvis föra sin egen politik tycktes man inte inse.

   Idag har vi facit, vi vet vad det har betytt för många av de hjärtefrågor som sattes i samband med socialdemokratin, arbetsrätten, fackets ställning, neutraliteten, offentliga sektorn osv. Det svenska folket har inte fått det bättre som helhet, tvärtom har de som sossarna tradionellt har värnat om, fått det betydligt sämre. Socialdemokraterna vet det här och kanske är det detta som Juholt ber om ursäkt för egentligen, men det krävs betydligt mer av dem i fortsättningen om de verkligen vill tillbaka till politiken. De måste se sin egen roll i det som idag sker med Sverige. Vilka möjligheterna till en verklig förändring är vet jag inte, men något måste göras för att vi återigen ska kunna föra en politik som i första hand är bra för oss själva. Det är vad politiskt ansvar i en demokrati handlar om.

   • Idag har vi facit, vi vet vad det har betytt för många av de hjärtefrågor som sattes i samband med socialdemokratin, arbetsrätten, fackets ställning, neutraliteten, offentliga sektorn osv. Det svenska folket har inte fått det bättre som helhet, tvärtom har de som sossarna tradionellt har värnat om, fått det betydligt sämre.

     Så sant så sant..

     • Väldigt konstig beskrivning av vad som är en arbetare. Som om inte arbetslösa och långtidssjukskrivna skulle vara arbetare.
       Absoluta majoriteten av dem har arbetat, men ofrivilligt blivit sjuka eller arbetslösa. Dessa arbetare struntar Moderaterna och Alliansen och de gör allt för att nedgöra dem till enbart simpla bidragstagare.

       Säkert identifierar mångt fler än 25 % med den traditionella sakpolitik som S har drivit, en politik som till viss del finns kvar, men som är allt för nedtonad.

       Skulle S få utrymme att föra fram den sakpolitiken, istället för att ha ”förtroendemätningar” som det enda att fajtas mot (vilket är en fajt de aldrig kan vinna i media), så skulle S mycket väl kunna växa och det tämligen snabb.

       • Jaja, du använder högern och Timbros definition av vad som är arbetare och arbetarklass. Den är ju inte vidare traditionell i jämförelse med t.ex. den som säger att de som saknar inflytande över ägande av kapital, beslutanderätt över användningen av produktionsmedlen,
         rätt att bestämma över och kontrollera andras arbetskraft.
         I den definitionen ingår nästan hela LO-kollektivet och en tredjedel av TCO.

         Nej, man vet inte om unga röstar först och främst efter om de själva tjänar på det. Sådana slutsatser kan man inte dra ur 25% siffran.

         Du vet heller inte om de som röstar S röstar av både ideologiska själ och av nödvändighet. Man kan vara arbetslös, sjuk och fortfarande rösta ideologiskt. Det kan förstås också vara så att man väljer att inte rösta på S, straffröstar, genom att man inte tror att S står upp för de ideal de tidigare sagt sig stå för, alltså de ser S som lika dåligt som M och Alliansen och därmed hänger kvar vid vad man har. Denna grupp röstar då lika fullt ideologiskt, men inte högerideologiskt.

         Att _problemet_ skulle vara att S beter sig på ett visst sätt, är en av högerns käpphästar, när de skall till att analysera S.
         En fördummande enkel beskrivning, i synnerhet när man vet hur ytterst motvilligt media tar upp sakpolitik från S, när den för dem andas en liten gnutta vänsteridéer.

   • ”Vilka möjligheterna till en verklig förändring är vet jag inte, men något måste göras för att vi återigen ska kunna föra en politik som i första hand är bra för oss själva.”

     En stor del av problemet ligger i den ökande fokuseringen på storstädernas medelklass. Ibland framställs det som något man hittat på de senaste åren, men det började redan under ”yuppieeran” på 1980-talet. Kanske ännu tidigare.

     Om en massa politiker bor i en handfull villaförorter i storstädernas kranskommuner, och dessutom identifierar dem som bor där som Viktiga Väljargrupper, blir det förr eller senare ett begränsat antal politiska frågor som går att driva. Det här handlar om en väldigt dåligt integrerad del av Sverige, med väldigt egenartade problem och möjligheter.

     För vad händer när en politiker exempelvis inte känner en enda arbetslös person, men väl en massa grannfamiljer som har svårt att sy ihop hushållsarbetet? Jo, man får en politiker som tycker att RUT-bidrag är avsevärt viktigare än arbetslöshetsbekämpning.

     Förr var det nästan bara moderatpolitiker som bodde och verkade i den här typen av miljöer. Men numera utgår även andra partiers företrädare från dem. Och dessutom en massa opinionsbildare, mediapersonligheter, journalister, etc. Storstadsmedelklassens perspektiv är väldigt lätt att basera politik på. Den har alltid röster som talar för sig.

     Det är den fällan Socialdemokraterna måste försöka klättra upp ur. De måste ut ur Täby, Nacka, Örgryte eller Vellinge och hitta de frågor som folk i resten av Sverige tycker är viktiga. Viktigare än RUT-bidrag, rentav!

5. Det folk vill veta av (s) är följande:

   1. Hur ska försörjnings-frågan lösas i massarbetslöshets-landet? Svaret måste vara realistiskt, alltså inte det slentrianmässiga ”jobben!” eller ”AMS-kurs!”.
   2. Utrikespolitiken. De flesta allmänt vänster-sinnade vill återgå till ett läge där skattepengarna inte går till beväpnade ”hjälpinsatser” i andra länder.
   3. Skatterna. Borgar-sagan om schlarraffen-land, där wienerbröden växer ur marken likt svampar, måste officiellt förklaras vara en saga: välfärd kräver högt skatteuttag där särskilt välbeställda personer bör betala betydligt mera än fattiga. Besked om återställda skattenivåer vid eventuellt maktskifte, tack.

   Och beskeden måste vara BESTÄNDIGA, alltså inte ändras om/när dagen kommer då möjligheten kommer att förverkliga dem. I det läget kan man inte bete sig som om man plötsligt blev ”nödig” vid vägkanten & snabbare än snabbt ”vill göra upp” (läs: lägga sig platt likt dörrmattan) för borgarna/”verkligheten”!

6. En sak är säker, Göran Persson skulle aldrig ha låtit journalisterna köra med sig på samma vis. Han skulle ha läxat upp dem och behandlat dem som okunniga skolelever.
   http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/samhalleochpolitik/ojvilkenvecka/article13884305.ab?start=275
   Gamle Persson var ändå en ganska skön lirare. :-)
   (Jodå nog går länken till etablerad media för AB uppfattas väl tyvärr ännu som sådan)

7. Även om det kan låta underligt efter skandalerna så tror och litar jag fortfarande på Juholt. Jag tror att han har en ärlighet och uppriktighet i botten. Problemet är nog snarare dels att socialdemokraterna som parti är ett stort parti som är svårt att styra i en ny riktning och dels att avståndet mellan detta partimaskineri och deras väljare är stort. Att ägna tid åt att prata med partimedlemmarna behöver inte vara fel – Juholt kan inte ensam prata med alla väljarna och behöver aktiva medlemmar, inte ”supportrar”, om han ska göra skillnad till 2014. Det är tre år kvar dit – vad som händer nu är glömt om två år om rörelsen drar åt samma håll.

8. Frågan är bara hur mycket av den genuina socialdemokratiska politiken som går att föra, när vi numera sitter fjättrade i nyliberala handelsavtal med WTO och EU, avtal som gjort det möjligt att föra ut vinstpengar från skattefinansierad verksamhet till skatteparadis av riskkapitalbolag, trots undermålig kärnverksamhet. Tecknades inte dessa under Göran Persons tid möjligen och var fanns debatten innan?