Aftonbladet och Olle Svenning har fel om Guillou

Idag så presenterar Aftonbladet en sågning av Jan Guillous beteende på ledarplats, det är den alltid lika träffsäkre Olle Svenning som levererar den. Men tyvärr så har Svenning fel i sak.

Olle Svenning/AB: ”Guillou säger att samtal med KGB-
agenter inte är märkvärdigare än ordinära konversationer med folkpartister eller ”sossar.” Verkligen? En spion, utbytbar mot politiker som verkar i offentligheten, avkrävs ansvar och får sitt mandat folkligt prövat.

Den unge Jan Guillou tycktes besatt av en grandios idé. Han skulle infiltrera KGB med målet att förgöra spionorganisa-
tionens svenska filial. Han blev i stället ett slags moralisk livstidsfånge hos den sovjetiska organisationen. Därav hans tystnad. Inte ett ord om KGB-relationerna i hans biografi, annars så sympatiskt fylld av självkritik och självironi.

Historien har hunnit fatt Guillou och nått hans verkliga smärtpunkt.”

Själv tvingades jag läsa om stycket som redan börjar på sidan 305 i Guillous memoarer, en sida som handlar om det stora CIA-avslöjandet, men först efter det att en av min hemsidas besökare1 nämnt det för andra gången så satte jag mig i soffan och läste om hela stycket. På sidan 306 så

Olle Svenning

berättar han faktiskt detta. Så Svenning får göra precis som undertecknad, sätta sig i soffan och tända läslampan.

Jag har i princip inget att invända mot Svennings resonemang i övrigt, men orden ”- Inte ett ord om KGB-
relationerna i hans biografi” ger läsarna en felaktig uppfattning eftersom uppgiften inte är korrekt. Guillou berättar faktiskt om KGB-kontakten.

intressant Andra om: , , , , , ab234 svd1 dn12 ex12 t

  1. Kerstin Berminge []

  13 comments for “Aftonbladet och Olle Svenning har fel om Guillou

  1. 26 oktober, 2009 at 03:59

    Okej.

  2. Sniff
    26 oktober, 2009 at 07:37

    För oss som inte har memoarerna, kan någon vara så snäll och i korthet citera vad han berättar om på sid. 306? Problemet är väl att ingen lyssnar på en dementi. Det är det första, må så vara lögnaktiga eller felaktiga påståendet som fastnar. ”Janne har inte sant något om KGB i sin bok!” blir härmed till en mantra. ;-)

    • 26 oktober, 2009 at 08:21

      Jag ska se om jag kommer ihåg det lite senare idag, påminn mig gärna.

  3. Micke
    26 oktober, 2009 at 11:25

    Läs kommentarsreglerna! / Jinge

  4. Lars from Sweden
    26 oktober, 2009 at 15:31

    SVD-journalisten Omar Magnergård till Guillou:

    ”Ni på FiB har redan gjort århundradets avslöjande om IB. Och nu klappar ni till CIA. Det är visserligen bara att gratulera. Men. Har det inte fallit er in att det finns en ännu större spionorganisation i Sverige? När tänker ni ge er på den?
    Han syftade alltså på KGB. Och han hade alldeles rätt, det hade varit större men också svårare. Och i det läget var jag någon sekund från att säga för mycket. Jag arbetade nämligen sedan mycket länge med ett sådant uppslag, jag var rätt optimistisk om möjligheterna.
    Men liksom tillfälligheterna gick vår väg när det gällde CIA….gick tillfälligheterna helt fel när det gällde KGB. En man blev sjuk, en annan bytte tillfälligt jobb och en KGB-officer blev hemkallad och inget mer finns att säga”.

    ”och inget mer finns att säga”. He-he. Nej, jag tycker nog att Olle Svenning fick skriva ”inte ett ord”. Det där obegripliga ordet kan inte ens kallas för ord.

    • 26 oktober, 2009 at 15:38

      Jo men han hade nämnt det!

      Och det var det jag reagerade på, OS referat var inte korrekt.

  5. Lars from Sweden
    26 oktober, 2009 at 16:06

    Han nämnde inte med ett ord att han skrivit för KGB, eller egentligen haft något samröre med KGB. Han ”arbetar med ett uppslag”. Det betyder vanligt hederligt journalistiskt arbete. Och det var ju det han ville att vi skulle tänka på.
    Jag vidhåller att Guillou inte nämnt med ett ord att han skrivit mot betalning för KGB. Det är vad saken handlar om.

    • 26 oktober, 2009 at 16:10

      Du bara försvarar en kollega… :-P

  6. Lars from Sweden
    26 oktober, 2009 at 16:28

    Jag är journalist, visst. Jag känner mig mer befryndad med Olle Svenning än Jan Guillou, även om båda kallar sig journalister. Svenning har aldrig jobbat för KGB-bladet, vad jag vet.

    • 26 oktober, 2009 at 16:43

      KGB-bladet?

  7. Lars from Sweden
    26 oktober, 2009 at 16:55

    Guillou hävdar att det var bara en text han skrev, ungefär som en artikel för Fib Aktuellt, Expressen, Svenska Dagbladet.
    ”KGB-bladet” var min omskrivning för Pravda, Sovjets stora tidning.

  8. 26 oktober, 2009 at 20:06

    Men det finns en annan sak som är lite kufisk i den här historien. Av allt att döma, men exakt årtal finner vi inte i boken, så inträffar den händelse som citeras av Lars from Sweden ovan (sid 306), 1975 eller 1976.
    Nu säger Guillou i AB
    1) Att han var ung och dum, endast 22 år gammal när han påbörjade kontakten med KGB, samt
    2) att han avslutade kontakten 1972.

    Flera år senare, verkar det som när man läser citat ifråga, så var han fortfarande inne på att göra något om KGB, avslöja dem ex. Då var han 32 år gammal.

    Det här kan bara tolkas på ett av två sätt:
    1) Han syftar i citatet på de kontakter som upphörde 1972, tänkte sig ta upp dem igen, eller liknande, och var i så fall lika ungdomligt naiv vid 32 som vid 22.
    2) Han hade förnyade kontakter med KGB efter 1972, som inte nämns i sammanhanget.

    Själv tror jag inte för ett ögonblick att Guillou hade för avsikt att spionera för KGB dock, eller faktiskt gjorde det, varken som 22-åring eller som 32-åring och att han efterrationaliserar lite när han nu ställs till svars för vad han gjorde då, eller gjorde så när han skrev det här avsnittet.

  9. Zac
    27 oktober, 2009 at 11:39

    Guillous memoarer sidan 306:

    ”Ni på FiB har redan gjort århundradets avslöjande om IB. Och nu klappar ni till CIA. Det är visserligen bara att gratulera. Men. Har det inte fallit er in att det finns en ännu större spionorganisation i Sverige? När tänker ni ge er på den?
    Han syftade alltså på KGB. Och han hade alldeles rätt, det hade varit större men också svårare. Och i det läget var jag någon sekund från att säga för mycket. Jag arbetade nämligen sedan mycket länge med ett sådant uppslag, jag var rätt optimistisk om möjligheterna.
    Men liksom tillfälligheterna gick vår väg när det gällde CIA….gick tillfälligheterna helt fel när det gällde KGB. En man blev sjuk, en annan bytte tillfälligt jobb och en KGB-officer blev hemkallad och inget mer finns att säga”.

Comments are closed.