Farah Bahya, eller Bahyas glädje, av Rawia Morra

Det är alldeles för tidigt att ge sig in i ett försök att analysera situationen i Mellanöstern utifrån det som sker i Egypten idag. Men när en kraftig jordbävning inträffar någonstans på jorden vågar vi kalla det vid rätt namn. Jordbävningen med epicentrum i Tahrir- eller Befrielsetorget på svenska, mitt i Kairo, skakar marken under alla arabers fötter och skakar om alla arabers självbild och rör till deras inre oavbrutet. Och det har ännu inte lugnat sig. Bilden blir klar senare än vi önskar och efterskalven blir bärare av de verkliga överraskningarna. Vi kan nu knappt ana vidden av denna omvälvning.

Därför är luften tjock av frågetecken. Medvetande är som en blank vattenyta som avspeglar allt utan att själv påverkas. Den jag tänker på mest idag är min far. Han dödades innan Egypten våldtogs och är nu frånvarande när hon får tillbaka sin heder. Med tänder och naglar slåss hon mot mumierna som uppstått ur skräckens mörkaste kammare och besudlat henne alldeles för länge. Min far älskade Egypten, Bahya, som alla Egyptens älskare kallar henne, till den grad, att han gav mig och mina syskon typiska egyptiska namn.

Sorgen och vreden har varit mina följeslagare sedan barnsben. Sedan den dagen jag förstod att jag var flykting. Jag är helt enkelt inte van vid att känna en sådan mängd glädje som scenerna från Egypten fyller mig och alla andra araber med. Egypten, det största såret i våra hjärtan efter Palestina, håller på att läka. Egypten, vår brutna ryggrad, visar sig vara hel. Egypten, vår avskurna halspulsåder, förser åter igen våra själar med blod och syre. Hade jag varit religiös hade jag slängt mig på golvet och bett för högre makter att skänka egyptierna krafter att fortsätta. Hade jag varit där hade jag slängt mig på marken och kysst deras fötter för att uttrycka min tacksamhet.

Men jag är inte där. Jag är här och kan roa mig med tankar på alla förlorare som skruvar på sig här och där. Israelerna och deras eviga bosättningar som inte var annat än ett lock på graven över varje hopp om fred, tar naturligtvis priset.

Jag tänker på Israels och USA:s lakejer i regionen, från Beirut till Ramallah till en och annan arabisk stad i den arabiska världen. Mördare som Samir Geagea, som skickat ungdomar för träning i Egypten under hela 2010 där de i hemlighet tränats av egyptisk militär, och fråga mig inte på uppdrag av vem, för det kan ni själva räkna ut, har vässat tänderna för att sätta dem i sina landsmäns kroppar, för femtielfte gången. Han har tränat horder av ungdomar i Sharm al-Sheikh för att slåss mot sitt eget folk i Libanon. Nu kan han och hans nyutexaminerade dödsmaskiner känna sig rejält blåsta. Alla förrädares Gudfader, den sista Faraon, har fallit. Abbas kan lika gärna ge sig av i samma ögonblick som Mubarak. När ormens huvud är kapad kan kroppen bara ligga där och ruttna. När Mubarak försvinner så försvinner också en hel del av våra plågoandar och mardrömmar. Utsugare, förrädare, tjuvar, plundrare, horbockar och massmördare, allihop är de på väg till historiens soptipp.

Måtte hjärtat klara av alla denna glädje. Måtte ögat snart vänja sig vid allt denna ljus. Araberna revolterar och ser ut som de är. De har varken päls, svansar eller huggtänder. De är inte ändlösa kloningar av Bin Laden. De är människor som alla andra. De vill leva och de vill slippa bli förnedrade av inre och yttre ockupation. De är vackra med sin törst efter frihet och demokrati. Deras ögon brinner av längtan efter att finna sig själva, till slut. De är utbildade, de har använt den mest avancerade tekniken för att organisera detta, under många år. Och nu ser de ut att komma fram till sina drömmars helgedom, befrielsen. Och med förakt ser de på det som var igår. Merkel, Sarkozy och Clinton kan kommentera bäst de vill. Jätten har vaknat. Jätten är i rörelse och det har slagit lock för hans öron.

Jag är här och försöker föreställa mig glädjen i alla de ögon jag älskar och som jag inte kan se. Glädjen över att se Bahya resa sig. Renare, stoltare och vackrare än någonsin.

Av Rawia Morra (Konstnär Ismail Shammout)

it , , , , , , , , ,

  16 comments for “Farah Bahya, eller Bahyas glädje, av Rawia Morra

  1. Carina
    30 januari, 2011 at 18:30

    Bra text! Tack!

  2. KalleB
    30 januari, 2011 at 18:47

    Jag förstår din känsla och hoppas verkligen allt går vägen!

  3. Marie Ericsson
    30 januari, 2011 at 19:06

    Hilary Clinton citeras i den amerikanska nättidningen Huffington Post. ”We want to see free and fair elections and we expect that this will be one of the outcomes of what is going on” now, Clinton said, adding that the U.S. is committed to working with the Egyptians that are interested in true democracy.
    Hon yttrade också följande i samma artikel: ”What we don’t want are radical ideologies to take control of a very large and important country in the Middle East. I klartext alltså: organisera gärna fria val men kom inte dragandes med några mullor, för då smäller det. Tydligare kan det väl inte sägas, The United States of Hypocracy.

  4. annette
    30 januari, 2011 at 19:18

    Allt stöd till det modiga egyptiska folket som med livet som insats har rest sig till protest. Hoppas att hela arabvärlden följer efter…Äntligen!

  5. magued
    30 januari, 2011 at 19:56

    När hillary clinton förbjuder religösa partier i Usa så ska vi börja fundera på saken i Egypten..

    • Martin Forsman
      30 januari, 2011 at 20:29

      KD(S) är ju tillåtna i Sverige så varför skulle inte ett demokratiskt religöst parti vara okej i Egypten :)

    • Nadia
      30 januari, 2011 at 23:17

      Precis.

  6. 30 januari, 2011 at 20:30

    Rawia Morra.
    Jag blir rörd av din text. Av ditt hopp att genom revolterna i Tunisien och Egypten även Palestina skall bli ett helat och befriat land. Jag är dåligt påläst om områdets politiska och etniska problem och kan inte förstå varför Palestina inte kan få leva och existera efter 1948 års gränser. Varför alla som är palestinavänner talar om landsgräns från 1967? – Men USA kommer aldrig att tillåta några friheter eller framgångar för palestinierna. Israelerna är nog inte så skrämda och skakade som Jinge och många med honom tror. De litar på USA. Och när vi nu läser om demonstrationerna överallt i Egypten och ElBaradeis tal på Frihetstorget i Kairo kan jag inte släppa tanken att den mannen är USA:s nya giv. En ”liberal” ersätter Mubarak. Men en ny sorts Mubarak i USA:s ledband. – Och allt blir vid det gamla. Nya namn men det gamla mönstret. Och den gamla eliten sitter där den sitter. CIA arbetar förmodligen hårt på detta. Så nu frågar jag dig som kan det politiska spelet i dina länder: är inte den risken stor?
    ——— Jag fick tårar i ögonen när jag såg bilden med utsikten från din fars hus i ditt förra inlägg. Ett hus som jag förstår inte finns mer.
    Ulla Johansson

    • Rawia Morra
      30 januari, 2011 at 20:55

      Tack Ulla. Al-Baradei har inte en chans. Egypten har en hel armë av intellektuella och aktivister som är så luttrade att inte ens 10 stycken USA staplade ovanpå varandra kan rå på dem. USA kan starta en våldssprial eller jävlas på många andra sätt men till att börja med är al-Baradei för gammal för att falla ungdomarna i Egypten i smaken och inte alls är lika populär som andra ledare. Han är för västerländsk, för lågmäld, för byrokratisk och för allting. Och så har han fredspris. Allergiframkallande så det förslår.

      Visst, en massa saker kan och kommer att gå fel. Det enda som är rätt, det enda som räknas är att egyptierna har kastat av sig oket och inte är rädda längre. Förtvivlade, rädda och ledsna har de varit i decennier men förbannade har de aldrig varit förut och ser nu ut att ha fått smak för det.

      När jag var i Egypten undrade jag dagligen varför folk inte slog ner sina förtryckare, varför de stod ut med orättvisorna, skymfen och allt annat som rika och maktfullkomliga monster utsatte dem för. Det är slut på det nu. Libaneserna, palestinierna och tunisierna har visat vägen.

  7. Rawia Morra
    30 januari, 2011 at 22:16

    En pensionerad befälhavare inom den egyptiska polisen, Omar Afif, intervjuades nyss på Aljazeera från Washington och både han och en människorättsorganisation som ha sitt säte i Norge (en arabisk-norsk organisation) menar att 3 israeliska fraktflygplan landade idag i Kairo, lastade med tårgas, ammunition, laserpistoler, elpistoler och framförallt, gevär som används vid krypskytte. Polisbefälet vädjade till sina kollegor i tjänst och till arméns överbefälhavare att försöka stoppa och åtminstone inte delta i planerade blodbad på egyptierna de närmaste 48 timmarna. Till egyptiska demonstranter sa han att de ska hålla ett öga på hustaken där krypskyttar kommer att inrikta sig på att ta livet av demonstrationsledarna över allt.

  8. Nadia
    30 januari, 2011 at 23:19

    Tack så mycket Rawia för att du delar med dig.

  9. KG
    31 januari, 2011 at 11:07

    säger samma sak, läste din text och blev rörd och tankarna flög iväg. Hur det kunde ha varit och hur DET KAN BLI. Och nu nyheten om krypskyttar! Hoppas verkligen att militären är på folkets sida och stoppar kommande blodbad.

    Det verkar som andra makter är så oroliga att man försöker med alla medel stoppa Mubaraks flykt. Han har blivit beordrat att stanna. Hade han själv trott att det fanns möjlighet hade han inte skickat familjen till London.

    Leker vi med tanken att han stannar kvar efter det här, hur blir Sverige och EUs relationer till landet. Då skingras all dimma och moln som har gömt lögnpolitiken.

    • 31 januari, 2011 at 11:11

      Blir han kvar så är det med aktivt stöd av Israel/USA och EU. Det kanske kohandlas bakom ryggarna på folk, vad vet jag?

  10. Magued
    31 januari, 2011 at 11:18

    Rawia.

    Din text rörde mig ända in i själen, jag grät floder och ville bara tacka dig.
    Jag läste upp din text till min mor. Hon en stolt Egyptiska från Nubien. Från den generationen Egyptier som störtade den gamla kungen och stod imot hela västvärlden. Hon är från det Egypten din far älskade, det Egypten som trots attacker från England, Frankrike, Israel och Usa stod stadigt och trotsigt kvar.

    Hon grät också och ville hälsa dig, Förlåt Rawia, förlåt för att vi har vart borta under så lång tid. Men vi kommer nu Rawia. Palestina håll ut bara lite till.

  11. Pingback: Marie

Comments are closed.