Idag tipsades jag om en gammal bekants artikel i Fria.nu, en artikel som handlar om den person som allt oftare kallas för ”Rajraj”. Det handlar således om Fredrik Reinfeldt, och författaren är Ulla Johansson och Fria tidningar och Ulla medgav att jag fick publicera den även här.

– –

Sjuttio procent av de tillfrågade väljarna har stort förtroende för vår statsminister. Men vilka är dessa väljare egentligen? Är det alla de ordentliga personer som har fått en tusenlapp mer i månaden och som inte är till besvär för någon? Vad kommer i sådana fall hända när den ekonomiska krisen slår till och även de drabbas? Ulla Johansson frågar sig om vi kan räddas från Fredrik Reinfeldts samhälle.

I sin bok Det sovande folket deklarerar Fredrik Reinfeldt sin motvilja mot sjuka människor och mot arbetslösa. Som inte arbetar. Som sitter inne i sina lägenheter och slappar framför tv:n. Som inte är duktiga och framåt. Inte är av rätta virket – bara är sjuka och arbetslösa.

I de senaste mätningarna står 47 procent av väljarna bakom högerregeringen och Reinfeldt är alldeles omåttligt populär. Popularitetssiffror som ingen statsminister före honom har uppnått.

Vilka är det då som älskar mannen som praktiskt taget utplånat arbetslöshetskassan, som försämrat vår sjukförsäkring, som sålt ut våra apotek till riskkapitalbolag, åldringsvården till samma typ av företag, skolorna likaså. Med katastrofala följder för oss medborgare.

När riskkapitalbolagen lade anbud på äldrevårdens enheter gällde samma förfarande som vid artonhundratalets utauktionering av fattiga åldringar. Den bonde som lägger lägst bud tar hem den gamle.

Dit har Reinfeldts ideologi drivit oss. Vanvårdade åldringar, sjunkande kunskapsnivå i skolorna – där en del skolor drivs av religiösa fundamentalister. De privata apoteken sänder bort kunderna när de inte har förskriven medicin inne. Vilket blir oöverstigligt tungt för den som är gammal och illa sjuk. Att behöva fara runt och leta medicin – det är också ett slags straff för sjukdom.

När arbetslöshetskassan slogs ut krossades facken i samma attack – vilket givetvis var planerat. 350 000 människor är nu arbetslösa. Moderaterna anser på något dunkelt sätt att dessa arbetslösa får skylla sig själva. De söker inte jobb tillräckligt energiskt!

Vi som lever utanför Fredrik Reinfeldts sfär är däremot medvetna om att denna mängd arbetstillfällen helt enkelt har försvunnit. Den globala ekonomin har flyttat dem till ett ekonomiskt expanderande Kina och de kommer aldrig tillbaka. Vad vi gör med de 350 000 arbetslösa vet inte Fredrik Reinfeldt – mannen utan lösningar på problemen i det land han är statsminister i.

Vem älskar Fredrik Reinfeldt? Sjuttio procent av tillfrågade medborgare har stort förtroende för honom som statsminister. Jag kommer fram till att dessa förtroendefulla bör vara de som en bekant till mig klassade som ”ordentligt folk”. De som sköter sig. De som är friska. De som har jobb. De som kan kosta på sig att förakta dem i ”utanförskap”. De som fördömer de arbetslösa i nyslummens områden som lata. Som bör straffas med Fas3. Varför straffet också ska gå utöver den lata familjens barn funderar varken ”ordentligt folk” eller Fredrik Reinfeldt över. Barnen har ju inte hunnit bli lata arbetslösa? Straffet utdelas intill tredje och fjärde led? (Regel ur de kristnas bibel.)

Ordenligt folk har fått någon tusenlapp mer i plånboken och de har inte kunskap nog att inse att de tusenlapparna tagits från åldringsvårdens, skolans, sjukvårdens resurser. Får de tankar kring detta skjuter de funderingarna ifrån sig.

De är inte gamla. De är inte sjuka. Skolan ordnar sig på något sätt. Och ordentligt folks barn slussas inte över till yrkesprogrammet för att där fråntas rätten till högskolestudier.

Ordentligt folk är tacksamma mot sin ledare som skyddar dem mot sjuka och arbetslösa, de ”tärande”, som annars skulle ha tagit ordenligt folks pengar. ”Utanförskapet” är en svaghet som ska straffas.

Jag försöker förklara för mig själv varför 1930-talets Tyskland hela tiden tränger in i mina tankar.

”Det sovande folket” hyllar nu sin ledare, som hänsynslöst slår sönder det välfärdssamhälle som var Sverige. Till sin hjälp har han en effektiv propagandamaskin. Hela det svenska mediafältet. Dagstidningar. SVT.

Statsministern har fått sitt uppdrag av marknaden och vet att använda piskan – slående neråt i samhällslagren. Marknaden är nöjd. (forts under reklamen..)

Vi har en hotande ekonomisk kris vid horisonten. När den till slut slår till kommer den delen av ”ordentligt folk” som hör hemma i lägre medelklass även de råka illa ut. Riktigt illa. En skrämmande fråga: kommer besvikelsen över högerpartierna då att driva dem över till Sverigedemokraterna?

Hela samhället håller på att rutscha ned i en avgrund. Högerns okunnighet och oförmåga att på ett vettigt och humant sätt sköta samhället innebär kommande katastrofer.

De sista dagarna har en svag fläkt av kritik mot den store ledaren känts av. Den verkar komma från näringslivets män. Som om marknaden nu inte längre är helt nöjd. Den menar sig sakna stöd, att det inte räcker med sänkt krogmoms. Kan denna kritik växa sig starkare och betyda att vi räddas från Reinfeldt och Moderaterna? Från högerns väg att bygga ett ”nytt” samhälle.

// Ulla Johansson

it Andra om: Fredrik Reinfeldt, Rajraj, Fria tidningar, Ulla Johansson, Modedraterna, Politik, Val 2014