[column width=”49%” padding=”2%”]
En av de saker som roar mig är vår svenska motsvarighet till Kremlologi. Orsaken är förstås närheten till den lokala ankdammen och vår bredare kunskap om svenska förhållanden. Inte minst viktigt är förstås att till skillnad från de ryska politikerna så begriper vi nödtorftigt vad de svenska politikerna vill ha sagt, och ibland också vad de inte vill ha sagt.

De flesta av oss har inte personliga känningar inne i partiernas politiska ledning, därför får vi utgå ifrån diverse massmedierapporter om sakernas tillstånd. Idag har de båda morgontidningarna gått ifrån sina debattsidor och upplåtit utrymmet åt lobbyister och de politiska partiernas ledande företrädare. Det är synd, men saknar tidningsmakarna integritet och ägarna vill nyttja sin tidning som politisk megafon så är det inget som hindrar dem.

Rubrikens beror på ett par andra källor, dels Eva Franchells ledarartikel i Aftonbladet i torsdags med rubriken ”Friheten är röd”. Hon skrev bland annat följande om socialdemokraternas ungdomspolitik och speciellt Thomas Bodströms roll:

Eva Franchell/AB: ”Men egentligen har Socialdemokraterna väl aldrig varit särskilt bra på att prata med ungdomen, kom ihåg när Thomas Bodström fick driva sin datalagringsmani så långt att de unga trött myntade just begreppet Bodströmsamhället. (Inom parentes kan man faktiskt undra varför just han fått ungdomsfrågorna på kongressen och varför just han fått uppdraget som valmagnet i det unga och it-beroende Stockholms län. Hur tänker man egentligen?) Man kan undra och minnas att det också var Socialdemokraterna som röstade för Ipred-lagen som ger nöjesindustrin rätt att jaga unga fildelare. Men det var väl just så surt och vuxet socialdemokratin alltid hanterat de stora ungdomsfrågorna.”

De som följt vad jag har skrivit en längre tid vet att undertecknad på fullt allvar funderar på att rösta på Piratpartiet i valet nästa höst. Orsaken är att Thomas Bodström kan bli justitieminister om de rödgröna vinner valet. Och ända fram till den stund man säger något annat så kan jag komma att överge det parti jag röstat på i samtliga val sedan jag fick rösta första gången på 60-talet, det självklara alternativet för mig som har hjärtat till vänster. Och precis som Eva Franchell så undrar jag om det överhuvudtaget förekommer någon intellektuell verksamhet inom socialdemokratins högsta ledning, även om inte hon uttrycker sig så drastiskt i Aftonbladet.

Ett av mina favoritprogram i radio är Ekots Lördagsintervju med Tomas Ramberg. I lördags så var gästen den omtalade f.d. justitieministern. Under intervjun diskuterade man en del av Bodströms nya uppgift som talesman för partiet i ungdomsfrågor, dessutom så beklagade han sig över att han sista året som justitieminister blev trött på uppgiften. Han sade bland annat att han kunde bli väckt av lokaltidningar om det skett ett mord, något som han inte var speciellt förtjust i av lätt insedda skäl.

En viktig faktor som man inte talar om speciellt mycket idag är Piratpartiet. Kommer PP in i Sveriges Riksdag så kommer de att kohandla med de olika blocken om vem eller vilka som ger PP mest stöd i deras hjärtefrågor. Är det rimligt

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]

att anta att PP skulle stödja de rödgröna om deras tilltänkta justitieminister heter Bodström? Givetvis inte. Det skulle omedelbart leda till en svekdebatt inom Piratpartiet med tanke på Bodströms handel och vandel. Men i de aktuella partikonstellationerna så är det de rödgröna som kan ta ett längre steg bort från IPRED och FRA-lagarna än vad de borgerliga kan göra.

Det innebär att Mona Sahlin har ett delikat problem framför sig. Thomas Bodström är definitivt en röstmagnet för socialdemokraterna, och han bör därför givetvis sitta i en rödgrön regering, men han bör hållas på armlängds avstånd från frågor som rör rättsväsende och ungdomar. Jag tror dessutom att den här frågan kommer att växa ju närmare valet vi kommer. Idag är det inte så många som talar eller skriver om den, men nu har Aftonbladet aktualiserat frågan så den kommer nog snart att tas upp av fler.

Dessutom är detta en fråga som Vänsterpartiet bör följa med största möjliga noggrannhet. Själv vet jag många (V)-väljare som kommer att rösta på (PP) om risken finns att Bodström kan bli justitieminister i en rödgrön regering, av dessa är hälften dessutom medlemmar i partiet som precis undertecknad. Det räcker med att partiet tappade stort i EU-valet på denna fråga, man tål knappast en liknande motgång i nästa val.

[/column]
intressant Andra om: Thomas Bodström, Val 2010, Politik, Justitieminister, Piratpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, IPRED, FRA, Integritet, Internet ab1 dn1 ex12 svd1 pp gustav assarsson olof calandrella hax rick christian t