|
Att vårdcentraler och sjukhus blir alltmer beroende av s.k. stafettdoktorer eller hyrläkare kostar oss skattebetalare enorma summor årligen.
…Sammanlagt kostade landets hyrläkare 1,4 miljarder kronor 2007. Enligt landstingen är hälften av det beloppet en merkostnad jämfört med om hyrläkarna varit anställda istället.” I runda tal 700 miljoner kronor snyltar yrkeskategorin till sig genom att säga upp sig från sina redan välbetalda arbeten och låta sig ”anställas” av olika förmedlingsföretag, ett slags medicinens Manpower. På det sättet behåller de sin anställningstrygghet eftersom läkaryrket är ett bristyrke, samtidigt kan de dubbla sin lön och troligen så ökar också möjligheten att skatteplanera, eller på svenska – skattefuska. Jag vet inte hur mycket samhället betalar för att utbilda en läkare, men det är självklart att hyrläkarna snyltar på skattebetalarna. Man kan inte införa något slags förbud för doktorer att låta sig anställas av hyrläkarföretag, kunde man göra det skulle problemet snabbt vara avklarat, men det man kan göra är att bygga ut läkarutbildningen radikalt. Har vi tillräckligt många läkare slår man undan benen på dessa snyltare, då kommer marknaden att lösa problemet i stället för att orsaka problem. |
Samma utveckling lär vara på väg bland sjuksköterskor. Specialiserade sådana, exempelvis operationssköterskor och barnmorskor, har börjat hyra ut sig själva. Att samhället själv bidrar till den sortens utveckling är tragiskt, vi måste helt enkelt se till att nyrekryteringen av medicinskt utbildade stärks. Sedan kan man konstatera att man också behöver höja lönerna generellt inom sjukvården, det skulle givetvis öka ungdomars intresse när de ska välja yrkesutbildning. |
Andra om: Hyrläkare, Stafettläkare, Snyltare, Fuskare, Sjukvård, Sjukhus, Vårdcentraler, Hyrdoktorer, Landsting, Politik
[tags]Hyrläkare, Stafettläkare, Snyltare, Fuskare, Sjukvård, Sjukhus, Vårdcentraler, Hyrdoktorer, Landsting, Politik[/tags]
21 svar till “Hyrläkarna pungslår samhället”
Detta lär väl bero på att det finns ett underskot av läkare, trots att det är mycket populärt att bli läkare?
Har för övrigt ofta funderat på varför det finns intagningspoäng som begränsar platserna på olika högskole- och universitetsutbildningar? Varför inte ha ett öppet universitet där alla som vill skall beredas chansen till en högskoleutbildning oberoende vilka betyg de har – likt komvux i dag. Själva föreläsningarna skulle kunna bedrivs på text-tv, radion samt internet. Sedan tentar man av säg en ca 2 gånger per termin. Då först släpper man in företagssponsring som gör att det inte blir en kostnadsfråga att utbilda sig utan en intressefråga?
Att skattebetalarna och konsumenterna av sjukvård i sverige värderar läkarnas kompetens högre än vad de får i lön förvånar nog ingen. Svenska läkare är bland de sämst betalda i västvärlden. (många åker tillexempel till norge för att arbeta)
Att kalla detta för att läkarna ”snyltar på skattebetalarna” är direkt ohederligt. Läkarna har gett skattebetalarna ett rejält överskott år efter år genom att erhålla en lägre lön än deras uppskattade värde.
Varför läkare skulle börja skattefuske tar du helt ur luften. Bygger det på, som du brukar säga, hat – rent hat – månne?
#1 nature – Om ”alla som vill” skulle komma in på den utbildning de vill ha så skulle där nog bli väldigt många överfulla kurser. Mängden platser är begränsade av en anledning.
Jag är inte så säker på att jag skulle vilja ha en doktor som lärt sig genom internet eller text-tv. :P
Med ett betygs/poängs-system gallrar man bort personer som troligtvis inte är lämpliga redan från början. Har du inte orkat fixa höga betyg i gymnasiet så lär du inte orka med en hård högskoleutbildning heller.
När det gäller skolväsendet hade jag hellre sett att man erbjöd unga människor praktikplatser på olika jobb innan de behövde välja gymnasium.
15-åringar som får testa på olika jobb i ett eller två år och sedan gå en gymnasieutbildning hade antagligen varit mer självsäkra och vetat vad de vill göra senare i livet.
Givetvis skulle det vara ett val så att folk som vet vad de vill plugga kan välja gymnasielinje direkt…
Läkare är inte direkt underbetalda. Framför allt inte jämfört med de flesta andra akademiska grupper. Däremot kan det ju påpekas att deras löner hålls uppe på en artificiellt hög nivå genom att man medvetet hållt nere antalet utbildningsplatser trots den långvariga bristen. Hyrläkare är bara en logisk effekt av detta. Den enklaste lösningen är att fördubbla antalet platser på läkarutbildningarna. Den ökade kostnaden skulle kompenseras av minskade lönekostnader för läkare inom den offentliga vården.
Må så vara att läkare känner sig underbetalda, men något är fel när man som läkare kan säga upp sig, för att senare återgå till samma tjänst som stafettläkare, men nu med dubbla lönen!
Visst, det kan vara jobbigt att vara läkare, du har jour osv. men allt detta avspeglar sig i att läkare (förutom kanske då AT-läkare i Stockholms län) tjänar förbannat bra jämfört med många andra lika välutbildade.
Och Pontus: Min egen uppfattning om läkare är att de förvisso ofta gör ett bra jobb, men som kår betraktat har en hel del att lära om ödmjukhet. Med få undantag har de läkare jag varit i kontakt med professionellt och privat varit arroganta som få och lidit av åtminstone lite hybris.
Jag uppskattar våra läkare, det nekar jag inte till, men de som uppskattar dem mest är de själva, och deras lönekrav speglar väl bara detta?
Det är ju löjligt att det går tre personer med 20,0 i betyg på varje plats på läkarlinjen vilket leder till att eleverna LOTTAS in när det samtidigt råder brist på läkare i Sverige. I nuläget tvingas Sveriges landsting åka till t.ex. Tyskland för att locka tyska läkare till Sverige, varför inte utnyttja den potentialen som finns här i landet? Bygg ut läkarlinjen nu på en gång!
Jag kan mycket väl tänka mig att universitetssjukhusen inte kan bygga ut läkarutbildningen över en natt, men rimligen borde de kunna öka intagningarna med 20% på något år, för att sedan höja till 100% på fem år. Det finns tillräckligt antal med kompetenta läkare att tillgå som lärare.
Det här handlar snarare om samhällets tillkortakommande när det gäller utbildningen.
En läkare med 4,9 i betygssnitt borde rimligen vara lika kompetent som en med 5,0
Det är helt enkelt politikernas fel alltihop. Sossar som borgare…
Vad jag har förstått så motsätter sig också Läkarförbundet att antalet utbildningsplatser byggs ut. Det ligger onekligen i medlemmarnas intresse att yrket fortsätter vara ett bristyrke. Ett ökande antal läkare skulle om inte annat troligen leda till stopp på fortsatta fantasilöner.
Detta är i sig ingen kritik mot facket, de skall trots allt agera för sina medlemmars intresse, och det är vad Läkarförbundet gör, de råkar bara ha en styrkeposition få andra fack har och vore dumma om de inte utnyttjade den.
Läkarnas löner kommer nog att minska när nu kvinnorna allt mera tar över läkaryrket, det är ju bara att jämföra med läraryrket.
Läkare som snyltar på skattebetalarna? Snarare skattebetalarna som luras av osynliga administrationskostnader, precis som i alla tramsfereringssystem.
Det är väl ändå knappast marknaden som skapat problemet, utan snarare den rigida och artificiella byråkrati runt sjukvården och den medicinska världen som helhet som skapat det system vi har nu. Dock har du alldeles rätt: Marknaden kan lösa problemet.
För att uttrycka det mycket mycket simplificerat: Utan en förstatligad sjukvård skulle läkaryrket precis som allt annat vara konkurrensutsatt och därigenom garantera rätt lön för rätt kompetens, rätt kvalitet och rätt arbetsmängd. Nu är det givetvis mer komplext än så, men jag tror knappast det finns någon här inne som borde kasta första stenen mot syndaren ;-)
Ett gammalt förslag på att hur man kan lösa läkarbristen i Sverige är att schemalägga alla doktorer, så som all övrig personal inom sjukvården. Det finns ingen vettig anledning till att läkare skall ha så mycket mer i ersättning vid arbete på obekväm arbetstid än övrig personal. Simsalabim, inga tunga jourer för doktorerna, ingen möjlighet till extraarbete hos konkurerande arbetsgivare, inget behov av fler läkare, inga fördyrande extrautgifter för samhället.Enkelt eller?
För det första:
Problemet är delvis självförvållat. Det finns åtminstone en kommun uppe i Norrland där kommunen hyr in stafettläkare till psykiatrin för kanske 200.000kr/månad. Min farsa föreslog att de istället skulle kunna anställa en LEGITIMERAD (kompetent) psykiatriker för 100.000kr/månad, vilket alltså vore mycket bättre för de stackars patienterna (som skulle ha en fast läkare som dessutom vore utbildad för sin uppgift) och för den ekonomiska hushållningen – men kommunfolket sade nej, ”det vore orättvist mot sjuksköterskorna att anställa någon med så hög lön”…
För det andra:
Med en massiv utbyggnad av läkarprogrammet så skulle handledningen under de praktiska momenten gå i kras. Vi har redan utexaminerade läkare som aldrig har fått lägga gips, exempelvis. Vill bloggförfattaren ha många läkare eller bra läkare?
För det tredje:
Sverige har en massiv invandring av läkare, mer än HÄLFTEN av alla nya läkarlegitimationer går till folk med utländsk läkarutbildning. Skulle läkarutbildningen byggas ut här så skulle antagligen denna grupp minska proportionerligt och Sverige skulle inte ha så många fler läkare. Möjligtvis ett renare samvete över att vi utför mindre ”brain drain”.
För det fjärde:
Att det finns möjlighet att jobba som stafettläkare bidrar antagligen till att Sverige kan behålla flera läkare som annars skulle söka sig till grönare betesmarker. Sveriges jantelagsläkarlöner och jantelagsskatter (och arbetsmiljön i landstinget) är inte direkt en läkarmagnet internationellt sett. Man kan kraftigt öka sin lön genom att bara börja jobba i Danmark eller Norge istället.
Utvandringen från Sverige var rekordstor 2007 och mycket talar för att vårdpersonal (läkare men även sjuksköterskor) står för en stor del utav den. Man behöver knappast heller gissa att det rör sig om människor som är driftigare och flitigare än dem som stannar kvar.
Personligen tänker jag också utvandra efter min grundutbildning (och det med gott samvete; mina föräldrar har betalat för den med världens högsta skatter). Jag föredrar någon miljon i lön och 30% i skatt framför en halv miljon med 50% skatt efter minst 10 års arbete (inledningsvis bara 20.000/månad efter 5,5 års utbildning – det är mindre än en snickare eller rörmokare, som dessutom saknar studieskuld och har 5,5 års extra arbetsinkomster i jämförelse samt avsevärt bättre möjligheter att starta ett eget företag). Jag är en av de flitigaste personerna i klassen; jag gör extra fördjupningsstudier motsvarande halvtid utöver mina heltidsstudier, är mycket engagerad i studentkåren, pluggar ytterligare kurser vid sidan av detta och har som fritidshobby att leka studievägledare åt blivande medicinstudenter. Jag vill ha lön för min möda och tycker inte att jag får det i detta landet. Att jag slipper undan den destruktiva arbetsmiljön i landstinget är också nästan ett skäl i sig att emigrera.
För det femte (vad gäller ekonomisk effektivitet):
Läs och begrunda denna klart läsvärda artikel om läkarkonflikten 1957…
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=8301
Marcus R, ”Mängden platser är begränsade av en anledning”.
Jo, av vilken anledning då? Möjligen att det inte går att tillämpa på just läkarlinjen men en mängd andra utbildningar skulle gå lysande att genomföra.
Faktum är att detta redan är verklighet i England och har så varit allt sedan 1969. Lösningar heter ”open learning university.” BBC tillhandla håller dels högkvalitativa Tv-program samt text-tv sändningar. Tittade själv mycket på detta när jag bodde i London och gud så allmänbildad jag blev!
http://en.wikipedia.org/wiki/Open_University
Varför begränsa platserna när utbildningen sker på distans? Förstår inte dina argument här? Fundera lite över den politiska styrningen ett slag i stället! Kärnämnena som t ex fysik, matematik, historia, psykologi osv, osv skulle fungera klockrent!
Dags att vakna Markus R
#13 nature – Tråden handlar om läkare därför utgick jag från den utbildningen. Jag anser fortfarande att den inte är särskilt lämpad för distans. Iom att utbildningen är på plats så är platserna begränsade.
Där finns förövrigt redan en hel del kurser på distans att få, men även de är ofta begränsade. När hemtentor eller andra tester ska gås igenom och rättas så är det fortfarande begränsat av antal lärare.
Historie-utbildning över TVn låter förövrigt som en dröm för FFLH – de skulle kunna sända sitt skit till massan utan att folk skulle kritisera källan särskilt mycket.
Var inte det där lite barnsligt tycker du?
Jinge har förstås rätt i sak att detta med stafettläkare utnyttjas medvetet av många, liksom de mycket generösa behandlingsersättningarna och möjligheten att ge sig själv aktieutdelning tagna från skattebetalarnas pengar utnyttjas av andra i vårdprivatiseringens Sverige.
Om gnidna läkare som Nisse ovan vill utvandra tycker jag han kan få göra det. Sverige behöver inte läkare med hans inställning.
Man kan förstås diskutera läkarlöner men det är knappast den mest eftersatta gruppen inom vården. Landstingen borde sätta hårt mot hårt mot bemanningsföretagen och inte betala mer än vad de betalar för en anställd läkare. Det är inte en fungerande marknad när lagstadgade vårdgarantier och åtaganden och en ständigt underdimensionerad läkarutbildning gör det möjligt för bemanningsföretagen att öva utpressning på landstingen/skattebetalarna.
Jag arbetar då och då själv lite extra på Sachsska Barnsjukhuset (PUB) och här finns sammanlagt ca 15 – platser (med lite vilja kanske upp till 20 – 21 platser kanske? …) hur många läkare tror ni är anställda på BUP totalt? Hur många syrror och hur många behandlare/skötare på dessa ganska begränsade vårdplatser tror ni?
Jo, 19 läkare – alltså i bland mer än en per patient! Avdelningarna på BUP är förvisso specialavdelningar (akutplatser) men när det finns fler läkare än syrror och skötare är det något som är inte jag begriper mig på! Hur många läkare skulle det behövas egentligen – på ca 15 vårdplatser?
@ Mats:
”Om gnidna läkare som Nisse ovan vill utvandra tycker jag han kan få göra det. Sverige behöver inte läkare med hans inställning.”
Det lustiga är att eftersom jag bryr mig om min lön så utgår du från att jag är otrevlig, känslokall och oempatisk… samma gamla skitargument som används för att hålla nere alla vårdyrken, från sjuksköterskor till specialistläkare. Som om man inte kan vara både godhjärtad och bry sig om sin lön på samma gång. Skulle en ”gniden” person frivilligt sitta flera timmar och prata med en schizofren patient för att ge denne lugn och trygghet? Skulle en ”gniden” person gladeligen ägna flera timmar i veckan åt att hjälpa och vägleda andra människor utan att kräva någon ersättning i gengäld?
Nej, Mats, att hjälpa människor är faktiskt en av mina starkaste drifter och jag tänker använda en stor del av min framtida lön till just välgörenhet (och att ge något tillbaka till min lågavlönade moder som har gjort mycket gott men inte får så mycket till pension för det). Att jag älskar att hjälpa andra betyder dock inte att jag inte bryr mig om mig själv. Ska man orka hålla på att ge och ge till andra så måste man faktiskt ge till sig själv också, annars håller det inte – det vet jag av egen erfarenhet.
”Vi vill ha vårdarbetare som bryr sig om patienterna, inte om pengar” är också ett luftargument, i mitt tycke. Borde det inte användas på alla yrken, om man ska vara konsekvent och rättvis? Skrota alla superlöner som fotbollsspelare får, vi ska ha fotbollsspelare som drivs av att de tycker om spelet! Inför lönestopp för hantverkare, vi ska bara ha arbetare som drivs av att de älskar att arbeta! Och så vidare…
Ditt påstående om min karaktär blir lite knäppt också eftersom jag ju bevisligen bryr mig nog mycket om Sveriges befolkning för att lägga en halvtimme på att peka på allvarliga systemfel. Eller är det kanske den typen av människa, sådana som väljer att inte vara passiva utan ställer sig upp och höjer rösten när de ser något tokigt, som är oönskad?
Personligen tycker iallafall jag att de som bryr sig nog mycket om andra människor för att ta på sig ansvaret att hjälpa dem också förtjänar en riktigt bra lön för det…
Tyvärr råder det en så förhärskande unken atmosfär av avundsjuka och jantelag i det här landet att det tyvärr lär dröja. Inte förrän ”avundsjukans apostlar” har drivit landet till bristningsgränsen och de forna öststaterna rusar förbi oss i ”välfärdsligan” lär något börja hända på allvar. Tyvärr. I långa loppet blir alla förlorare. Visst ska vi ha en solidarisk ekonomi som hjälper dem som behöver hjälp, men man besegrar faktiskt inte fattigdom genom att bekämpa rikedom.
Jag tycker dock att det är rätt talande att Mats inte kom med några faktiska motargument mot något av det jag skrev, bara ett personangrepp.
För att ställa två retoriska frågor till Mats:
* Hur tror du att Sverige ser ut om 5, 10, 20 år från nu ifall den rekordstora utvandringen av de flitigaste och driftigaste skikten av den högutbildade arbetskraften (dit jag räknar även sjuksköterskor) fortsätter?
* För att parafrasera House:
Föredrar du en läkare som arbetar flitigt för att öka sin kompetens och skaffa sig en hög lön eller föredrar du en läkare som är trevlig och håller dig i handen när du dör?
Här är iallafall en blivande läkare som arbetar flitigt för att öka sin kompetens och skaffa sig en hög lön. Han drar så småningom utomlands eftersom han känner sig mera uppskattad där. Hoppas att du uppskattar läkarna som blir kvar.
”Hur tror du att Sverige ser ut om 5, 10, 20 år från nu ifall den rekordstora utvandringen av de flitigaste och driftigaste skikten av den högutbildade arbetskraften (dit jag räknar även sjuksköterskor) fortsätter?”
Jag antar att du har belägg för den uppgiften. Jag hade för mig att de invandrade läkarna uppvägde de utvandrade, rätta mig om jag har fel.
”Föredrar du en läkare som arbetar flitigt för att öka sin kompetens och skaffa sig en hög lön eller föredrar du en läkare som är trevlig och håller dig i handen när du dör?”
Och du kritiserar Mats för hans uttryck? :-)
Personligen föredrar jag läkare som kan se till att jag lever så länge som möjligt trots infarkt, bypassop och hjärtsvikt. Ska det hållas i handen så får man skicka fram ett sjukvårdsbiträde eller en syrra (oavsett kön) det duger lika bra som doktorn, om inte barn eller barnbarn hinner fram alltså.
”Det lustiga är att eftersom jag bryr mig om min lön så utgår du från att jag är otrevlig, känslokall och oempatisk…”
Det har nog sin grund i vår sittande regering. De är en väldigt elitistisk samling som uppenbarligen sätter de som redan har i första rummet. Man kan av din text få intrycket att du själv är lika elitistisk men det är det ingen som vet något om som inte känner dig personligen.
Hur många år har du kvar till du får din legitimation?
Jag tycker definitivt att du ska resa iväg och arbeta i ett annat land, det skulle jag gjort om jag vore ung och hade möjlighet. Det ger ett annat perspektiv på den svenska ankdammen dessutom, det kan jag tycka att det låter som om du behöver. Efter två-tre års arbete i ett annat land skulle det vara kul att höra hur du klassar Sverige med dess jante och vad du nu skrev.
Med det vill jag ha sagt att jag inte tror att du är lika kategoriskt avståndstagande efter det.
Nisse: Nu finns självklart undantag, och du kanske är ett sådant, men med tanke på egna och andras erfarenheter är jag inte förvånad över att någon tar för givet att en läkarstudent är icke-empatisk.
Samtidigt så håller jag med dig om att läkare som grupp knappast är mer gniden och girig än andra grupper. Erbjuds man en bra lön tackar man ju inte nej. Med detta sagt vill jag också påstå att jag hellre än ditt andra alternativ skulle välja läkaren som håller mig i handen när jag dör. Gör han det så bryr han sig, kanske tillräckligt för att skaffa kompetens av andra orsaker än hög lön, och har han inte skaffat kompetens så…
Kanske jag skriver detta i bitterhet, då jag efter lång och varierad utbildning jobbar för en riktig skitlön, till och med lägre än sjuksköterskornas genomsnittslön. Men då har jag också ett jobb som tidvis är fruktansvärt roligt… Så länge jag kan leva på min lön värderar jag det högre än en stor hög pengar i madrassen!
@ Jinge:
Jag har inte exakta uppgifter för antalet utvandrande läkare. Det gjordes nyligen en undersökning där runt hälften av läkarstudenterna kunde tänka sig att jobba utomlands (dock inget om hur konkreta eller långsiktiga deras planer var). Det har även varit lite i nyheterna om att den sammanlagda utvandringen från Sverige väntades bli rekordstor under 2007; i den artikeln nämns bl.a. läkare och sjuksköterskor som troliga yrken hos utvandrarna.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=884746&lid=puff_884578&lpos=rubrik
Än så länge är det nog fler läkare som invandrar än som utvandrar men de är inte tillräckligt många för att råda bot på bristen och det är knappast någonting som Sverige kan luta sig mot hur länge som helst.
Sedan finns även det pågående ”upproret” bland sjuksköterskor där de har börjat hota med utvandring för att få igenom sina lönekrav.
Vad gäller snacket om elitism ställer jag mig frågande; det jag tycker är att mer flit och kompetens ska få löna sig mer, eftersom allt annat är destruktivt, och att vårdyrkena i allmänhet förtjänar högre löner. Samt möjligtvis att Sverige inte kan fortsätta ha lika höga arbetsskatter i en internationaliserad ekonomi. Och att landstinget är fullt av avundsjuka gamla tanter, av alla åldrar och kön, som älskar att trycka till andra. Och att vården borde styras av vårdfolk som vill göra det mesta av vården istället för politiker som sätter andra saker än vård av de behövande (se exemplet i mitt första inlägg) i främsta ledet.
Gör detta mig till en elitist så är jag väl en elitist… fast jag tycker att det i sådana fall gör ordet lite väl brett och urvattnat, nästan omvänt och positivt laddat. Hursomhelst kan även en ”elitist” (oavsett om jag ingår däri eller ej) ha en poäng värd att lyssna på, då och då.
Jag förväntar mig inte att finna något paradis när jag söker mig utomlands, bara en plats där jag känner mig mera hemma, där jag kan tjäna mycket bättre och där jag kan förverkliga mina drömmar.
För det första. Vem skulle tacka nej till dubbel ersättning för det arbete man utför? För det andra, genom att ”hyra” in läkare slipper sveriges landsting och kommuner att betala sociala avgifter. Vilket gör att det faktiskt är lönsamt att låta de anställda läkarna arbeta ut sig och bli trötta på dåliga arbetsvillkor och litet inflytande, säga upp sig och återanställa som hyrläkare. För det tredje, i Sverige, med vårt skattetryck, blir skillnaden ändå inte så stor, pengarna kommer ju tillbaks ändå. Så varför klaga, väx upp och snyt er.