Obamacare.
Inför budgetstupet i USA är Obamacare, Obamas sjukvårdsförsäkring i fokus.
46 miljoner invånare i USA saknar privat och offentlig (Medicare) sjukförsäkring. Samtidigt har USA världens dyraste sjukvård. Den slukar 17 % av BNP mer än dubbelt så mycket som i länder i Europa. Och den ökar c:a 5 % per år enligt artikeln ”Sjukt amerikanskt lapptäcke” på Nationalencyklopedins hemsida. I Sverige kostar sjukvården, inklusive tandvården 10 % av BNP och kostnaden har ökat med 1 % sedan 2001.

Många republikaner och även ”vanliga medborgare” vill till varje pris riva upp Obamacare, USA:s sjukvårdsreform.
DN skriver idag på morgonen ”Kort efter att president Obama inledde sin andra mandatperiod samlades en löst sammansatt koalition av konservativa aktörer för att ta fram en strategi för att stoppa Obamas sjukförsäkringsreform, skriver The New York Times. Tillsammans tog de fram en plan för att stoppa finansieringen av Obamacare, undertecknad av den tidigare justitieministern Edwin Meese och ett 30-tal konservativa grupper.Strategin gick ut på att stoppa reformen genom att strypa finansieringen av statsapparaten, uppger tidningen.”

Sjukvårdsreformen är mycket mindre radikal än den som Clinton misslyckades att driva igenom. Det handlar inte om en allmän sjukvårdsreform som i Europa. Den gynnar i hög grad de privata försäkringsbolagen, vars representanter starkt påverkade själva lagförslaget och de kan se fram mot ökade intäkter. Det urspungliga förslaget blev alltmer urholkat. Obamacare ska omfatta de personer som tjänar mindre än 133 % av fattigdomsnivån som år 2009 låg på motsvarande knappt 70 000 svenska kronor. Detta beräknas innebära att 16 miljoner invånare får tillgång till Medicaid enligt kongressens beräkningar. I Sverige går fattigdomsgränsen vid 180 000 kr per år, och ändå är andelen fattiga lägre än i USA.

De som inte har försäkring och inga tillgångar alls kan alltså för första gången få en försäkring. Övriga är tvungna att ansluta sig och betala en försäkringsavgift till ett privat försäkringsbolag om inte deras arbetsgivare gör det. Arbetsgivare måste betala om den anställde arbetar mer än 30 timmar i veckan. Detta har medfört att arbetsgivare väljer att anställa personer på en arbetstid som understiger 30 timmar, vilket gör att flera anställda nu har lägre lön och får svårare att klara sina utgifter. Och i företag med färre än 50 anställda behöver inte ansluta sig.

Detta innebär att småföretagare med en inkomst över motsvarande 100 000 kr måste betala försäkring hos privat försäkringsbolag och beloppet ökar med inkomsten. De med en inkomst på motsvarande 200 000- 250 000 kr får enligt Craig Roberts, tidigare med hög post i president Clintons administration, betala nästan 10% av sin inkomst för försäkring i den nästa billigaste planen, the Silver plan. De många låginkomsttagarna med mycket begränsade ekonomiska resurser med en inkomst över 100 000 kr får sin privata ekonomi och sin köpkraft försämrad genom den tvingande avgiften till Obamacare. Man räknar med att ytterligare 16 miljoner oförsäkrade kommer att teckna försäkring men att det återstår 19 miljoner oförsäkrade år 2019. Så radikal är Obamacare! Så bra är den för försäkringsbolagen! Den kritiseras inte bara av republikaner som vill minska statens utgifter, främst genom skattesänkningar för de som har det bra ställt. Mats Gelin har skriit i DN hur mäktiga, ultrakonservativa organinsationer som ”Club for Growth” och ”American for Prosperity” pressar republikanska kongressmän att inte ge efter.Den kritiseras också från vänster och nu av fackföreningar.

Men inte bara sjukvårdsreformen i USA är sjukt dålig – något liknade gäller också USA:s hela ekonomi.

Några karakteristika i USA ekonomi.
* År 2000 uppgick BNP i USA till 31 % av BNP i världen. År 2011 var andelen 22,5 % enligt favoritboken Economic Report of the President.
* USA andel av världshandeln har gradvis sjunkit från 28 % av den totala 1948 mot 13 % idag. Handelsunderskottet har ökat sedan länge.
* Till budgetunderskottet beror på de stora militärutgifterna som nästan uppgår till 40 % av de total i världen efter en liten nedgång nyligen. Denna andel är 8 gånger större än USA:s andel av världens befolkning.
* Vinsten från finanssektorn svarade 1980 för 19 % av USA:s totala inhemska företagsprofiter, medan den innan finanskrisen 2008 uppgick till mer än 40 % och nu till c:a 30 %. Spekulationer och jakten på extraprofiter, vilket blivit möjligt av finansiella avregleringar (borttagandet av Glass-Stegall-lagen och införandet av Gramm-Leach-Bliley-lagen i slutet av 90-talet) har skapat en instabilitet i USA och den kapitalistiska världen. Kriser har alltid funnit, men frekvensen och räckvidden av kriserna har ökat. Detta har bäring på USA:s utrikespolitik.
* Skuldsättningen har ökat. År 1970 uppgick de totala inhemska skulderna i USA till 150 % av BNP. År 2012 uppgick de till 373 %. Hushållens skulder är nästan 100 % av BNP.
* Budgetunderskottet ökar också genom den kraftiga ökningen av kostnaden för kärnvapenmodernisering och redan stora militärutgifter, vilka uppgår till nästan 40 % av de totala i världen trots viss nedgång förra året.
* Ekonomin får en stor hjälp av att andra länder som Kina köpt stora mängder statspapper och andra låneinstrument.
* Tack vare dollarns ställning som världsvaluta och andra länders acceptans av detta – än så länge – kan USA finansiera sin ekonomi genom att trycka upp väldiga mängder dollar, vilket bidrar till att hålla räntorna nere.
* Utlandsinvesteringarna har ökat, dess andel av de totala vinsterna än mer, men nu är USA en större kapitalimportör än -exportör.
* Många miljoner industrijobb har försvunnit till följd av utlokalisering av produktionen till andra länder.
* Den starkt lånebaserade ekonomin som också hålls under armarna av en nytryckning av dollar, och andra länders stödköp är i själva verket instabil och nya stora kriser är möjliga, ja mycket stora sannolika.
* Kraven på bankerna har skärpts bara marginellt, vilket också ökar risken för stora finanskriser.
* Och de redan fattiga får betala mest!

De ekonomiska skillnaderna har ökat, liksom arbetslösheten
-Under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 65 % av ökningen av nationalinkomsten. Under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin fram till 2010 tog denna 1% 93% av ökningen av nationalekonomin!
-Under de senaste 3 decennierna ökade reallönen med 15 % för de 90% i botten, med 150 % (10 gånger mer i relativa termer, och mycket mer i dollar) för den rikaste 1 % och 300 % för den rikast 0,1 %. Enligt en annan källa var den genomsnittliga reallönen i USA 1974 c:a 10 % högre än nu (Economic Report of the US President).
-Inkomsten efter skatt för den rikaste 1 % var år 2007 1,3 miljoner dollar, 73 gånger mer än för de fattigaste 20 %.
–2008 fick 32 miljoner personer i USA matkuponger, år 2012 var det 48 miljoner, en ökning med 50 %.
-Mer än en miljon skolbarn är hemlösa, efter en ökning med 57 % sedan 2006-2007
-37 % av familjer där den äldste är under 30 år är fattiga.
-Medianinkomsten har fallit 4 år i rad och var högre för 40 år sedan, enligt Economic Report from the President, presidentämbetets officiella rapport, som jag brukar läsa i.
Fattiga barn som är framgångsrika i skolan har mindre sannolikhet att ta college-examen än barn från rika hem, vilka är dåliga i skolan. Möjligheten till högre utbildning är i USA starkt kopplad till föräldrarnas inkomst. Och ojämlikheten fortsätter att öka under Obama. ”Occupy Wall Street”-rörelsens paroll om att ”Vi är 99 % och de 1 %” ställer viktiga frågor på sin spets.

-Arbetslösheten i USA är officiellt 8 %, men 15 % om man inkluderar även korttidsarbetslösa som slutat söka (U6 i officiell statistik) och är 22 % om man medtar även långtidsarbetslösa.
-Hypotesen om att även fattigare nu får del av ökat välstånd (”trickle down”) med ökning av BNP stämmer inte med fakta.

Vi behöver ett mer demokratiskt och rättvisare ekonomiskt system!
Förhållandena i världens dominerande kapitalistiska ekonomi och kapitalismens oförmåga att ta itu med den för mänskligheten hotande klimatkatastrofen visar enligt min mening att vi behöver ett bättre ekonomiskt system. Kapitalismen har sina fördelar, men nackdelarna blir allt tydligare. Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner och få anställda och att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön. Diskprepansen mellan profitjakt och mänsklighetens behov blir allt tydligare.

Kapitalismen minskar empatin, särsklit hos rika skrev New York Times 5/10, och de ökade skillnaderna medför ökning av sjuklighet och sociala problem enligt forskning (Wilkinson & Pickett, Jämlikhetsanden).

I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl. I en senare representativ undersökning uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism). (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”). En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över tillgångarna, en förutsättning för rättvis och rationell användning av våra gemensamma tillgångar. Det återstår för socialistiska partier och mig och andra som föreslår detta att komma med konkreta förslag.
Detta måste innebära större demokrati och trygghet än idag, och större reell frihet.Förslag på några punkter för socialismen.Troligen måste det ske i ganska stor del av världen inom en ganska kort tidsrymd, bl.a. med tanke på den globaliserade ekonomin.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt. Redan i de mycket fattiga länderna Sovjet och Kina kunde detta ske. Man kan planera in så att alla har arbete (som gick då);
-Kreativitet kan uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar kan få betydligt större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till en allsidig debatt större än nu, rimligen;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Självklart ska man kunna få byta jobb, oklart hur man kommer att vilja sköta det, kanske blir det olika i olika länder;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledan reklam -(men kan förmedlas lika slagkraftigt och ”roligt”).

intressant.se, sjukårdsreform, Obamacare, orättvisor, politik, kapitalism, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, socialism, USA, fattiga, skandal,

Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9