1999 genomgick jag en stor hjärtoperation, man gjorde fyra bypasskopplingar på hjärtat och jag var bitvis nära att avlida. Tidigare så hade jag haft två mindre hjärtinfarkter, troligen mest beroende på att jag haft utomordentligt stressande arbeten de senaste 25-30 åren före operationen.
Jag har skrivit om det tidigare, och det går att söka på bloggen så jag fördjupar mig inte i det. Mer än att jag kan berätta att det förändrade min inställning till många saker. Man absoluta favorithobby var tidigare fiske, jag släpade med mig familjen varje sommar upp till något strömmande vatten där jag flugfiskade, metade och fiskade med haspelspö. Alla sätt som går att använda för att fånga fisk utnyttjade jag, utom nät. Var inte familjen med så var det fiskekompisar eller andra bekanta som hängde på.
En personlig följd av att jag var rejält nära döden blev att jag tröttnade på att fiska. Jag blev närmast fanatisk, jag sålde till och med mina fyra flugspön och mest ångrar jag att jag sålde mitt favoritspö, ett litet splitcanespö. Jag sålde också fyra flugrullar och skänkte bort ett tre hundra torrflugor. Det finns knappast ett strömmande vatten norr om Dalälven som jag inte har fiskat i, det har mest rört sig om att fiska med torrfluga och då det inte har fungerat har jag satsat på andra metoder. Det har med andra ord varit en stor hobby, och även en dyrbar sådan.
Orsaken till att jag slutade var att jag till följd av min egen nära döden-upplevelse inte kunde tänka mig att döda en helt oskyldig fisk bara för mitt höga nöjes skull. Att jag äter animalisk föda har jag kunnat bortse ifrån, somliga skulle kalla det dubbelmoral antar jag. Men så har det varit, men så ska det inte förbli.
Lyckligtvis så har jag kvar tre haspelspön, ett antal rullar och andra tillbehör som huggkrok och håv. Dessutom har jag kvar massor av drag, våtflugor, laxflugor och streamers. Dessutom så råkar jag numera bo femhundra meter från en sjö (övre bilden) med inplanterad ädelfisk. Ett nytt kolfiberspö i AFTM-klass 5-6 kan inte kosta mer än någon tusenlapp, en Hardyrulle (bild) kan inte kosta mer än 1500.- tror jag, och flugbindningsgrejerna finns i förrådet. (forts nedan..)
Jag har funderat på saken många gånger men slagit det ifrån mig, men nu har jag bestämt mig. Redan idag ska jag plocka fram alla grejer, möjligen satsar jag på att sticka iväg och fiska redan den här veckan, vi får se. Troligtvis kommer jag att ge mig på att fiska i Strömmen också, jag tycker att det ser så sympatiskt ut med gubbarna som står där. En eller annan blanklax lär nog gå upp där nu och fram till midsommar, och i höst kommer havsöringen.
Mina favoritställen här i Haninge berättar jag inte om, inte heller den lilla insjö som innehåller ett gott bestånd av Öring. Skulle jag berätta så skulle många börja fiska där, idag är det knappast någon. Men ett favoritställe kan jag berätta om, och det är Kebnekaises källflöden, Tjuonajokk och nedströms efter Kaitumälven ända ner till Laxselet nedanför Killingi. Nu ska grejerna fram… :-P
it Andra om: Flugfiske, Torrfluga, Haspel, Lax, Öring, Harr, Splitcane, Haninge, Fiske, Natur, Miljö, Strömmen, Skärgården ab svt sr1 svd dn
15 svar till “Nu ska jag börja fiska igen!”
Tack för att du berättar.
:-)
Måste jag alltid skriva om politik, typ..?
Nej, det är bara surrogat för sin egen frustration.
Och alltid retar man någon.
Om du vill fiska från båt så hör av dig… (Ajsatan,förbjudet privat….) ;-D
Nej. Bloggen är nämligen kulmen på det som Hunter S. Thompson, skapade. Gonzo-journalism, där skribenten är en del av det som förmedlas, där det är journalistens perspektiv som förmedlas, istället för ett pretentiöst och falskt sken av objektivitet och fågelperspektiv.
En journalistisk gigant som på 70-talet beskrev och startade den typ av journalism som vi idag ser kulmen på. Den används av alla krafter i samhället, vad är Fox News om inte gonzo? Höger-gonzo förvisso, inte något Dr Thompson själv hade gillat, men borde rimligtvis förutsetts som en konsekvens av hans princip.
Nu handlar det bara om att läsarna anpassar sig och förstår, det de läser och ser är inte förmedlad objektiv sanning, utan förmedlat perspektiv. Om tidningarnas journalister och nyhetsmagasinens reportrar involverade sig själva mer i storyn, hade det varit tydligare att de bara förmedlar sin syn på det hela. Gonzo bör skrivas så som Hunter själv gjorde, där han, hans perspektiv och hans åsikter aldrig var det minsta dolda för läsaren.
När man i den världen som han skapade läser något som upplevs som sant, så har man lärt sig mer om sig själv och sitt perspektiv, än om sanningen. :)
Intressant. Jag har missat det där helt, jag var väl upptagen med arbete och familj då.
Det är alltid roligt att läsa de som är en del av en utveckling, samtidigt kritiserar densamma. De är gonzo och kritiserar andra för att vara det. :) Vilket givetvis är en del av det hela, inget kunde vara mer gonzo än att spy galla över det perspektiv som ”fienden” förmedlar.
Man behöver inte vara påläst för att vara en integral del av större skeenden, de sker ändå. När pandoras ask öppnats, så kan en idé få en egen kraft och sprida sig spontant bland folk utan att det behöver förmedlas instruktioner. Den sprider sig på annat sätt.
Läs ett par böcker med Hunter S. Thompson, orginalet, mannen som uppfann bloggens sätt att skriva innan bloggen ens var påtänkt. :)
ska kolla bibblan..
Det är väl en viktig sak för Jinge, och det är hans blog. :-)
Då jag växt upp i en familj ur fisket. Så är poängen med sportfiske att inte få nån fisk. Därför sysslar jag inte med massa avancerat fiske, jag vet hur man gör på ”riktigt”, har jobbat med det. När jag fiskar för nöjes skull, då är det att ligga i en liten båt med ett metspö och guppa. Fötterna dinglande i vattnet, en dagstidning eller bok, en folköl i andra handen, på en plats man vet att det nästan aldrig nappar!
Det där springandet i bäckar och vifta med spö verkar vara aldeles för mycket stress och arbete! :) Fast promenader i Norrlands natur är svårslaget! Tycker att det verkar som om det är nu du kommit till insikt om vad ”ta vara på livet” verkligen betyder! :)
Önskar dig god fiskelycka!
Det är inga besvär med att knata längs en älvstrand, besväret är att ta sig dit. Har för mig att det är 130 mil till Killingi härifrån. Ska man till Tjuonajokk så måste man flyga från Stora sjöfallet eller Porjus. Och fiske med torrfluga är det allra häftigaste. Latmete som du pratar om kan oxo vara trivsamt, men ligga och guppa i en båt låter inte så häftigt. Gärna aktivt mete efter grov aborre, jag har metat i ett gammalt vrak som ligger nån meter under vattenytan. Där behöver man inte ens agna med mask.. :-)
Klart du skall fiska. En hobby som givit dig sådan glädje genom åren som du beskriver det skall inte slängas ”på hyllan”. Själv fiskar jag inte men jag har andra små glädjeämnen som inte heller har det minsta med mitt stressiga jobb att göra.
Och när du sätter dig vid Strömmen med snöret i hand så skall du nynna på ”Gustav Lindströms Visa” som den tolkades av Olle Adolphsson. Inledningen är en fantastiskt kärleksfull beskrivning av Norrström och Gubbarna där nere en tidig morgon.
Jag är ju ålderspensionär och uppväxt i stan, när jag var liten så var det – massor av håvbåtar nere i strömmen, och de fick fisk oxo.. :-)
Håller med, finns inget så välgörande för kropp och själ som en hobby. Skaffade mig själv en hobby när jobbet höll på att ta kål på mig, det gjorde gott och skapade balans i livet!
När det gäller hobbybehovet så har jag ju redan tillgodosett det, frågan är om jag orkar med en till.. :-) Dels fotandet och dessutom ett antal timmars bloggande varje dag. Men egentligen skulle jag vilja lära mig bygga flaskskepp.
God fiskelycka!