Inledning: Det finns mycket olika uppfattningar om och beräkningar av antalet avlidna vid krig. Till en del beror detta på skillnader i metodik.

Nicolas J.S Davies fann att 2,4 miljoner dött till följd av kriget i Irak, vilket är mycket högre än vissa andra beräkningar. Detta efter en noggrann genomgång av olika rapporter om dettaRobert Parry i Consortium News och Irak – ett krig byggd på lögner, med 2,4 miljoner dödaEnligt opinionsundersökningar i den allmänna befolkningen tror folk i allmänhet att omkring 10 000 civila dött. Parry skriver också ”U.K.-based Iraq Body Count (IBC) has compiled passive reports of civilian deaths in Iraq since the invasion, but it had only counted 43,394 deaths by June 2006 when the Lancet study found an estimated 601,000 violent deaths, a ratio of almost 14:1.”

Nu över till en mycket viktig ny studie ”Childhood mortality during conflicts in Africa” som publicerats i högt ansedda The Lancet. Lancet

Vanligen räknas endast dödsfall som direkt orsakas av våld i uppskattningarna av konfliktens inverkan på dödlighet. Indirekt tillskrivna dödsfall från sjukdom och förskjutning ökad sårbarhet hos befolkningen på grund av brister i säkerhet, mat och skydd eller störningar i tjänster i sådana konfliktsoner är alltför ofta osynliga och förekommer mestadels hos barn. Enligt uppskattningar publicerade 2017 kan denna indirekta effekt beräknas som fem till en, dvs för varje dödsfall som uppkommer genom direkt deltagande i konflikten, finns ytterligare fem andra dödsfall. Ingen konsensus har uppnåtts om omfattningen av en väpnad konflikts indirekta effekter på barns överlevnad. Utveckling av metoder som uppskattar indirekta effekter av sådan konflikt behövs.

I Lancet utvidgar Zachary Wagner och kollegor förståelsen av barndödligheten under väpnade konflikter. De geografiska och säkra data om konflikter som användes i analysen samlades in under mer än två decennier (1995-2015) från 35 länder i Afrika och innehåller 15 441 konflikthändelser relaterade till 968 444 dödsfall som direkt följd av konflikter. Wagner och kollegor lyckas geospatiellt koppla födelser och barndödlighet i nationella demografiska hälsoundersökningar (DHS) till väpnade konflikthändelser i detta internationellt erkända dataset, och sedan uppskatta risken för dödlighet hos spädbarn (dvs. barn yngre än 1 år) och barn (yngre än 5 år) med utgångspunkt från geografisk närhet till epicentrum av väpnad konflikt och ta hänsyn till tid efter konflikt (dvs. beakta långvariga konfliktverkningar). Denna artikel behandlar en avgörande sociopolitisk folkhälsobaserad utmaning genom att utnyttja den longitudinella karaktären av DHS-data på klusternivå och genom att jämföra dödsrisken i varje DHS-kluster över tid med varierande exponering (konfliktens intensitet och duration) och närhet till konflikt, vilket uppvisar en dos-respons relation.

Författarna uppskattar att närhet till en väpnad konflikt uppmätt inom 50 km var relaterad till en absolut ökning av risken för spädbarnsdödlighet av 5,2 per 1000 födda eller en 7,7% relativ ökning över baslinjen. Denna ökning av mortalitetsrisken kvarstod på ett avstånd på 100 km och för en period på 8 år efter konflikten. Ökad barndödlighet efter konflikthändelser mellan 1995 och 2015 motsvarar ungefär 3,1 miljoner till 3,5 miljoner direkta dödsfall hos barn yngre än 1 år och 4, 9 miljoner till 5, 5 miljoner direkta dödsfall hos barn yngre än 5 år. Det fanns 3,2 – 3, 6 dödsfall hos barn yngre än 1 år för varje krigsrelaterat dödsfall.

Mätning av barnadöd på grund av konflikter innebär flera datarelaterade och metodologiska svårigheter. I denna studie använder författarna fasta effekter av paneldataanalys, en statistisk metod som är speciellt utformad för orsakssamband i observationsdata. Trots dess lämplighet förutsätter denna metod att egenskaperna hos DHS-kluster som är förknippade med både konflikt- och barndöd är tidsoberoende och som sådana inte tar hänsyn till sådana temporära förändringar som potentiellt försvagar slutsatserna av orsakssamband. Separat antar denna metod som används vid uppskattningen av antalet konfliktrelaterade dödsfall en homogen underliggande effekt av konflikten på dödsrisken (på grundval av en uppskattning av genomsnittlig feleffekt från data).

Om detta viktiga antagande inte stämmer kan det förväntade antalet dödsfall vara felaktigt. Epidemiologiska metoder som säkerställer en insamling av samtidiga kvalitetsdata över tid under väpnade konflikthändelser eller som åtminstone inkluderar mått på åtgärder av känslighet och representativitet för krigsrelaterade data behövs i framtida rapporter. Dessutom förväntas variation i barndödligheten på basis av typ av konflikt och hos specifika befolkningar, som flyktingar jämfört med internt fördrivna personer, vilket inte kunde utvärderas i denna studie. Följaktligen är effekterna av denna variation fortfarande okända.

Slutligen bidrar trots författarnas ansträngningar, den oprecisa naturen hos lokaliseringsinformation till bias (ett slags systematiskt ”mätfel”) i de uppskattningarna. Trots dessa begränsningar ger arbetet av Wagner och kollegor ett betydande bidrag till förståelsen av de indirekta effekterna av konflikter på barndödlighet och belyser hur närhet till konflikter ökar risken för barndödlighet och att dessa effekter är långvariga och mest uttalade hos barn yngre än 1 år. Närmare bestämt är nära 5 miljoner dödsfall hos barn yngre än 5 år i 35 länder i Afrika under 20 år direkt relaterade till väpnad konflikt. Även om exakta uppskattningar av ökningen av dödsfall på grund av väpnad konflikt ej kan ske kommer detta säkert denna rapport att generera debatt, är det uppenbart att väpnad konflikt har stor effekt på barns överlevnad och att riktade insatser behövs.