Svenska Dagbladets politiska bildbehandling


Ibland ser man en bildbehandling i media som är under all kritik. Normalt rör det sällan morgon-
tidningarna, men undantag finns givetvis. Nu har det drabbat Mona Sahlin och ingenting kan få mig att tro annat än att det är en fullt medveten handling.

Fotografen ifråga, Tomas Oneborg, gör givetvis det han ska. Träffar man en partiledare för att ta något slags bilder till tidningen så väljer man ofta ett antal varianter på porträtt. Dels därför att man vill ha några att välja bland, men också för byrålådan. Har man ett antal olika uppsättningar i arkivet så kanske man slipper skicka fotograf till ett annat tillfälle.

Oneborgs bild är bra, men det är ingen rättvis bild.

Sahlin ser ut som en blandning mellan en huggorm och en gycklare. Och bildredaktörerna på SvD är inga dumhuvuden, en sak som nu gjort dem till dum-
huvuden. Bilden är utvald utifrån något slags politisk agenda och det är – skämmigt. Bilden bör ses i tidningen!


i Andra om: , , , , , , t SvD12

[tags]Tomas Oneborg, Pressfoto, Bildredaktör, Mona Sahlin, Etik, Moral, Politik[/tags]


15 svar till “Svenska Dagbladets politiska bildbehandling”

  1. Dessutom har de döpt bildfilen till ”sahlinen_462207b.jpg” – klart nedsättande.

    • Mja Lasse, jag döper oxo bilder utifrån ngn sorts ”logik”. ”Salinen” kan vara en vidareutveckling, nästa led salintva, salintre osv.
      Själv sätter jag en siffra först som blir markör för bildens ålder. Denna heter 6mona.jpg och har inget med sex att göra. Nästa bild som berör Sahlin kommer heta 6mona2.jpg 6mona3.jpg osv. Så på den punkten tror jag att du skjuter över ribban.

  2. Tyvärr räcker det inte med att skylla på taskiga bilder. Gammalt knep att desavouera politiska motståndare, inte minsta nytt och helt accepterat.

    Det är inte accepterat. Bland annat undertecknad blir förbannad. Sahlin har brister, och dem kan man gott diskutera. Men att använda en ofördelaktig bild är fult, mycket fult.

  3. jinges bedömning av bilden är alldeles rätt. Ett ”fotoarbete” jag minns väldigt väl från förra valrörelsen, då från SVT och offret var Göra Persson: en bild bakifrån när han just lämnade studion. Han är ju en kraftig karl (tjock?). Bilden betonade hans nacke. Nån slags illustrationa av tjock brukspatron. Eller patron så där i allmänhet! Också en infam bild – men skickligt tänkt. Bilden går in utan att åskådaren tänker på vad han ser och hur det regisserats. – Vi är idag helt i händerna på en allt genomträngande borgerlig propaganda, offer för en påverkan vi inte kan undkomma. Dagstidningar, TV-program, dold i filmer och även skönlitteratur. Bilder, texter. Överallt. Fotot på Mona Sahlin kan vi tolka. Men det mesta vi ser och läser är bättre dolt och fungerar i sin påverka. Även på vänsterns folk. – Jag tror värre än svininfluensa!
    Ulla Johansson

  4. Jag tycker att bilden snarare är fördelaktig och försöker framställa Mona som trygg, välmående och självsäker. Att du uppfattar henne som en blandning mellan gycklare och huggorm beror inte på bilden. Det beror på det hon säger. Du är sosse och inser smärtsamt nog att det hon säger är innehållslöst pladder och sedan skyller du på fotografen.

    • Vad ska man kalla dig för då? Jag är inte, och har aldrig varit sosse. Däremot har jag arbetat som fotograf, och du som pucko?

  5. Jag reagerade också på bilden och undrade hur man kunde publicera den? Men oavsett bilden så tror jag inte väljarkåren är intresserad av ”Monas tyck och tänk”. Om Socialdemokraterna envisas med att behålla henne som partiledare så får de räkna med att sitta i opposition.

    • Hahaha… :-) Men du GLÖMMER medvetet att detta är en BLOGG! Den har visserligen några tusen dagliga besökare men jämfört med tidningar så är det ett piss i Mississippi. Dessutom så är jag, by default, inte det minsta angelägen om att låtsas vara opartisk. :-/

  6. Det var en rätt obehaglig bild. Svenskan hade den först på hemsidan, men nu har de bytt ut den. Troligen var det fler som reagerade. Den ser osmaklig ut faktiskt.

  7. Är det verkligen ingen som inser det fjantiga i det här? Prinsessan på ärten – någon som läst den?