Aftonbladet ”Ännu än gång har den syriska regimen lyckats undkomma. Vi läser om terrorsekten IS som tagit kontrollen över Palmyra – den forntida världsarvsstaden i centrala Syrien. IS har ett uttalat mål att förstöra kulturarv och det är inget annat än ren ondska och fientlighet mot allt det vackra som människan har skapat. Men regimen är knappast så oskuldsfull som den försöker att framställa sig.” Ständigt detta billiga misstänkliggörande av en regering som försöker försvara sitt land mot väsentligen utländsk aggression! Några konkreta belägg har Ab förstås inte, lika litet som andra dominerande svenska massmedia.

En kvinna från Syrien som länge bott i Sverige skrev till mig och andra igår ”Situationen har aldrig varit värre än den är idag enligt alla vänner som jag har talat med i både Syrien och Libanon. Det kommer tyvärr att hända mycket allvarligt innan augusti är de eniga om. Folk i Aleppo förbereder sig på att akut få lämna staden. En läkare berättade att han har packat sin utrustning för flytt till ett säkrare ställe… SUCK!!!!”

Vad man än tror om USA-ledningens syn på IS(IS) och allvaret i deras ”kamp” mot IS så är det klart att det gynnar USA:s sak (se mer nedan) att den syriska regeringen försvagas. Det uttalade och ofta upprepade målet sedan 2011 för USA (och t.ex. Carl Bildt) har ju varit att störta Assad. Att detta underlättas av insatser av al-Qaida eller IS gråter man knappast ens krokodiltårar av.

* Om nu USA påstår sig vilja bekämpa terrorismen i Mellanöstern (som stärkts enormt sedan USA inledde sitt krig mot Irak etc.) kanske det vore bra om Ryssland på allvar bekämpade denna terrorism reellt militär?? (Jag tänker nu inte på nödvändigheten av en helt annan Mellanösternpolitik av USA). Men det lär inte ske. Ryssland vet väk hur CIA uppammade och stödde terrorism i Tjetjenien.

Jag bifogar här synpunkter från anti-imperialisten Jan-Erik Romson, något omstuvat: ”Enligt Franklin Lamb, juristprofessor vid Damascus University vill USA nu ha ett snabbt Kapitel VII – beslut i Säkerhetsrådet, för som det sägs att ”skydda Palmyras kulturskatter”. Situationen liknar väl det läge då det påstods behövas en snabb FN-resolution för att ”befria Libyen”? Liksom inför irakkriget torgför USA det ena ömmande motivet efter det andra för att locka världsopinionen att acceptera en invasion, som de förstås vill ska FN-sanktioneras. Uppenbart har USA andra motiv än omsorg om kulturskatter. I Irak bidrog USA med att själv förstöra kulturskatter eller avstod från att hindra andra att göra det. Av Lambs text framgår bland annat att Ryssland och Kina har extremt stor press på sig att bifalla en FN-resolution, liksom de gjorde i Libyen-frågan. Jag hoppas de orkar stå emot, som de gjorde i frågan om förra Syrien-resolutionen. Västs fortsatta militära inblandning i Syrien kan knappast tjäna det syriska folkets intressen, samtidigt som det är svårt att se ett ljus i detta mörker. Behovet av en väl organiserad global fredsrörelse är större än någonsin. Kan vi hoppas på Ryssland, Kina, BRICS, eller måste världen gå under innan vi fattar allvaret?”

* SR P1 hade nyligen att bra avsnitt om Syrien där försvarsexperten John Rydqvist och arkeologen Eva Myrdal talade om Palmyra. Arkeologen gav en närmast gripande bild av den centrala roll gamla, vackra Palmyra, medan Rydqvist klargjorde den symboliska betydelsen av IS’ framgångar i Palmyra, och den reella betydelsen av denna erövring för fortsatt marsch mot Damaskus. Han talade också om en allians mellan länder mot IS. Han menade nog USA:s i bästa fall halvhjärtade bekämpande av IS, en baby av USA:s egen politik enligt vicepresident Biden och förre NATO-chefen Clark. Detta sker utan samarbete med Syriens regering som utgör huvudkraften i kampen mot IS på marken, vilket är ett av flera tecken på att det inte rör sig som en allvarlig satsning av USA & Co.
http://www.svtplay.se/klipp/2954246/palmyra-intaget-av-is

Rapport TV1 hade ett avsnitt på kvällen 22/5 där man talade om Turkiets hjälp till rebeller – och vapen som hamnat i IS händer – och de klippte också in ett avsnitt från studiosamtalet med John Rydqvist och Eva Myrdal, – bland annat när den senare frågar ”vem köper deras olja?” (EU-länder gör det enligt en högt uppsatt EU-tjänsteman).

* Andra källor rapporterar att den syriska regeringens chefsarkeologer lyckat forsla bort många föremål från Palmyra till säkrare ställen.

Jag vill åter påminna om den centrala orsaken till dagens förfärliga situation – USA:s intervention i Syrien
* Förre presidentkandidaten general Wesley Clark (D) uppgav i en intervju 2007 att han redan hösten 2001 fick uppgifter i Pentagon att USA planerade att destabilisera bl a Syrien och Libyen (http://www.youtube.com/watch?v=6ARihMrxdjU).

* Förre CIA-agenten Philip Giraldi uppgav hösten 2011 att ”NATO är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare”. (www.theamericanconservative.com, 19 december 2011).
* Enligt Wikileaks har USA:s utrikesdepartement finansierat opposition mot Syriens regering sedan 2006.
* 1 april 2012 beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner” = USA:s vänner, däribland Sverige) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen motsvarande 130–140 miljoner svenska kronor, varvid mest från USA, vid ett möte i Istanbul
* Al-Qadia, en skapelse av CIA, deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att man stödde de syriska rebellerna.
* Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qadia också arbetade för att störta Assads regim.
* 24 mars 2013 rapporterade New York Times om kraftigt ökat vapenstöd till rebellerna i Syrien från USA via Kroatien. Levererat av CIA och betalt av Saudiarabien.
* 27 januari 2014 rapporterade Reuters att USA:s kongress bakom lyckta dörrar godkänt ökat vapenstöd till rebellerna. Vem tror inte att en del av USA:s vapenstöd hamnar hos den dominerande rebellgruppen på marken.
* Flera andra rapporter har kommit om ökat USA-stöd till rebeller, vilket stärkt IS och al-Qaida.

2. USA:s ineffektiva flygbombningar av IS.
Det är ”märkligt” att USA:s bombningar i Syrien och Irak har skadat IS så litet.
Sedan augusti 2014 har det amerikanska flygvapnet med stöd av en koalition av 19 länder utfört över 16 000 flygattacker mot Syrien och Irak som påstås vara riktade mot IS styrkor. Sextio procent av attackerna utfördes av mycket avancerade flygplan (Defense News, 19 januari 2015.) IS saknar effektiva motmedel mot flygattackerna och opererar till stor del i eller nära ökenområden där styrkorna är ganska lätta att identifiera. Max Boot, säkerhetsrådgivare vid Foreign Relations: ”Obamas strategi i Syrien och Irak fungerar inte … eftersom den amerikanska bombkampanjen mot ISIS har varit anmärkningsvärt återhållsam”. (Newsweek den 17 februari 2015). NATO:s bombräder mot Serbien varade tre månader 24/3-10/6 1999 och var mycket effektiva, liksom flygattackerna mot Irak 2001.
Detta motiverar verkligen frågan: I vilken utsträckning är USA:s flygattacker ett falskspel, en dimridå för att komma åt Syriens folkvalde president Assad, öka inflytandet i Irak och få stöd och förståelse för de trupper som sänts och ska sändas till Irak från USA och andra länder – däribland kanske Sverige. (Newsweek 12/1)

* 3, Om USA menar allvar med kampen mot terrorismen skulle USA & Co aktivt arbeta för:
* Ett samarbete med Syriens regering och armé som är huvudkraften i kampen mot terrorismen på marken.
* Söka tillstånd av Syriens regering och i FN:s säkerhetsråd för bombningar i landet.
* Respektera att bombningar i Syrien är ett brott mot FN-stadgan och internationell rätt.
* Arbeta för en vapenvila mellan de ”moderata” rebellerna och Assad.
* Helt upphöra med utbildningar av rebeller som ska strida mot Assad, vilket försvagar kampen mot IS och terrorismen.
* Man måste anse det möjligt, ja rentav troligt att den halvhjärtade insatsen av USA & Co är ett spel för gallerierna för att till slut få FN-stöd för att bomba inte bara IS utan Assads styrkor och fästen.

Turkiets roll

I blogginlägg 26/8 förra året berättade vi om Turkiets viktiga insats för att stärka IS, med USA:s stöd.
* Några månader tidigare hade Seymour Hersh presenterat starka belägg för att Turkiet låg bakom gasattacken i Ghouta utanför Damaskus i augusti 2013.
Daniel Pipes gav våren 2014 information om att Turkiet stödjer ISIS i bl.a. Washington Times. Ankara kan förneka detta men bevisen är överväldigande. Eftersom vi har den längsta gränsen med Syrien”, skrev Orhan Kemal Cengiz, en turkisk dagstidningsjournalist, ”var Turkiets stöd avgörande för jihadisternas möjligheter att komma in och ut ur landet”. Kurder, akademiska experter och den syriska oppositionen är överens om att syrier, turkar (uppskattningsvis 3000) och utländska soldater (i synnerhet saudier men också ett ganska stort antal västerlänningar) har korsat den turkisk-syriska gränsen efter eget behag, ofta för att ansluta sig till ISIS. Vad den turkiske journalisten Kadri Gursel kallar en ”tvåvägs jihadist-motorväg” har inga besvärande gränskontroller och innebär ibland aktivt stöd från den turkiska underrättelsetjänsten. CNN har även visat en video om ”Jihadisternas hemliga smugglingsväg genom Turkiet”.

Turkarna erbjöd faktiskt mer: de tillhandhöll huvuddelen av ISIS finansiella tillgångar, logistik, träning och vapen. Turkiska invånare nära den syriska gränsen berättar om turkiska ambulanser som kör till stridszonerna mellan kurder och ISIS och därefter evakuerar skadade ISIS-krigare till turkiska sjukhus. Ett sensationellt fotografi visar ISIS befälhavare Abu Muhammad i en sjukhussäng i Hatay State Hospital där han får behandling för krigsskador i april 2014.

* En turkisk oppositionspolitiker beräknar att Turkiet har betalat $800 miljoner till ISIS för oljetransporter. En annan politiker informerar att turkiska soldater i aktiv tjänst tränar ISIS-medlemmar. Kritiker noterar att den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdoğan har haft tre möten med en viss Yasin al-Qadi, som har nära band till ISIS och har finansierat det.

Pipes skriver att några av hans läsare ifrågasätter om Turkiet har stött ISIS. De pekar på att ISIS också attackerar turkiska intressen, inom Turkiet, längs deras gräns mot Syrien och i Mosul samt på ett lyckat möte nyligen mellan de turkiska och iranska presidenterna. Korrekta påpekanden men de kan förklaras. Han menar att ISIS för det första är villiga att acceptera turkiskt stöd samtidigt som man ser den islamistiska premiärministern och hans landsmän som kafirer (otrogna) som behöver lära sig den sanna Islam.

För det andra hölls presidentmötet mellan Iran och Turkiet på en nivå medan striderna i Syrien och Irak hölls på en helt annan; de två kan äga rum samtidigt. Turkisk-iransk rivalitet är på uppgående och, som den välansedda turkiske journalisten Burak Bekdil anmärker i det senaste numret av Middle East Quarterly ”Under de senaste åren har vi ofta hört officiella uttalanden från de två länderna om blomstrande handel mellan dem och gemensam anti-israelisk ideologisk solidaritet. Men utom synhåll har det funnits tecken på rivalitet, misstro och ömsesidig sekteristisk misstänksamhet mellan de två muslimska länderna.”

Abu Muhammad från ISIS i Hatay State Hospital i Turkiet i april 2014, där han återhämtar sig från skador han ådrog sig i striderna i Syrien.

Det turkiska stödet till ISIS beror på att Ankara vill eliminera två syriska politiska statsbildningar, Assadregimen i Damaskus och Rojava (den framväxande kurdiska staten) i nordost.

Beträffande Assadregimen: ”I tron att jihadister skulle säkerställa att Assadregimen i Syrien snabbt skulle falla sönder stödde Turkiet, oavsett hur lidelsefullt tjänstemän förnekar detta, jihadisterna” skriver Cengiz, ”först tillsammans med Västvärlden och vissa arabländer och senare trots deras varningar”.

Eftersom ledarskapet för Rojava, syriska Kurdistan, har anslutit sig till PKK, den (tidigare) kurdiska terroristgruppen baserad i Turkiet, hyser den inflytelserika journalisten Amberin Zaman inte några tvivel om ”att tills nyligen tillät Turkiet jihadist-krigare att röra sig obehindrat över gränserna” för att bekämpa kurderna.

Inför detta stöd uppmanar online-tidningen Al-Monitor Turkiet att stänga sina gränser för ISIS samtidigt som Rojava hotade Ankara med ”ödesdigra konsekvenser” om inte det turkiska stödet upphör.

Avslutningsvis upplever turkiska ledare att Syrien är ett dubbelträsk, dels med Assad som fortfarande sitter kvar vid makten och dels med den kurdiska statsbildningen som växer sig starkare. Som reaktion har de samarbetat med även de mest extrema, bakåtsträvande och onda elementen såsom ISIS. Men detta stöd öppnade upp en andra front i Irak vilken i sin tur leder till att en sammanstötning mellan Mellanösterns två jättar Turkiet och Iran kommer allt närmare.

Tillägg: I DN Debatt 27/8 finns en intressant artikel ”Extrem tolkning av islam bakom IS destruktiva välde” av religionshistorikern Eli Göndör. Denne påpekar att ”IS tolkning av islam har i skarpaste ordalag fördömts av Arabförbundets 22 medlemsstater och Egyptens med inflytelserika religiösa tjänsteman, stormuftin.” (http://www.dn.se/debatt/extrem-tolkning-av-islam-bakom-is-destruktiva-valde/)

i Andra om: ISIS, imperialism,Irak, Palmyra, Syrien, USA, politik, al-Qaida, al-Nusra, terrorism, extremism, olja, ekonomi, demokrati

Aftonbladet 22/5 SR P1 om Palmyra 21/5 DN 23/5 DN Debatt 27/8Daniel PipesIndependent 24/8 Counterpunch Intervjun med Assad i januari 2015 Intervju med Assad januari 2013 Intervju med Assad- FIB-juristerna Pål Steigan 9/3 Tim Andersson på Globalresearch Clarkes CNN-intervju Newsweek 12/1 Globalresearch 19/2 om ”kriget mot IS” DN 26/2 Joe Bidens medgivande New Eastern Outlook Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg SvD 6/10 DN 11/9 Pål Steigans blogg M ChossudovskyTehran Times DN Debatt 27/8Daniel PipesIndependent 24/8Ron Pauls artikelRune Lanestrands blogg
DN 8/8 DN 13/8 Tampa Bay News 12/8 Svensson-bloggen 26/7 New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6 SvD 26/6 John Kerry i Kairo Russia Today om ISIS DN 24/6 Globalresearch 18/6 2014 Globalresearch 11/6 DN 12/6 Iraksolidaritet Mike Powers, Iraksolidaritet DN 14/4 Seymour Hersh Blogginlägg om gasattacken 5 april Daily Star Dailykos om Turkiet