Kan en korvkiosk vara kultur? Ja det kan den, i alla fall om den ligger i Stockholm. Man har pratat om Günters man till man förut, men i någon av Leif GW Perssons böcker så besökte hjälten korvmacken ifråga och då skrevs det lite i tidningarna.

Sedan har korvkiosken förekommit i Landets Runt i TV, och även i de lokala kanalerna. Ja, det är inte öppettiderna det talas om även om de är snålt tilltagna. Det är förstås korven. Det finns olika slags korvar, olika kryddade och med olika smak, dessvärre så kostar en korv femtio kronor, vilket kan te sig dyrt med tanke på alla Chorizosäljarna som väl tar mellan tjugofem och trettio kronor, men alla som inte bor i Stockholm bör faktiskt ta sig dit vid nästa besök i huvudstaden, Karlbergsvägen 66 är adressen och 72:an och 42:ans bussar stannar mitt emot kiosken.

Försök dock undvika lunchtid, det ser lite märkligt ut med trettio meters kö till en korvkiosk, men det är många som gärna betalar någon tia extra för att få smaka, och jag lovar, det finns rent sensationella korvar i sortimentet, några så kryddstarka att man nästan riskerar hälsan.

Korvmojen ifråga har korv från hela världen och jag har tyvärr inte hunnit tugga mig igenom hela sortimentet av de mest kryddade, men det kommer väl om jag tar min egen hälsovarning på allvar. Men det är tveklöst rätt att sätta in ordet ”Stockholmiana” i rubriken, ni kommer förstå varför när ni testat. Och ett litet tillägg, nej jag har inte provision på försäljningen, inte ens ett korvbröd. Reklamen får han gratis därför att han bidrar med lite korvkultur i den kungliga huvudstaden..

it Andra om: Günters korv, Kryddstarkt, Karlbergsvägen 66, Stockholm, Stockholmiana, Mat, Korv, Kultur dn svd ab