Det finns några få författare som skulle kunna göra en korvkiosk på Karlbergsvägen till en vallfartsort för bokturister, en av dem är förstås Leif GW Persson. Men så har han också god hjälp av sina fiktiva rollfigurer i form av polismän-
nen Lars Martin Johansson och Bo Jarnebring, och så gubevars de välkryddade korvarna från Stockholms bästa korvkiosk, Günters på Karlbergsvägen.

Själv har jag besökt just den korvmacken vid ett par tillfällen under åren och kan gå i god för att den pensionerade Lars Martin Johansson har en konnässörs känsla för välkryd-
dade korvar, något som han antagligen har fått av sin upphovsman, ovan nämnde Persson.

Johansson och Jarnebring har hunnit bli pensionärer, och den förstnämnde drabbas plötsligt av en blodpropp i hjärnan, något som har starkt samband med ett allt sämre fungerande hjärta. Han räddas till livet tack vare en snabbtänkt piketgrupp och vaknar upp på Karolinska Universitetssjukhuset. När de akut livräddande insatserna är avklarade så berättar en neurolog, som inser vem han är, om mordet på en nioårig liten flicka, ett mord som enligt den gamla lagstiftningen nyligen preskriberats.

Så börjar boken som är på några och femhundra sidor, en bok som innehåller den dialog och det språk som fascinerar alla GW Perssons läsare. Man dras in i handlingen och boken är svår att lägga ifrån sig, något som givetvis är författarens avsikt. Själv vill jag rekommendera intresserade att skaffa boken och spara den till en helg då höststormarna viner. Det är nämligen en av Leif GW Perssons bästa böcker.

För övrigt så undrar jag
———————————-
om det är vettigt att sörja en fiktiv persons bortgång? Även om det är en sorg över att mista kommande läsupplevelser så önskar jag att jag var slängd i Voodoo. I så fall skulle jag göra en docka föreställande Leif GW…

it Leif GW Persson, Den döende detektiven, Boktips, Kriminalroman, Kultur, Günters korv Läs oxo: annarkia k&å pamflett jihannes gester krantz