Lasse Wierup är journalist på DN och har tidigare skrivit en bok med titeln Svensk maffia. Nu har han kommit ut med en ny bok som handlar om den polisman som avskedades från Länskriminalen i Stockholm på grund av tjänstefel och en del mindre brott, och de arbetsmetoder som samma polismyndighet använt sig av.

Boken beskriver i första hand polismyndighetens infiltratör, Max Åström, och hur han utnyttjades av polisen för att provocera fram brott som annars inte skulle ha begåtts, i vart fall inte just där och just då. Max Åströms handhavare var den omskrivna kriminalkommissarien Olle Liljegren, som bland annat satt häktad i elva månader på grund av de brottsmisstankar som han senare, helt eller delvis skulle frias från.

Wierups bok är spännande som en thriller och dessutom välskriven. Man får en obehaglig inblick i hur den kriminella världen fungerar, samtidigt som boken belyser ett viktigt problem. Ska åklagarmyndighet, advokat och domstol få kunskap om ett brott är ett resultat av polisens provokation eller ej, om ett brott uppdagas på grund av att polisen har en hemlig informatör eller infiltratör, är det något som rätten behöver veta för att döma ut rätt påföljd?

Om ett brott är framprovocerat, en kriminell övertalas att bli delaktig i transporten av ett parti narkotika, ska rätten då ha alla papper på bordet, eller räcker det att konstatera att det är en ful fisk som numera sitter bakom lås och bom?

Svaret på den frågan kan te sig givet, en domstol kan naturligtvis inte döma någon om den inte har alla fakta i målet. Om de faktiska sakförhållandena undanhålls rätten för att skydda en infiltratör, ja då har inte rätten alla fakta. Om det dessutom handlar om bevisprovokation, handlingar från polismyndighetens sida som skapar själva brottet, då är det rimligt att alla berörda känner till detta när man ska värdera påföljden, om det ens ska bli någon påföljd.

Max Åström, bokens huvudperson, lever nu i det lilla landet ”Långtbortistan” där han försörjer sig på ett lagligt sätt. Reser han tillbaka till Sverige så finns det många, mycket tungt kriminella personer, som genast skulle inleda betydande ansträngningar för att se till att han mördades.

Att den svenska polisen samtidigt blev indragen i en skandal med grova vapenbrott och grova narkotikabrott har man Olle Liljegren att tacka för, men också utomordentligt oklara regelsamlingar där enskilda medarbetares omdöme fått avgöra hur polisen skulle arbeta, ofta utan någon insyn från högre befäl eller åklagare.

Lasse Wierup har lyckats göra den här berättelsen om rättssamhället och polisens arbetsmetoder mycket läsvärd, dessutom till den grad att jag förlorat åtskilliga timmars sömn inatt. Så marsch iväg till närmaste bibliotek och låna den! -> it

[tags]ISBN9789113019178, Lasse Wierup, Infiltratören, Norstedt förlag, Max Åström, Olle Liljegren, Böcker, Boktipset, Kriminalitet, Infiltratörer, Informatörer, Polisen, Kriminalpolisen, Länskriminalen, Rättssäkerhet, Brottsprovokation, Bevisprovokation, Polisutredningar, Åklagare, Rättsväsende, Rättegångar, Politik[/tags]