Ett viktigt slutord i en bok


Jag har läst många av Göran Rosenbergs böcker och de flesta av dessa har gjort ett starkt intryck på mig. Han har bland andra skrivit Det Förlorade Landet, en bok vars titel travesterar på Det Förlovade Landet.

Den har blivit en mycket viktig bok för dem som vill försöka förstå vad det är för mekanismer som verkar i Mellanösternkonflikten och nu har den kommit ut med en tredje upplaga. Boken har bland annat försetts med ett nytt slutord av Rosenberg, en eftertext som nu också tillgängliggjorts på hans hemsida som jag länkar till nedan. För den som ännu inte läst den kan jag berätta att den handlar om en liten judisk gosse som växer upp i Södertälje och som senare kommer att gå upp i Israel, göra en Aliya. Nu blir det inte någon längre vistelse för honom, minns jag rätt så flyttade han tillbaka till Sverige efter ett par år.

Det nya slutordet visar mellanösternkonflikten i en blixtbelysning och bortsett från att det har ett alldeles eget litterärt värde så ger det också en antydan till förklaring till de nuvarande händelserna i regionen, och till de kommande.

Göran Rosenbergs – Tillbaka till ghettot:

”Natten till den 27 oktober 2006 dör min moster Bluma och trettiosex timmar senare sitter jag på planet till Tel Aviv. Judiska begravningar är en snabb affär och jag har bara arton timmars marginal. Beskedet om Blumas död var inte väntat och beslutet att resa var inte överlagt men väl på planet kommer tankarna och minnena. Tankarna på berättelserna som tystnat och länkarna som brustit. Minnet av glittrande ögon och smittande skratt, av frambubblande berättelser på en ostyrig språkflod av polska, jiddisch och hebreiska, av obändig livsglädje mot en fond av onämnbara livserfarenheter.

Bluma var född 1915 i den östpolska staden Chelm, folkloristiskt berömd för sina tokar (precis som staden där jag själv är född, Södertälje). Hon var elva år äldre än sin yngsta syster och därmed den enda av de två överlevande medlemmarna i familjen Staw med ett någotsånär levande minne av platsen där min mor föddes. På ett band i ett format som det inte längre tillverkas några bandspelare för, berättade hon för många år sedan minnen från Chelm.Eller om det bara var historier från Chelm. När hon frustande av skratt berättade om den lokale mirakelrabbinen och hans mirakulöst verkande råd och välsignelser (vid svår

barnsbörd, knyt en tråd från sängen till den eller den bönboken), visste jag inte riktigt om hon mindes eller fablade och jag är inte heller säker på att jag förstod allt hon sa, men jag är numera ganska säker på att det lilla hon hann berätta för mig är så mycket jag någonsin kommer att få veta om den värld som min mors släkt kom ifrån”

Det är omöjligt att förstå de israeliska judarnas inställning till palestinierna om man inte känner till hur och varför staten bildades. Att det idag är omöjligt att förstå varför de behandlar palestinierna som de gör, och varför de numera bygger murar mellan sig själva och sina grannar, förklaras inte helt av Rosenbergs slutord. Men hans tankar omkring frågan är så intressanta att var och en med det minsta intresse bör ägna en stund åt de femton sidor som numera finns på nätet.

Låter det jobbigt att läsa femton sidor på nätet så tanka hem texten och skriv ut den. Tycker du att du är värd en julklapp så köp boken i present till dig själv. Du kommer inte att ångra dig.

Läs Göran Rosenbergs eftertext ur boken

Andra bloggar om: , , , , , ,

[tags]Göran Rosenberg, Mellanösternkonflikten, Israel, Det Förlorade Landet, Böcker, Litteratur, Politik[/tags]


5 svar till “Ett viktigt slutord i en bok”

  1. Det var 15 sidor fulla av intressanta funderingar. Han ställer frågor utan att ge svar för det mesta, men bara att han ställer frågorna visar på att han förstår mer än vad de flesta andra gör.

  2. Instämmer, hans bok är mycket läsvärd, men lite feg eftersom den mest ställer nya frågor. Samtidigt har Göran Rosenberg ändå stora problem med bl.a den svenska ”Judisk krönika” och dess chefredaktör där han inte längre får skriva, trots sin bakgrund, då han just hävdar att man måste lägga mer än ett perspektiv på konflikten i mellanöstern, inte bara den proisraeliska.
    Susan Nathan, författare till boken ”Ett annat Israel”, bidrar med en mycket inressant bok för att ytterligare förstå vad som egentligen händer i mellanösternkonflikten både nu och historiskt. Hon är en engelsk judinna som vill bli ”återvändare”, men bosätter sig så småningom i en ”palestinsk” stad i Israel.

  3. fortfarande får han skriva lite då och då i DN..
    men det är väl bara för att balansera Per Ahlmarks utfall och krigshets mot allt och alla som inte delar hans numera helt galna världsbild att bomba och anfalla allt och alla som inte har en sionistisk eller kristen syn på saker och ting.. burrr

  4. Jo, Göran Rosenberg skriver bra, men lite mesigt som sagt. Hans bok om det förlorade landet har tyvärr ett fel och jag tror att det har med hans barndom att göra. När han beskriver sionismen som han växte upp med beskriver han den som en god rörelse med idealistiska människor. Problemet är att nazisterna och Ku Klux Klan säkert skulle beskrivit sig själva på samma sätt.

    Att historiskt våga visa att även hans egna föräldrar och deras kamrater faktiskt följde en grunden rasistisk ideologi kräver mer mod än Rosenberg har.