[column width=”49%” padding=”2%”]
Jag har först de senaste veckorna aktiverat mig på Twitter, jag har haft kontot länge men vare sig skrivit eller läst. I morse blev jag upprörd över en händelse, antagligen förstärktes min upprördhet av min pågående ischias och jag fick till en formulering som jag själv tyckte var mycket giftig, lyckligtvis bromsade jag innan jag tryckte på – Sänd.

När det gäller bloggen så är det lite mer komplicerat att få iväg ett meddelande. Det behöver taggas, redigeras och formas utifrån om jag ska ha en spalt eller två, bild och i så fall vilken och hur stor den ska vara. Kort sagt så tar det ett antal minuter om man bortser från själva skrivandet. Ibland skulle inte ens timmar, dagar eller år få mig att formulera mig snällare, ett sådant tillfälle var t.ex. händelserna i Gaza i januari. Men mediets tröghet innebär att man hinner tänka och dessutom läsa igenom texten innan man skickar den.

Men så är det inte vare sig på Twitter eller på Facebook. Blir man arg så kan man på några sekunder hitta en lika giftig som ilsken formulering och delge eventuella läsare denna, har man varit tillräckligt kreativ så kan den vara ”Retweeted” innan man själv ens hunnit få fingrarna från tangentbordet. Det är förstås en del av charmen med mikrobloggarna, men man bör nog inte vara alltför impulsiv.

Här på bloggen ser jag ibland kommentarer som jag inser har tillkommit under inverkan av alkohol. Eftersom ”Nisse” inte brukar inte skriva kommentarer med vodkadoft så kan jag radera den eller spara den till senare. Det har hänt ett flertal gånger att jag e-postat den som kommenterat för att fråga om vederbörande verkligen vill att jag ska släppa fram hans eller hennes mödosamt nedknackade meddelande. – Nej, är ett vanligt svar följt av ett: – Tack för att du inte släppte fram den.
[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]

Men så enkelt är det inte när det gäller tjänster som Facebook eller Twitter.

Det påminner mig om en händelse på jobbet för ett antal år sedan. Jag skrev ett himla rart e-postmeddelande till en kvinna som jag umgicks med, problemet var bara att jag av misstag sände det till en kvinnlig chef. När jag insåg mitt misstag skyndade jag mig in till henne och förklarade, hon hade ännu inte hunnit läsa det. Jag rodnar än idag över den fadäsen.

Vad det var som upprörde mig i morse som gav upphov till den här artikeln? Nä nä, det här är inte Twitter…

intressant Tags : Mikrobloggar, Twitter, Facebook, Bloggosfären, Integritet, Spontanitet, Retweet, Sociala nätverk, Ilska, Frustration, Alkohol, Netikett ab dn svd Kulturbloggen Röda B t
[/column]