Var bor alla journalister?


Diskussionen om kommentarerna i tidningarna fortsätter, och något annat var väl knappast väntat. Idag är det Martin Ezpeleta som skriver en krönika på Aftonbladet debatt som är läsvärd.

Martin Ezpeleta i AB: ”De beter sig som ett gäng a-lagare som tror att de äger parken. Kommentarshuliganerna. Skrämmer bort alla besökare, skränar till sig ensamrätten över debatten. Våldsamma, hotfulla, hatiska. Under år har de kunnat planka in i samtalet. Men nu är det snart slut på det. Snart måste de ge sig till känna. Snart måste hatet bära namnbricka.

Inte en dag för tidigt. Jag ser det som ett första steg. De stora, svenska tidningarnas gemensamma beslut att inte tillåta anonyma kommentarer. Men som första steg, har de också valt det enklaste: Att lägga all skuld för debattklimatet på en klick missanpassade läsare.

Men det räcker inte. Nästa steg, om man nu verkligen vill tämja det främlingsfientliga näthatet, är en kritisk självrannsakan.

Har media ett ansvar i den här obehagliga debattatmosfären? Hur har rapporteringen om invandrare eller Sverigedemokrater varit? Finns det något man kan göra bättre?”

Jag har tidigare tagit upp tidningarnas ansvar från samma håll som Ezpeleta, men då har det rört sig om enskilda medarbetare på tidningar, och mest på en tidning faktiskt. Det är Svenska Dagbladet som har en ledarredaktion som ett upprepat antal tillfällen tangerat gränsen, man har helt enkelt uttryckt sig på samma sätt som SD-kuriren, eller vad tidningen nu heter.

SvD har beskrivit Islam och muslimer på ett sätt som väckt uppmärksamhet. Även ledarsidans blogg, ledarbloggen, har utmärkt sig på ett tråkigt sätt. Ezpeleta tar upp en annan aspekt och menar att journalistskrået är en utomordentligt segregerad grupp. Det är ingen osanning och man brukar skämtsamt säga att det vanligaste yrket bland innevånarna på söder i SoFo är journalistens. Jag kan inte bedöma sanningshalten men bevisligen bor det många journalister söder om Folkungagatan.

Segregeringen får till effekt att knappast någon identifierar sig med muslimer, det finns knappast en mer helsvensk yrkesgrupp än journalistkåren. Ska man träffa en läkare så kan man som jag, få en tid hos en hjärtläkare som bevisligen kommer från Kina. Ska man åka taxi så blir det extra tydligt, nästa gång ni passerar centralen försök uppskatta hur många som ser ut att vara svenskfödda bland chaufförerna. (forts nedan)

Jag skrev om det här i förrgår, sedan dess har det kommit över 110 kommentarer och jag har strukit femton uppskattningsvis. Jag kommer troligen att testa en annan variant av kommentarsystem för att se om man slipper de allra stökigaste på det sättet, men som sagt. Det bästa vore förstås en kontroll av samma sort som bankerna har, en liten dosa. Men den dagen drar jag nog hellre ur proppen till servern…

it Andra om: , , , , ab12 ex dn svd1


12 svar till “Var bor alla journalister?”

  1. Jag kan tänka mig att de oönskade kommentarerna kommer minska med max några procent och de kommer få hålla sig till moderering ändå. Så länge de inte kontrollerar med något typ av ID så finns det faktiskt något som kallas fejkkonto eller proxyservrar.

  2. Jag hävdar envist att det inom det vi skulle kunna kalla den intellektuella högern länge funnits en ambition att adoptera extremhögerns tankegångar och retorik, och försöka göra den ”rumsren”. Tidskriften (och TV-kanalen) Axess är det allra bästa exemplet, men även SvD:s ledarredaktion har som sagt utmärkt sig.

    Syftena kan vara åtskilliga. Dels naturligtvis för att bli av med störningsmomentet SD, och ta deras väljare. Men kanske mest för att man vill måla upp en problembeskrivning som man sedan kan skylla på och angripa ”vänstern” med. Det mångkulturella samhället är ju något som på ett väldigt tydligt sätt inte är förenligt med en traditionellt konservativ världsbild. Ur högerns synvinkel är det alltså mycket viktigt att odla och kanalisera negativa attityder mot ett sådant samhälle.

    Extremhögerns retorik ter sig därför väldigt attraktiv även för den demokratiska högern. Men de kan inte bara ta över slagorden och konspirationsteorierna rakt av, utan måste hålla sig ”på gränsen”.

  3. Det här är kanske lite OT, men det är ett svar på det Jens o skrev.
    ”Det mångkulturella samhället är ju något som på ett väldigt tydligt sätt inte är förenligt med en traditionellt konservativ världsbild.”
    Är den förenlig med en arbetares på nån liten bruksort världsbild?
    Är det inte det som är problemet, att arbetarna, de få som finns kvar, faktiskt inte har så mycket att vinna på ett mångkulturellt samhälle? Vilkas jobb är det som nytillkomna i första hand konkurrerar om? Vi må få hit välutbildade invandrare, men majoriteten har inte nån efterfrågad specialistkompetens.
    Invandring kan faktiskt vara ett sätt att pressa lönerna.

    • Det gör ju befolkningsökning i största almänhet(pressar lönerna alltså). Skillnaden är att en invandrare är billigare att sätta i arbete än en bäbis.

      Jag tror du missuppfattat VEM det är som pressar lönerna.

    • Arbetskraftsinvandring kan eventuellt användas så, men hittills finns det ju inget som antyder att arbetsgivarna skulle se på flyktinginvandrare som en tillgänglig arbetskraftsresurs. Snarare kan man leda i bevisning att svenska arbetsgivare, mer än andra jämförbara länders, stänger ute både invandrare och deras svenskfödda barn från arbetsmarknaden. Både privata och offentliga arbetsgivare.

      Om det verkligen fanns en ambition att pressa löner kan jag tycka att exempelvis Svenskt Näringsliv borde hoppa jämfota av innerligt engagemang för integrationsfrågan. Men det gör de inte. Tvärtom är de också ute och bland annat tar sina medlemmar i försvar när de ställer befängt höga språkkrav på arbetssökande, etc.

      En motsättning mellan svenskfödda löntagare och asylinvandring kanske det fanns på 1980-talet, men idag tror jag att problembilden måste formuleras på ett annat sätt.

      • Vad är befängt höga språkkrav?
        På mitt jobb är vi 200+ med 14 olika nationaliteter. Vi har inga krav på att man ska kunna prata svenska men man måste kunna prata förståelig engelska. Det hade varit svårt att jobba tillsammans annars. :)

  4. Det är väl inte främst hatet som bär namnbricka numera? Det är väl främst den snälla, fina & laglydiga stora majoriteten som vill kommentera nyheter som märkts med skylt, precis som Fido eller Karo? Lite upprörande är det väl ändå. Fast mest upprörande kanske ändå SVENSK MEDIAL ENIGHET om kontroversiella påfund, ujuj vad ”konspirations-antennen” ger utslag. Om de dolda, verkliga makthavarna vill ha obligatorisk webkamera på allas toalett så kommer total enighet att råda i svenska medier om detta också, det kommer att beskrivas som framsteg i rätt riktning. Skrämmande? JA. Avvikande (tunga) röster förbjudna, censurerade.

  5. Frågan var alla journalister bor hänger ihop med vem som får kalla sig journalist som i sin tur hänger ihop med vem som har rätt att uppfattas som seriös skribent. Om alla som kallas seriösa journalister också per definition ska vara välbetalda – ja då är det inte konstigt att man får segregerade bostadsområden för välavlönade människor med ”kreativa” jobb. Man borde sträva efter att uppmuntra fler i andra yrken att skriva. Seriösa artiklar kräver inte att skribenten jobbar på en tidning. Ofta har den som inte skriver under tidspress mer tid att kolla fakta. Upphäv gränsen mellan medborgarjournalistik och journalistik. Det gör hela samhället mer kreativt! Och så försvinner journalistghetton…

  6. Att förbjuda användare att kommentera kan nog även leda till att någon bestämmer vilka som ska förbjudas att kommentera. Känns lite farligt. Det känns även som att man inte tar bort ett problem genom att censurera personer med extrema åsikter. De finns ju ändå där, man kanske borde satsa på att omvända dem istället. Kanske dags för ikea att lägga halva sin inkomst på att radera rasismen i alla dess former?

    • Åter igen; det är ingen som förbjuder folk att öppna sina egna forum/bloggar och skriva sin smörja där. Däremot är det upp till varje tidning och blogg-ägare vad som får skriva där och även vem som får skriva där och så har det alltid varit enligt yttrandefrihetslagarna.

      Bloggägare och tidningar har faktiskt ett ansvar om vad som skrivs och tillåter man hets mot folkgrupp t ex så kan man bli polisanmäld – det tror jag minsann att en viss utrikesminister blev av en viss bloggare för att ministerns blogg hade släppt igenom nåt skit(inga namn nämnda ^^ ).