USAs utrikesdepartement och Pentagon planerar för ett Syrien efter Assad.
Så löd rubriken i en artikel i New York Times den 4 augusti, som tidigare också rapporterats på Syrien-solidaritets hemsida (finns bland länkar till denna blogg).

Utrikesdepartementet och Pentagon vill enligt artikeln inte ha lika stort kaos som det blev i Irak efter invasionen 2003. Då Assad fallit planerar Utrikesdepartementet att sända mat och mediciner, snabbt avskaffa sanktionerna för ”att tillåta investeringar och affärsverksamhet att snabbt upptas igen”. ”Vi vill inte att de upplösa alla institutioner som finns”, säger en tjänsteman”.
Planeringen är nära samordnad med regionala allierade som Turkiet, Jordanien och Israel och planeringen ”sker parallellt med ett ökat öppet och dolt amerikanskt och utländskt bistånd till Syriens allt mer potenta rebeller”.
Samtidigt vill USA:s ledning enligt artikeln undvika att ge intryck av att USA interfererar i en kommande syrisk regering efter Assad.

Jag har tidigare skrivit att USA avser att inlemma Syrien i sin maktsfär, och att vägen till Teheran går via Damaskus, att vägen till Ryssland och senare Kina också tar den vägen. USA har ju rustat upp kraftigt och anlagt ett antal militärbaser runt dessa länder. I USA talas det sedan mer än 10 år ”USAs imperium” i officiella kretser, vilket jag behandlat i en artikel i FIB-Kulturfront. I Sverige är frågan om USAs imperium låst till en liten krets. Men denna fråga behöver knappast vara en vänsterfråga. Att betrakta världen nyktert behöver inte vara kopplat till vad man anser om svensk politik.

New York Times skriver vidare att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller vapen, med hjälp av ett litet antal tjänstemän från CIA som tränar och tar emot ”rebeller” och arbetar med tjänstemän i utrikesdepartementet för att försöka ena ”rebellerna” med politiska krafter i och utanför landet. Vi har beskrivit detta i tidigare blogginlägg. Förra månaden beviljade finansministeriet medel till en ny amerikansk organisation, Syrian Support Group som samlar in pengar till invasionsstyrkorna.

Utrikesdepartementet insatser samordnas av biträdande utrikesminister William J. Burns, som arbetade med planeringen av den amerikanska invasionen av Irak 2003. Man har skapat ett antal separata grupper som ägnar sig åt ”post-Assad” frågor: ekonomisk återuppbyggnad, säkerhet och den politiska övergången.

Arbetet med den politiska övergången leds av den amerikanske ambassadören i Syrien, Robert S. Ford, som spelat en viktig roll att organisera och slussa vapen från utlandet till motståndsmän i Syrien innan han stängde ambassaden i Damaskus i februari. Ford har ett mycket tveksamt förflutet Han var tidigare andre man hos John Negroponte, ambassadör i Bagdad 2004-2005, känd för att ha bidragit till att organisera dödsskvadroner i El Salvador, vilket medförde tiotusentals dödsfall.
Mr Ford träffade i förra veckan mer än 250 syrier i Kairo för leda ”oppositionsgruppernas” arbete med att bilda en övergångsregering. Detta möte följde på ett större möte förra månaden, som anordnades av Arabförbundet.

Utöver Utrikesdepartementets och CIAs verksamhet har militären (Pentagon) tillsammans med Central Command skapat grupper som kallas ”krisinsatsgrupper” som tar hand om USA:s militära planering för Syrien och kringliggande länder.

Tidigare blogginlägg här har presenterat många belägg för att USA:s ledning sedan länge planerat att införliva Syrien i sin intressesfär, för att man tidigt stött att jihadister från bl.a Al Quadia tagit sig in i Syrien för att man ekonomiskt gett stöd för vapen till ”motståndsmän” och därmed även saboterat Annans fredsplan. Uppgifterna i Washington Post lägger till ytterligare en viktig pusselbit.
Sådana centrala uppgifter är hittils negligerade av DN och dominerande massmedia. De är också negligerade av ledande svenska politiker. Detta är förfärligt (ansvarslöst)!

i Andra om: Syrien, Syriska nationella rådet,Solidaritet, Iran, Vapen, Krig, USA, Politik, Politiker, massmedia