För exaktum ett år sedan publicerade jag denna artikel. Ämnet intresserar och 13/9 DN: Ökat gap mellan fattiga och rika och 21/1 kom De rikaste blev mycket rikare och de fattigaste mycket fattigare. Var god och läs förslaget i slutet av artikeln. Varför inte arbeta för en bättre värld!?
En del läsare kanske tror att jag mest använder ”vänster”-källor i mina artiklar. Så är det inte alls. Låt mig inleda med några artiklar i ”Dagens Industri”, som med glädje och utan kritik rapporterar från den nyliberala ekonomin och företräder synpunkter som de flesta nog – även idag! – skulle klassa som ”höger”. Jag försöker använda källor och uppgifter som jag anser vederhäftiga, något som ibland är svårt att belägga.
USA:s rikaste har aldrig haft så mycket pengarUSA:s mest förmögna blir bara rikare. Landets 400 rikaste miljardärer har en samlad rekordförmögenhet på över 19.000 miljarder svenska kronor enligt finanstidningen Forbes. I dag har de en samlad förmögenhet på 2 340 miljarder dollar, drygt 50 miljarder dollar mer än ifjol. Som en jämförelse låg Brasiliens bruttonationalprodukt på 2 346 miljarder dollar förra året.
På fem år har den samlade förmögenheten vuxit med nästa 1.000 miljarder dollar eller 8 400 miljarder kronor. Inte konstigt då att den genomsnittliga förmögenheten också slagit rekord och nu ligger på 5,8 miljarder dollar eller närmare 49 miljarder kronor. Det är lika mycket som kostnaden för de reformer som den svenska regeringen föreslog i årets höstbudget. För att överhuvudtaget kvala in på listan var miljardärerna tvungna att ha en förmögenhet på minst 1,7 miljarder dollar eller 14 miljarder kronor, skriver Forbes.
Forbes skriver inte -förstås – att dessa rikas förmögenheter beror nästa helt på andras arbete, däribland på mycket fattiga människors arbete.
Bill Gates fortsätter att toppa listan för 22:a året i rad. Nu är han god för 76 miljarder dollar, lika mycket som hela den vitryska ekonomin förra året. I svenska kronor blir det 638 miljarder. Warren Buffett ligger tvåa som tidigare med Oracles chef Larry Ellison ligger på tredje plats. Facebooks Mark Zuckerberg, som rapporterar till NSA, och Amazons Jeff Bezos, med känt CIA-samarbete och nu ägare till Washington Post, finns med bland de tio rikaste.
(http://www.di.se/artiklar/2015/9/29/usas-rikaste-har-aldrig-haft-sa-mycket-pengar/)
De rikare blir rikare
-Under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 65 % av ökningen av nationalinkomsten. Under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin fram till 2010 tog denna 1% 93% av ökningen av nationalekonomin!
-Under de senaste 3 decennierna ökade reallönen med 15 % för de 90% i botten, med 150 % (10 gånger mer i relativa termer, och mycket mer i dollar) för den rikaste 1 % och 300 % för den rikast 0,1 %. Den genomsnittliga reallönen i USA 1974 var c:a 10 % högre än nu (Economic Report of the US President).
-Inkomsten efter skatt för den rikaste 1 % var år 2007 1,3 miljoner dollar för den rikaste 1 %, 73 gånger mer än för de fattigaste 20 %.
Lägre reallön i USA trots ökad produktivitet.
Det är känt sedan tidigare att reallönen för en arbetare i USA var som högst 1973 eller 1974. BNP har mångdubblats sedan dess, men reallönen är lägre än för 40 år sedan. Detta enligt Presidentens årliga rapport om ekonomin, en viktig källa. Enligt Brookings Institute, en tankesmedja för USA:s elit tjänade en heltidsarbetande manlig arbetare i genomsnitt 50 383 dollar 2014 jämfört med $53 94 dollar år 1973.
Och i förhållande till den ökade produktiviteten är minskningen av lönen i USA mycket stor. Utvecklingen är liknande i andra ”rika” i-länder.
(http://www.brookings.edu/research/opinions/2015/09/17-male-us-worker-earned-less-in-2014-than-in-1973-wessel)
Fattigdomen ökar i USA.
-2008 fick 32 miljoner personer i USA matkuponger, år 2012 var det 48 miljoner, en ökning med 50 %.
-Mer än en miljon skolbarn är hemlösa, efter en ökning med 57 % sedan 2006-2007
-37 % av familjer där den äldste är under 30 år är fattiga.
-Medianinkomsten har fallit 4 år i rad och var högre för 40 år sedan, enligt Economic Report from the President
-På morgonnyheterna 18/11 2014 rapporteras att rekordmånga, 2,5 miljoner barn var hemlösa i USA 2013. Enligt en ny rapport från UNICEF 28/10 finns nu 2,6 miljoner fler fattiga barn i världens rikaste länder jämfört med 2008 Totalt lever uppskattningsvis 76,5 miljoner barn i fattigdom i ”den utvecklade världen.”
-1/3 av barnen i USA lever i fattigdom
-Barnfattigdomen i USA är högre än i Litauen, Rumänien och Italien, men lägre än i t.ex. Grekland och Lettland, det senare tidigare framställt som ett mönsterland för nyliberal kapitalistisk ekonomi, av t.ex. svenske ekonomiprofessorn Anders Åslund. Washington rapporterar bekymrat ”Child poverty in the U.S. is among the worst in the developed World.
Men Sverige då?
DN Debatt publicerade 27/8 artikeln ”Jobbmålet räcker inte så länge ojämlikheten ökar” av Daniel Suhonen och Per Sundgren. De påpekar att Sverige är det OECD-land där ojämlikheten ökat snabbast sedan 1990-talet. Allt mindre av tillväxten kommer löntagarna till del, och samtidigt har fattigdomen ökat. De vill att inför ett jämlikhetsmål vid sidan av jobbmålet. ”Det handlar inte som vissa hävdar om att den som har mycket är dugligare än den som har lite, utan om hur initialt små skillnader växer lagbundet över tid till stora klyftor med kraft att spränga samhällen i bitar. Ojämlikheten hotar i dag demokratin.” Vidare ”Den borgerliga regeringen bidrog målmedvetet till ökande sociala klyftor genom att sänka skatterna mest för dem på toppen – de rikaste 10 procenten fick 25 gånger mer i skattesänkningar och subventioner än de fattigaste 10 procenten. Resan bort från ett Sverige där de ekonomiska och sociala klyftorna minskade inleddes omkring 1980 och har pågått oavsett regering, om än med olika hastighet och iver.” Kommentar: Klyftorna ökade även under S-regeringar.
*” OECD rapporterade i fjol att Sverige är det OECD-land där ojämlikheten ökat snabbast sedan 1990-talet. Från vår topposition som det mest jämlika landet har vi nu halkat efter våra nordiska grannländer och länder som Österrike, Belgien, Tjeckien, Slovakien och Slovenien.
* På 1960- och 70-talet utgjorde bruttovinsten i Sverige ungefär en fjärdedel av de samlade inkomsterna, medan den del som gick till löntagarna var omkring tre fjärdedelar. Sedan mitten av 1990-talet går i stället en tredjedel av inkomsterna till kapitalägarna – löntagarna får hålla till godo med två tredjedelar. Löntagarna ”avstår” därmed varje år mellan 200 och 400 miljarder till kapitalägarna, jämfört med det tidiga 1980-talet.
* Totalt sett har fattiga hushåll ökat från cirka 5 procent 1990 till 12 procent 2012. Bland sjuka och arbetslösa tvingas i dag var tredje leva i fattigdom – det vill säga på en inkomst under 60 procent av medianinkomsten. 2003 klassades bara drygt 9 procent i denna grupp som fattiga. (Fattiga hushåll avser de med lägre inkomst än 60 % av medianinkomsten i landet.)
* Barnfattigdomen har ökat lavinartat – 230 000 barn i Sverige (12 procent) lever under svåra ekonomiska omständigheter. Detta är ett allvarligt underkännande av de senaste decenniernas politik.”
Den 13/2 2014 rapporterade SR att ”Fler svenskar kan leva på sitt kapital” utifrån en undersökning av Jesper Roine som är docent i nationalekonomi och forskar om inkomstfördelning på Handelshögskolan i Stockholm. ”Om man tittar på hur inkomstspridningen har förändrats så har den gått upp i nästan alla länder de senaste 30 åren. Den har gått upp mest i USA, England och även i Skandinavien, i Sverige. Inkomstspridningen ökar, de rika blir rikare och det sker snabbare i Sverige än i många andra länder, säger Jesper Roine.
För tio år sedan kunde 10 000 svenskar bara leva på kapital, alltså räntor, aktieutdelningar och annat. I dag är det drygt 28 000. Alltså en tredubbling på tio år, av dem som tar ut 20 000 kronor i månaden eller mer enligt statistik som Ekot bett statistiska centralbyrån SCB ta fram. Detta beror bl.a. på att arvsskatten och förmögenhetsskatten avskaffats och på att skattetrycket har sänkts.
Trenden är densamma i andra ”rika länder”. Medan BNP ökar så ökar de socioekonomiska klyftorna, fattigdomen och arbetslösheten enligt officiell statistik. Bakgrunden är vårt primitiva orättvisa och odemokratiska ekonomiska system -kapitalismen – i en alltmer globaliserad värld.
* Ökningen av fattigdomen har att göra med den neoliberala fasen av kapitalismen som gradvis startade i början 1980-talet i de ”rika” länderna. Detta har inneburit avregleringar inom det ekonomiska området och kraftig ökning av en tydligt spekulativ finanskapitalism, som utförligt beskrivs i boken ”USA som världspolis”. Skatter har minskat, bl.a. för att människor ha råd att köpa mer eller mindre nödvändiga eller onödiga varor och budgeten har skurits ned inte minst inom det sociala området i de rika länderna. I den nödvändiga jakten på ökade vinster söker företagen ha så få anställda som möjligt och flytta ut så stor del av produktionen som möjligt till länder med vanligen avsevärt lägre löner. Kapitalismen innebär fångenskap i ett sjukt ekonomiskt system, såväl för kapitalisterna som för alla andra. Produktionen sker inte efter mänskliga behov – då hade vi knappast någon fattigdom i de rika länderna. Till saken hör att fackföreningarna sedan länge inte arbetar som en kamporganisation för sina medlemmar utan som en del av förvaltningen av detta sjuka system.
* Suhonen och Sundberg föreslår att regeringen tillsätter en jämlikhetskommission, men detta räcker alls inte. Vi behöver ett mindre primitivt, mera rättvist och demokratiskt ekonomiskt system. Tycker jag i alla fall. Någon däremot?
* VEM TROR INNERST INNE ATT DETTA ÄR DET BÄSTA TÄNKBARA EKONOMISKA SYSTEMET FÖR MÄNSKLIGHETEN (OCH JAG HAR INTE TALAT OM KAPITALISMENS OFÖRMÅGA ATT HANTERA KLIMAT- OCH MILJÖKRISEN)?
Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett strävar efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda och att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön.
Förslag på några punkter för socialismen.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt och demokratiskt. Man kan planera in så att i princip alla har arbete.
-Kreativitet uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar får större inflytande över sitt arbete och kan mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc. som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till korrekt information och allsidig debatt större än nu;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage) kan elimineras;
-Självklart ska man kunna få byta jobb;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst och ge trygg framtid för kommande generationer, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam.
För detta behövs massrörelser och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. Förslagen ovan ska utvecklas!
intressant.se, orättvisor, politik, kapitalism,imperialism, fattigdom,fattiga, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, demokrati, socialism, socialt, USA, miljardär, skatteparadis, Sverige
Dagens Industri 29/9 Brookings Institute Dagens Industri 29/9 Dagens Industri 22/9
DN Debatt 27/8 UNICEF-rapporten Washington Post Pål Steigan 29/10 Oxfams rapportGuardian 29/10 Pål Steigan – Oxfam-rapporten DN recension Romelsjös recension i Läkartidningen Globalresearch 21/1 Dagens Arena ICIJ:s rapport DN 4/4 SvD 4/4 Ab 2/4 Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok SvD
Occupy Wall Street 4/9
17 svar till “Förmögna förmögnare – fattigare flerfaldigas – förvånar föga”
Att ha stora uppskattade/taxerade tillgångar är alls inte samma sak som att ha stora tillgångar som i morgon kan omsättas till realiserbara tillgångar eller ”pengar”. Det slag av jämförelser du ägnar dig åt blir därför skeva och på gränsen till irrelevanta i perspektivet ”rikedom”. Att tillgångar ger makt är förståss en annan sak.
Idag ser vi kanske begynnelsen till en ny fastighetsbubbla. Många, som haft sina bostäder ett tag har genom prisutvecklingen blivit ”rika”. Jag känner ”mångmiljonärer”, helt vanliga människor vilka köpt sin bostad för 20 år sedan och som ur ett marknadsprisperspektiv är ”mycket rika” utan att för den skull någonsin ha haft annat än ordinära löner och vars övriga ”spekulation” på sin höjd begränsat sig till några hundralappars sparande i någon av bankernas stora urval av fonder. Spricker bubblan kommer dessa ”mångmiljonärer” inte längre vara några ”mångmiljonärer” men deras liv kommer inte att förändras på något märkbart sätt då deras mängd av realiserbara tillgångar, ”pengar”, kommer att vara precis densamma som förut.
Tillgångar handlar väldigt mycket om förväntningar. Förväntningsrelaterade tillgångars värde är därför något imaginärt då de oftast inte tvärt kan omsättas i ”pengar”. Om stora tillgångar, bostäder, aktier eller vad det nu är, snabb släpps ut på marknaden utan att de möts av en motsvarande efterfrågan kommer deras värde att minska – ja ibland helt försvinna – vilket börskrascher och fastighetsbubblor vittnat om.
För att förstå de verkliga sambanden när det gäller ”rikedom” krävs mer än en uppsättning mer eller mindre slumpmässigt utvalda ”kurvor och diagram”.
Det finns mycket andra fakta än de jag redovisat. Alla visar en utveckling i den riktning jag talar om. Tillgångar som redovisas handlar inte om förväntningar – de är fakta. Däremot medtas nog inte de enorma summor som finns i olika slags skatteparadis. Då det gäller ägande och kontroll över produktionsmedel har en väldig koncentration skett, som även rapporterats av t.ex. av Forbes. Särskilt studien av Vitals m.fl. har tilldragit sig intresse.
* Utdrag or boken ”USA som världspolis” av Karlström och Romelsjö – se bloggsidan.
Vitali och medarbetare (2011) fann i en analys av 37 miljoner företag att 147 av dessa kontrollerade 40 % av de samlade tillgångarna. Fyrtionio var banker och finansinstitut, av vilka 21 hade säte i USA. Författarna menar att bolags sammankoppling i block kan minska konkurrens på marknader och att finansinstitut med tätt nätverk har ökad benägenhet till risktagande.
Fuchs beräknade 2010 att bolag i EU27 med fler än 250 anställda utgör 0,2 % av alla bolag, men har 33 % av alla anställda, 43 % av omsättningen och av vinsten. Koncentrationen har också skett till följd av sammanslagningar och uppköp, vilkas värde i världen ökat från 75 miljarder dollar år 1987 till 881 miljarder år 2006 (UNCTAD). Den ökade monopoliseringen, eller oligopoliseringen, innebär i sig minskad betydelse för priskonkurrens och annan konkurrens. År 1990 svarade de 50 största bankerna för omkring 48 % av banktillgångarna i USA, lika stor andel som 1936. Mellan 1980 och 2005 skedde 11 500 banksammanslagningar. Av de 15 största bankerna i USA år 1991, med totala tillgångar på 1 153 miljarder dollar fanns bara fem kvar år 2005 (Citigroup, Bank of America, JP Morgan Chase, Wells Fargo och PNC Financial), med tillgångar på 8 915 miljarder dollar (Foster & Holleman 2010). Nu svarar de tio största bankerna och finansinstituten i USA för 50 % av tillgångarna, jämfört med 10 % år 1990. Samma fenomen ses inom bankväsendet globalt, där de tio största bankerna ägde 70 % av banktillgångarna år 2009, jämfört med 59 % år 2006. (Foster, 2010). Finanssektorn stod för 76 % av de totala tillgångarna i världens 2000 största bolag, med olje- och gassektorn på andra plats med knappt 6 %.
Tack för ännu en tydlig och mycket faktabaserad artikel. En fundering som jag dock har alltid när det gäller socialistism och vänsterperspektiv är egentligen definitionen av kapitalism och vad grundproblemet egentligen är med denna. Man pratar om ojämn fördelning av resurser och ägandet av produktionsmedlen, men vad man i vänsterkretsar aldrig kommer in på i detalj är hur ägandet och makten över själva grunden och smörjmedlet för hela samhället, (dvs pengarna och skapandet av dessa) ser ut. Det spelar ju liksom ingen roll om man skulle fördela all mark och alla naturresurser lika över jorden om man samtidigt behåller ett ekonomiskt/ finansiellt system som i sin hela konstruktion syftar till att skuldsätta stater och privatpersoner och successivt koncentrera ägandet till den lilla grupp som kontrollerar den finansiella marknaden. Med andra ord, om man fördelar ägandet av mark och naturresurser, men behåller ett enskilt kontrollerat kreditbaserat finansiellt system så kommer det i slutänden ändå att resultera i att ett fåtal äger allt och resten inget. Så länge man inte pratar om detta så kommer socialismen och vänstern alltid att skjuta bredvid målet.
Väl talat Kerstin. Det första steget skulle kunna vara att förstatliga ”Federal” Reserve. Jag vill minnas att Ron Paul hade en sån hemsk idé, kanske släpptes han därför inte fram som presidentkandidat. Jag förmodar att JFK’s dödsdom var hans planer på att göra det, förmodar oxå att Gadaffi’s planer på en valuta som var bortkopplad från centralbankerna blev hans dödsdom.
Finns det överhuvud taget någon opinion för någon slags socialism i dagens värld?
I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall). Endast 11 % menade att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009. Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.
ALLTSÅ, en annan med demokratisk och mer jämlik värld är inte bara möjlig – den är nödvändig och den har stöd i människosläktets utveckling, och genetik (Se t.ex. Göran Greiders bok ”Den solidariska genen” som väl och balanserat sammanfattar kunskap om ”människans natur”).
”Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning”
Här ger du uttryck för ett osolidariskt synsätt som omhuldas av borgarklassen. Om du istället för att så påtagligt ta intryck av nyliberal argumentation, vars syfte är att förneka klassamhället, går tillbaka till Marx kommer du finna att principen:
”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”
Denna princip är central för varje verklig socialist och en absolut förutsättning för det klasslösa samhället. I det klasslösa samhället är det behovet, som gäller, och inte förmåga. Löneskillnader skapar girighet vilket ofelbart leder in i klassamhället.
I Sovjetunionen, det samhälle som utvecklades längst mot socialism innan det kastades bort av kontrarevolutionen, var löneskillnaderna mycket små. Det var t.ex. ingen egentlig skillnad mellan en industriarbetares och en läkares lön. Det sovjetiska samhället var ett mycket solidariskt och rättvist samhälle där just principen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” var en av de viktigaste ledstjärnorna.
Löneskillnader får aldrig accepteras av den som tror på det klasslösa samhället!
Du blandar samman socialism och kommunism. I ett socialistiskt samhälle finns löneskillnader. De var ganska stora i Sovjetunionen under Stalins tid, då det också tillkom en Nomenklatura med privilegier för vissa. Sovjetunionen var ju i ett mycket utsatt läge efter revolutionen 1917, med inbördeskrig och intervention utifrån av flera stater. Det gällde att bygga upp landet, och stimulera de som tillhörde borgarklassen och närstående att jobba på.
Du skriver slarvigt då du lyfter fram devisen för kommunismen här.
”Du blandar samman socialism och kommunism.”
Mästra mig inte när det gäller grundläggande begrepp. Är det någon som blandar bort sig är det du. Din kunskap om grundläggande begrepp är ofattbar och det måste starkt ifrågasättas om du är att beteckna som socialist. Om du tagit till dig Marx hade du förstått att kommunismen är att beteckna som det samhällstillstånd där klasserna och staten upplösts och produktionsresultatet fördelas åt alla efter behov, kort sagt det klasslösa samhället. I detta samhälle känner vi inga inkomstskillnader – behovet är det avgörande, prestationen är underordnad. Detta är motsatsen till kapitalismen där prestationen är underordnad behovet.
Socialism är metoden och vägen till det klasslösa samhället Målet för socialismen är och förblir det klasslösa samhället, d.v.s. det vi utifrån ett marxistiskt synsätt kan kalla det kommunistiska samhället. Den som förkastar det klasslösa samhället kan omöjligen kalla sig socialist.
Låt mig för undvikande av varje missförstånd referera till Lenin:
”Den vetenskapliga skillnaden mellan socialism och kommunism består endast i att det första ordet betecknar det första stadiet av det nya samhälle, som växer fram ur kapitalismen, det andra ordet det högre, påföljande stadiet, av detsamma.”
[Ut Valda verk av Lenin i två band]
Du beskriver en väl känd elementär skillnad mellan socialistism och kommunism. Just därför är ganska stora löneskillnader förklarligt och inte överraskande i ett socialistiskt samhälle, som Sovjetunionen, som var långt från kommunism. Denna kan möjligen förverkligas i en avlägsen framtid då nästan hela världen är socialistiskt.
Hur ser motsvarande siffror ut för Ryssland och Kina? Det om något hade ju varit intressant att jämföra!
Instämmer med Kerstins påpekande. Det är marxisters arv från Marx som utövade sin karriär under den brittiska elitens beskydd och prisade det brittiska imperiet. Hans analys av bankväsendet sköts upp och blev visst aldrig av.
Beträffande Anders undran kan Jerry Fresias bok Towards an american revolution från 1988 vara av intresse. http://cyberjournal.org/authors/fresia/c5.html (Han blev försiktigtvis konstnär 1989 – typ Renoir av det jag som hastigast såg) Han plockar ner myten om den amerikanska konstitutionen som garant för individens frihet. Det handlade redan från början om att beskydda de rikas möjlighet att samla på sig obegränsat med tillgångar. Liberaler och Libertarianer har en blind fläck för att frihet alltid leder dit. The founding fathers, vilka han kallar Framers, inskjuter jag, var ju ättlingar till utvandrade kristna fundamentalistiska sekter med zionismen inbyggd.
Och rivaliteten mot England innebar inte att de var bättre.
Rätten att bära vapen för att störta dåliga ledare kanske uppkom för att kunna störta regimer som bedriver fördelningspolitik i första hand. När medborgarna vill störta den privata oligarkin i stället vill eliten avväpna befolkningen. Det pågår nu mycket riktigt energiska försök genom iscensatta verkliga och teatraliska dödsskjutningar att driva igenom strängare vapenlagar.
Politiker och MSM är oroliga för att deras världsuppfattning inte får stå oemotsagd. Alternativa medier slår ibland hål på de förvanskningar av sanningen som det är meningen vi ska köpa. Allmänna opinionen måste bearbetas för att acceptera anfallskrig, NATO-anslutning mm. Medierna hjälper till genom att vinkla nyheter, dölja fakta osv. Då är det irriterande för politiker och mediechefer att de inte lägre har full kontroll över informationen. Det som blir deras motangrepp nu är att de alternativa medier som ger en annan eller en mer sammansatt bild av vår tid är antingen redskap för ”fienden” eller kan avfärdas som mer eller mindre galna konspirationsteoretiker. På inlägget om DNs vilseledande rapportering finns ett inlägg som hänvisar till Martin Ågaards artikel på AB Kultur. I den artikeln skriver MÅ just om konspirationsteoretiker. Han har rätt i att i alternativa medier florerar sanslösa konspirationer som blir ett alibi för gammelmedia att avfärda alltihop. Det är synd att seriösa bloggar mm smittas av konspirationsteorier som gör att deras trovärdighet solkas.
Erik
Vilka konspirationsteorier är sanslösa? För många till vänster är Marx höjd över kritik när det gäller hans kopplingar till de brittiska imperialisterna. Begreppet Konspirationsteori lanserades av Cia för att få folk att känna sig trygga i att de inte behöver lyssna till dem som framför sån info som av de etablerade benämns konspirationsteoretisk. Vänsterfolk som oroas av den klart bevisade kopplingen mellan finanseliten till kommunismen intalar sig att de lugnt kan ignorera den.
Jag har hittills inte sett en enda bekräftelse på denna blogg av att vänsterfolk som skriver här medger att bolshevikrevolutionen finansierades och styrdes av den angloamerikanska oligarkin och dess politiska verktyg. Dvs påminnande om det vi bevittnat av ett mycket stort antal temarevolutioner i närtid med inblandning av västagenter NGOer och mutor.
Är det ingen här som vågar röra vid detta bådar det illa för framtiden.
Jag citerade Fresia eftersom han avviker lite från det mönstret.
Erik
Förtydligande. Jag menade att Fresia tar upp såna ’konspirationsteorier’ av typen ’secret team’ som utomparlamentariskt och för den privata oligarkins räkning i verkligheten styr ibland i strid med presidentens direktiv.
Vänsterfolk som Noam Chomsky utgår i sin samhällskritik från etablissemangets egna publikationer och uttalanden. Jag respekterar hans arbetsmetod, men när etablissemanget konspirerar och förfalskar fakta fungerar inte den metoden. Exempel är hur Cia-medarbetaren Ellsberg blev hjälte för vänstern med Pentagon papers. Där förtigs John F Kennedy’s direktiv beträffande nedtrappningar i Vietnam och i st redovisas de ändrade direktiv som infördes omedelbart efter mordet. Se länken till Fresia. Chomsky drar därför slutsatsen att Kennedy inte alls hade för avsikt att trappa ned kriget. Han är en mycket skarpsynt samhällskritiker i andra sammanhang och det kanske är så att han anser att den kritiken är så långt han tror sig kunna nå ut och skulle han gå längre skulle även det han uppnått äventyras. Jag vill inte se honom som en grindvakt som avsiktligt bedrar sina anhängare. Men jag förstår att andra uppfattar honom så.
Och jag anser att vänstern i stort fungerar analogt med Chomsky.
Så hur får vi fart på en massrörelse som kan ersätta den politikeradel som dragit ner oss i fördärvet? Jag tror att vi,behöver fler konkreta program än den som dagens politikeradel presenterar om vi ska kunna få en demokratisk socialistisk värld, eller i alla fall en svensk sådan, för varje del av en världslig förändring måste ändå till slut ske på nationell och lokal nivå.
Mitt förslag på hur detta ska ske heter Valsamverkanspartiet. Alla nya, gamla, små och stora partier som säger sig värna demokratin är varmt välkomna.
https://valsamverkanspartiet.wordpress.com
Alla bekänner sig till demokrati…