Drabbas Juholt av Sjöstedteffekten?

Statsvetaren Jenny Madestam skriver en debattartikel med rubrik – Vänsterpartiet räknar med Sjöstedt-
effekten. Jag vet inte om man gör det, men visst kan man hoppas på att Jonas Sjöstedt ska bli en parti-
ledare som drar till sig intresse och därmed en eller annan ny väljare.

Jenny Madestam i SvD/Brännpunkt: ”Vänsterpartiets nu viktigaste uppgift är att göra sig till ett trovärdigt alternativ för väljarna. Under lång tid har partiet upplevts som ett udda val för många väljare. Med Jonas Sjöstedt som ny partiledare har förutsättningarna för att ändra på detta ökat. När Lars Ohly tog över ledarskapet 2004 var V internt sargat. Traditionalister stod mot förnyare. Under Ohlys ledarskap har partiet enats och är, internt sett, starkare än på länge.

Ohly har således betytt mycket för partiets interna arena. Sjöstedt kommer därför till ett internt dukat bord, vilket minst sagt är fördelaktigt. Uppgiften, och som medlemmarna också valt honom för, är nu att lägga krut på den elektorala arenan, att attrahera väljarna och vinna val.”

Hon har kanske rätt i det, själv undrar jag förstås vilken effekt partiledarbytet har för Håkan Juholt. Det vore väl en underdrift att säga att han har haft en jobbig period sedan han valdes till partiledare, och beskriver man hans första tid som ett ”fritt fall” så kommer man sanningen närmast. Att opinionskurvorna för partiet går samma väg är mer än uppenbart. Så visst kanske en eller annan sosse kan tänka sig att rösta på Vänstepartiet, men Jonas själv verkar mer intresserad av att locka till sig vilsna miljöpartister.

Och besvikna sådana finns det gott om, partiets gamla krav på en arbetstidsförkortning tycks ha lagts på hyllan, vad det får för konsekvenser är svårt att bedöma, men nog kommer ett antal väljare att flytta sina röster. Madestams citerade inledning är en korrekt beskrivning av situationen enligt min upp-
fattning, vilka konsekvenser det får för Håkan Juholt vet inte jag, men jag antar att det kan leda till större svårigheter för honom.

Desto mer valbara Vänster- och Miljöpartiet är, ju längre sjunker ju (S) i opinionsmätningarna. Frågan är hur många veckor det tar innan det syns, och sedan kommer följdfrågan, vad händer då?

it Andra om: , , , , , svd1 svt sr dn1 ab1 ex Läs oxo: homopoliticus, dick, pierre, mika, martin, inyourface

  12 comments for “Drabbas Juholt av Sjöstedteffekten?

  1. Jens O
    9 januari, 2012 at 08:59

    På lite längre sikt kan han ändå vara rätt bra för Socialdemokraterna, eftersom högern inte får lika lätt att skrämmas med kommunistspöket längre.

    Vänsterpartister döms oftast efter sin bakgrund snarare än vilka åsikter de faktiskt företräder. Sjöstedt har ”rätt” sorts arbetarbakgrund (industri), har bott i USA, har gjort sin huvudsakliga politiska karriär som EU-parlamentariker och talar ett språk som inte håller borgare och rika vakna om nätterna. Det tar bort beröringsskräcken som i normala fall skulle ha smittat av sig på ett socialdemokratiskt regeringsalternativ.

    Ironiskt nog skulle förmodligen Mona Sahlins samarbetsprojekt ha slunkit ner lite enklare nu jämfört med under Ohlys tid. Det återstår att se hur Juholt förmår att hantera dessa annorlunda förutsättningar.

  2. Martin
    9 januari, 2012 at 09:42

    Känns som Juholt först måste vända blicken innåt, styra upp partiet, hitta en plattform som enar partiet innan han kan vända blicken utåt och upprätta ett förtroende för denna plattform. Jag menar inte att han skall likrikta alla i partiet, men han bör jobba med det faktum att partiet ger allt annat än ett koherent intryck, svårt att rösta på dem när man inte vet vad de kan tänkas göra med ens röst.

  3. Alex
    9 januari, 2012 at 11:35

    I min vänskapskrets där politik inte är spec viktig och de flesta röstar på S av gammal vana kan man iaf märka en förändring. Personer som aldrig hade kunnat tänka sig att rösta på V under Ohlys styre är nu öppnare för V. Svårt att säga om det är alla skriverier om juholt som fått dem till det eller utnämningen av Sjöstedt.

    • Martin
      9 januari, 2012 at 13:21

      Detta hända redan för 15 år sedan under GP:s tid. Min morbror en livslång socialdemokrat, kommunistmotståndare tog mig avsides ett år efter ett val, viskade konspiratoriskt att han hade röstat på V, en hemlighet jag inte fick föra vidare, för det var STORT steg för honom. Men visade på ett S som upplevts svika sina gamla ideal.

      • Martin
        9 januari, 2012 at 16:10

        Ja, alla som pratar jobb och sen vräker pengar över banker och fallerande valutor, de ljuger. Så på den punkten finns det endast ett trovärdigt parti i riksdagen.

      • Martin F
        9 januari, 2012 at 16:42

        @Joakim

        MÅLET ska vara full sysselsättning och nog fan måste det vara bättre att sträva mot att fler har ett riktigt jobb istället för att som Rajraj skicka in folk i slaveri antingen som FAS3:are eller som anställda hos bemmaningsföretag.

        Är du ett borgartroll eller en sosse som är livrädd för en pånyttfödd vänster ?

    • Jens O
      9 januari, 2012 at 13:41

      Man bör ha i minnet att förlora väljare vänsterut inte är något jätteproblem för Socialdemokraterna. Det som håller partiet utanför Rosenbad är väljartappet högerut – särskilt över blockgränsen.

      • Martin
        9 januari, 2012 at 16:20

        Nej, men missta kärnväljare och göra dem mobila, det är ett problem var de än må ta vägen.

  4. T Lindholm
    9 januari, 2012 at 21:00

    Ja men när inte ens när Riksdagen har faktiskt kört över Borgarna t.ex för ändrade regler när det gäller Försäkringskassans värdelösa regler så händer det ingenting!
    Då finns det anledning att något är väldigt fel!?
    Då sjunker trovärdigheten för Sossarna som en sten.

    • Lord
      10 januari, 2012 at 14:21

      Regeringen kör över riksdagsmajoritetrna utan att blinka uppenbarligen. Hur kan de få fortsätta utan att någon klagar? antagligen räcker det väl med att yla om ”stabilitet”, a la Bildt angående Libyen. Sen viftar man lite med SD-spöket så blir alla livrädda för den s.k. instabiliteten som ansågs uppstå efter valet när det i själva verket bara handlar om att borgerligheten startat en minoritetsregering och beter sig som en majoritetsregering.

      • Jens O
        10 januari, 2012 at 15:47

        Nu var det ju just SD som gjorde riksdagen relativt tandlös när det gäller sjukförsäkringen. Oppositionen var på väg att gå ganska långt i sina krav på ändringar i somras. Men Sverigedemokraterna backade ur på den viktiga frågan om utförsäkringar.

        Om man hade kunnat sätta stopp även för utförsäkringarna skulle regeringens sjukförsäkringsreform i princip ha blivit skjuten i sank. SD stödde först det men gjorde sedan en plötslig helomvändning. Möjligen upplyste någon dem om att frågan riskerade utlösa en verklig regeringskris – något som SD helt klart inte har intresse av.

        Lustigt nog framställdes den där händelsekedjan som ett nederlag för regeringen. Reinfeldt fick under en tid gott om utrymme att anklaga oppositionspartierna för att göra gemensam sak med SD. Men i själva verket skedde nederlaget utan nämnvärt blodvite. De punkter på vilka regeringen tvingades till reträtt innebar inget större bakslag. Tvärtom fick de en chans att rädda sin reform.

        Men framförallt kunde regeringen rädda sig själv. Detta med SD:s hjälp. Så nog regerar minoritetsregeringen i majoritet, alltid.

  5. JaN B
    10 januari, 2012 at 20:37

    En liten tanke börjar gro: S har det senaste året genomlidit en opinionsmässig katastrof, av olika skäl, mest interna politiska fraktionsstrider. Och då en eventuell valseger för opinionen ju anses förutsätta en ett samlat och starkt S, ja då har enligt många framtiden för den opinion vi har nu, sett MYCKET mörk ut, av begripliga skäl. MEN situationen KAN nu, efter Sjöstedts val som partiordförande för V, komma att ändras en hel del. Bl.a. för att Sjöstedt har en lugn, konkret och (för motståpndaren) mycket giftig debattförmåga. MEN, det jag tror mig börjat inse är att den politiska situationen i detta vårt land nu successivt kommer att utvecklas dithän att regeringens oförmågor att åstadkomma något annat än ytterligare sociala försämringar för en allt större del av befolkningen, och då inte BARA sjuka, arbetslösa handikappade, invandrare med mera. Plus oförmåga att rätt handskas med den fortsatta utrikiska ekonomiska & politiska utvecklingen (Euron/EU & fortsatt stöd till ett krigsgalet USA, med mera) DETTA kan mycket väl leda till en situation som inte är ovanlig eller otänkbar: ATT en regering till slut blir så hjärtligt avskydd av en majoritet av väljarna att den den går mot en oundviklig valförlust, nästan oberoende av opinionens förmåga, skicklighet eller kompetens. Dvs, utvecklingen KAN gå så snabbt på några år att det senaste svarta året för opinionen kan vara historia i sept. 2014? Jag tyckler mig faktiskt skönja en liten antydan till en sådan process.

Comments are closed.