Det var Sahlin som knäckte sossarna

Idag skriver Lena Mellin att det var det rödgröna samarbetet som gjorde att sossarna idag kippar efter luft i väljaropinionen, att det egentligen inte handlar så mycket om Juholt och den spontanitet som han ibland der uttryck för.

AB: ”Den första är dåvarande S-ledaren Mona Sahlins försök att bilda en valallians mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna. Samarbetet presenterades i oktober 2008, en månad före Medieakademins mätning det året, och fick, trots att det godkänts av partistyrelsen, omedelbart stark kritik från partiets vänsterfalang. Kritiken var så högljudd att Mona Sahlin tvingades backa. I december presenterades i stället ett trepartisamarbete mellan S, MP och V. Två månader tidigare hade Sahlin avfärdat det som otänkbart. Det lappkastet har Socialdemokraterna inte hämtat sig från än.”

Samtidigt så går Göran Johansson från Göteborg ut på DN debatt och vädjar om att socialdemokraterna ska stoppa det interna krypskyttet, samtidigt fortsätter socialdemokratins dödgrävare som den f.d. medarbetaren på Attendo Care Jonas Morian att elda på motsättningarna inom det socialdemokratiska partiet liksom en del andra ”socialdemokratiska” bloggare. Jag tycker att partiet bör ta upp en diskussion med dessa om de verkligen bör kalla sig socialdemokrater framöver.

Göran Johansson påpekar just detta på DN debatt, han konstaterar att de borgerliga nu är helt tomma på idéer, då ägnar olika ”socialdemokrater” tid och kraft åt att kritisera partiordföranden istället för att vara ute och berätta för folk vad socialdemokraterna har för ambitioner och vad de vill åstadkomma. Johansson tar upp riskkapitalbolagens agerande inom vård och omsorg, och det är kanske där man måste söka motiven till vissa s-bloggares agerande kan jag fundera över.

Göran Johansson DN/Debatt: ”Jag menar att de tillgångar, mestadels skattepengar, som finns inom vård och skola också ska finnas kvar i verksamheterna och inte skickas vidare till skatteparadis eller hamna i några aktieägares fickor. Gustav Möller (S), som på sin tid bland annat var socialminister, myntade ett par klassiska citat som står sig även i vår tid: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” och ”Endast det bästa är gott nog åt folket”.”

Personligen så tycker jag att det är bra att socialdemokrater från den gamla skolan ger sig ut i debatten, och jag är övertygad om att partiet har god tid på sig, det är faktiskt över tusen dagar innan vi ska gå till valurnorna nästa gång. Visst, Håkan Juholt skrämmer borgarna rejält, precis på samma sätt som han skrämmer högersossar som låtsas tillhöra (S). Men det gör inte mig något, och jag tror inte att socialdemokraternas väljare störs, de störs nog mer av krypskyttet.

it Andra om: , , , , , ab1 dn1 svt ex svd1

  39 comments for “Det var Sahlin som knäckte sossarna

  1. Jens O
    30 november, 2011 at 09:20

    Mellins analys saknar upprinnelsen. Orsaken till att Sahlin inledde det överraskande samarbetet med MP var att hon hade insett att hon inte skulle lyckas bygga en tillräckligt stark maktbas inom det egna partiet. Partivänstern ogillade henne redan från början men höll officiellt tyst så länge opinionssiffrorna gick i rätt riktning. Men Sahlin visste att de aldrig skulle stödja den politik hon ville gå till val på.

    I det läget gjorde Sahlin en taktisk manöver: istället för att bygga maktbasen inom partiet försökte hon bygga den utanför. En val- och regeringsallians med MP skulle garantera att politiken kunde röra sig mot mitten – utan att partivänstern egentligen skulle kunna göra så mycket åt det.

    Men det kunde den. Revolten kom snabbt och Sahlin hade inte en chans. I det ögonblick som hon tvingades släppa in Vänsterpartiet i samarbetet var hon förlorad. Plötsligt hade hon ingen maktbas alls. Hela syftet med att bjuda in MP var spolierat. Egentligen är det förbryllande att miljöpartisterna ens ville fortsätta samarbeta under så kraftigt förändrade premisser.

    Ironiskt nog förlorade även Vänsterpartiet och Lars Ohly på affären. Om han å sin sida hade tackat nej skulle Sahlin ha kunnat gå segrande ur den internstriden. V hade kunnat plocka vänstersosseväljare och S/MP-alliansen skulle ha kunnat bilda regering 2010.

    • 30 november, 2011 at 09:35

      Så sant så sant… Ohly och Sahlin blev av med jobbet pga detta.

    • m. e.
      30 november, 2011 at 11:05

      ”V hade kunnat plocka vänstersosseväljare”

      flera gick över till (V) på 90-talet efter (S)-sveket på 80-talet som ledde till 90-talets kris. sedan när de såg att Persson oavsett förde en politik som inte var i närheten av att råda bot på 80- och 90-talets förstörelse, valde flera av dem soffan eller att ge upp tanken på vänsterpolitik och gå till (Alliansen).

      om dagens situation har jag skrivit såhär annorstädes:

      ”när det gäller (V) är de i mångt och mycket beroende av (S) i dagens politiska landskap – om de kapar banden med (S) har de svårt att kännas relevanta, om de inte kapar banden med (S) handlar det mycket om i vilken grad (S) känns förtroendeingivande. dock lär det bästa för (V) vara att kapa banden med (S) om (S) inte lyckas verka som om partiet vill och kommer att göra väsentligt mer och annorlunda än Persson ville och gjorde.”

      för mig framstår med andra ord valet 2006 och tiden innan som avgörande. jag tror Sahlins problem i slutändan var att det hon gick till val på inte upplevdes som en positiv förändring jämfört med Persson politiskt. turerna när (V) kom med i samarbetet mellan (S) och (MP) fick upp ögonen på många: de insåg att (S) inte alls hade förändrat sig nämnvärt jämfört med 2006 om ”partivänstern” kände sig såpass hotad, liksom de insåg att (S) nu var så urvattnat att partiet inte hade ryggrad att stå för vänstervärderingar. därmed blev det solklart att (S) var precis som på Perssons tid, styrt av högersossarna, och därifrån var steget inte långt till tiden med Persson när (V) inte alls hade det inflytande som många hade hoppats på.

      så jag tror att just nu är det nog så att både (S) och (V) förlorar på ett högerstyrt (S). ju mer (S) är vänster (intill en viss punkt förstås), ju mer potentiellt väljarstöd för (V), ju mer tro på genomslag för vänsterpolitik.

    • Jens O
      30 november, 2011 at 11:14

      Vill nog ändå hävda att sprickan var större under ”Rosornas krig” och i samband med den så kallade Novemberrevolutionen på 1980-talet. Skillnaden mellan nu och då är att Socialdemokraterna på den tiden satt i ohotad regeringsställning. De interna motsättningarna tog sig inte uttryck i kris och öppet sönderfall.

      Man bör dock komma ihåg att även Ingvar Carlsson ansågs vara en ganska svag ledare för ett splittrat parti. Det var en av orsakerna till att han förlorade regeringsmakten 1990 och gjorde en slät figur i oppositionsställning. Utan regeringen Bildts många och förödande misstag kanske Socialdemokraterna inte skulle ha lyckats återerövra regeringsmakten med Carlsson som partiledare.

      Tyvärr är det nog så att nyckeln till Socialdemokraternas förmåga att samla ihop sig också ligger hos den nuvarande borgerliga regeringen. Partiets splittring har varit (och är) uppenbar i ljuset av alliansens synbara sammanhållning. Men hur blir det om och när den sammanhållningen börjar krackelera?

    • Röde varg
      30 november, 2011 at 21:37

      Om Sjöstedt blir partiledare för V, hur många vänstersossar kan då lockas över?

      • 1 december, 2011 at 03:14

        Det blir säkerligen många, till borgarna går de ju inte i alla fall.

  2. 30 november, 2011 at 10:01

    Ett litet stickspår, kanske, men jag vill ändå framföra mina tankar.

    Jag betraktar mig själv som ”obotligt vänster” på den politiska skalan. Jag är också djupt engagerad i miljöfrågor. I den ordningen, det tror jag är viktigt. Ett miljöengagemang utan en ideologisk värdegrund att stå på, leder lätt i knäet på Reinfeldt. Om exempelvis Mikaela Valtersson blivit vald till språkrör för MP tror jag deras saga hade varit all.

    Jag försöker sedan en tid följa den pågående debatten på olika vänsterbloggar. Och är lite (nej, mycket!) fundersam över den hånfulla jargong gentemot Miljöpartiet som ofta odlas där. Varför? Visserligen kan jag ge vänstern rätt i att miljörörelsen ofta är naiv och att den saknar en ideologisk bas – MEN – jag förstår inte detta förakt, detta mästrande över de vilsegångna fåren.

    Jag tror det är olyckligt. Vi är många inom vänstern som anser att miljöfrågorna är de allra viktigaste i dag, och då behövs också Romson & Co. Jag tror på BÅDE/OCH i stället för ANTINGEN/ELLER. Miljöpartiet lockar ofta unga människor, som är engagerade i miljöfrågorna. De kanske inte har varit politiskt aktiva tidigare. Då är det desto viktigare att de får möjlighet att sätta in sitt miljöengagemang i ett politiskt sammanhang, i stället för att mötas av spott och spe.

    Som sagt – jag är vänster – oftast vänster om (s) – men när det gäller den utbredda attityd till miljörörelsen känner jag mig väldigt avvikande. Berätta för mig, någon, varav detta förakt. Göran Johansson skrev i DN idag: Varför inte ta tillvara Juholts glöd och acceptera en och annan felsägning.

    Skulle inte det kunna gälla attityden mot Miljöpartiet, också?

    • 30 november, 2011 at 10:16

      Jag tror inte att det finns något förakt gentemot (MP). Visst, de är borgerliga i mångt och mycket och kopplar sällan miljöproblemen till de ekonomiska maktförhållanden som råder, men så länge de vill samma sak så tror inte jag att speciellt många bryr sig. SAP är ju oxo ett borgerligt parti och (V) lär fortsätta att stödja dem om/när de hamnar i regeringen.

      • 30 november, 2011 at 10:36

        Jag hoppas du har rätt. Om föraktet, alltså.

        En äldre släkting till mig var engagerad i en frikyrka, det kvittar vilken. I hennes värld var Pingstvännerna Den Stora Fienden, inte alls ateisterna!

        Jag tänker på filmen Life of Brian, också. De fångar fraktionsstriderna inom vänstern på ett underbart sätt, i scenen där de sitter på läktaren och filosoferar över vilken som är deras huvudfiende.

        En radikal miljöpartist och en miljömedveten vänsterpartist borde inte ha svårt att finna varandra. De har troligen samma huvudmotståndare.

        Här tror jag vänstern (och då menar jag i traditionell mening, dit räknar jag då även SAP)- har en del att lära.

      • m. e.
        30 november, 2011 at 11:12

        ”SAP är ju oxo ett borgerligt parti och (V) lär fortsätta att stödja dem om/när de hamnar i regeringen.”

        och det är väl just detta med (V) som stödparti som gjorde så många besvikna på 90-talet… flera gick över till (V) på nittiotalet, men när det inte verkade ge särskilt mycket effekt på Persson-regeringen var det naturligt att folk lämnade både (S) och (V).

        som jag kommenterat ovan:

        ”när det gäller (V) är de i mångt och mycket beroende av (S) i dagens politiska landskap – om de kapar banden med (S) har de svårt att kännas relevanta, om de inte kapar banden med (S) handlar det mycket om i vilken grad (S) känns förtroendeingivande. dock lär det bästa för (V) vara att kapa banden med (S) om (S) inte lyckas verka som om partiet vill och kommer att göra väsentligt mer och annorlunda än Persson ville och gjorde.”

        • 30 november, 2011 at 12:42

          Ja vad skulle (V) göra menar du? Fälla regeringen?

          • m. e.
            30 november, 2011 at 13:38

            jag tycker väl partiet borde vara berett på det. det skulle inge respekt tror jag, det skulle kunna göra att (V) återfår en del av respekten partiet förlorat genom att uppfattas som förbehållslöst stödparti, om det nu är så att (S) fortsätter att vilja föra borgerlig politik.

            säga vad man vill om (MP), men det är åtminstone ett stöddigt parti, om än på fel sätt.

    • 30 november, 2011 at 10:52

      ”Klassförädarna”. Ett starkt ord. Som bara blir till ett rött skynke för de yrvakna miljöpartister, som just bestämt sig för att engagera sig politiskt. De är troligen ganska omedvetna, men deras patos är inte att ta miste på. Klart som sjutton att de klamrar sig fast vid MP om de får etiketter som ”klassförädare” klistrade i pannan!

      Varför inte möta dem I DIALOG i stället för att konfrontera dem?

      (Det här är vad jag syftade på i mina kommentarer ovan)

      • m. e.
        30 november, 2011 at 11:27

        i enlighet med mina kommentarer ovan, tror jag inte att (V) har något att vinna på att vara förbehållslöst stödparti. det samma gäller förstås i förhållande till (MP), även om det än så länge rört sig om om man ville vara stödparti åt (S) eller inte. (V) agerade stödparti åt högersossen Persson och förlorade mycket på det. därför var det föga förvånande att det gick som det gick i senaste valet också. som jag kommenterat ovan:

        ”turerna när (V) kom med i samarbetet mellan (S) och (MP) fick upp ögonen på många: de insåg att (S) inte alls hade förändrat sig nämnvärt jämfört med 2006 om ”partivänstern” kände sig såpass hotad, liksom de insåg att (S) nu var så urvattnat att partiet inte hade ryggrad att stå för vänstervärderingar. därmed blev det solklart att (S) var precis som på Perssons tid, styrt av högersossarna, och därifrån var steget inte långt till tiden med Persson när (V) inte alls hade det inflytande som många hade hoppats på.

        så jag tror att just nu är det nog så att både (S) och (V) förlorar på ett högerstyrt (S). ju mer (S) är vänster (intill en viss punkt förstås), ju mer potentiellt väljarstöd för (V), ju mer tro på genomslag för vänsterpolitik.”

        du tycker ”klassförrädare” är hårt, men det riktas vad jag förstår mot (S) och inte mot (MP). (MP) har aldrig varit arbetarklassens parti.

        du verkar förespråka en sorts dialog där man slätar över och är gulliga mot varann. jag tror det är bättre att tala klarspråk, att man vet var man har varann, och sedan förhåller var och en sig i förhållande till det. jag tycker det är helt ok att säga att man tycker (S) från och med mitten av åttiotalet ungefär fungerat som klassförrädare och att det krävs en rejäl ändring för att (V) ska våga sig på att fungera som stödparti åt (S) igen. det var ju rena självmordet för (V) att vara stödparti åt (S) efterhand som folk mer och mer insåg att regeringen Persson inte var i närheten av att råda bot på 80- och 90-talets förstörelse.

        • 30 november, 2011 at 15:05

          Dialog, ja! Släta över, nej!

          Jag är alldeles för pragmatisk för att gräva ner mig i fraktionsstrider. :-)

          Det viktiga är MÅLET, kortsiktigt och långsiktigt. Det kortsiktiga målet i Sverige är att få bort alliansen 2014. Då behövs ”klassförrädarna” (S), så enkelt är det för mig.

          Långsiktigt behövs engagerade miljöpartister, eftersom vi globalt står inför enorma omställningar, om våra barn och barnbarn ska få ett någorlunda drägligt liv.

          Jag upplever att det saknas ”mjukvara” i allt fraktionsprat, och det skrämmer bort många – inklusive mig. Då spelar det ingen större roll hur ”rätt” man har.

          Herre gud, vi är väl MÄNNISKOR i första hand!

          • m. e.
            30 november, 2011 at 16:56

            ”Det kortsiktiga målet i Sverige är att få bort alliansen 2014. Då behövs ”klassförrädarna” (S), så enkelt är det för mig.”

            okej. för mig är det så enkelt att det behövs att (S) slutar att vara klassförrädare för att få bort alliansen 2014. samtidigt tror jag inte särskilt mycket på det. alltså blir det knappast någon vidare förändring 2014. som jag ser det ligger avgörandet i händerna till (S). valet av ekonomisk talesperson ger väl en ganska klar bild…

            du nämner inte (V) med ett ord. samtidigt är det så att (V) lär behövas för att kunna åstadkomma en avsevärd förändring 2014. och ett (S) som fortsätter att vara klassförrädare kommer att vara ett sänke även för (V). i en sådan situation förespråkar jag att (V) kapar banden med (S). förvisso innebär det att partiet inte kan stödja en (S)-regering, men långsiktigt skulle det kunna vara det bästa för rejäla alternativ i svensk politik och kortsiktigt bästa sättet att försöka undvika att sänkas av (S).

            ”Långsiktigt behövs engagerade miljöpartister, eftersom vi globalt står inför enorma omställningar, om våra barn och barnbarn ska få ett någorlunda drägligt liv.”

            som läget nu är skulle jag säga att det behövs engagerade livsvänner, det vill säga för naturen och livet, emot alienationen, ”vänstermänniskor” med andra ord. de mest miljövänliga hittar man inte i dagens (MP). vi ser hur partier som (MP) säljer sin själ över hela europa. tanken om en grön kapitalism är bara bullshit. mycket talar för att överklassen till stor del ser partier som (MP) som möjliga arvtagare till partier som (S) när dessa senare partier ej längre förmår vilseleda folk; det handlar om att gå från att sälja ”röd kapitalism” till att sälja ”grön kapitalism”. som jag ser det borde alltså en sann livsvän och livsnjutare ej rösta (MP) eller (S) såsom dessa partier ser ut i dag.

            sedan hyser jag inga illusioner om partier som (V). jag tror den representativa demokratins kris i dag berör alla de stora partierna. det blir första gången för mig i så fall, men jag kommer inte att rösta nästa val om jag inte är alldeles säker på att (V) inte blir ett stödparti åt ett borgerligt (S). för att jag ska rösta – på (V) – krävs alltså antingen att (S) slutar att vara klassförrädare eller också att (V) kapar banden med (S).

            ”Herre gud, vi är väl MÄNNISKOR i första hand!”

            precis – och den representativa demokratins kris är just dess oförmåga att reflektera detta. i dagens kapitalistiska samhällen förtärs den representativa demokratin, precis som förr, precis som innan Hitler kom till makten. kapitalismen födde Hitler, Sovjetunionen, Stalin, Mussolini, Franco, Pinochet… den kommer nog fortsätta att föda ohyggliga saker innan vi hittar fram till ett bättre system med bättre villkor för demokrati.

            man pratar om att Stalin var grotesk, och visst var han det, men inte ens han skulle kunna hitta på det man hittat på i USA. i USA och Frankrike till exempel, måste lantbrukarna nu antingen köpa nya frö hela tiden eller betala skatt för att använda frön från växter de redan har. detta innebär att allt flera köper frö och måste alltså välja vad för sorts frö de ska köpa. en annan konsekvens är förstås att det ökar på efterfrågan på genmodifierade växter som ej ger frön. dessutom har frön som man köper svårare för att trivas i jorden än frön som kommer från planter som odlats i denna jord, vilket innebär mer besprutning.

            hur grotesk får man bli? i sin iver att inordna naturen i det kapitalistiska systemets äganderättssystem och jakt på pengar, profit och konsumtion, går man mot en värld utan reproducerande växter… vad ska man då göra när den dagen kommer då man behöver vanliga, reproducerande, naturliga växter? galenheten i detta system känner inga gränser…

            frågan är om det är möjligt att se till att partier med MÄNNISKOR kommer till makten i våra ”demokratier” eller om man får hitta andra vägar för att åstadkomma förändring… i alla stora partier – inklusive (V) – är det sekttendenser, modetendenser, stora som kör över små, dogmatiskt tänkande…

            kanske behövs det att det blir ännu värre innan det kan bli bättre. ungefär som med Hitler – visst var han förfärlig, men åtminstone kom det en tid efter andra världskriget som var rätt positiv. synd bara att det tog slut och att vi nu lever i en värld med fler atommakter och mer kärnkraft än någonsin.

            • 30 november, 2011 at 21:17

              Vet du – jag skriver under på VARTENDA ORD! Jag är lika besviken som du på (S) – har varit det i hela mitt liv. Har vuxit upp med en brädgårdsarbetande far, som hela sitt liv sörjde att ”hans” parti gått vilse. Han ville, loiksom jag, att (S) skulle säga det som (V) gjorde. Men det gör de inte, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Det ser riktigt mörkt ut idag, jag håller med dig om det, också. Precis som jag är överens med dig om miljöpartiets totala avsaknad av politisk/ekonomisk analys.

              Mitt hjärta gråter när jag hör att svenska folket litar blint på Humle o Dumle (ny sifo-mätning idag).

              Jag tror som du, att kraften måste komma underifrån. Occupy Wall Street-rörelsen var (är?) ett tappert försök, men alltför många slumrar fortfarande. Jag fattar inte hur det är ställt med svenska folket! De klagar på urlakningen i vård, skola och omsorg – SAMTIDIGT som de ger sitt fulla stöd till alliansen! Folk verkar ha tappat förmågan att dra slutsatser. Suck!

              Så vad gör vi? Applåderar att borgarna härskar enväldigt så att förfallet går snabbare? För det måste ju vända någon gång? Eller?

              • m. e.
                1 december, 2011 at 10:32

                bra frågor, svåra att svara på.

                jag tycker också att det är något hoppfullt med Occupy.

                historien är väl rätt deterministisk. och sosialt agerar människor rätt deterministiskt. man agerar gruppvis och historien går i vågor.

                just nu är vi i en intressant tid. EU-inträdet var så att säga kronan på verket efter nyliberalismens intåg. frågan är därför om man inte ska betrakta det som ganska hoppfullt om eurosonen reduceras rejält eller rent av faller ihop. det kan vara början på en tid med mer aktiva medborgare politiskt (och kanske mindre aktiva när det gäller saker som shopping).

                på sätt och vis tror jag väl att det behövs någon form av förfall på något sätt innan något annat kan ta plats. det bästa är väl om det samtidigt med detta förfall sker en positiv aktivering politiskt av medborgarna. den som lever får se…

                en sak man kan göra som individ är att göra vad man kan för att bekämpa tystnadsspiraler: alltså att man inte låter högerextrema få stå oemotsagda på nätet och annorstädes, att man säger till när man ser något oanständigt (rasistiskt eller annat) i tunnelbanan osv., att man ger uttryck för och hittar fram till vad man själv menar osv. om Hitler kom till makten var det delvis därför att han i alldeles för hög grad fick stå oemotsagd!

  3. Nisse
    30 november, 2011 at 10:40

    Visst är det sant det som Göran Johansson vill mena att moderaterna är helt tomma på idéer, nu när utförsäljningarna och privatiseringarna har genomförts och att det nu vore hög tid att kommunicera till väljarna Sossarna vill. Det finns bara en hake med Göran Johansson idéer; nämligen vad sossarna själva vill? Senaste igår gick Pagrotsky ut och meddelade att Sossarna tänker behålla moderaternas skattepolitik.
    http://www.dn.se/nyheter/politik/pagrotsky-vill-undvika-stora-skattehojningar

    Två saker:
    1.)Ingen regering har någonsin haft så många PR-konsulter och spindoktors som denna Moderatledda regering:
    2.) De enda partier som sticker ut lite gran från Alliansen och står för något som möjligen kan stavas till politiska alternativ är Vänsterpartiet och möjligen Sverigedemokraterna, resten försöker tränga ihop sig i mitten.

    Vänstertidningen ETC har gjort en studie i vilka partier som stött alliansen i riksdagen och det var inte märkligare än att Sossarna var bäst i klassen (eller sämst beroende på hur man ser på det) sedan kom Sverigedemokraterna. Bäst låg Vänstern till. Och trots alla Alliansens PR-konsulter, så är inte folk dummare än att inser att det onödigt att rösta ut Alliansen för att få vaddå – en ännu svagare minoritetsregering med samma skattepolitik?

    • Jens O
      30 november, 2011 at 11:27

      ”Senaste igår gick Pagrotsky ut och meddelade att Sossarna tänker behålla moderaternas skattepolitik.”

      När det gäller just den frågan bör man inte glömma bort att det i praktiken är omöjligt att bedriva skattepolitik i oppositionsställning. Bara en sittande regering kan ha ett trovärdigt skattepolitiskt program.

      Betänk exempelvis att den moderatledda alliansen gick till val 2006 på att INTE sänka skatterna. Fyra år senare hade de gjort fler och större skattesänkningar än alla tidigare borgerliga regeringar tillsammans. Trots detta skulle ingen komma på tanken att anklaga dem för att ha brutit några vallöften.

      På samma sätt som att Moderaterna i oppositionsställning inte kunde vinna val på att lova sänkta skatter kan inte Socialdemokraterna vinna dem på att lova höjda. Däremot visar historien att en REGERING alltid kan höja skatter om det är för att finansiera vettiga reformer.

      • Nisse
        30 november, 2011 at 13:05

        Du har rätt (så till vida) vad gäller moderaternas PR-kupp om skatterna innan valet; men från detta att hoppa till att det inte lönas sig för socialdemokraterna att säga sanningen; d.v.s. föra fram socialistiska budskap i opposition är direkt vilseledande. Orsaken till att sossarna inte vill höja skatten beror på att de stödjer ett borligt ekonomiiskt samhällsideal – svårare än så är det inte.

        • Jens O
          30 november, 2011 at 13:50

          Jag håller inte med. Det där är som att säga att Moderaterna stödjer ett socialdemokratiskt samhällsideal bara för att man inte avskaffar LAS eller värnskatten.

    • m. e.
      30 november, 2011 at 11:40

      precis, varför rösta på (S) eller (V) om det leder till samma typ av regering som regeringen Persson, fast ännu sämre? vill nog till att (S) rör sig en hel del åt vänster för att genomslag för vänsterpolitik och ett alternativ till ”Alliansen” ska kännas möjligt nästa val…

      dessutom behövs ju majoritetsstöd i riksdagen för (S). jag kan inte alls se hur (S) skulle kunna leda en regering med minoritetsstöd som är beroende av (SD) – den skulle inte vara många dagar i alla fall…

      å andra sidan sitter greska (S) tillsammans med greskt högerextremt parti i regering… tiderna förändras… fast på sätt och vis är det som en återgång. tyska (S) bidrog ju till Hitlers genomslag genom vad partiet gjorde i regering… historien visar tyvärr att partier som (S) förr eller senare slutar som klassförrädare…

  4. uno nilsson
    30 november, 2011 at 11:47

    Göran Persson knäckte sossarna. Var mer moderat än moderaterna och knäckte Sahlin som skulle kunna skapa en nystart för sossarna, en mindre gubbighet och en större öppenhet. Göran Persson gav bort makten till dem som kunde ta över där hans mandat som sosse hade nått sina höger/högre gränser: mer åt höger kan ingen sosse gå. Men Reinfeldt kunde, och dessutom kalla sig arbetarparti. Tack Göran för den överlämningen. Med en ledare som Göran behövs inte Timbro förlag. Med en ledare som Göran behövs inget partisystem överhuvudtaget. Jag blir ledsen när jag ser att Jinge vill skylla allt på Mona, en kvinna som verklgen försökte bryta gubbaväldet. Det finns andra drivkrafter, och Göran ledde dem alla.

  5. 30 november, 2011 at 13:10

    Det var inte ”sossarna” som hävdade det, det var några ifrån det socialdemokratiska kvinnoförbundet. I fortsättningen rekommenderar jag att du är mer saklig.

  6. Lord
    30 november, 2011 at 15:59

    Detta är lite offtopic kanske men jag måste säga att jag numera är totalt övertygad om att sifo mfl ”undersökningar” ljuger. Medvetet eller omedvetet, beror det på att de ställer riktade frågor eller något annat vet inte jag. Men nu påstår de att MP´s väljare tycker att alliansens ekonomiska politik är bra vilket jag till 90% är säker på inte är sant. Det går liksom bara inte ihop 1+1 är inte 5. Så nu tvivlar jag starkt på att (s) skulle ”falla” på något sätt. Verkar snarare som att vissa krafter genom oändliga, riktade, undersökningar vill hamra in en lögn tills den blir sanning a la tidigare diktaturer.

    Källa; http://svt.se/2.22620/1.2622350/mp-sympatisorer_foredrar_alliansen

    • Jens O
      30 november, 2011 at 16:33

      Det jag skulle vilja veta är hur Sifo genomfört undersökningen. Enligt SVT har ”totalt 2.000 personer intervjuats per telefon”. Eftersom det som bekant inte står i telefonkatalogen vilka partier folk sympatiserar med infinner sig ett par frågor:

      1. Är alla de där 2.000 verkligen MP-sympatisörer, eller har man bara valt ut svaren från den andelen som råkade vara det?

      2. Sifo, liksom andra undersökningsföretag, ängnar sig rätt mycket åt så kallade bussar. Det innebär att de ringer runt till en himla massa människor och ställer allehanda frågor beställda av olika uppdragsgivare. Är det i ett sådant sammanhang man liksom hållit på tills man fick ihop 2.000 MP-svarande?

      Sifo behöver givetvis inte ”ljuga”. Miljöpartisterna är förmodligen lika påverkade av den senaste tidens drev som alla andra. Men det som väcker misstankar är att SVT här lyfter ut vad just MP-sympatisörer svarat utan att riktigt förklara hur själva urvalet gått till.

      • Jens O
        1 december, 2011 at 06:04

        Jähäpp, gårdagskvällens Rapport besvarade mina frågor. De 2.000 som svarade på Sifo-undersökningen hade alla möjliga partisympatier. Men så valde SVT att hetta upp rapporteringen lite genom att först bryta ut MP-sympatisörernas svar. Hur många kan det ha varit? 200 stycken?

        • Lord
          1 december, 2011 at 15:15

          Ännu färre skulle jag tro. Kanske bara var 5? Vem vet? Det är mde största sannolikhet på samma sätt med alla dessa ”undersökningar” om (s) och stödet till partiledarna osv. Man bryter ut något ur sitt sammanhang och producerar fakta som egentligen inte är sant. Det ringde bara en varningsklocka när jag såg publiceringen. Att som miljövän tycka att alliansens ekonomiska politik är bra kan inte vara en utbredd tankegång iaf.

    • m. e.
      30 november, 2011 at 17:05

      ”Men nu påstår de att MP´s väljare tycker att alliansens ekonomiska politik är bra vilket jag till 90% är säker på inte är sant.”

      (MP) av i dag är inte (MP) av i går… precis som i (S) har högern tagit över partiet och man pratar om ”grön kapitalism”. så en majoritet av väljarna till (MP) vill nog bara ge alliansens politik ”en grön touch”. lite som högersossarnas prat om ”en röd touch”. en liten röd prick på valaffichen till exempel… det gröna betyder nog mer i (MP) än det röda i dagens (S), men man ska inte överskatta det. partiet håller på att gå samma väg som (S)…

      • Lord
        1 december, 2011 at 15:21

        Nja, att MP skulle pang på blivit tokhöger är enligt min åsikt bara en önskedröm från högerns sida. Man har diskuterat detta i partiet vilket tex visat sig i partitidningen internt och bilden verkar enligt mig fortfarande vara stark kritik till högerns ointresse av miljöarbete. Man förstår nog att skulle man byta riktning in i alliansens hängn skulle man förlora alla rölster man i senaste valen fångat upp. Miljöproblemen blir allt tydligare även i här i detta land och folk är oroliga.

        • m. e.
          4 december, 2011 at 10:24

          inte tokhöger, men helt klart höger

  7. Joakim
    30 november, 2011 at 18:32

    Utmärkt att stödet nu kommer till sist, nya (s) har väl aldrig varit lika lovande under de senaste 20 förlorade åren? Man bör planera nästa valrörelse väldigt noga, man har inte råd att kasta bort den som man gjorde förra gången. Några av affischerna kanske kan ha ett ”kraftkarls-tema”? Jag tänker mig bilder inspirerade från 1920-talet med grova karlar som med ”smed-fysik” (& vaxade valross-mustascher) klädda i randiga strandkläder med ”morska poser” bänder hästskor raka & lyfter skivstänger. Symboliken är ju då att man även är redo att med kraft forma samhället åter igen om man får fötroendet. Råstyrka & socialism i skön förening. Lite lätt gulnade färgaffischer, snyggt retro. Kraftkarls-tema.

    • Martin F
      1 december, 2011 at 01:05

      Vänsterpartiet borde köra på Rött tema med klassikern ”Arbete och Bröd”, lika aktuell idag som för 90 år sedan. Tiderna förändras inte tyvärr.

      (S) kan väl inte ens andas om Socialism då de fullständigt övergett denna ideologi för länge sedan.

  8. KGH
    1 december, 2011 at 07:39

    Om sossarna går åt höger så borde väl logiskt potentialen för (V) öka? Men ändå har (v) snarare minskat i takt med sossarnas omflyttning. Jag förstår inte hur man tror att mitten (där valen i allmänhet vinns) skall attraheras om sossarna flyttar sig åt vänster när man sett tendenser i flera val att mitten röstat högerut.

    Själv så röstar jag på moderaterna även om de har flyttat sig rejält åt vänster, detta för att även om moderaterna nu är mer vänster än tidigare så är ändå alternativen ännu längre bort åt (i min åsikt) fel håll.

    • nature
      1 december, 2011 at 08:46

      Om du tror att moderaterna har flyttade sig mot vänster, så har pr-konsulterna lyckats med sitt uppsåt nämligen att lura väljarna att just tro det.

      De stora skattesänkningar som gynnat höginkomsttagare, rika och förmögna. Fördelningspolitiken är fast förankrad högerut. Sättet att angripa a-kassan och försämra för sjuka bär högerpolitikens signum. Likaså privatiseringarna av statliga företag. Tro inge annat!

      • 1 december, 2011 at 08:56

        Om du tror att moderaterna har flyttade sig mot vänster, så har pr-konsulterna lyckats med sitt uppsåt nämligen att lura väljarna att just tro det.

        Jag tänkte skriva det, men iddes inte. Det kan förstås vara Schlingmann som fått fem minuter över och vill spä på myten… :-P

    • Sören Å
      1 december, 2011 at 09:01

      Så+ moderaterna har gått åt vänster? Vaknade du sen eller? ROTFLAMO!

      Å andra sidan visar du tankeförmågan hos m-väljare.

      • Hazze
        1 december, 2011 at 09:23

        Istället för att fara ut i oförskämdheter kunde det väl vara intressant att pedagogiskt ge ett svar på KGHs undran: ”Jag förstår inte hur man tror att mitten (där valen i allmänhet vinns) skall attraheras om sossarna flyttar sig åt vänster när man sett tendenser i flera val att mitten röstat högerut.”

        Jag begriper inte heller riktigt hur det tänks, jag har svårt att se hur man ska få tillräckligt många högerväljare att ta steget vänsterut om man dessförinnan gör steget ordentligt mycket längre än det är idag. Redan idag tycks det ju vara för stort för de flesta.

        Och nä, jag tror inte alla opinionsmätningar är riggade, de visar nog hur det står till idag.

Comments are closed.