Hur vi själva skriver är en sak som många av oss tänker på från och till. Själv önskar jag att mina rader är lättlästa och hyfsat befriade från ovanliga och konstiga ord, och att det finns någon form av flyt i det skrivna. Ibland tycker jag dessutom att jag lyckas, men risken för självbedrägeri är stor naturligtvis, man vet ju alltid vad man menar själv.
Igår såg jag att Pierre Gilly halkade in på ämnet, och på ett hörn så dök även undertecknad upp. Han pratade nämligen om LIX, vilket står för ”Läsbarhetsindex”. Själv använder jag inte LIX, men jag har faktiskt kollat sådant jag skrivit mot en webb-
sida som mäter en texts läsbarhet. I normala fall ligger mina texter hyfsat till ur den aspekten, men Pierre hade hittat en professionell skribent som hade samma värde, nämligen Ulf Nilsson på Expressen.
Han är precis som undertecknad en gammal stöt som av någon outgrundlig anledning fortfarande tillåts breda ut sig i en av landets största tidningar, problemet jag har med honom är att många av hans åsikter är rent reaktionära enligt mitt sätt att se saken. Sålunda känner jag mig inte särskilt upplyft av jämförelsen, om man säger så.
Relativt ofta så får jag trots allt läsa snälla ord, det före-
kommer att besökare på sidan hävdar att jag skriver bra. Man menar nog två saker tror jag, dels att mina ställningstaganden liknar deras egna, och dels att det är hyfsat lätt att förstå vad jag menar och vad jag är ute efter. Bägge sakerna är förstås roliga att läsa, men det är främst det sista jag är intresserad av eftersom ingen vill ha en obegriplig hemsida.
När det gäller läsbarhetsindex så skiftar det mellan texter som jag själv är upphovsman till. Denna text har index 43 vilket enligt Lixmätaren betyder att den är lätt att förstå och jämförs med medelsvår, normal tidningstext. Medelsvår är ett ord som jag begriper, men när det gäller tidningstext blir det lite knepigare. Sådan kan nämligen variera mellan allt från Astrid Lindgren till de tyngsta filosoferna, ordet har en tendens av att vara svårdefinierat.
Men visst, jag tycker att Läsbarhetsindex går att använda någon enstaka gång, om inte annat för att få koll på meningslängd och frekvensen av komplicerade ord och meningar, så testa gärna någon av dina egna texter på programmet för att se om du också kommer fram till värden som är jämförbara med gamla stötar som Ulf Nilsson och undertecknad. Om inte annat så har det en stunds underhållningsvärde.
Länkar: Wikin om LIX & Pierre Gilly om Lix & Lix, en tjänst att testa.
it Lix, Läsbarhetsindex, Politik, Bloggosfären, Jinge.se, Skrivande, Bloggar, Internet, Förståelse, Mediekritik
3 svar till “Är detta verkligen läsbart?”
Bra skrivet som alltid Jinge! Dina texter har hög läsbarhetsindex.
Därtill rymmer dina artiklar mäkta fascinerande och därtill adekvata parenteser om fakticiteterna i den nutidsmässiga
politiska gemenskapen. ;)
hittade en läsbarhetsmätare: http://www.standards-schmandards.com/exhibits/rix/
lade in en text jag skrivit och fick 52 = svårläst, men det var en beskrivning av en besvärlig husreparation
Jag tycker du skriver så att det är lätt att förstå vad du menar. Orsaken till att du fick 43 i LIX för denna text beror nog på de långa meningarna. Men eftersom du inte har bisatser så blir det lättläst ändå.
När jag körde min egen blogg i LIX hamnade jag nästan på barnboksnivå – 33. Jag anser själv att mina texter innehåller för mycket bisatser och invecklingar. Men bisatser kanske inte LIX är så bra på att urskilja. Så skit i LIX och gå efter ditt eget omdömme.