Vid budgetstupet


En budgetuppgörelse är klar i USA. Skatterna ökar för de med mycket höga inkomst – motsvarande i men än 2,5 miljoner kronor per år. Dessa och andra höginkomsttagare fick skattesänkningar för många år sedan. Man påstår att recession har hindrats. Men USA:s ekonomi är i en bestående kris sedan länge. För 10 år sedan svarade USA:s ekonomi för drygt 30 % av världens BNP, nu svarar den för drygt 20 %. Och Svenska Dagbladet har anledning att påpeka ”Glädjen över det igenomröstade skattepaketet i representanthuset på onsdagen blir kortvarig – idag väntar nästa problem. För USA:s kongress har över huvudtaget inte hanterat den andra sidan av problemet, utgifterna.” Men problemet är värre än så.

Ekonomin utmärks bland annat av:
* Ökad skuldsättning
1970 motsvarade den inhemska skulden i USA 100% av dåvarande BNP, medan den år 2007 uppgick till 346 %. Hushållens skulder ökade under samma tid från 0,5 biljoner US Dollar till 13, 8 biljoner, vilket motsvarar 100 % av BNP år 2007. Nu är skulden uppe på drygt 15 000 000 000 000 (biljoner) dollar.

* Hög arbetslöshet
Arbetslösheten i USA är officiellt 8 %, men 15 % om man inkluderar även korttidsarbetslösa som slutat söka (U6 i officiell statistik) och är 22 % om man medtar även långtidsarbetslösa.

* Stora och ökade ekonomiska skillnader* Mellan 1979 och 2004 ökade den genomsnittliga disponibla inkomsten hos den fattigaste femtedelen av USA:s befolkning med 9 procent medan den ökade med 69 % (7,5 gånger mer) hos den rikaste femtedelen, 2009).
* Under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 65 % av ökningen av nationalinkomsten. Under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin fram till 2010 tog denna 1% 93% av ökningen av nationalinkomsten!
* Under de senaste 3 decennierna ökade reallönen med 15 % för de 90% i botten, med 150 % (10 gånger mer i relativa termer, och mycket mer i dollar) för den rikaste 1 % och 300 % för den rikast 0,1 %. Enligt en annan källa var den genomsnittliga reallönen i USA 1974 c:a 10 % högre än nu (Economic Report of the US President).
* Inkomsten efter skatt för den rikaste 1 % var år 2007 1,3 miljoner dollar, 73 gånger mer än för de fattigaste 20 %.

Hypotesen om att även fattigare nu får del av ökat välstånd (”trickle down”) med ökning av BNP stämmer inte med fakta.
I sin senaste bok ”The price of inequality” -How today’s divided society endangers our future” (Ojämlikhetens pris – Hur dagens delade (ojämlika) samhälle utgör en fara för vår framtid” beskriver Nobelpristagaren i ekonomi Joseph Stiglitz att USA tydligt börjat bli de förlorade möjligheterna land.
Trots denna och eventuella kommande budgetöverenskommelser består förhållandet att en stor andel av befolkningen är undanhållen högre utbildning av ekonomiska skäl.
* Det stora budgetunderskottet består eller ökar
* Kapitalismen vinner, nu i sin så kallade neoliberala, variant som även sätter egoismen i högsätet.
* Risken för nya ekonomiska bubblor är fortsatt hög.
* Fortsatt ingen reell, tillräcklig sanering eller reglering av bankväsendet.
* Den mycket höga kriminaliteten kvarstår som problem
* De mycket höga sjukvårdskostnaderna för samhället och för den enskilde består
* Hälso- och sjukvårdssystemet försämras
* Andelen medborgare som inte kan få acceptabel vård kommer att öka (även Obama försämrar Medicaid)
* De stora miljöskadliga utsläppen består eller ökar
* De enorma militärutgifterna kommer sannolikt inte att minska nämnvärt. Kärnvapenprogrammet har Obama moderniserat.
* Krig och undermineringsverksamhet för att största eller försvaga alltför självständiga stater (Libyen, Syrien, Iran) i strid med folkrätt fortsätter med all sannolikhet. Detta inkluderar tortyr och användning av t.ex. uranvapen.

Problemets kärna – kapitalismen.

Kapitalismen baseras främst på privata företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett strävar efter allt större vinster hela tiden. Det är därmed en ekonomisk fördel att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar. Kapitalismen innebär att girighet premieras och ökat, medan solidaritet mellan människor minskat, vilket bidrar till ökad ohälsa (Se boken Jämlikhetsanden, bl.a recenserad av mig i Läkartidningen, www.lakartidninge.se/arkiv).
Kapitalismen har varit framgångsrik, men dess stora nackdelar framträder nu allt tydligare med kriser i klimat, ökad arbetslöshet, den sedan 2-3 decennier allt tydligare betydelsen av den spekulativa finanssektorn.

Fakta visar vidare att:
-f.a. den mogna kapitalismen genererat allt fler djupa ekonomiska kriser, som oftast drabbat utvecklingsländerna.
-detta har samband med en relativ stagnation i ekonomin, med avregleringar och kraftigt ökad finanssektor;
-kriserna har medfört att enormt stora belopp från medborgare, som ej orsakat krisen, jämte inflationsdrivande nytryckning av sedlar, används för att söka rädda ett sjukt system (Grekland, Italien, USA etc.);

Det finns alternativ till kapitalismen! Bland folk finns en starkare opinion för alternativ till kapitalismen än många av oss tror. I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder menade endast 21 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte vore bra. I en anna opinionsundersökning 2011 uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet “capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet “socialism) (“Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).

Vad bör göras?En reell “lösning” förutsätter att nuvarande djupt orättvisa och odemokratiska ekonomiska system, kapitalismen, ersätts av ett demokratiskt ekonomiskt system där vi på jorden demokratiskt och tillsammans planerar hur vi mer rättvist ska använda och fördela jordens begränsade resurser. I kapitalismen fattas beslut utan demokratisk insyn efter förväntad vinst, ej efter människors behov. En liten grupp på färre än 1000 personer kontrollerar mer än hälften av ekonomin. Ett nytt ekonomiskt system ska inte vara någon diktatorisk planhushållning, och företagssamhet ska tas till vara för mänsklighetens bästa. För detta behövs politiskt arbete, i och utanför parlament (t.ex. demonstrationer) med kamp för en bättre värld och mot ett orättvist och odemokratiskt ekonomiskt system, och detta systems talesmän och den lilla grupp som profiterar. Det behövs alltså massiv mobilisering mot kapitalet och dess företrädare i regeringarna runtom i världen.


i Andra om: , , , ,, , , , kapitalism, , , , ,

DN 2/1 2013 Pepprat och rödgrönt 2/1 DN 2 2/1 SvD 2/1 Aftonbladet Expressen 2/1 SvT 2/1 DN 9/12 att rädda världen Pepprat och Rödgrönt Kommunisternas blogg DN 9/12 DN 9/12 Anders Svensson 9/12, AB 9/12,SvD 9/12, Röda Malmö, Anders Svenssons bloggDN 19/11, SvD SvT,Aftonbladet, BBC, Opinionsundersökning i USA 2011, , Sveriges Radio, DN 20/8 2012, SvD 20/8 2012, Pål Steigans blogg Aftonbladet Ingrid Eckermans blogg Ulf Karlströms blogginlägg Åke Kilanders recension av Klares bok i @politiken.se

  36 comments for “Vid budgetstupet

  1. Fredrik
    2 januari, 2013 at 18:24

    Kan du ge ett exempel på någon politisk reform som du tycker skulle genomföras för att ge emot ett ”demokratiskt ekonomiskt system”? För mig känns det som en omöjlighet att ta till vara på företagssamhet samtidigt som man har planhushållning. Hur hade du tänkt få ihop den ekvationen? Hittills har ju ingen lyckats.

  2. NSUN
    2 januari, 2013 at 20:23

    Du publiserar kapitalism kritiska artiklar på löpandeband, med budskapet allt blir så mycket bättre med en planekonomi. Jag tycker nu att det är hög tid att du förklarar hur det är tänkt att den ska fungera.

    Med tanke på dina Kuba och Mao possitiva artiklar vore det även intresant med en förljupning av vad du menar med demokratisk.

  3. 2 januari, 2013 at 22:41

    Det kommer artiklar om detta också. Visst kan man ha företagsamhet samtidigt med en planekonomi. Bara en aspekt: Inom kapitalistisk ekonomi har flera sektorer en stark planmässig styrning mot mål, t.ex. militären, NASA, CERN storbolag etc, och visst finns här företagsamhet utan direkt koppling till vinstmaximering…

    Och visst fanns det exempel på företagsamhet i Maos Kina och i Sovjetunionen i dessa länders generellt snabba, om än varierande, tillväxt

    • NSUN
      3 januari, 2013 at 01:28

      Visst går det att bedriva både företagande enligt kapitalistisk modell och planekonomi i ett och samma samhälle, det är ju precis det vi gör i dagens demokratiska Sverige. Men var det verkligen det du menade?

      Jag skulle dock hävda att ditt exempel med Försvarsmakten, inte var speciellt väl valt. Försvarsmakten är ytterligare en planekonomiskverksamhet förutom Sjukvården, Polisen, och Migrationsverket som drivs ineffektivt.

      http://www.cisionwire.se/riksrevisionen/r/brist-pa-insyn-i-regeringens-besparingar-av-forsvarsmateriel,c9231654

      Tänk om IKEA bedrev sin verksamhet på samma sätt, då skulle Kamprad inte vara så rik…

      • Fredde
        3 januari, 2013 at 23:50

        Ditt påstående att den offentliga sjukvården i Sverige bedrivs ineffektivt är en ren lögn eller kanske snarare en propagandalögn. Jag vill påstå den är så effektiv att välfärdsprofitörerna inte ser mer att håva in än våra surt förvärvade skatteinbetalningar som dom placerar i sina paradis för skattesmitare.

        Ha det bra och välkommen till verkligheten!

        • NSUN
          4 januari, 2013 at 22:13

          Du kanske inte ska vara så snabb med att anklaga meningsmotståndare för lögn, framför allt inte när uppgifterna går att kontrolera.

          Jag har påstått att jag har ett självupplevt fall med en ljumskbråck operation som tog 3 kortare besök på vårdcentral och klinik utsräckt över 2 månader.

          Du kan kolla nuvarande vänttider själv via länken nedan.

          http://www.vantetider.se/

          Kortaste tiden jag hittade var 5-8 veckor, längsta mer än 13.

    • Fredrik
      3 januari, 2013 at 07:25

      Intressant att du lyfter fram försvaret som exempel på planmässig styrning. Visst är det så men det är också välkänt, för alla oss som har lite insyn i alla fall det svenska försvaret, att ineffektivitet, inkompetens och dålig styrning är rikligt förekommande där. De fördelar som planmässig styrning har gentemot marknadsmässig styrning (t.ex ej behov av marknadsföring), äts snabbt upp av dålig styrning och obefintligt resultattänkande.

      Dessutom är det så att även det kapitalistiska systemet är beroende av en stat och att staten har våldsmonopol. Därför har även länder som USA en försvarsmakt som drivs i offentlig regi, även om outsourcing är rikligt förekommande. Att vår och andras försvar drivs av staten är ett nödvändigt ont för att garantera det kapitalistiska systemet. Ur ett effektivitetsperspektiv vore det antagligen bättre om försvaret drevs enligt marknadsekonomiska principer.

      Du lyfter även fram storbolag som exempel på planmässig styrning och det är förvisso sant, men även en sak som marknadsekonomier bevakar noga. För att en marknadsekonomi ska fungera får det inte uppstå monopolsituationer. De flesta kapitalistiska stater har lagstiftning för att förhindra monopol. Man ska också komma ihåg att ett bolag kan vara stort under en viss period, men det är sällan för evigt. Se till exempel på Sony vs Samsung. Bolagens volymer varierar kraftigt med tiden och de företag som blir stora och använder för mycket planmässig styrning, tenderar till att förlora initiativet och snabbt minska i storlek. IBM är väl kanske ytterligare ett exempel på detta.

      • 3 januari, 2013 at 09:54

        Kritiken mot försvaret har jag redan kommenterat. Du skriver ”För att en marknadsekonomi swka fungera får det inte uppstår monopolsituationer” Men fakta visar att det föreligger en ökande monopol- eller snarare oligopolsituation i de stora branscherna, vilket enligt din värdering innebär att marknadsekonomin ej fungerar (som den ska?). Och en stor andel av storbolagen fungerar under lång tid. Ett par studier nedan:

        Hösten 2011 presenterade Vitali och medarbetare den första studien av nätverk och kontrollstruktur bland de 43 000 största transnationella företagen av forskare vid Swiss Federal Institute of Technology. (Vitalai S, Glattfelder J, Battiston S. The network of global corporate control. PLoS ONE 6(10): e25995. doi:10.1371/journal.pone.0025995; http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0025995). Forskarna utgick från en databas på c:a 37 miljoner företag i Orbis databas år 2007 och identifierade sedan 43 060 transnationella företag baserade på OECD:s definition. Med en matematisk metod för nätverksanalys identifierades 1318 stora företag med i genomsnitt tjugotal band till andra företag. Dessa företag representerade 20 % av rörelseintäkterna bland alla företag och ägde genom aktier majoriteten av världens största företag inom teknik och tillverkning (”world’s large blue chip and manufacturing firms”), med ytterligare 60 % av de globala rörelseintäkterna. I fortsatta analyser kunde forskarna identifiera 147 företag som kontrollerade 40 % av tillgångarna bland företagen i världen. De flesta var finansiella institutioner. Av dessa återfanns 49 banker och finansinstitut, av vilka 21 hade säte i USA. Bland dessa återfinns bankerna Merrill Lynch, Bank of New York Mellon Corp., Goldman Sachs, Morgan Stanley, JP Morgan, Bank of America, Capital Group Companies. I artikeln menar författarna att finansinstitut med utvecklat, tätt nätverk har benägenhet till risktagande, ett slags knife-edge-(knivspets)-fenomen. De menar också att det förhållandet att bolag är sammankopplade i block kan minska konkurrens på marknader. Forskarna gör också bedömningen att de som är i ledningen för de mäktigaste transnationella företagen är i en position där de kan utöva en omfattande kontroll.
        Uppgifter från ekonomitidskriften Fortune talar i samma riktning. År 1960 svarade de 500 största företagen för c:a 17 % av BNP i världen, för c:a 25 % i början av 1990-talet och för närmare 38 % i början av 2000-talet, med en minskning till 32 % år 2008 (Fortune Global 500).

        • Fredrik
          3 januari, 2013 at 13:35

          Det är helt korrekt uppfattat att monopol- och oligopolsituationer är ett stort hot mot en marknadsekonomi. Konkurrens är en förutsättning för en väl fungerande marknad. Jag antar att du håller med om att det är negativt för samhället i stort om något företag uppnår en monopolsituation (eller oligopol) i sin branch? Svensk elproduktion är väl ett tydligt exempel på ett oligopol som är negativt för svenska elkonsumenter och samhället i övrigt?

          Ett offentligt drivet monopol delar många av nackdelarna som ett privat monopol har även om ett offentligt monopol kan vara under demokratisk kontroll.

          När det gäller studien du refererar till vet jag inte riktigt vad du vill säga. Jag antar att vi är överens om att små och medelstora företag drivna i privat regi är positivt för samhället i stort? Stora företag kan vara ett problem om de uppnår monopol eller oligopol. Dock finns det ibland stordriftsfördelar (vid t.ex fordonsproduktion) som gör att det skulle vara olämpligt att via lagstiftning försöka förhindra ett företag att växa.

          • 3 januari, 2013 at 14:14

            Men monopol- och oligopolsituationen har blivit allt starkare och dominerar i kapitalismen! Se mina uppgifter, och det finns fler. Konkurrensen är delvis satt ur spel redan.

            • Fredrik
              3 januari, 2013 at 14:56

              Vi är helt överens om att kapitalismen har stora brister. Sedan tycker jag det är felaktigt att säga att de flesta marknader/brancher i t.ex. Sverige skulle vara dominerade av monopol eller oligopol.

              I den mån det faktiskt är så, är det viktigt att via rättsliga åtgärder försöka häva monopolen och främja konkurrens. Uppdelningen av ett AT&T är ett klassiskt exempel på när en kapitalistisk stat faktiskt splittrade ett monopol.

              Men jag förstår inte logiken i att om ett ekonomiskt system (kapitalism) kan ha problem med monopol, ska ersättas av ett system (socialism) som bara har monopol. Monopol är ju dåligt, eller håller du inte med?

  4. 3 januari, 2013 at 09:40

    Det är väl så magstarkt att döma ut försvaret, sjukvården etc som ineffektiva, och det säger föga om erfarenheter och möjligheter för planekonomin. Den åberopade referensen till riksrevisionens rapport har inte fokus på kritik mot försvaret, utan mot regeringen. Jag citerar från länken: ”År 2008 fattade regeringen beslut om att spara 2,8 miljarder kronor i försvarets materielförsörjning. Riksrevisionens granskning visar att besparingarna har fått negativa konsekvenser för Försvarsmaktens insatsförmågor och ekonomi. Många projekt som avbröts har återkommit, ibland till en högre kostnad. Riksrevisionen har granskat konsekvenserna av besparingarna på cirka 2,8 miljarder som gjordes inom Försvarsmaktens materielförsörjning under åren 2009–2011. Istället för att ge Försvarsmakten i uppdrag att göra besparingarna valde regeringen att själv bestämma hur de skulle tas ut, genom att avbryta eller reducera ett antal materielprojekt.

    Granskningen visar att besparingarna har lett till negativa konsekvenser för Försvarsmaktens verksamhet. Enligt Riksrevisionen har regeringen inte gjort tillräckliga konsekvensanalyser i samband med besparingarna. Riksrevisionen konstaterar vidare att riksdagen inte har fått tillräckliga underlag för att fatta beslut om minskade anslag.Granskningen visar också ett antal brister i regeringens hantering av besparingarna, bland annat bristfällig dokumentation. Viktiga styrsignaler från regeringen till Försvarsmakten har kommunicerats informellt och inte dokumenterats, vilket skapat otydlighet och försvårat både insyn och uppföljning. ”

    • NSUN
      3 januari, 2013 at 10:32

      Det finns mer på Riksrevisionens hemsida om hur Försvarets verksamhet bedrivs. Jag skulle vilja påstå att kritiken främst riktar sig mot Försvarsmakten inte dess uppdragsgivare.

      http://www.riksrevisionen.se/sv/vardeforrad/myndigheter/aktuella/Forsvarsmakten/

      Hurvida det är fel på planen eller om organisationen som försöker följa den bedriver sin verksamhet ineffektivt spelar det någon roll?

      Om du tycker att mina konkreta exempel på hur svårt det är att bedriva verksamhet med planekonomisk styrning. Skulle du kunna ge några konkreta exempel då planekonomisk styrning fungerar väl?

  5. 3 januari, 2013 at 10:54

    Jag har redan beskrivit Kina under Mao med relevant jämförelse med Indien, vilket tydligt utfaller till Kinas fördel.

    Sovjetunionen som uppstod ur det fattiga, lågt industrialiserade Ryssland. Först inbördeskrig samt anfall från flera länder efter första Världskriget. Sedan utrensningar och 20 miljoner döda i andra Världskriget, 3 gånger så många som Tyskland och 70 gånger fler än antalet i USA. Trots dessa mycket ogynnsamma förutsättningar, förtryck mm blev Sovjerunionen ganska snart världens andra supermakt,utvecklade atombom och vätebomb (med viss hjälp av forskare från andra länder liksom USA) och sköt upp den första sateliten i världen 1956 och 5 år senare den första människan i rymden. Tillväxten var efter 2:a Världskriget snabbare än i USA, tidsvis dubbelt så snabb, saktade sedan av. Det fanns inte arbetslöshet och folk såg sin levnadsstandard öka, om än från låg nivå. Om jag minns rätt var BNP 1967, 50 år efter revolutionen 1917 5 gånger högre än 1940, men jag är osäker på siffran.

    • Fredrik
      3 januari, 2013 at 13:52

      Låt oss säga att man hade tillämpat det sovjetiska systemet i ett land med bättre förutsättningar, t.ex. Sverige, under samma tidsperiod. Vad tror du att utfallet hade blivit jämfört med den (hybrid-) kapitalism som vi hade? Bättre eller sämre?

      Att ett system under en kortare period (ett par decennier) nästan lyckas hålla jämna steg med sina konkurrenter, säger inte speciellt mycket. Alla vet ju också att de militära framgångarna i Sovjet gjordes på bekostnad av den civila sektorn.

      Det är också intressant att du säger att kommunismen lyckades TROTS inbördeskrig och utrensningar. Inbördeskriget och kommande utrensningar var ju en konsekvens av kommunismen. Om man vill upphäva äganderätten i ett samhälle måste man använda våld. De ursprungliga ägarna kommer aldrig att lämna ifrån sig sina tillgångar frivilligt. Äganderätten är djup rotad i nästan alla samhällen, och att göra radikala omfördelningar av tillgångar på demokratisk väg, ser jag som näst intill omöjligt.

      • 3 januari, 2013 at 14:12

        Återkommer om Sverige, men en fråga:Vad menar du med hybridkapitalism?
        Med en demokratisk planerad ekonomi borde Sverige kunna ha ungefär samma ekonomiska standard, avsevärt lägre arbetslöshet, mindre socio-ekonomiska skillnader och större trygghet för den enskilde och för samhället. Men jag återkommer ang planekonomi för länder på Sveriges nivå.
        Ang våld: Det finns grovt sett 2 vägar till socialism och en mer demokratisk ekonomi: Valseger för parti(er) som vinner majoritet på program för detta vid fria val eller revolution av något slag.

        Varför ska ett fåtal individer kontrollera merparten av jordens resurser och produktionsförhållanden utan demokratisk insyn? Odemokratiskt och suboptimalt. I socialistiskt samhälle förekommer förstås äganderätt också.

        Sovjetunionen existerade i 74 år, ej ett par decennier.

        Det tog kapitalismen ett par hundra år att tränga tillbaka feodalismen, socialismen innebör mycket större möjligheter för framtiden – se bara hur kapitalismen innebär onödig fattigdom samt oförmåga att ta itu med klimatproblemen.

        • Fredrik
          3 januari, 2013 at 15:09

          Med hybridkapitalism syftar jag på socialdemokratin. Marknadsekonomi med inslag av planekonomi.

          Min fråga till dig gällde inte en ”demokratiskt planerad ekonomi”, utan mer specifikt det sovjetiska systemet. Anledningen till frågan var att det såg ut som att du försvarade det sovjetiska systemet.

          ”Varför ska ett fåtal individer kontrollera merparten av jordens resurser och produktionsförhållanden utan demokratisk insyn?”
          Det finns inget egenvärde i att det är ett fåtal individer, tvärtom. Däremot är äganderätten en viktig mänsklig rättighet. Man måste tillåta personer att vara företagare och vissa kommer att vara mer framgångsrika än andra. Om du inte tillåter individer att ta del av resultatet av sitt företagande, kommer de inte längre att vara företagare och det skulle vara väldigt skadligt för ekonomin som helhet.

          Suboptimeringar förekommer också rikligt i offentliga monopol, t.ex svenskt försvar och sjukvård.

          När det gäller onödig fattigdom pga kapitalism. Titta på nord- och sydkorea. Kapitalism vs kommunism, var finns den onödiga fattigdomen? När det gäller klimatproblemen, hur hanterar det socialistiska Kina dessa problem? Planekonomier är precis lika dåliga eller sämre på att hantera fattigdom och miljöproblem, som marknadsekonomier.

          • 3 januari, 2013 at 18:20

            Då får du nog kalla sga alla kapitalistiska ekonomier för hybridekonomier, även USA med stor statlig sektor.
            Kapitalismen leder obönhörligt till ökad koncentration, till monopol och oligopol. Det iakttogs för mer än 100 år sedan bl.a av den engelske ekonomen Hobson i denns bok 1902.Jag har i mitt långa svar ovan kl 9.54 påvisat att ökad koncentration skett, vilket underminerar din presenterade uppfattning av väl fungerande kapitalism.
            Kina göra en hel del åt miljön, men för litet. Kuba lär göra mer.
            Äganderätt. Beror bl.a av omfattningen. Det är skillnad på att äga t.ex. möbler, inredning, kläder, fordon och att äga enorma tillgångar som andra väsentligen arbetat ihop.
            Sovjetunionen:Jag har endast påpekat att Sovjetunionen tidvis hade en snabb ekonomisk utveckling, snabbare än USA:s under en lång period efter andra världskriget, att man från dåligt utgångsläge, enorma förluster under andra världskriget blev världens andra supermakt (om än ej så stark som USA m f. försökte skrämma oss med) och att man sköt upp första satelliten och första människan i rymden.

            • Fredrik
              3 januari, 2013 at 19:20

              ”Kapitalismen leder obönhörligt ökad koncentration”.
              Detta får du nog i så fall styrka lite bättre. Som du själv skriver har koncentrationen minskat detta millenium. Har kapitalismen alltså avtagit sedan millenieskiftet?

              Mot motexempel kan vi ta t.ex. familien Wallenberg. De har gått ifrån en mycket dominerande position i svenskt näringsliv under efterkrigstiden, till en allt mer marginell roll. Ett tydligt exempel på minskad koncentration av ägande.

              Men som sagt är vi överens om att kapitalismen medför problem. Frågan är vad du har som är bättre? Nämn en enda politisk reform som du skulle vilja genomföra för att avveckla/motverka kapitalismen.

              • 3 januari, 2013 at 21:07

                Ditt exempel med familjen Wallenberg är knappast hållbart. Wikipedia skriver
                ”Wallenbergfamiljen kontrollerar indirekt en tredjedel av Sveriges BNP genom ett bank- och industriimperium med över tolv företag, inklusive Electrolux, stort aktieinnehav i andra större företag, inklusive Scandinavian Airlines, och kontroll över Skandinaviska Enskilda Banken.”

                Christian Fuchs påvisar 2010 i en artikel med ekonomisk statistik att en koncentration skett av ägandet. De större bolagen i EU27, de med fler än 250 anställda utgör 0,2 % av alla bolag, men har 33 % av alla anställda, 43 % av omsättningen och av vinsten. Koncentrationen av ekonomin har också skett till följd av sammanslagningar och uppköp, vilkas värde i världen ökat från 75 miljarder USD (US dollar) år 1987 till 881 miljarder år 2006, med 1144 miljarder USD toppåret 2000, enligt statistik från UNCTAD. År 1987 skedde 863 sammanslagningar eller uppköp medan antalet uppgick till 6 974 år 2006 (och 7 894 år 2000). De flesta sammanslagningarna, omkring en fjärdedel, skedde inom finanssektorn. Denna, inkluderande banker, pensionsfonder och försäkringsbolag stod för 76 % av de totala tillgångarna i världens 2000 största bolag, med olje- och gassektorn på andra plats med knappt 6 %, efter en mycket kraftig tillväxt för finanssektorn från början av 1980-talet i USA och andra länder. Den årliga kapitalexporten har ungefär femdubblats från 1970 till år 2006, som andel an världens BNP, medan det ackumulerade värdet av utlandsinvesteringar ökade från c:a 5 % av världens BNP år 1970 till c:a 25 % år 2006, och en något större andel år 2009.
                (Fuchs S. 2010. Critical globalization studies: An empirical and theoretical analysis of new imperialism. Science & Society 2010; 74:215-247).

        • NSUN
          3 januari, 2013 at 16:51

          Varför skulle vi ha samma levnadsstandard som i dag om all företagsverksamhet bedrevs enligt planekonomiska principer? Vad har du för belägg för det?

          För att återanvända ett tidigare exempel, varför skulle tex livsmedelsförsörjningen ge samma utbud och tillgänglighet som i dag om den istället bedrevs på samma sätt som Svensk sjukvård? Dvs där varje del i kedjan från bondgård till livsmedelsbutik optimerar sin egenverksamhet utan att ta hänsyn till steget före eller efter. Efektiva öar i en ineffektiv ocean.

          • 3 januari, 2013 at 18:13

            Varför inte? Vad har du för belägg för motsatsen? Ett ”problem” är att vi inte kan jämföra med någon aktuell planekonomi ett samhälle av Sveriges typ.

            Jag känner till svensk sjukvård ganska väl, men inte din obestyrkta bild av den. Vi vet att USA:s mer kapitalistiska sjukvård är dbullet så dyr, men dåligt tillgänglg för fattiga och inte fungerar bättre.

            • NSUN
              3 januari, 2013 at 19:08

              Varför kan inte den verksamhet trots allt drivs enligt planekonomiska principer i dagens demokratiska Sverige kunna användas som refferens? Varför skulle företag fungera bättre än dagens Polis, Migrationsverk, Försvaret, och Sjukvård?

              Vad i min beskrivning av Svensk Sjukvård anser du vara felaktigt?

              Bara för att Svensk Sjukvård är kostnads effektiv eller allmänt tillgänglig betyder det inte att den är effektiv från ett patient perspektiv, eller hur?

              Om all sjukvård bedrevs som akutsjukvården, som en ”one stop shop” med 24 timmars öppetid, skulle den bli extremt patient effektiv men extremt dyr. Kanske finns det mer av det i USA, men bara för de som har råd att betala?

              Så min fråga kvarstår, tror du att allmänheten skulle nöja sig med en livsmedelsförsörjning ala Svensk Sjukvård?

              • 3 januari, 2013 at 21:18

                Visst kan man använda svenska erfarenheter – men till vad? Om svensk sjukvård har brister som du påstår i mycket allmäna ordalag säger det föga om möjligheten i en planekonomi där jag i svar till ”Fredrik” nämnde några stolpar. Jag kan ej jämföra och på ett rimligt sätt värdera sjukvården visavi livsmedelsförsörjningen, men erinrar mig all dålig mat enligt böcker av Mats-Eric Nilsson och fusket med datummärkning och försäljning av fläksfilé under namnet oxfilé.

                • NSUN
                  4 januari, 2013 at 12:55

                  Visst är det så att planekonomisk styrd verksamhet inte behöver bedrivas så som offentlig sektor i dagens demokratiska Sverige, eller för den delen som planekonomisk styrda diktaturer som dagens Kuba eller det historiska Sovjetunionen.

                  Det skulle vara väldigt intresant att få en beskrivning på hur du tänker dig att din demokratiska planekonomi faktiskt är tänkt att fungera.

  6. 3 januari, 2013 at 21:14

    Reform för att avveckla/motverka kapitalismen. Man kan genomföra den första eller alla av de åtgärder som Pål Steigan framför i boken ”En gång skall jorden bliva vår”, på sid 242:(OBS man tycks kunna ha kvar små egendomar, bilar, små företag etc.)
    1. Socialisera bank- och finansväsendet.
    2. Socialisera all energiförsörjning, de multinationella bolagen, tele- och datakommunkationen, alla stora transportsystem;agro- och hälsovårdsbusiness, alla stora lantegendomar, gruvor etc etc.
    3. Avskaffa privata ägandet inom vatten och livsnödvändig försörjning
    4. Starta genast åtgärder för att minska energi- och resursförbrukningen i de rika länderna
    5. Omfattande åtgärder för att hjälpa fattiga länder att börja använda mer energiekonomiska energisystem.

    • Fredrik
      4 januari, 2013 at 07:01

      > 1. Socialisera bank- och finansväsendet.
      Problemet med vårt (och även USA:s) bankväsende är att de inte spelar på marknadsmässiga villkor. Eftersom de vet att staten inte gärna låter dem gå i konkurs utan vid olika kriser stöttar bankerna, tar de risker (t.ex. lånar ut pengar till för hög risk) som de inte skulle gjort utan den statliga uppbackningen. Men vad skulle en socialisering leda till för några fördelar?

      > 2. Socialisera all energiförsörjning, de multinationella bolagen, tele- och
      > datakommunkationen, alla stora transportsystem;agro- och hälsovårdsbusiness,
      > alla stora lantegendomar, gruvor etc etc.

      ”All eneriförsörjning” omfattar t.ex. vindkraftverk som ägs av enskilda lantbrukare. Ska de bli ersatta på något sätt, eller ska man bara konfiskera vindkraftverket och lämna ägaren med ett enormt lån till banken? Om staten ska ersätta ägarna vid socialiseringar, var får staten dessa enorma belopp ifrån, upplåning? Vem är villig att låna ut pengar till en stat som socialiserar stora delar av sitt näringsliv? (Ja visst ja, du har ju redan tagit banken, men någon måste i så fall sätta in sina pengar på banken).

      Tele- och datakommunikation är väl ett sällsynt dåligt exempel på verksamhet som ska drivas i offentlig regi. Av de ibland mindre lyckade avregleringarna som har skett i Sverige är ju faktiskt avskaffandet av televerket en framgångssaga. Efter avregleringen av den svenska marknaden har ju priserna för kunderna sjunkit rejält.

      > 3. Avskaffa privata ägandet inom vatten och livsnödvändig försörjning
      Återigen lantbruk. Jag påstår att lantbruk i allmänhet och svenskt lantbruk i synnerhet bedrivs ytterst effektivt pga att de flesta lantbrukare är egna företagare. Eftersom de direkt får ta del av resultatet av deras företagande, lägger de ner mycket energi på sitt företag som t.ex. en anställd aldrig skulle göra. Att det skett en koncentration av ägandet inom lantbruket de senaste 100 åren beror nästan enbart på den tekniska utvecklingen, som gör det möjligt för en lantbrukare att bruka större arealer.

      Slutligen, på vilket sätt skiljer sig dina förslag på socialiseringar ifrån de socialiseringar som redan provats i diverse socialistiska länder. Punkt 1-3 har ju redan prövats på många olika håll, med katastrofalt resultat. Att socialiseringar kräver diktatur och våld är ju också nästintill självklart, eftersom folk sällan gillar att bli bestulna.

      • 4 januari, 2013 at 17:21

        Några synpunkter, jag har inte svar på allt förstås.:
        Bankerna. Delar din iakttagelse. Biljoner kronor har överförts från vanliga medborgare i USA och andra länder för att täcka upp för bankerna spekulationer i spåret av avregleringarna i slutet av förra seklet. Med socialiserade banker under demokratisk kontroll kan man ha enhetligare ränteförhållanden, lägre boenderäntar visavi Riksbankens styrränta, avskaffa bonusarna etc.
        2. Vindkraftverken etc. Får bestämmas i demokratisk ordning. Rimligen viss erästtning till ägare. Staten får ökade inkomster genom ägande av centrala produktionsmedel.
        -Tänk vad ett enhetlig telekommunikationssystem skulle förenkla tillvaron. Alla dessa svårbedömbara taxor och erbjudanden från olika bolag, oftast per telefon och närmast omöjligt att bedöma adekvat. Är man särskilt misstänksam om man tror att valet av telefon som medium är en slump?
        Vatten:Stora och ökade problem med vattenbrist i världen. Hanteras enklast då folket i någon demokratisk ordning har kontroll över saken. Man lär vara intresserad att se till att jordbruk får vad de behöver, för de finns tecken på och varningar för livsmedelsbrist också.
        4. Tidigare socialiseringar.Jag har anfört fakta att planekonomi kan vara framgångsrik med Kina och Sovjet som historiska exempel. Japans och Frankrikes ekonomi bl.a hade tydliga inslag av planekonomi efter andra världskriget enligt bl.a Wikipedia, och deras utveckling var ju inte så dålig. Jag anser inte att det är självklart att socialisering kräver diktatur och våld, tvärtom. Man kan se hur kapitalismen går hand i hand med stöd till och upprättande av vänligt sinnade diktaturer och våld (USA:s agerande främsta exemplet)

        • Fredrik
          4 januari, 2013 at 21:16

          > 2. Vindkraftverken etc. Får bestämmas i demokratisk ordning.
          > Rimligen viss erästtning till ägare.

          Inser du inte hur frukansvärt komplicerad och orättvis en sådan ersättningsprocess skulle bli? Eftersom de flesta tillgångar som du vill konfiskera är belånade skulle det bli katastrofala konsekvenser för de ursprungliga ägarna.

          > Tänk vad ett enhetlig telekommunikationssystem skulle förenkla
          > tillvaron.

          Vi hade ju på detta sätt för inte speciellt länge sedan. Jag minns att jag var tvungen att gå och ställa mig i kö hos Telia och betala 1400 kr bara för att få min telefon i min första bostad inkopplad. Man fick ju inte ens köpa telefoner utomlands som inte var godkända av Telia. Jag kan garantera dig att med ett bevarat telemonopol skulle mobil- och internetutbyggnaden i Sverige vara i närheten av vad den är idag.

          > 4. Tidigare socialiseringar.Jag har anfört fakta att planekonomi kan
          > vara framgångsrik med Kina och Sovjet som historiska exempel.

          Om du tycker att det Sovjetiska systemet var framgångsrikt så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Det faktum att systemet kraschade efter så kort tid är väl ett bevis gott som något. Som du själv har nämnt tidigare har ju det kapitalistiska systemet funnits sedan feodaltiden, dvs minst 500 år, medan Sovjet endast fanns i 74 år.

          • 4 januari, 2013 at 22:37

            2. Belåningen kan lösas. Ofantligt vinst för mänskligheten om kontrollen öven energitillgångar och användning kan ställas under samhällelig kontroll världen över – nu kör de ledande kapitalisterna och politikerna med öppna ögon med ett värre stup än budgetstupet.
            3. ?
            4. Jag har inte uttalat mig om hela ”det sovjetiska systemet” utan konstaterat att landet under decennier haft en hygglig ekonomisk utveckling trots dåligt utgångsläge, katastrofala förluster under andra världskriget och att man tekniskt lyckades bl.a att sända upp första satelliten och första människan i rymden. Kinas första satellit sändes upp omkring 1969, 5 år efter den kinesiska atombomben och under Kulturrevolutionen.
            Det kapitalistiska systemet har visat sig mycket effektivare än tidigare produktionssystem, som Karl Marx betonade redan för mer än 150 år sedan. Men dess motsättningar har visat sig leda till stora orättvisor, till imperialism, krig om kontroll öven landområden och naturtillgångar, till katastrofala ekonomiska kriser och till uppenbar oförmåga att finna en lösning på miljö- och klimatproblemen som hotar mänsklighetens framtid. Det är inte alls optimalt. Det tog sin tid för kapitalismen att komma fram alltifrån de första stapplande stegen i bl.a italienska statsstater, över industrialisering, ökad produktivitet och krig, kolinialisering med massmord och imperialism. Försöken till socialism är ungefär 100 år gamla och kan rimligen ske på bättre sätt framöver.

  7. 3 januari, 2013 at 23:10

    Anders inlägg om Budgetstupet på Jinge har skapat en rejäl debatt, där NSUN
    och Fredrik varit mycket aktiva. Frågorna är många, men jag tänkte ta upp
    Fredriks inlägg, framför allt frågorna kring Sovjet och kommunismen (bestämd
    form, singularis)

    Om framtiden vet vi inte så mycket, Man skulle ibland velat ha en kristallkula. Dock kan vi göra några rimliga framtidsförutsägelser, och, inte minst, lära lite av historien.

    Sovjetunionen gjorde stora ekonomiska framsteg, trots interventionskrigen i
    landet efter revolutionen 1917 och de enorma offren landet fick utstå till
    följd av Nazi-Tysklands anfall. I stället för fred, direkt efter 2VK:s slut,
    utlöste USA och England, i första hand, det kalla kriget, med våldsamma
    rustningskostnader i bägge blocken. För Sovjet var detta mycket tungt, då 2VK
    ödelagt inte oväsentlig delar av landet. Därför bör vi vara lite försiktiga att
    döma ut former av planerad ekonomi (planekonomi) utifrån Sovjets fall 1990-91.

    Fredrik gör äganderättfrågan för generell. Det blir till en princip, som
    seglar fritt för vindarna. Även i socialistiskt samhäller föreställer jag mig
    att vi skall ha kvar äganderätten, i rimlig mening. Och när det gäller de stora
    TNC och bankerna har rimlighetens gräns passerats. Här ger äganderätten en
    sådan makt att våra föreställningar om demokrati reduceras till nästan intet.
    Vi ser hur äganderätten av de gigantiska bankerna, genom två ekonomiska kriser,
    2008 och 2011, satt en hel värld i brand. Idag rapporterade P1 hur Röda korsen
    i Europas sydländer helt svängt om hjälpen; den går nu till fattiga i de egna
    länderna.

    Fredrik talar om suboptimeringar i den offentliga sektorn. Det framstår som en
    liten bris i jämförelse med den suboptimering dagens finanskapital drivit fram.
    Nyliberalismen har firat triumfer, bl a genom Reagan- och Thatchereran,
    Maastrichtreglerna i EU:s fördrag, avregleringshysterin, utförsäljningen av
    offentliga resurser m m. Idag ser vi hur talet om valfrihet visat sig vara ett
    enda stort bedrägeri. Avregleringens negativa effekter och profitkraven inom
    välfärdssektorn har fått många att lyfta blicken. Fredrik bortser från hela
    denna trend. Jag tror att en vändning har kommit. Hur långt den bör är dock
    oklart. Stefan Löfvén och (s) kommer inte att svara för någon sådan.

    Nordkorea och Sydkorea är en udda jämförelse. Vilka föreställer sig Fredrik
    mena att Nordkorea är ett ekonomisk eller politiskt föredöme? Det är väl
    snarast tvärtom ett befäst fattighus.

    Den socialism, som måste försöka ersätta dagens ekonomiska, politiska och
    demokratiska kaos, har ännu vaga konturer. Det måste medges, men Columbus tog
    sig till Västindien, utan karta. I stället fyllde han i kartan, allt efter
    seglatsen fortsatte. Jag kan tänka mig att vi får göra samma sak. Vi får enas i
    en anti-kapitalism, för att pröva hur en pro-politik (socialism) skall se ut.

    • NSUN
      4 januari, 2013 at 12:41

      ”Fredrik talar om suboptimeringar i den offentliga sektorn. Det framstår som en liten bris i jämförelse med den suboptimering dagens finanskapital drivit fram.”

      Nej, detta är pudelns kärna, dvs samhällets totala (både offentlig sektor och privat näringslivs) förmåga att leverera de tjänster och varor medborgarna inte bara behöver för sin överlevnad utan också för en bekväm livsstil. Om det nuvarande privata näringslivet ska förstatligas och börja driva sin verksamhet enligt planekonomiska principer så som den offentliga sektorn vad händer då med gemene mans levnadsstandard?

      Ska levnadsstandarden behållas, ta bort arbetslöshet och fattigdom, och lösa alla miljöproblem. Måste effektiviteten i det nya demokratiska planekonomiska samhället vara högre det nuvarande kapitalistiska. Dagens offentliga sektor, och de historiska och existerande planekonomiska staterna indikerar att så inte är fallet.

      • Ulf Karlström
        6 januari, 2013 at 21:55

        NSUN(4/1)upprepar att pudelns kärna är problem med suboptimering. Och dessa finns inte i privata företag och den privata finanssektorn, bara i offentligt driven verksamhet och i planekonomier. Det är din tro, NSUN, och den brukar man väl reservera till kyrkobesöket. De presterar inga fakta, utan upprepar credot. För jag föreslå att du börjar läsa mitt husorgan, SvD, och i synnerhet dess ekonomidel. Ekonomijournalisterna verkar inte vara på din mammas gata, där glorifieringen av storfinans m m är legio. Tvärtom, ekonomijournalisterna är mycker kritiska. Så det har fel, NSUN, medan din barnatro, är den rätta?

        Du skriver vidare att ”de historiska och existerande planekonomiska staterna indikerar”. Indikerar sa Bill, just det sa Bull. Nu försökte jag i mitt förra inlägg peka på svårigheterna att dra lärdomar av historien i detta fall. Toppstyrning i kombination med bristande demokratiska inslag alt diktatur kan knappast kallas planerad ekonomi, även om en del av exekventerna själv gärna ville kalla det så.

        Fredrik kände sig tydligen pressad, när han försökte hämta eldunderstöd med exemplet Nordkorea. Det kallar jag rundpallar och sådant är inte effektivt vare sig i boxning eller debatter,

        Någonstans måste det väl även för dig, NSUN, kännas pinsamt att så benhårt behöva försvara kapitlismen, efter kriserna 2008 och 2011? Och så har vi ju vår leksaksanka med bly i botten, Hamilton (fp). Vad som än häner i euroland står han upp och försvarar EMU. Jag antar att Hamilton inte kan mobilisera en person till i Sverige som vill att vi skall ansöka om medlemskap i euroland. Men blyankan står på sig. Jaja, ensam är nog int stark.

        Så NSUN och Fredrik, deltag i en konstruktiv debatt om kapitalismen prekära läge.

        Ulf Karlström

        • NSUN
          6 januari, 2013 at 23:31

          Vi har trots allt det systemet vi har idag, med den levnadsstandarden och de problemen vi har. Det har inget som helst med tro att göra. Jag har heller aldrig försvarat kapitalismen, jag är däremot ytterst skeptisk till att ett nytt demokratiskt planekonomiskt system skulle åstadkomma allt som påstårs i denna bloggen. Det är helt enkelt för bra för att vara sant. Ekvationen går inte ihop. Verken du eller Anders har lyckats ta fram några exempel eller trovärdiga belägg. Men om nu det finns en massa artiklar som gör just detta på SvD varför lägger inte du om några länkar till just dessa.

          Mitt påstående att om det nuvarande systemet ska ersättas med ett nytt och demokratiskt planekonomiskt system som ska behålla den nuvarande levnadsstandarden, och samtidigt ta bort arbetslöshet, fattigdom, och lösa alla miljöproblem, så måste det nya systemet vara mycket mer effektivt än det gammla. På vilket sätt är detta påståendet barna tro? Om jag har gjort en tanke vurpa så förklara hellre var mitt påstående felar i stället för komma med nedlåtande kommentarer om tro.

          Att du anser att vi inte kan dra några slutsatser på historiska planekonomiska stater eller offentlig sektor, tolkar jag som ett medhåll från dig att dessa inte fungerar/at effektivt.

          Att försöka få denna debatt att handla om att försvara kapitalismen istället för hur ett demokratiskt planekonomiskt system skulle se ut, är bara ett försök att blanda om korten. Så upp till bevis hur ska detta nya demokratiska planekonomiska system se ut? På vilket sätt ska det åstadkomma allt som utlovas här?

  8. 4 januari, 2013 at 19:27

    Jag återkommer som sagt angående planekonomi. I svar till Fredrik har jag återgivit förslag från Pål Steigan. Om detta skulle förverkligas ökar det demokratiska inflytandet väldigt i det att banker och dominerande produktionsmedel hamnar hos medborgarna och deras valda reprsentanter. Vi har ej exempel på övergång till socialistisk planekonomi i utvecklad kapitalistisk stat. Har svårt att se att en sådan planekonomi inte skulle kunna generera lika bra tillväxt (om detta verkligen är målet i dagens värld med allt större miljöförstörelse och allt tydligare kapplöpning om knappa resurser), samt jämnare fördelning av tillgångarna, mindre arbetslöshet och större trygghet. Vetenskapen och idrotten (kanske mest för 30 år sedan och tidigare) är två mänskliga verksamheter där vi ser hårt och energiskt arbetande människor angelägna att prestera vetenskapliga resultat och bra idrottsresultat (”Östblockets” stora idrottsframgångar berodde säkert inte bara på dopning som också fanns i Väst (Marion Jones, Lance Armstrong m.fl.) -utan eller med begränsade ekonomiska incitament.

Comments are closed.