Vet inte Dagens Nyheter vad demokrati är? Exemplen Venezuela-USA


Dagens Nyheters osignerade huvudledare idag väcker verkligen frågan om DN:s syn på demokrati, FN-stadgan och nationell självständighet. Ledaren har nu titeln, några månader efter det att Chavez omvaldes med stor marginal i ett mer demokratiskt val än presidentvalet i USA. Jag har i DN gjort följande kommentar (max 500 tecken) som publicerats och som jag utvecklar något här.

”Hugo Chavez återvaldes med betydligt större valdeltagande och marginal än Obama i USA, där pengar från storfinans är avgörande – Venezuelas val var betydligt mer demokratiskt. Levnadsstandard har ökat mycket i V-zuela.NATO:s insatser i Libyen, Afrikas rikaste stat under Gadaffi innebar att FN-resolutionen helt överskreds. 40 000-70 000 människor, många civila, dödades, landet är slaget i spillror, en beroende odemokratisk klientstat är skapad. Heder år Chavez.att han protesterade mot detta.”

DN skriver ”Venezuelas auktoritärt socialistiske president Hugo Chávez har under sina 14 år i ämbetet gjort allt för att klamra sig fast vid makten. Efter en andra folkomröstning i frågan lyckades presidenten för tre år sedan upphäva konstitutionens förbud mot omval – en regel instiftad efter amerikansk förebild för att hindra en enskild individ att helt dominera landets politik.” Jag tycker att man får respektera om parlamentet i ett land (t.ex. Venezuela), inför en annan regel än en som liknar USA:s.

Valen i Venezuela respektive i USA.
I Venezuela var valdeltagande klart högre än i USA som sedan länge utmärks av lågt valdeltagande, ofta bara 40-55 %. Detta innebär mindre grad av reell demokrati(folkstyre) och rimligen i icke ringa utsträckning beror på bristande tilltro till politiker och politiken i USA. Chavez segermarginal var 11 %, betydligt större än Obamas. I blogginlägg 4/11 förra året diskuterade jag svagheter i USA:s valsystem, och härom dagen publicerade jag en artikel av en juridikprofessor om inskränkningar i demokratin i USA. En kort rekapitulation ang valsystemet.

Svagheter i USA:s valsystem, som Venezuela saknar.

1. Svårigheter att få rösta. DN skrev 25/9 2012 att ”Nya vallagar gör det svårare för minoriteter att rösta” och ”Vid valet 2008 missade 6 miljoner amerikaner sista datum för registrering och kunde ej rösta.” Vid valet 2008 var bara 71 % (146 miljoner invånare) av alla röstberättigade registrerade enligt USA:s SCB.

2. Lågt valdeltagande.

3. Elektorsystemet gynnar delstater med mindre befolkning. Vid valet 2000 fick Al Gore 48,4 % av rösterna medan GW Bush fick 47,9 %.

4. En stark ekonomi behövs hos presidentkandidaterna, med ekonomiskt stöd från näringslivet i praktiken. Obama fick 14,9 miljoner USD (100 000 000 kronor) från Wall Street inför valet 2008, varav 1 miljon från Goldman Sachs. Enligt morgonekot 25/9 2012 beräknas valkampanjen totalt kosta 10 000 miljoner USD – ungefär 65 000 000 000 kr i dagens penningvärde. Inte för inte kommer många av GW Bush och Obamas män från näringslivet.

5. Smutskastning av motståndaren i annonser och reklam dominerar. Vid presidentvalet 2008 användes 2 800 miljoner dollar till TV-reklam, medan beloppet 2012 beräknas bli 5 000 miljoner dollar.

6. Smutskastningen har effekt. (Presidentvalskampanjen 1988).

7. Politiska budskap har fått minskad sändningstid av TV-bolagen.

8. TV-bolagen skär guld med täljknivar genom den kraftig ökning av betalda politiska TV-inslag som nu beräknas svara för 20 % 2012.
Frihetsgudinna gråter bild

Varför vann Chavez presidentvalet?

Hugo Chávez omvaldes till Venezuelas president, med en marginal på 11 procentenheter. För många som har läst om Chávez i internationella medier är detta troligen förbryllande. Nästan alla nyheter om Venezuela är negativa (t.ex. DN:s ledare idag). Chávez är elak och ställer till bråk med USA och tar parti med ”fiender” som Iran. Han är en ”en stark man” som har förslösat landets oljerikedomar och ekonomin är vanligtvis på randen till kollaps.

Men sedan Chávez’ regering fick kontroll över den nationella oljeindustrin har fattigdomen halverats och den extrema fattigdomen med 70 procent.Enligt en annan uppgift har den minskat från 71 % år 1996 till 21 % år 2010, medan den extrema fattigdomen minskat från 40 % till 7 %. Nu får 2,1 miljoner ålderspenson jämfört med 387 000 under föregående regering. Venezuela är det minst ojämlika landet i Sydamerika (mätt med Gini-koefficienten). Antalet studenter på college har mer än fördubblats och landet hamnar på 5:e plats då det gäller antalet universitetsstudernade i världen. Miljontals människor har tillgång till hälso-och sjukvård för första gången.

Landet har en stort handelsöverskott. Statsskulden är relativt låg och det är också skuldräntebördan. Den har gott om utrymme att låna utländsk valuta (den har lånat 36 milarder US Dollar från Kina, främst med mycket låg ränta) och kan låna nationellt till låg eller negativ realränta. Så även om oljepriserna skulle krascha tillfälligt (som 2008-2009) skulle det inte finnas något behov av hårda åtstramningar och större risk för lågkonjunktur. Och knappast någon förutspår en långsiktig kollaps av oljepriserna. Venezuela har omkring 500 miljarder fat olja och utnyttjar nu en miljard fat per år. Chavez eller en efterträdare från samma parti kommer sannolikt att styra landet i många år framöver.

Vem blir då förvånad över att de flesta venezuelaner åter väljer den president som har förbättrat deras levnadsstandard. Det är vad som hänt med alla de vänsterregeringar som nu styr i större delen av Sydamerika. De har blivit omvalda. Detta trots att de, liksom Chávez, har de flesta av sina länders media mot sig och trots att de också har de flesta rika människor mot sig i sina respektive länder.

Brasiliens förre president Lula da Silva sade förra månaden: ”En seger för Chávez (i det kommande valet) är inte bara en seger för folket i Venezuela, utan också en seger för alla människor i Latinamerika. . . denna seger kommer att träffa ett slag mot imperialismen.” De andra vänsterpresidenterna har gjort liknande bedömningar.

Bush’ administration försökte isolera Venezuela från sina grannar, och blev själva isolerade. President Obama lovade i 2009-toppmötet i Amerika att följa en annan kurs, men det gjorde han inte, och vid ett regionalt toppmöte i år var han lika isolerad som sin föregångare. USA:s ekonomiska embargo mot Kuba har funnits i mer än ett halvt sekel, trots sin uppenbara stupiditet och misslyckande. USA:s fientlighet mot Venezuela är bara ca 12 år gammal, men visar inga tecken på att omprövas, trots att det också alienerar USA från resten av kontinenten. Olika försök har skett för att försöka döda Chavez.

I USA har däremot andelen fattiga och andelen som lever av matkuponger ökat. Arbetslösheten är omkring 20 % (Se mitt färska blogginlägg om Bugetstupet). Landet bedrivit krig och brutala destabiliseringsopetrationer runtom i världen, bl.a i Irak, Afghanistan, Libyen och nu i Syrien, helt i strid med FN-stadgan och folkrätt. Sådant sysslar inte Venezuela med.

Dagens Nyheter berör inte något av dessa relevanta förhållanden i sin ledare. Inte har man riktigt analyserat och kritiserat USA:s djupt odemokratiska och brutala utrikespolitik. Det är tyst om USA:s mångåriga planer på destabilisering av Libyen, Syrien och sedan Iran. Min bedömning är att DN:s ledaravdelning har mycket dålig förståelse för vad demokrati och nationella självständighet är. Man anför att tolerans är en paroll för ledarsidan – och visar också tolerans för USA:s mycket brutala utrikespolitik, med dödandet av hundratusentals civila, tortyr, drönare och liknande.


i Andra om: , ,, , , , , , , , , ,

DN 5/1 2013Pepprat och rödgrönt SvD 5/1 Ab 5/1 Expressen 5/1 Anders Svenssons blogg
Counterpunch 121214 Counterpunch II 121214 Counterpunch 10/10 EIN news kl 03 8/10 CBS 8/10 SvD 8/10 Sveriges Radio 8/10Expressen 8/10DN 7/10Aftonbladet 7/10 DN 8/10 2012DN 11/10

  18 comments for “Vet inte Dagens Nyheter vad demokrati är? Exemplen Venezuela-USA

  1. NSUN
    5 januari, 2013 at 18:03

    Jag tolkar inte DNs ledare som en jämförelse mellan USA och Venezuela. USA nämns endast i förbigående, där det påstårs att Chavez skyller mycket av de inhemska problemen på USA. Oavsett om det är sant eller inte är det en bisak.

    Jag tolkar DNs ledare som att de är sympatiskt inställda till Chavez arbete med att minska fattigdomen, men är oroliga för de auktoritära tendenserna i Chavez presidentskap och den ensidiga beroende av oljeindustrin. Chavez reformer har lett till minskad fattigdom, men till priset av en minskad ekonomi, ökad korruption, ökad kriminalitet, och inskränkningar i yttrandefriheten.

    Vidare påstår DN att andra länder i Sydamerika, Chile, Brasilien och Uruguay lyckats med sociala reformer utan att behöva skada ekonomin eller inskränka på yttrandefriheten. Om detta skulle vara sant kan jag inte annat än hålla med DN att det är en bättre väg att gå.

    Så varför inte lämna USA utanför diskutionen, och focusera på hurvida Chavez reformer är kortsiktiga och skadliga förvekonomin? Eller om Chavez klamrar sig fast vid makten genom att bli allt mer auktoritär? Eller hurvida de sociala reformerna i Brasilien är mer långsiktiga, hållbara, och inte baserade på ett ensidigt beroende av oljeindustrin.

  2. 6 januari, 2013 at 10:15

    Det är riktigt att fokus i DN:s ledaren inte ligger på en jämförelse mellan USA och Venezuela. Den har en generell, svepande kritik utan (tilläckliga) konkreta belägg, där de stora framstegen i Venezuela inom viktiga områden inte framkommer, förutom uppgiften om minskad fattigdom. Utan att bestyrka påståenden framför ledaren kritik mot minskad demokrati i Venezuela. Mitt blogginlägg fokuserar därför dels på framsteg i Venezuela, men på bristande demokrati i motsvarande val, presidentvalet, i USA, Venezuela främsta kritiker i Amerika. Jag har i separat blogginlägg påtalat minskad demokrati i USA inom andra områden från en juridikprofessor i USA, och idag kommer fortsättningen på professor Thurleys kritik. DN är enligt min mening påfallande okritiskt till brister i demokratin i USA och till USA:s utrikespolitik.

    Du har rätt i att man mycket väl kan jämföra med utvecklingen av t.ex. Chile, Uruguay och Brasilien. Men det får ske i separat blogginlägg, som för min del fodrar mer studier. Jag har inga belägg för att Chavez reformer med kraftigt minskad fattigdom, markant ökning av antalet som får pension och klart ökad tillgång till sjukvård är skadliga för ekonomin. Frågan kan förstås penetreras, men fordrar ytterligare studier.

    • NSUN
      6 januari, 2013 at 11:05

      Jag skulle hävda att DNs ledare är så konkret man nu kan vara i en ledare i vad de avser med begränsningar i demokratin under Chavez presidentskap.

      ”Chávez har delvis styrt landet genom dekret för att kringgå parlamentet, militärens inflytande har ökat under hans tid och domstolarnas oberoende har förblivit dåligt utvecklat. Press- och yttrandefriheten har kringskurits, privata mediebolag har stängts ned och de presidentkontrollerade statliga tv-bolagen har getts en total dominans. Fristående journalister och människorättsaktivister trakasseras, liksom oppositionspolitiker. Dessutom grasserar korruptionen och våldet. Venezuela har, i hård konkurrens, blivit det farligaste landet i regionen.”

      DNs kritik ligger helt i linje med UDs beskrivning av situationen i landet.
      http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Bogota-DC/Landfakta/Om-Venezuela/

      Det framgår med all önskad tydlighet av informationen på UDs hemsida att Venesuelas ekonomi tagit ordentligt stryk av Chavez reformer.

      • 7 januari, 2013 at 13:56

        Nja. UDs text är ju en politiskt färgad text, liksom dina inlägg, där påståendet att ekonomin tagit stryk är ett uttryck för det. En syn på ekonomin _utan_ koppling till det och de som verkar inom den är det du och UD basunerar ut, där ni som bäst visar något enstaka torrt russin och utifrån det vill få någon att tro att ni beskrivit hela kakan.

        • 7 januari, 2013 at 16:05

          Jag har tagit några centrala delar av ekonomin, med fakta, då jag uppfattade DN:s text som alltför svepande negativ utan belägg. Visst, uppgifterna är ett urval – men avser nog mest centrala frågor för ett land som Venezuela som ändring i fattigdom, utbildning, levnadsnivå och demokratiska förhållanden. Sedan finns uppgifter om t.ex. hög kriminalitet och korruption som jag diskuterat ovan. Och ville göra en jämförelse med USA, då massmedia på olika sätt ifrågasätter demokratin i Venezuela.

        • NSUN
          7 januari, 2013 at 19:24

          Vad har du för belägg att UDs beskrivning skulle vara politiskt färgad?

          Jag antar att du anser att UDs bild av landet är för dyster? Med tanke på att hemsidan främst vänder sig till personer som kan tänkas besöka landet, då kanske främst i affärer, varför skulle UD vilja ge en för negativ bild av landet?

          • 7 januari, 2013 at 21:29

            Det är väl klart att UD:s beskrivning är politiskt färgat, annat vore väl märkligt. I beskrivningen av USA:s utrikespolitik finns ingen kritik av de folkrättsvidriga krigen i t.ex. Irak och Afghanistan, sanktionerna mot Syrien, Iran etc som ej är förenlig med FN-stadgan.
            Tja, man kanske vill visa förståelse för klagomål från högerkretsar i Venezuela och lotsa svenskt näringsliv till andra länder…

  3. 6 januari, 2013 at 12:27

    Men DN anför inga konkreta belägg för sina svepande påståenden, och att UD som står USA:s utrikespolitik mycket nära, har liknande syn är ej överraskande. Men detta innebär inte att det inte kan finnas visst fog för kritiken.

    • NSUN
      6 januari, 2013 at 14:21

      Det är trots allt en kortfattad ledare, inte ett förljupnings repotage. Innehållet är också lätt att kontrolera via UDs hemsida.

      Medaljen är två sidor, både du och DN har beskrivit framsidan.

      Baksidan som man kan läsa om på UDs hemsida är allt annat än vacker och kritiken skulle kunna vara mycket mer långtgående än i DNs ledare.

      Det är ett land med låg rättsäkerhet, som styrs genom kontroll av media, hot och trackaserier, mutor, och mord. Trenden är att koruptionen stadigt ökar.

      Framstegen som har gjorts i fattigdoms bekämpningen har stagnerat och är byggda på extremt bräcklig grund, de finasieras löpande av olje pengar. 75% av befolkningen är i dag beroende av staten för sin dagliga försörjning. Den dagen oljepengarna inte längre används till fattigdoms bekämpning kommer fattigdomen över en natt gå tillbaka till hur det var innan Chavez kom till makten.

      Största hotet mot försörjningen av Vensuelas fattiga är att Chavez avlider av sin sjukdom och efterträds av en svagare ledare med ytterligare ökning av korruptionen som följd. Mindre av oljepengarna hamnar i de fattigas fickor och en större mängd i fickorna hos tjänstemännen i en av världens korruptaste och våldsammaste statsbyrokratier.

      • 6 januari, 2013 at 23:16

        De svepande påståendena som du hämtat från UD:s länk är inte alls underbyggda där. Kriminaliteten är hög, men väl inte lika hög som i USA?
        Oljeinkomster är en viktig del av ekonomin liksom för t.ex. Saudiarabien och Quatar; här är läget avservärt mer bekymmersamt för USA även om USA försöker motverka det genom att med brutalt våld skaffa sig kontroll över olja och naturtillgångar som i Irak, Libyen, Afghanistan och andra områden. Man han med nuvarande brytningstakt oljereserver för över hundra år. Den kraftigt ökade högre utbildningen är rimligen en faktor som bör bidra till en mer diversifierad ekonomin.
        Och DN har liksom massmedia i allmänhet och UD verkligen lyft fram negativ information i svepande ordalag och utan faktaunderbyggnad – så dåligt!

        • NSUN
          7 januari, 2013 at 00:40

          På vilket sätt ar UDs information felaktig? Vad har du för belägg för det? Menar du att Venezuela inte är ett av Världens mest korrupta länder? Eller att antalet mord inte är så omfattande som UD påstår?

          Oljeinkomster är en viktig inkomst för många länder, tex även Norge. Att den används tex för fattigdoms bekämpning är på inget sett fel. Att de sociala reformerna är ensidigt beroende av finansiering av oljepengar, är inte det en massiv risk?

          • 7 januari, 2013 at 13:36

            UD gar inte fakta eller inte tillräckliga fakta som belägg för sina påståenden. Korruptionsindex är lågt för Venezuela, vilket naturligtvis inte är positivt. Men hur beräknas detta index? På hemsidan för corruption index står ”The Corruption Perceptions Index ranks countries and territories based on how corrupt their public sector is perceived to be.” Men hur görs detta? Vad gör man då data saknas? Och detta index avser tydligen bara den allmänna sektorn, inte företagens verksamhet. Kriminaliteten är hög i Venezuela enligt olika uppgifter. Om den är högre än i USA vet jag inte.

            Angående beroende av oljeinkomster: Dessa lär räcka i hundratals år. Förutsatt lika stor eller ökad efterfråga på olja, vilket synes högst sannolikt, står Venezuela betydligt bättre än många andra länder. Den kraftiga ökningen av högre utbildningen bör rimligen medföra en diversifiering av ”näringslivet” och minskat oljeberoende.

            • 7 januari, 2013 at 13:47

              Mer om Venezuela från ”Pepprat och Rödgrönt (”http://pepprat.wordpress.com/2013/01/06/det-ar-inte-bara-borsen-som-gar-framat-i-venezuela/)

              När Chavez valdes till president 1998 fick han 56,2 % av rösterna i demokratiska val.

              1999 röstades en ny grundlag igenom med 71,8% av rösterna som innebar att alla folkvalda skulle kunna återkallas om minst 20 % av de röstberättigade kräver det. Ganska demokratiskt eller hur?

              År 2000 valdes Chavez åter till president med 59,7 % av väljarna.

              Och apropå kupp så genomfördes år 2002 en USA-stödd statskupp, som varade i 47 timmar, men misslyckades tack vare en stark folklig mobilisering till stöd för den demokratiskt valde presidenten. Jag har aldrig hört några svenska borgerliga politiker kritisera denna kupp, sina politiska vänner som deltog i kuppförsöket eller USA som stödde det.

              År 2004 utnyttjade oppositionen den nya grundlagen från 1999 och genomdrev en ny folkomröstning för eller mot presidenten. Men 59% av väljarna röstade nej till att avsätta Chavez.

              År 2005 genomfördes parlamentsval och i december 2006 valdes åter Chavez med 63% till president.

              År 2007 genomfördes ännu en folkomröstning. Den här gången gällde det ett omfattande förslag till ändringar i grundlagen. Av de röstande sa 50,7% nej till Chavez förslag, en mycket knapp majoritet. Chavez förklarade då omedelbart att han accepterade utfallet. Inte en diktators handlingssätt precis.

              I det senaste presidentvalet vann Chavez med 54 procent trots att oppositionen tog emot över 40 miljoner dollar från USA för sin kampanj. På plats var också internationella observatörer under ledning av f.d. USA-presidenten Jimmy Carter som då uttalade att:

              Av de 92 val som vi har övervakat, skulle jag säga att det är ett faktum att valprocessen i Venezuela är den bästa i världen.

            • NSUN
              7 januari, 2013 at 19:31

              Om nu UD med ”ears and eyes on the ground” genom sina två konsulat inte klarar av att ge en rättvisande bild av landet så är statusen på vår diplomatkår inte den bästa.

              • 7 januari, 2013 at 21:31

                Se tidigare svar ang information. Detta innebär ingen kritik av diplomatkåren, som verkligen inte äe politiskt neutral -det vore väl tjänstefel.

                • NSUN
                  7 januari, 2013 at 23:55

                  Jag tycker absolut det vore tjänstefel att vilseleda de personer, organisationer, företag som är rådfrågar UD om situationen i andra länder.

  4. 8 januari, 2013 at 11:10

    UD gör den bedömning de gör. UD kanske har skäl att anse att förhållandena för utländska investeringar (t.ex. från Sverige) i Venezuela är mindre gynnsamma än i många andra länder. Det är klart att det är ett tjänstefel att medvetet vilseleda, kanske var jag otydlig. Jag är inte på rak arm närmare insatt i förhållandena för utlandsinvesteringar i V och t.ex. andra länder i Sydamerika.

Comments are closed.