Vid en presskonferens idag kl 12.30 rapporterar statsminister Löfvén att bostadsminister Kaplan avgått, och att Löfvén delar Kaplans bedömning att denne bör avgå. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22652780.ab
”Jag har idag fått Mehmet Kaplans begäran om entledigande som statsråd”, säger statsminister Stefan Löfven när han inleder presskonferensen. ”Jag har beviljat begäran”, säger Löfven.
Skälet är med stor sannolikhet Kaplans middag tillsammans med medlem(ar) i turkisk högerextremistisk organisation samt hans jämförelser om likheter mellan Israels politik mot palestinier och nazisternas politik mot judarna under 1930-talet, långt innan försöken till förintelse?
Är detta skäl för avgång i ljuset till Sveriges politik visavi Turkiet och extremism och med tanke på de tydliga likheter som finns mellan Israels apartheidpolitik och nazisternas politik. Att Israel för en apartheidpolitik med diskriminering av palestinier är väl belagt. Vi har sett de mycket brutala krigen i Gaza, den till ghetton associerade muren in på palestinskt område och de 600 000 israeler som bor i illegala bosättningar.
Sveriges utrikespolitik utmärks bland annat av:
-avsaknad av kritik av den fasciststödda statskuppen i Kiev 2014:
-stödet till Poroshenkos korrumperade regering som för krig mot sin egen befolkning;
-avsaknad av kritik mot USA:s brutala och folkrättsvidriga krig i Irak, i Syrien via ombud, deltagande i NATO:s krig i Libyen och Afghanistan långt utöver FN-beslut;
-avsaknad av uppmärksammandet av att dessa krig främjat framväxten av terrorism i form av IS, al-Nusra mm. Enligt även Obama (DN 13/5 2015), vicepresident Obama (Harvard oktober 2014), en viktig rapport i USA:s kongress;
-uppslutning bakom NATO, trots dess övergrepp mot demokratin.
Eller som en kommentator till tidigare artikel skrev ”Egentligen en storm i ett vattenglas jämfört med hur Löven och Wallström burit sig åt! Man har ju utan betänkligheter umgåtts med skurken Poroshenko och delat ut våra skattepengar till hans fortsatta förtryckarverksamhet i Ukraina. Man borde ju för anständighetens skull i alla fall villkorat ”bidraget” med en grundlig utredning av Odessa-massakern där även många kvinnor och barn brändes inne av fascisterna. En ynkedom är det i alla fall, och om inte annat säger den hur illa ställt det är med makten och dess granskare media som tiger ihjäl detta fasansfulla brott och många många fler. Natos bombningar av Sirte i Libyen är ett annat och där borde alla svenska politiker som gav sitt stöd borde granskas. Att media jagar smygislamisten Kaplan för hans associationsbrott, när man samtidigt tiger om långt värre internationella gangsters är ju löjeväckande.”
skriver jag i hast på språng.
intressant.se Kaplan, Löfven, diskriminering, politik, kvinnor, regeringen extremism, FN
26 svar till “Varför avgår bara Kaplan och inte Löfven? Första korta kommentaren.”
Att Israels hårdföra politik mer liknar och påminner om förföljarnas än att offret för nassarnas utrensningar har stått klart sedan länge. Palestinier är lika mycket stämplade som ett ickefolk som Judar i Tyskland var och annorstädes blev en gång. Dessutom hävdas det ju med en unken bestämdhet att de har inget land, det finns inget folk, de har ingen rätt, som med indianerna i US.
De har inte lagt ner kärnkraften ännu, mycket förstörelsearbete kvarstår. Priset på el, mat, bostäder; allt måste höjas för att den svenska modellen ska överleva.
Det är bättre vi lägger ner den innan den lägger ner oss alla. Alla förespråkarna borde få en egen klump att ta hand om och förvara för all framtid. Ingen vettig människa vill väl bidra till sin egen och allas undergång.. bevisen för att inga löften, säkerhetsåtgärder håller, har vi redan fått för många.. I övrigt är kärnkraften den slutgiltiga lösningen och det är väl inget att oroa sig för. Det drabbar bara en annan generation..
Egentligen har vi inte beviljat Löfvens regering.
Det är fel att skriva att Kaplan beskrev ”likheter mellan Israels politik mot palestinier och nazisternas politik mot judarna”. Kaplan gjorde jämförelsen med nazisternas politik på 1930-talet, dvs innan kriget och långt innan den fysiska utrotningen av judar. Den jämförelsen kan göras och diskuteras.
Tack för påpekandet. Jag korrigerar.
Att Mehmet Kaplan pressades att avgå som bostadsminister väcker frågetecken. Hans deltagande
i en middag där den turkiska fascistiska organisationen De Grå Vargarna fanns bland de inbjudna var givetvis omdömeslöst. Men det avslöjandet har sjunkit undan i media och drevet gäller nu hans kritik av Israel. Där journalister och politiker fullkomligt ylar: ”han har jämfört Israel med Hitlertyskland”. Jag funderar själv ibland kring israelernas övergrepp mot palestinierna. Efter vad judar utsatts för under andra världskriget varför tvekar de inte inför att förfölja Palestinas ursprungliga invånare så hänsynslöst som de gör. Judiskt lidande räknas men inte palestiniernas? Som är fördrivna från sitt land, en mängd av deras byar utplånade, utsatta för massakrer under annekteringen 1948 vid landets – av FN beslutade – delning. De ockuperade gör ett segt motstånd
men pressas in i två små enklaver. Det som nu återstå av palestiniernas land. Ibland gör israeliska politiker bisarra uttalanden som deklarerar att Palestina är deras eftersom deras gud lovat dem ”det förlovade landet”. Religiösa föreställningar som ledning för en ockupation.
I slutet av artonhundratalet var femtontusen (15000!) judar bosatta i Palestina. Fyra procent av befolkningen. Efter sionismen framväxt och Theodor Herzls bok ”Judestaten” tilltog en judisk invandring under de följande årtiondena. Med kulmen efter andra världskriget. En invandring som trängde in i ett annat folks land. Palestina fick (får) betala för Europas mordgalenskaper. Europa skyddade inte sina judar mot tyskarnas dödsläger. Och nu applåderar en hel värld palestiniernas fördrivning från det Palestina som var deras. Inte israelernas. Guden har inte givit dem landet. Men ett FN som väl inte har rätt att ta ett landområde från en befolkningsgrupp och skänka det till en annan och främmande?
Mehmet Kaplan använde en alltför djärvt formulerad kritik av Israels behandling av palestinierna
men vi bör ha rätt att kritisera utan att därför kallas antisemiter. – För några veckor sedan sköt en israelisk soldat en sårad palestinier som låg hjälplös på marken. Kringstående soldater lär ha uttryckt sig: ”han lever, skjut honom”. En handling värd fördömande?
– Israels ambassadör i Stockholm bestämmer vem som får vara vår bostadsminister. USA bestämmer helt vår utrikespolitik. – Verkligen inte en situation att vara stolt över.
”– Israels ambassadör i Stockholm bestämmer vem som får vara vår bostadsminister. USA bestämmer helt vår utrikespolitik. – Verkligen inte en situation att vara stolt över.”
Det beror på den företeelse i tiden som kallas kristen sionism. En religiös bastard som saknar förmåga att reproducera sig och som är fullt medveten om att tiden är kort. Men än sitter den säkert i västvärldens regeringsbyggnader, parlament och beslutande församlingar. Någon antydan till mänsklighet i umgänget med resten av mänskligheten har aldrig setts till. Efter 78 år sitter därför bestulna palestinier i sina läger medan den kristne sionisten riktar strålkastarljuset på människor i läger stängda 1945 och fryser bilden av en ondska som inte kan eller får jämföras. Ett alibi för den historia som segrarmakterna skrev efter andra världskriget och Nürnberg. Om Hitler vunnit kriget hade vi haft en helt annan historia där Tysklands moraliska resning lovprisats i våra mainstream media, helt i överensstämmelse med giganter som Böök och Hamsun.
Kanske är en förändring nu i antågande. Diskussionerna på den här och andra bloggar tyder på det och Ulf Ekman upptäckte kanske till sist att Abrahams barnbarn fördrevs från det heliga landet på grund av församlingens missriktade mission. Några masskonverteringar i övrigt är inte att förvänta. Vi får se fram emot att den kristna sionismen faller för åldersstrecket.
Kaplans jämförelse mellan nazisterna på 30-talet och Israels apartheidpolitik är helt relevant och mycket viktig att diskuteras. Det är fullt möjligt att påtryckningar från Israel (och ev. andra) har haft (stor) betydelse för hans avgång. Och tänk om man börjar se på om den finns några likheter mellan Ukrainas politik mot invånare i östra Ukraina (”icke-människorna”) och Israels apartheidpolitik. Och med USA:s raspolitik fram till åtminstone 1970-talet.
Där har vi den egentliga anledningen till drevet mot Mehmet Kaplan – han kritiserade ras- och terrorist staten Israel. Att kritisera marktjuvarnas stat är alltså verboten, verboten. Om det nu är tyskarna som begick brott mot judarna, vad har detta med Palestinier att göra? Varför kan inte väst som ju skyddar dessa brottsliga marktjuvar i ur och skur, skänka de en bit mark någonstans? Alaska vore lämpligt. Marktjuvaran vill ju bosätta sig i Uganda och Mauritius t o m. Argentina var också på tapeten när det begav sig. Vad söver det oss? De vill åt mark, basta! Israel är roten till problemen i MÖ. Ge de en ö någonstans då, så slipper vi problemen i vår tid! Om inte denna enhet sätts på plats blir aldrig fred på jorden.
Enligt vad som inofficiellt lärs ut i en del frikyrkor så är övertygelsen att Israels bildande och utvidgning är enligt skriften och kritik däremot betrakta som ”uppror mot gud”. Så bemöttes och kommenterades en ung församlingsmedlem som jag upptäckte hade precis samma åsikter som mig angående övergreppen, förföljelsen, krigen och utrotningen av Palestinier. De han växt upp med i församlingen försköt honom fullständigt och han tog sitt liv före fyllda 19. Givetvis drabbades samma vakuum min person. Detta var alltså inte någon sektkyrka i den allmänna mening vi betrakta tex Jehovas Vittnen.
Om ”mitt rike inte är av denna världen”, ”det nya Jerusalem skall komma ner från himmelen”, ”gud bor ett hus som inte är byggt av sten” är det som pågår i ”Israel” ett jättebedrägeri och de troende som betraktar detta utan att se, höra eller förstå de bokstavliga, fysiska villfarelserna uppenbarligen dragna vid näsan och lyckas inte nå längre än de kritiserade skriftlärde.
Varför inte, varm i kläderna, nämna att just några av denna kyrkas medlemmar blev en förfärlig ingrediens i ”Häxjaktens Logik” av särskilda orsaker ett kusligt tema på bloggen som inte borde ha verklighetsunderlag…
Mänskor som först satte tilltro till ett grovt karaktärsmord och sedan inte ville vittna i domstol om det grova förtalet eller skydda ett mycket utsatt och drabbat barn!
Överlevare från förintelselägren som bor i Israel och protesterar mot Israels politik att använda dem som ursäkt att behandla Palestinier lika illa möter mycket förakt spott och spe.. Förutom att den hårdföra regimen ser dem som besvärlig vänster, kommunister och femte kolonnare! De kanske kallas antisemiter också för att liksom bygga vidare på bålverket.
Det som glöms och göms under mattan i talet om antisemitism är det faktum att Palestinier är SEMITER. Således är den värsta anti-semiten själva staten Israel som fördriver, fängslar, lemlästar och mördar Palestinier VARJE DAG de senaste 70 åren.
Så odlas den värsta antisemitismen av hårdföra maktfullkomliga i Israel. En kuslig självuppfyllande profetia.
Eller som intervjun, var det förra året, med ambassadören i ekot klarlade. Extremisterna kan inte skilja sig själva från hederliga Judar. De förra är sin egen och andras olyckas smed..
Skall vi tro nassarna så var deras önskan att judar flyttade till Jerusalem. De som inte trodde profetian blev alltså onyttiga och föremål för förföljelse, förakt och ond bråd död… Dessförinnan stämplade som kommunister… Och Israels hårdföra (?) jagar, föraktar och hotar vänstern även idag.. För att inte tala om hur de hatar sanningen, dokumentären, bilden, videon.
Så har ju terrorn genom åren ofta visats organiserad av Israeliska intressen drabbat diasporans folk som trivs alldeles för bra i sina nya hemländer. Satanyahu sägs oroa sig över sviktande väljarunderlag i Knesset. Då måste man alltså få hem fler förskrämda att ingå i den förskräckta tågordningen av trogna väljare som känner sig hotade och behöver skydd…
Maktmissbruket har alltid haft terrorn i sin högra hand.
Varför…? Jo, svaret är enkelt. Medias makt idag är synnerligen stor. Tidigare talades det om den 3:e statsmakten – men som bl a Janne Josefsson säger är nog media idag ”den 1;a statsmakten”. Slutsats => viktigt att kämpa på med opinionsbildning. Finns inget annat sätt…
Aftonbladet har rapporterat (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22649229.ab).
Kaplans uttalande är enligt min mening inte alls antisemitiskt. Det är högst relevant att verkligen diskutera likheter och skillnader mellan nazisternas politik mot judarna på 1930-talet och staten Israels politik mot palestinierna idag.
”Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman, säger att Mehmet Kaplans jämförelse mellan israeler och nazister är ”djupt antisemitiskt”.
– Jag känner mig inte bekväm med en minister som har en sådan subjektiv, ensidig åsikt, säger Bachman.
Samtidigt rasar förintelseöverlevaren Emerich Roth, 91, mot bostadsministern.
– Det är inte första gången sådant här händer, säger han till Aftonbladet.
Bostadsminister Mehmet Kaplan är i blåsväder igen. Den här gången har han i ett videoklipp från 2009 jämfört Israels agerande mot palestiner med hur nazister behandlade judar på 30-talet.
– Han är antisemit, punkt slut, säger Emerich Roth och poängterar att det enda man kan göra är att försöka reagera vid sådana här tillfällen.
Knut Lindelöf skriver klokt (http://www.lindelof.nu/att-koka-soppa-pa-en-spik/)
Ӏta kakan och ha den kvar
Problemet för Sverige är att vi måste äta kakan och ändå ha den kvar. Alltså å ena sidan försvara staten Israel, sälja vapen till Saudiarabien (som härjar i Yemen), stödja Erdogans flyktingutpressning mot EU och samme Erdogans dubbelspel med IS i Syrienkriget, skjuta skarpt under Natobefäl mot afghanska frihetskämpar, hjälpa Nato att bomba Libyen till grus samt militärutbilda kurder i norra Irak, och å andra sidan framstå som försvarare av vad som kallas ”västerländsk humanism och demokratiska värderingar”. Det här går inte längre ihop.
Det är i detta omöjliga dubbelspel som nu Mehmet Kaplan blivit ett bondoffer. Förra året var han användbar, nu sparkas han ut.”
Varför kommer det inte en statlig utredning om Sveriges insats i Libyen och dess konsekvenser?
Libyeninsatsen bestod av en veckas flygfotografering. Våra JAS saknar relevant beväpning för strid, dessutom fanns ingen stridsinsats att göra i inbördeskriget mellan muslimska stammar. Sverige kan inte välja hövding åt muselmaner.
Svenska JAS Gripen stod för 25 % av spaningarna i flygkriget (USA som världspolis, Aftonbladet 20/5, 2012).
Exakt, fotografering. Ingen vapeninsats. Vi har inget att komma med, inga lager, ingenting. Tomma flygplan.
Termen förberedelse till krigsbrott existerar väl inte. Att hjälpa någon begå brott är ändå allvarligt.
Nog lär JAS, Jakt, Attack, Spaning haft vapenslag att tillgå annars kan väl försäljningen drabbats också av det skälet. Förutom att det första målet som träffades var skattebetalarna..
Men vi skulle ju smygas in i det smutsiga NATO-samarbetet.. och på erbarmliga lögner och fabricerade sanningar som alltid.
Var det våra plan som fotograferade Afrikanska unionens styrkor skickade att hjälpa Libyen, vilka bombades av resten av gänget.
Stefan Lindgren skriver i 8 dagar kloka ord: (http://www.8dagar.com/2016/04/med-kaplan-gick-civilkuraget.html)
”Vem ställde mediadrevets väckarklockor när Mehmet Kaplan skulle
jagas ut ur regeringen? undrar Johan Croneman i sin krönika
i dagens DN.
Fakta pekar mot en intrig från en högersocialdemokratisk
kamarilla.
En grupp som inte bryr sig om ”collateral damages”. Vare sig i
Irak, Afghanistan eller i Sverige.
Mehmet Kaplan hade något så ovanligt som civilkurage. Han var den
första riksdagsman som vågade ställa upp och tala när
Afghanistansolidaritet hade sina årliga protestmöten mot Sveriges
krigsdeltagande i december framför riksdagens portar. Han protesterade
innan ens vänsterpartiet fått tummen ur.
Senare kom andra enskilda mp-riksdagsmän att frondera mot
partilinjen. Men Mehmet var först. Historien gav honom rätt.
Sveriges krig i Afghanistan blev en skamlig parantes i Sveriges
fredliga och alliansfria utrikespolitik, en parentes som ett
antal personer nu måste arbeta heltid på att försöka tvätta bort.
Att i det läget tre av de mest framstående bombentusiasterna –
Göran Persson, Mona Sahlin och Nalin Pekgul – kopplas till
bakhållet på Mehmet Kaplan, visar att det sannerligen inte
handlar om någon demokratisk renhållningsoperation i partiet.
Göran Persson stödde ju Irakinvasionen och var bergsäker på att
”den snart skulle vara över” – vilket den fortfarande inte är.
Han och Mona Sahlin stödde uttryckligen USA:s bombningar av
Afghanistan.
Alla de gamla försyndelser som man grävt fram mot Kaplan är
faktsikt händelser som man kan vrida och vända på och se på ett
annat sätt.
Kan och ska en minister som är ute och rör sig bland folk
verkligen alltid försäkra sig om att inte komma i kontakt med
”olämpliga” personer?
När det gäller Mellanöstern är det nog svårt att informera sig om
situationen någonstans utan att komma i kontakt med ”olämpliga”
personer: talibaner, Muslimska brödraskapet (som styr i Ghaza),
Hezbollah, PKK eller vad det vara må.
Det viktiga är väl vad man gör med den information man får.
Liknelsen mellan 30-talets Tyskland (dvs. innan massutrotningarna
börjat) och Israels politik är väl egentligen skonsam –
mot Israel. Det utomrättsliga dödandet i Israel som utrikesminister Margot
Wallström tagit upp är väl vad nazisterna sysslade med på
30-talet, och påminner inte det belägrade Ghaza i flera avseenden
om ett koncentrationsläger, en förvaringsplats för människor att
dö på?
Jan Myrdal skriver intresseväckande:
I ett alltmer invandrarpräglat och officiellt mångkulturellt Sverige är fallet Mehmet Kaplan olycksbådande.
Ty i en politisk intrig organiserad som ett gängse mediadrev lyckades en ohelig och principlös allians av Mona Sahlin, muslimhatare och kurdnationalister skrämma den svage statsministern att utan relevanta skäl stöta ut sunnimuslimen Mehmet Kaplan ur regeringen.
Kaplan är född i Turkiet, men sedan ettårsåldern bosatt i Sverige.
Jag träffade honom när han var ordförande i Unga muslimer, han arbetade samman med min hustru Andrea Gaytán Myrdal då aktiv i (FAI /Fackligt Aktiva Invandrare), i kampanjen mot Euron inför folkomröstningen 2003.
Han är en svensk sunnimuslim, dock inte tydlig salafist.
Mediedrevet mot honom har hängts upp på den svagaste av alla svaga ”guilt by association”.
Det inleddes med en bild av att Kaplan sommaren 2015 deltagit i en av sunnimusliska turkiska affärsmän organiserad iftar.
En gemensam måltid för troende när fastan bryts för dagen under ramadan.
I bakgrunden på bilden syns vid bordet Ilhan Senturk, svensk företrädare för Grå vargarna. Inget tyder på att de talats vid och både Mehmed Kaplan och Ilhan Senturk förnekade i medier att de hade träffats.
Drevet saknade alltså betydelse. Men när den/de redaktionellt ansvariga börjat ett drev betyder förnuftsgrunder sedan inte mycket. Målet uppnåddes till slut. Kaplan sparkades av en rädd regeringschef.
Fast visst borde Kaplan i och för sig frågat organisatörerna vilka de personer var som satt vid bordet. Hade han då hört namnet Ilhan Senturk borde han som turkisktalande svensk regeringsmedlem direkt sökt upp denne för ett samtal om de Grå vargarna i Sverige.
Ty Grå vargarna är ingen betydelselös gruppering. Den är mycket inflytelserik, som Turkiets dåvarande premiärminister sade om dess Başbuğ, ledare, Alparslan Türkeş vid dennes bortgång:
”Fram till sin död har han gjort ett starkt avtryck på det politiska livet i Turkiet och har med sina lojala tjänster alltid förtjänat högsta beröm.”
Jag lärde känna den som blev Grå vargarnas ledare, överste Alparslan Türkeş, när han efter kuppen den 27 maj 1960, då Adnan Menderes störtats och dödats, hade förlorat maktkampen inom juntan och tvångsplacerats i Delhi.
Långt ifrån att fly honom som fascist, terrorist och mordansvarig sökte jag kontakt och vi hade långa intressanta samtal.
Dels om Enver Pascha och pan-turkismen. Jag undrade om den omfattade även Sinkiang (dagens Xinjiang, en region i Kina) som den naturligtvis i princip gjorde (vilket den pan-turkiske Erdogan dock nu inte skulle säga högt för att inte få en omedelbar konflikt med Kina).
Dels också om Enver Hoxha. Kommunister hatade han men i enlighet med sin syn på turkiskhet såg Alparslan Türkeş Enver Hoxha som turk och som sådan en med beundransvärt hårda nypor. (I Tirana beskrev man Alparslan Türkeş om farlig fascist.)
Om Kaplan gått fram till Ilhan Senturk och hört sig för om de Grå vargarnas verksamhet i Sverige hade det därför varit politiskt riktigt och viktigt.
(http://www.svt.se/opinion/myrdal-om-kaplan)
[…] ”Varför avgår bara Kaplan och inte Löfvén – första korta kommentaren”? Varför avgår bara Kaplan och inte Löfvén? där man kan läsa ”Skälet är med stor sannolikhet Kaplans middag tillsammans med […]