Ulf Karlström har skrivit en stor del av denna text som gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat inlägg här i flera olika ämnen. De har behandlat miljö och ekonomi, och så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna, om religion. Han har skrivit om Willy Silberstein och AS i Sverige, om ”Det själviska samhället” och om ”Den irrationella kapitalismen”. Han har skrivit om EU, tex. ”Varför angriper David Cameron EU”? om bankunionen, senast 13/7. Han har skrivit om kanon, unga vuxna och tidigare om privatisering av vården. ”Jag känner mig ledsen” sa Anders Wijkman och ”Skall vi tala om raser?” Ulf Karlström har också skrivit om GMO, genmodifierad gröda, senast i inlägget ”Hotet mot liver – den genetiska manipulationens dolda agenda” 31 januari. Han har även skrivit om Srebenica och Jugoslavien-frågan, men även inlägg om populärkultur med titeln ”Vad säger oss TV-serier om världen?” och 4/3 2013 ”Hur ska vi förklara vad som sker?” Ulf Karlström är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”.
Dagens inlägg behandlar den så omtalade och omskrivna Almedalsveckan, och bygger delvis på ett tidigare inlägg på samma tema.
Almedalsveckan är en stor händelse i Sverige. DN har på öppningsdagen rubriker som ”13 bisarra ögonblick i Almedalen” och ”Peter Wolodarski: Generalen som utkämpar gårdagens krig.” Wolodarski förtjänar att citeras (för en gångs skull): ”I junibarometern från DN/Ipsos får S 31,1 procent, en tillbakagång på ett par procentenheter jämfört med vårens mätningar. När Håkan Juholt talade i Almedalen sommaren 2011 var motsvarande stöd 32,0 procent. Två månader före riksdagsvalet är det ingen upplyftande jämförelse.En alltmer spridd uppfattning är att Stefan Löfven inte lyckats rida på de senaste årens vänstervåg, manifesterad i kritiken mot välfärdsvinster och klyftor.
Enligt hemsidan är mottot för Almedalsveckan:
”De tidigare årens politiska tal har utvecklats till att bli Sveriges största politiska mötesplats. Genom demokrati och öppenhet ger veckan alla som vill debattera samhällsfrågor möjlighet att delta.Öppenheten och tillgängligheten under Almedalsveckan är unik både för Sverige och övriga världen. Alla är välkomna och ordet är fritt!”
Dessutom har han tillsammans med mig skrivit boken ”USA som världspolis”, som kan beställas via hemsidan.
Igår intervjuades i radio P1 taleskvinnan Amy Goodman för den ofta utmärkta siten ”Democracy Now”, där förre NATO-chefen och f.d. presidentkandidaten Wesley Clark år 2007 beskrev USA:s fleråriga planer på destabilisering av Irak, Libyen, Syrien och Iran. I ett senare inlägg på ”Democracy now” (se länken) intervjuar hon socialantropologen Brian Palmer från Uppsala universitet. Denne nämner att Almedalsveckan inspirerat till liknande evenemang i andra länder. Privatiseringarna i Sverige diskuteras, liksom Miljöpartiets framgångar i EU-valet och inställningen till NATO.
Inlägget från Ulf.
Almedalen är en öppen plats med scen nere vid hamnen i Visby, men det är knappast så den är känd i vida kretsar. Almedalen är nog Almedalsveckan och den äger rum första veckan i juli. I år slog den rekord med schemalagda föredrag, debatter och evenemang och totalt mer än 300 arrangemang. Visby har drygt 25 000 bofasta och under veckan ökas antalet personer med 28 000 i år 2014. Det är självklart att Almedalsveckan är en succé för restauranger och turistindustrin. Och det är den lilla, stora kalkön väl förunnad.
Vad står då veckan för, utöver att partiledarna framträder, som i år med fäktningar inför årets val? Man kan beskriva veckan som arena för lobbyister. Alltifrån ideella, små föreningar som Folkkampanjen mot kärnkraft till Sveriges Näringsliv och Wallenbergarnas Investor finns på plats. Allt försiggår öppet och varje tanke om hemligt lobbyarbete i slutna rum är löjlig. Föredragen och debatterna är vanligen korta; 5 personer i en panel, med moderator för dela på 1-1,5 timma. Föredragen är bara 0,5-3/4 timma. Informationen eller ståndpunkterna som erbjuds blir därmed bara små blixtar i det enorma utbudet.
Därför är titlarna ofta mer intressanta än föredragen eller presentationerna. Jagar man däremot någon detalj, och har tid att springa runt, kan säkert enstaka Power Pointpresentationer ge substans. Det verkliga lobbyjobbandet får således ske kring tillställningarna eller på kvällens minglande. Och det är väl heller inget att förfasa sig över?
En som dock förfasar sig är Roland Poirier Martinsson (RPM) i en SvD-kolumn (15/7 2013), och hans artikel är lika aktuell att diskutera idag. Han är teolog-filosof med ett par böcker i bagaget, stadigt förankrad på högerkanten, jobbat för Timbro och är nu i USA vid någon högertankesmedja. Hans kolumn är samtidigt djupt förljugen och klarsynt. Det senare rör Almedalsveckan, men låt oss börja med förljugenheten. RPM framställer USA som det förlovade landet där media respektive lobbyorganisationer är helt klara över sina skilda roller. Han illustrerar det med att vid en lunch med två journalister tar han fram kontokortet. Journalisterna tittar häpet på honom; hur dum är svensken, skall han muta dem, med detta billiga knep? Jag tvivlar inte på att episoden är sann, men den säger i stort sett ingenting.
USA-media är notoriskt opålitliga beroende på den starka koncentrationen inom media och det starka ägarinflytandet. Tre år efter anfallet på Irak 2003 trodde hälften av det amerikanska folket att USA-trupperna påträffade kärnvapen hos Saddam-regimen. Högern dominerar också, i det närmaste totalt, med TV-kanaler och radiostationer. Antalet tankesmedjor och lobbyorganisationer är mycket stort i USA. Deras inflytande över politiken i bl a Washington svarar mot storleken. Därför blir RPM:s första möte med journalister i USA bara en marginell episod. Och genom att berätta om den sprider han en helt lögnaktig bild av effekten av lobbying i USA. Och det var naturligtvis inget misstag från RPM:s sida.
Men i Sverige, och i Almedalen ser RPM obehagliga saker: ”Men det finns en naivitet som aldrig blir tydligare än under Almedalsveckan. Här sätter mediaorganisationer och redaktioner upp sina försäljningsstånd, vid sidan om direktörer, politiker och fackpampar… Och när den långa dagens försäljningsslit är över då samlas vi alla i baren. Skål! Vem tar notan?”
Och vidare: ”… den fullständiga sammanblandningen och upplösningen av yrkesroller, där det är omöjligt att veta vem som gör vad, i vilket syfte, i vilket sällskap och med vilket resultat… denna tivolivariant av demokratiskt samtal”. Det lustmord som RPM begår på Almedalsveckan handlar onekligen om ett reellt politiskt problem. I dessa högerpolitiska tider gäller samling i mitten, i en form av korporatism.
Vi sitter alla i samma båt, så håll inte på och käfta. Vi – observera alltid detta vi – måste vara realistiska och pragmatiska. Och med den svängdörrspolitik och personalunion, som nu är legio, så underlättas kvällssamtalen i Visby. Olika partitillhörigheter och ståndpunkter? Jaja, låt inte det hindra. Därför blir man inte förvånad när förre statssekreteraren under Göran Persson, senare kommunikationsdirektör på Nordea, Jan Larsson, nu utsetts av Stefan Löfvén till (s):s valstrateg. Och tillsammans med förre (s)-finansministern Thomas Östros, numera VD för Bankföreningen, kan de ge Löfvén absolut objektiva fakta om bankvärldens svindlerier och maktställning (banksektorn omsätter drygt 4 gånger Sveriges BNP). Kanske Löfvén skall använda de (s)-märkta bankmännens kunskaper för att tämja bankjättarna? ”Fan tro´t, sa Rellingen.”
intressant.se, Almedalen, Visby, Gotland, Sverige, politik, lobby, kapitalism, lobbying, klassamarbete, korporativism, massmedia, jippo, Alliansregeringendemokrati, marknadskådespeleri,
Almedalsveckan 2014Democracy Now 2/7 2014 3/7 2014 R Poirer Martinsson 15/7 2013DN I 29/6 DN ledare 29/6 SvD 14/7 DN P Wolodarski 7/7 DN 7/7 DN 11/7″När politiken blir till skådespel”DN 22/7 ungdomsarbetslöshet, åberopar Almedalen Annarkia 29/7 Annarkia 8/7 > Marios blogg Globalresearch DN antal miljardärer i Sverige Equality Trust DN 20/9 recension av Nina Björks bok
3 svar till “Vad står Almedalsveckan för?”
”De tidigare årens politiska tal har utvecklats till att bli Sveriges största politiska mötesplats. Genom demokrati och öppenhet ger veckan alla som vill debattera samhällsfrågor möjlighet att delta.Öppenheten och tillgängligheten under Almedalsveckan är unik både för Sverige och övriga världen. Alla är välkomna och ordet är fritt!”
Denna cirkus är ett av alla verktyg monopolkapitalet, och dess politiska hantlangare, använder sig av för att manipulera arbetarklassen. Av texten ovan framgår tydligt den roll som s.k. lobbyister och intresseorganisationer har i den osmakliga cirkusen. För kapitalets pengar sprids desinformation samtidigt som debatten vrids i de riktningar som passar kapitalets giriga syften.
Många är idag de socialdemokrater, som tjänar kapitalet. I texten nämns Tomas Östros, som bara en kort tid efter valförlusten 2010 blev en av Wallenberg främsta lakejer i rollen som ordförande i bankföreningen. Girigbuken Östros lär ha en månadslön på 6-siffriga belopp i ersättning för sitt förräderi mot arbetarklassen. En annan girigbuk är förre statsminister Persson, numera feodalherre i Södermanland och knuten till lobbyistföretaget JKL. Persson, som efter sin politikertid förlorat den lilla anständighet han möjligen haft, är nu skattesmitare, istället för att, som en ansvarig person, betala sin skatt, låter han sina inkomster från lobbyistfirman gå in i det egna företaget där man kan förmoda att möjligheterna till ”skatteplanering” är goda.
Det är med detta parti, fyllt av girigbukar, som vänsterpartiet står efter att få bilda regering med. Ideologisk vilsenhet och en allt högre grad av pragmatism eroderar nu bort allt mer av de socialistiska ideal, som en gång kännetecknade Sveriges Kommunistiska Parti vars arvtagare man påstår sig vara (även om man av feghet och inställsamhet för småborgarna inte vågar använda ordet kommunism).
Stefan Löfven behöver nog inte vara så orolig om han förlorar valet. Monopolokapitalet lär förse ävenom honom med lukrativa uppdrag. Också i motsatt fall, om han vinner, lär inte monopolkapitalet särskilt missnöjda. Med en ”arbetarregering” öppnas nya oanade möjligheter för manipulationen av arbetarklassen.
Mycket man kan instämma i. Det viktiga med socialdemokraternas politik är att den stödjer och slår vakt om kapitalismen och utsugningen, inte att det finns girigbukar. Jag tror att rätt många i V:s ledning inte vill känna av arv från SKP. V har väl en politik som påminner om socialdemokraternas för 30-40 år sedan, förutom att S under Palme var mer kritiskt mot USA:s imperialistiska politik än vad V är i frågan om Syrien till exempel.
”Det viktiga med socialdemokraternas politik är att den stödjer och slår vakt om kapitalismen och utsugningen, inte att det finns girigbukar. ”
Självklart, men girigbukarna är ett symptom på en sjukdom – kapitalismen – och ett symptom som är uppenbart och tydligt för alla. Det är ynkligt att vänsterpartiet inte bättre lyckas genomskåda detta.
”Jag tror att rätt många i V:s ledning inte vill känna av arv från SKP. ”
En riktig analys. Sjöstedt är främst av allt en makthungrig pragmatiker något som han dessvärre delar med stora delar av den övriga ledningen. Dock vet jag att det i partiet finns en kärna som inte skäms för den kommunistiska grunden. Denna kärna är hårt ansatt av den revisionistiska ledningen vilket blev tydligt genom de uteslutningar som nyligen skett av medlemmar i Ung Vänster. ”Brottet” som resulterade i uteslutning bestod i förståelsen av att socialism inte kan skapas utan revolution.
Icke desto mindre kräver införandet av socialism att det finns en kraft av tillräcklig styrka. Lenin är tydlig med detta och pekar på partiet som arbetarklassens ”avantgard”. SKP har i vårt land varit den enda kraft som skulle haft en förmåga att ta denna roll. Tyvärr slarvades detta bort inte minst under händelserna 1968 och den fragmentering av vänstern som skedde då. Härefter har det endast gått utför och som du mycket riktigt påpekar är dagens vänsterparti närmast att jämföra med 70-talets socialdemokrater medan dagens socialdemokrater befinner sig ett långt stycke till höger om 70-talets folkparti. Så långt har högervridningen gått och det djupt tragiska är att vänsterpartiet fortsätter att följa strömmen. Vänstern, som politisk kraft har härigenom utraderats.
I sitt Almedalstal verkar Sjöstedt nu i sann pragmatisk anda också vara på väg att överge partiets krav på eliminerandet av välfärdprofitörer. Visserligen skall profit inte tillåtas men däremot en uppsjö av olika ”icke-vinstdrivande” företag och organisationer. Allt för att förbereda en kompromiss med de nyliberala socialdemokraterna. Naiviteten i denna Sjöstedts linje är mer än lovligt naiv. Är det något monopolkapitalet är skickligt på så är det att ständigt utveckla nya sätt att fortsätta utsugningen. Innovationskraften för detta ändamål är närmast oändlig och kapitalet låter sig knappast hindras av ”icke-vinstdrivande” företag. Sätten att kringgå dessa kommer att vara många. Detta är endast ännu ett bevis på att vänsterpartiet lämnat socialismen till förmån för pragmatismen.
Slutligen tror jag du skall vara försiktig i ditt beröm av Palme. Min bild är att han talade med kluven tunga. Trots en progressiv och ibland antiimperialistisk retorik fortgick samtidigt ett omfattande underrättelse utbyte med USA. För mig har detta alltid luktat manipulation av arbetarklassen.