Regeringarna i så kallade ”demokratiska länder” som USA, Belgien, Frankrike, Tyskland, Kanada, Qatar och Saudiarabien tillät inte syrier att rösta. Däremot hyllar flera av dessa länder statskuppsregeringen i Kiev och valet där, samt tar avstånd från demokratiskt valda Hamas. Man kallar valet i Syrien en fars, men sluter upp bakom det av valet i djupt korrumperade Afghanistan, där en betydande (större än i Syrien troligen) av landet inte kontrolleras av regeringen hyllas, och där kandidater som vill att USA och andra angripande stater genast ska lämna landet inte kan delta.
USA har som bekant medverkat i att störta demokratiskt valda regeringar i flera länder. USA har försökt påverka val i många andra länder, med odemokratiska metoder.
I övervakningslandet USA har demokratin minskat (upphört enligt ex-president Carter), och där råder plutokrati då det gäller valet, vilket beskrivits i flera blogginlägg här. Man har också bidragit till att störta demokratiskt valda regeringar som Mossadeq i Iran och Arbenz i Guatemala 1953, Sukarno i Indonesien 1965, Sihanouk i Kambodja, Allende i Chile 1973, Grenada 1986. Dessutom alla försöken att störta Castro, Chavez och sandinister i Nicaragua. Samt Aristide på Haiti och Selaya i Honduras detta millenium.
Låt oss åter se på USA:s valsystem, som bidragit till att expresident Jimmy Carter ifrågasatte att USA var demokratiskt.
Frågan är viktig då USA är världens enda stormakt (supermakt). Än mer, då USA kritiserar andra länder för bristande demokrati. Och än mer då USA startar krig med det uppgivna motivet att införa demokrati (förre presidenten GW Bush prisar sig för att ha infört demokrati i Irak). Jag har i tidigare blogginlägg påvisat att demokratin under senare år minskat på olika områden i USA, baserat på bedömningar av jurister i USA. I debatt har jag då bl.a. replierat på bedömning av statsvetare och andra att det finns grader av demokrati och mellanformer mellan diktatur och demokratin. En dikotom uppdelning av demokrati och diktatur är inte möjlig menar dessa forskare.
I boken ”Dollarocracy – how the money and media election complex is destroying America” ges en ingående och skrämmande analys som påvisar hur valsystemet i USA alltmer fjärmat sig från att vara demokratiskt. Den är skriven av Robert E McChesney, Gutgsell Enodwed professor vid och John Nichols som är journalist vid tidningen Nation.
I inledningskapitlet får vi veta att valet 2012 kostade 10 000 000 000 dollar, dvs. motsvarande 65 miljarder svenska kronor, efter en kraftig ökning sedan 2008. Har detta stöd hos väljarna? Enligt en opinionsundersökning av Rasmussens Reports group av ett slumpvis urval i USA 2012 tror 59 % av de svarande att valen i USA är riggade för att ge resultat som är bortom väljarnas kontroll. Enligt en annan opinionsundersökning i USA året innan menade 45 % att det var bättre att välja medlemmar till USA:s kongress genom lottning bland telefonnummer i telefonkatalogen än i valen. Vi minns att Obama fick motsvarande 100 miljoner kronor i kampanjstöd från Wall Street 2008, varav 7 miljoner från Guldman Sachs. Författarna menar att:
”Dollarocracy includes research and analysis of the following topics:
* a history of the development of election laws and campaign finance since the beginning of the republic through Citizens United
* an accounting of the $10 billion spent on the 2012 election campaigns—where it came from and what it was spent on—nearly twice what was spent in 2008. And we explain why is going to only get worse
* an examination of what big funders get by bankrolling election campaigns; basically they remove the general population from having any meaningful influence over government policies
* a review of the Supreme Court’s extraordinary 40 year path to overturn all legislation on campaign spending and make unlimited, anonymous and unaccountable individual and corporate campaign spending not only possible, but rational* a detailed examination of the growth, nature and impact of political advertising, and the media corporations that benefit by it as they discontinue actual campaign journalism. These media giants profit mightily by the dreadful election system and are to campaign finance reform what the NRA is to gun control how the collapse of journalism and the lack of meaningful public media have accelerated the crisis; this is as much an issue of dreadful news media as it is an issue of campaign finance and election laws
there is now a “money-and-media election complex.” This complex is built on a set of commercial and institutional relationships connecting wealthy donors, corporations, lobbyists, politicians, coin-operated “think tanks,” massive media conglomerates, beltway pundits, and now super-PACS. These relationships are not just eviscerating democratic elections, they are benefitting by that evisceration
* a trailblazing chapter on how the Internet has been incorporated into the “money-and-media election complex.” The NSA has nothing on the politicians who data mine, surreptitiously monitor and manipulate voters in a manner that has made Madison Avenue and Silicon Valley corporate giants envious.* a conclusion on how Americans are beginning to fight back and the inspiring grassroots movements to establish the constitutional right to vote and to eliminate corporate campaign spending
Låt mig behandla andra viktiga brister med valsystemet i USA. Jag kan tillägga att jag bott ett år i USA och besöker släktingar och samarbetspartner i USA vart eller vartannat år samt har övervägande positiva erfarenheter i kontakten med olika människor i USA.
1. Svårigheter att få rösta. I USA måste man registrera sig före en tidpunkt före valet. DN skriver 25/9 2012 att ”Nya vallagar gör det svårare för minoriteter att rösta” och ”Vid valet 2008 missade 6 miljoner amerikaner sista datum för registrering och kunde ej rösta.” Vid valet 2008 var bara 71 % (146 miljoner invånare) av alla röstberättigade registrerade enligt USA:s SCB. Genom de nya vallagarna med skärpta krav på foto-id (som 11 % saknar, 25 % bland svarta), ökade svårigheter för röstregistrering och poströstning, vilket särskilt drabbar de med mindre resurser, en grupp som anses främst vilja rösta på demokraterna. Vidare saknar de miljontals medborgare i USA som är dömda till fängelse rösträtt.
2. Lågt valdeltagande. Vid president- och kongressval röstar sedan decennier endast 50-60 % av de röstberättigade. Vid presidentvalet 2008 röstade knappt 130 miljoner, vilket var knappt 62 % av alla röstberättigade (Wikipedia), den högsta siffran sedan 1968. Obama fick knappt 53 % av rösterna, vilket innebär att knappt 33 % av de röstberättigade aktivt röstade för Obama. Då GW Bush vann över Al Gore år 2000 hade den senare fler röster, valdeltagande var lägre, varför den valde presidenten bara fick drygt 25 % av de röstberättigades röster.
3. Elektorsystemet, som gynnar delstater med mindre befolkning. Detta kan innebära att den kandidat som får flest röster inte vinner. Vid valet 2000 fick Al Gore 48,4 % av rösterna medan GW Bush fick 47,9 %. Elektorsystemet anses också medföra att valdeltagandet lätt sjunker i delstater som anses säkra för ena parten, varför en del av dem som sympatiserar med motståndaren avstår.
4. En stark ekonomi behövs hos presidentkandidaterna, med ekonomiskt stöd från näringslivet i praktiken. Obama fick 14,9 miljoner USD (100 000 000 kronor) från Wall Street inför valet 2008, varav 1 miljon från Goldman Sachs. Detta ger lätt ett beroende, och inte för inte kommer många av GW Bush och Obamas män från näringslivet.
5. Smutskastning av motståndaren i annonser och reklam dominerar. Vid presidentvalet 2008 användes 2 800 miljoner dollar till TV-reklam, medan beloppet i år beräknas bli 5 000 miljoner dollar.
År 1972 spenderades 37 miljoner USD totalt på politisk reklam i TV, vilket var fyra gånger mer än 1960. Dessa 37 miljoner USD 1972 motsvarar 200 miljoner år 2012. I årets presidentval spenderar man alltså 25 gånger mer på TV-reklam än 1972. Forskning visar att andelen negativa politiska TV-inslag, inkl. de med smutskastning, ökat från 50 % år 2000 till 60 % år 2008. Och andelen var större vid kongressvalen 2010 och var mer framträdande vid presidentvalet 2012.
6. Smutskastningen har effekt. Ett känt exempel är från presidentvalskampanjen 1988. Då ledde den demokratiske kandidaten Dukakis över G Bush den äldre med 17 %. Bush kampanjgäng kom på att Dukakis gett permission till en färgad fånge, som under permissionen våltog en vit kvinna. De kunde blåsa upp detta till, liksom en nedsmutsning av hamnen i Boston, till orimliga proportioner. Vid presidentvalet 2004 ledde under sommaren ledde demokraten John Kerry (nu utrikesminister). Hans insatser i Vietnam som dekorerad soldat i framträdanden med hans ”band of Vietnam brothers” kontrasterade mot Bush som undvikit att ta värvning. Då framträdde en oberoende grupp ”Swift Boart Veterans for Truth”, talesmän för GW Bush som i en serie TV-annonser med framgång förde fram budskapet att Kerry egentligen varit en fegis och förått sin soldatkompisar i Vietnam.
7. Politiska budskap har fått minskad sändningstid.1952 fick kandidaterna 60 minuter på sig att presentera sitt budskap, 1972 20 minuter medan tiden var nere i 5 minuter år 1988. Att man har 3 timslånga debatter på TV mellan presidentkandidaterna i år är förstås bra. De drunknar dock tidsmässigt i all massmediareklam.
8. TV-bolagen skär guld med täljknivar genom den kraftig ökning av betalda politiska TV-inslag. I början av 1990-talet svarade dessa för 2 % av vinsten medan de beräknas svara för 20 % 2012. Och här behövs knappast några säljinsatser av TV-bolagen och de får betalt i förväg.
* Innan Obama & Co kallar andra länders val för ”fars” kan man måhända se sig själva i spegeln.
Sammanfattningsvis innebär utvecklingen en kraftig ökad kommersialisering av politiken där presidentkandidaterna blivit en handelsvara som ska säljas in, och som då också blivit mycket beroende av rika och av storbolag. Den ökade smutskastningen, de fula tricken och den minskade tiden för seriös debatt har inneburit att demokratin kraftigt urholkats, hur än den definieras. Om detta påverkar valdeltagandet i USA vet jag inte, men folk är där kanske lika trötta på politisk TV-reklam som på annan TV-reklam – ett sundhetstecken.
Hur påverkas utsikterna för stöd och framgång för ett socialistiskt parti som vill ha progressiv skatt, stark allmän hälso- och sjukvård, bra socialförsäkringar och kraftig reduktion av de enorma militärutgifterna?
intressant.se, USA, politik, president, kapitalism, orättvisor, ekonomi,
val pengar, demokrati, reklam,TV, Obama,Syrien
DN 13/8Gunnar Jonsson DN 4/11 DN 4/11 DN 2/11 DN 4/10SvD 4/10 Expressen 4/10Aftonbladet 4/10SvT
Sveriges Radion
DN DN om vänstern i USA-val SvD Aftonbladet
Expressen SvT
Sveriges Radio
DN 15(7 SvD Aftonbladet Expressen SvT DN 2/9 SvD 2/9 DN1 DN2SvD 30/8DN 30/8DN huvudledare SvD ABExpressen SvT Newsmill Monthly ReviewDN SvD Aftonbladet Expressen SvT
9 svar till “USA:s valsystem – en fars?”
USA har aldrig varit en demokrati och är numera så långt ifrån en demokrati man kan komma. USA är en plutokrati och det var syftet hos de engelska lorder som utarbetade konstutionen i slutet av 1700-talet. I USA kan du kritisera presidenter men ve den som kritiserar systemet. Man har alltså ett system där du har två partier som effektivt hindrar all egentlig opposition mot deras maktmonopol. Okunskapen om hur djupt odemokratiskt USA är belyses givetvis av det låga valdeltagandet, som ju beror på att befolkningen känner att man inte kan påverka mer än valet av marionett i Vita Huset. Obamas agerande som president har ju klargjort hur illa det är ställt med presidenämbetet. Han var en ”lame duck” i stort sett minuten efter att han svurits in som president. Alla ideal och löften som han gav slängde han överbord omgående istället för att konfrontera maktapparaten som styr i USA. Vad väljarna i USA behöver är att välja en politiker som vågar konfrontera denna maktapparat, vilket dock medför personliga risker och kan bli mycket obehagligt. Det är lättare att bli konformist som Obama och sitta av sin tid som floskelmaskin.
Västerländsk civilisation? det är en bra idé sa Gandhi vid något tillfälle. Någon annan lär ha sagt: Kan vi inte befria oss från bankirernas slaveri är vi inte värda någon frihet.
“Vårt samhälle styrs av galna människor mot galna mål. Jag tror att vi styrs av dårar för dåraktiga anledningar och jag tror att jag kan klassas som galen om jag uttrycker detta. Det är det galna med det”. John Lennon.
http://www.8dagar.com/2014/06/10-000-dollar-for-varje-dod-ryss.html
Inga kommentarer till detta generösa erbjudande från SVT och våra stora tidningar så vitt jag vet.
Med Krim kvar i Ukraina hade oligarkerna och deras demokratiska västliga supporters fått sitt blodbad. Med tanke på det får vi väl stå ut med Obamas och Bildts krokodiltårar.
Man behöver faktiskt inte resa så långt som ”over there” för att finna länder där glesbygden är viktigare än städerna. Du behöver bara åka ”över kölen” och besöka Norge. I det landet anser man att det är riktig demokrati när en väljare i till exempel Finnmark har nästan dubbelt så stor betydelse för hur Stortinget sammansätts jämfört med en väljare från Oslo, Bergen eller Trondheim. Demokrati är helt enkelt inte så enkelt. ”One man- one vote” är inte samma sak som att varje ”vote” har samma betydelse. Det är inte så många år sedan som både USA, UK och Norge hade val samma år. I alla de länderna var det minoritetspartiet som ”vann” valet. Beroende på valsystem.
Om vi smakar på ordet demokrati så vågar jag påstå att de allra flesta kommer att hävda att det smakar – folkmakt dvs att majoriteten bestämmer, i motsats till diktatur som smakar, fåtalets välde.
Sedan anser jag att det bara handlar om enkel matematik, huruvida USA är en demokrati eller inte.
Följande står att läsa i Nationalencyklopedin http://www.ne.se/rep/r%C3%B6str%C3%A4tt-n%C3%A4r-usa-v%C3%A4ljer-att-stanna-hemma
”Vid valet 1960 röstade 63 procent av befolkningen över 21 år, tolv år senare röstade endast 55 procent (trots att rösträttsåldern sänkts), tolv år därefter var siffran nere i 53 procent, ytterligare tolv år senare var den för första gången under 50 procent (49), för att vid det senaste presidentvalet uppgå till 51 procent (om man i stället räknar dem som var legalt sett röstberättigade låg siffran 2000 mellan 53 och 56 procent).
Om, som i presidentvalet 2000, endast omkring 50 procent av valmanskåren röstar betyder det i praktiken att George W. Bush, som då vann, valdes av 25 procent av det amerikanska folket.”
Den stora farsen är ju inte att de styrande i USA hävdar att de har demokrati, utan det är att miljarder människor världen över inte minst i ett land som Sverige som oxå hävdar att USA har ett demokratiskt statsskick.
De matematikkunskaperna vore något för Pisaundersökningen att granska.
Kärnan i en demokrati är att: 1) alla medborgare tillåts rösts 2) alla medborgare har rätt att kandidera 3) den kandidat som får flest röster vinner
Bara för att alla sedan inte väljer att rösta, innebär det inte att ett land inte skulle vara demokratiskt. Det viktigaste är att alla kan rösta.
Dessutom är det ganska så logiskt att valdeltagandet, allt annat lika, är lägre i större länder än i mindre då en röst rent matematiskt påverkar mindre ju större befolkning ett land har.
När det gäller elektorsystemet så tycker jag själv inte det är jättebra, men det har ändå sina fördelar av att även mindre delstater får ett inflytande. Detta kan jämföras med situationen i Sverige där både Alliansen och S/MP enbart fokuserar på att försöka vinna storstatsmittenväljaren och för övriga väljargrupper visas iprincip inget intresse.
Tom Jensen! Då är ju USA enligt din definition ingen demokrati! Alla medborgare får ju inte rösta, och det är bara pengastarka som kan kandidera, plus att den som får flest röster inte alltid vinner, se bara på hur det gick för Al Gore.
Benny det är många länder som stoppar en del av befolkningen ifrån att rösta, Ryssland blev till exempel fällda för det i Europadomstolen för mänskliga rättigheter för mindre än ett år sen. Är inte Ryssland en demokrati?
Finns inget som säger att bara pengastarka individer kan kandidera, du kan starta ett parti i dag och börja föra kampanj. Ingenting som stoppar dig där.
Som Tom har sagt anledningen till att dom det systemet med elektorsröster är ju som sagt för att även dom små delstaterna ska få ett inflytande, ja usch väldigt odemokratisk. Hade dom inte haft det hade ni kritiserat det.
Och till Anders, varför inte ta upp hur val går till i Ryssland? du klagar på smutskastning i dom Amerikanska valen i Ryssland är det ju fem gånger värre dessutom så stoppar dom dig ifrån att ens starta ett parti.
Är det odemokratist när personer du inte håller får med makten men är demokrati när dom du stödjer får makten. Varken Usa eller Ryssland har ett perfekt system, men att kritisera det Amerikanska systemet när det Ryska i många fall är bra mycket värre och hundra gånger mer repressivt det blir ju lite löjligt. Assad fick över 90% den siffran verkar du svalt med hull och hår, för att sedan kritisera att det är odemokratiskt i Usa.
USA:s valsystem har stora brister, bl.a då en ”dollarocracy” har mer eller mindre ersatt demokrati vid valen. Kandidater måste antingen vara mycket rika (Mitt Romney) eller tala för en sådan politik som gagnar de stora bolagen för att få pengar. Och det ekonomiska systemet i USA har medfört kraftigt ökning av ekonomisk ojämlikhet, av arbetslöshet och undersysselsättning, av behov av matkuponger och en kraftig ökning av koncentrationen av ägandet och det avgörande besluten inom ekonomin (inom lykta dörrar för demokratisk insyn). Massmedia, smutskastning och reklam där kampanjer spelar en stor roll, och en väldig koncentration har skett av ägandet till massmedia. Det är mycket svårt att få fram annorlunda politiska budskap där.
Det är inte konstigt att sittande president får många röster i ett land i ett krig med brutala stormakter som USA och deras allierade.
Valsystemet i Ryssland har jag föga kunskap om. Du kan väl göra en jämförelse med USA utgående från punkterna i detta blogginlägg? Lägg gärna till egna jämförelsepunkter.
Och vad har nu det ryska valsystemet med de uppenbara bristerna i USA:s system att göra? Självklart måste du vara stenrik och ha de rätta kontakterna för att bli president i USA. Sen att du som president blir en marionett gör ju inte saken bättre. Jag tycker att ni ska sluta upp med att se upp till USA som ett demokratiskt fördöme för det är det ju inte om man sätter sig in i hur korrupt systemet där är. Det är det jag gjort och förkastat eländet vilket fler borde göra. Du har ju som medborgare i USA bara två liknande maktpartier att rösta på så man har ju inget egentligt alternativ. Jag ska gärna ta och sätta mig in i bristerna i det ryska systemet så snart det kommer upp en tråd som aktualiserar detta. Sen är det ju inte så att ryssarna springer omkring och pådyvlar andra länder ”demokrati” som USA förment påstår sig sprida med ökänt uselt resultat. Irak, Afghanistan och en mängd andra fiaskon borde mana till eftertanke.