Som framgått av bloggens hemsida är det möjligt att köpa den nya, unika boken ”USA som världspolis. Amerikansk utrikespolitik efter 1945.” Boken innehåll sammanfattas där.

Boken är på knappt 400 sidor och kostar 185 kr, exkl porto. Har du inte köpt den än? Passa på – den tar kanske slut snart! Köp och läs till nyårsfirandet och överraska med nya samtalsämnen (dom pratar om svårigheterna att finna bra samtalsämnen på radion nu) och kanske nya åsikter! Du kanske kommer ut som anti-imperialist!? Och slår världen med häpnad – eller får höra (som vanligt) ”Ja, du är dig lik, suck”.
Boken kan beställas från macoma.karlstrom@telia.com. Sammanfattning finns i sluten av varje kapitel och som sista kapitel för hela boken. Därpå följer avsnitten Ordförklaringar, Förkortningar och Register A–Ö.

På förslag av en läsare presenterades boken innehåll i kapitelformat samt ett utdrag ur kapitel 11 i ett blogginlägg här 20 december. För ett par dagar sedan kom ett utdrag som beskriver hur ledande journalister och andra skriver om USA som ett imperium.

Nu återges för kapitel 6 avsnitten i kapitlet samt ett av avsnitten i detta inlägg.
Kapitel 6 • Några viktiga internationella organisationer och samarbetsfora6.1 Inledning
6.2 Världsbanken och Internationella Valutafonden
6.2.1 Världsbankens och IMF:s lånepolicy
6.2.2 Projekt i några fattiga länder – dåligt för folket och bra
för eliten
6.2.3 En utvärdering av IMF och Världsbanken
6.3 Paris-klubben
6.4 G8-gruppen
6.5 G20-gruppen och Financial Stability Board
6.6 OECD
6.7 BIS och Baselöverenskommelserna
6.8 World Economic Forum
6.9 Bilderberggruppen
6.10. Non-governmental organisations (NGO:er)
6.11 Sammanfattning
6.12 Litteratur
Bilaga: IMF:s policy och ekonomiska kriser i
mellaninkomstländer

6.2.3 En utvärdering av IMF och Världsbanken
En kommission utsedd av USA:s kongress levererade en starkt kritisk rapport om IMF vid millenniumskiftet:
”Regeringarna i G7-länderna (Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA), och framför allt USA använder IMF som redskap för att uppnå politiska mål. Otaliga studier har misslyckat med att finna ett positivt samband mellan IMF:s satsningar och ökning av rikedom eller inkomst. IMF-stödda räddningsaktioner för kreditgivare i kriser nyligen hade särskilt skadliga effekter för utvecklingsländerna. Människor som arbetade hårt för att komma ur sin fattigdom har sett sina tillgångar och besparingar förlorade. Arbetare förlorade sina arbeten. Inhemska och utländska ägare av realtillgångar förorsakades stora förluster medan utländska kreditgivande banker skyddades. Dessa banker fick kompensation för risk genom höga räntor, men behövde inte betala någon eller bara viss del av förlusterna. Denna assistans för utländska banker skyddade också politiskt inflytelserika låntagare, uppmuntrade till att ta stora lån och till stor skuldsättning. Omvandlingen av IMF till en institution som förmedlar långsiktiga lån har gjort de fattigare länderna beroende av IMF i ökande utsträckning och har gett IMF ett mycket stort inflytande över medlemsländernas policy. En del av överenskommelserna mellan IMF och dess medlemmar har inneburit krav som underminerat nationell
suveränitet och ofta hindrat utvecklingen av ansvarsfulla, demokratiska institutioner som korrigerar sina misstag och svarar på
ändringar i yttre förhållanden.” (Meltzer Commission 2000) Meltzer Commission beskrev också Världsbanken och tre regionala utvecklingsbanker som kostsamma, ineffektiva, byråkratiska och oförmögna att utföra sin uppgift att reducera fattigdomen.

6.10. Non-governmental organisations (NGO:er)Vi mäktar här bara att med ett par exempel påminna om det politiska inflytande som USA har via sitt öppna eller fördolda stöd ekonomiskt och på andra sätt till olika icke formellt regeringsanknutna organisationer (non-governmental organisations, NGO:er). Amnesty är bara ett exempel bland många. Suzanne Nossel, verkställande direktör för Amnesty International USA, kom direkt från USA:s utrikesdepartement,vilket i sig ifrågasätter Amnesty påstående att man är »oberoende« av regeringars intressen. Hon har fortsatt att främja USA:s utrikespolitik, men bakom ett nytt podium med Amnestys logotyp. På Amnestys hemsida nämns särskilt Nossels roll för USA-stödda FN-resolutioner om Iran, Syrien och Libyen. Ser man närmare på verksamheten finner man att de frågor som USA:s UD arbetar med också har prioritet för Amnesty.

Den indiska författarinnan Arundhati Roy (2012) skrev bland annat detta i en längre artikel:
”De företagsfinansierade NGO-erna är de globala finansmännens sätt att köpa in sig i motståndsrörelser, bokstavligen på samma sätt
som aktieägare köper in sig i bolag och sedan försöker kontrollera dem inifrån. De sitter som knutor på det centrala nervsystemet,
de vägar där den internationella finansen flyter fram. De fungerar som sändare, mottagare, stötdämpare och är vaksamma på varje
impuls, noga med att aldrig irritera regeringarna i sina värdländer.(Ford Foundation kräver att de organisationer som den finansierar
ska skriva på en förbindelse som garanterar detta.). När IMF tvingade fram strukturförändringar och genom påtryckningar
förmådde regeringarna att skära ner de offentliga utgifterna för sjukvård, barnomsorg och utveckling, så gick de fristående
organisationerna in. Privatiseringen av allting har också inneburit en NGO-isering av allting. När jobb och försörjningsmöjligheter
försvann har frivilligorganisationerna blivit en viktig källa till sysselsättning. Och alla är verkligen inte dåliga. Av alla miljontals NGO utför en del uppseendeväckande, radikala insatser, och det skulle vara fel att dra dem alla över en kam.”Då inflytandet inom medborgarrättsrörelsen i slutet av 1960-talet ökade för de mer militanta organisationernas Student
Nonviolent Coordinating Committee (SNICC) och Svarta pantrarna gick Ford och Rockefeller Foundation in och donerade 15 miljoner dollar till »moderata« svarta organisationer, gav bidrag och stipendier till enskilda, arbetsträning för folk som hamnat utanför samhället och startbidrag till företag som ägdes av svarta, vilket bidrog till att de svartas organisationer efter hand förlamades.

År 1924 grundade Rockefeller- och Carnegiefonderna tillsammans det som i dag är den allra mäktigaste påtryckningsgruppen i utrikesärenden i världen – Council on Foreign Relations (CFR) som senare också finansierades av Ford Foundation. År 1947 fick det nybildade CIA bidrag från CFR och samarbetade nära med det. Under årens lopp har man bland medlemmarna i CFR kunnat finna 22 amerikanska utrikesministrar. Det fanns fem medlemmar av CFR i den kommitté som 1943 planerade Förenta Nationerna, och för ett bidrag på 8,5 miljoner dollar från J.D. Rockefeller köpte man den mark där FN:s högkvarter i New York nu ligger.

Alla de elva cheferna i Världsbanken sedan 1946 – män som har framställt sig själva som de fattigas budbärare – har varit
medlemmar i CFR. (Undantaget var George Woods. Fast han var styrelsemedlem i Rockefeller Foundation och vice styrelseordförande i Chase Manhattan Bank).

Ford Foundation som bildades 1936 grundade RAND (Research and Development Corporation), en militär tankesmedja som började med vapenforskning för de amerikanska vapengrenarna. Ford inrättade Center for the Study of Democratic Institutions, vars uppgift var att föra det kalla kriget på ett intelligent sätt och utan McCarthyanhängarnas överdrifter. Det är i detta perspektiv vi ska se vad Ford Foundation gör med de miljontals dollar det har investerat som penningbidrag till konstnärer, filmskapare och aktivister och de generösa donationerna till universitetskurser och stipendier.

intressant.se, USA,ekonomi, politik, imperialism, krig, fred, orättvisor, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, hälsademokrati, socialism, FN, Världsbanken, ideologi, valuta,kriminalitet, handel,

DN 4/11 DN 2 4/11 ICIJ:s rapport DN 4/4 SvD 4/4 Ab 2/4 Flamman

Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust DN recension DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9