Jag har här förmånen att få publicera ett unikt, mycket värdefullt, levande reportage från den 70:de Segerdagen 9 maj i Moskva. Det är skrivet av Martin Kullberg, doktor i organisk kemi, som forskat i USA under två år med cancerforskning och bioteknik. Han är entreprenör och arbetar med att utveckla miljöteknik. Martin Kullberg är också uppfinnare och utsågs till årets uppfinnare 2011 av stiftelsen SKAPA. Han har publicerat över 20 artiklar i olika vetenskapliga tidskrifter.
Martin är mer stolt över att ”gå runt på kvällar och skrapa bort nazistpropaganda, att sätta upp antifascistisk propaganda överallt jag rör mig i Europa. Att skjutsa asylsökande till sina möten vid ambassader eller andra ärenden de har i Stockholm. Jag är stolt över att ha vänner i hela världen och från hela världen. Små saker som inte betyder något för ens status i samhället, men som betyder något för verkliga människor i ens omgivning.”
Jag och tjejen hade under en tid via media erfarit att, skamligt nog, ämnade diverse höga representater för världens nationer bojkotta 70-årsjubileumet av segerdagen i Moskva. Den dagen skandalen med att Sveriges Stefan Löfven inte heller skulle åka till Moskva var beslutet lätt. Vi måste helt enkelt personligen åka till Moskva för att fira segerdagen tillsammans med det Ryska folket. Det fanns inget annat alternativ som innebar att du som svensk skulle kunna se dig själv i spegeln. Att på något sätt vanära minnet av de miljoner människor som skänkt oss vår frihet är minst sagt skamligt.
* Fallna i strid för fosterlandet.*
I Moskva hade vi deltagit i festen i två dagar. Vi hade varit mitt bland en blandning av moskvabor funktionärer, deltagare i paraderna och gäster av alla de slag som festade på gator och torg. Var vi än befunnit oss och var vi än vänt blicken hade människor poserat för fotografering. Stämningen var uppsluppen och det hade smittat av sig. Därför var vi lite trötta när vi intog vår frukost på morgonen den 9:de maj, det vill säga på segerdagen. Vi läste ryska tidningar som publicerade hålltider för paraden och gjorde oss klara att återigen bege oss ut i Moskva.
Vi visste att vi hade bråttom för att hinna. När vi kom ut från hotellet upptäckte vi att det var människor överallt på ulitsa Petrovka samt att stora delar av de centrala delarna av Moskva var avspärrade. Vi såg inga bilar. Denna dag tillhörde staden folket. Mitt i detta folkvimmel visste vi att för att uppleva något ska det göras ordentligt så på vägen utrustade vi oss med segerflaggor, sankt georgsband och röda arméns välkända hatt som kompletterade kläder i svart och orange. Snart var vi på ulitsa Bolsjaja Dmitrovka, dvs en parallellgata närmare Tverskaja ulitsa där paraden passerade. Vi tog oss fram bland alla människor på gatan som också var på väg utåt mot paradgatan i jakt på en bra plats.
Segerdagen är en familjefest och vi sick-sackade oss fram bland lekfulla flaggviftande barn, fäder och mödrar med småbarn på axlarna eller i barnvagn, äldre såväl kvinnor som män varav några bar sina dekorerade uniformer. Många bar på gamla fotoporträtt av sina stupade familjemedlemmar. Såväl yngre som äldre sprang in i varje gränd i försök att ta sig ut till Tverskaja ulitsa för att komma så nära centrum som möjligt.
Vi siktade in oss på att se paraden från Pusjkintorget. När vi kom närmare insåg vi att vi inte var ensamma om den planen. Hela torget var till bristningsgränsen fullt av människor. Runt omkring hade människor klättrar upp på allt som fanns att tillgå för att hitta en bra plats att se paraden ifrån. En polis försökte halvhjärtat förmå några att klättra ned från ett städfordon, men fick förklarat för sig att människorna också ville se paraden. Polisen ansåg att han uppfyllt sin tjänstebeskrivning och lät människorna vara. Polisen var ju nu själv uppe på fordonet och kunde se till att ingen åverkan på fordonet skedde, att han samtidigt kommit över en plats med utmärkt utsikt över paraden var bara ett olycksfall i ämbetet.
![IMG]](http://jinge.se/wp-content/uploads/IMG.png)
* Alla ville få en glimt av paraden från Pusjkintorget.*
Vi lyckades ta oss långt fram och lyckades få en skymt av de sista fordonen på dess väg mot Röda torget. Strax därefter var det dags för flyguppvisning och folkhavet vände sig som en person för att rikta blickarna uppåt. Årets flyguppvisning bjöd på en brokig skara flygmaskiner med både gammalt som nytt i den ryska luftburna arsenalen. Samtliga flög i olika täta formationer som inte kan beskrivas på annat sätt än perfektion. Höjdpunkten var sju Mig-29 och åtta Su-25 som flög över oss och formade siffran 70 felfritt. Det som flög över himlen i en perfekt formation kunde lika gärna varit maskinskrivet.
* Perfektion för att markera att det är 70 år sedan segern.*
Nu började fordonen komma tillbaka från Röda torget och körde uppåt längs Tverskaja ulitsa. Årets parad innehöll många delar. Vi fick kontinuerlig rapport från ett litet barn som satt på sin fars axlar. Barnet ropade glatt ut ”Eta tanki!” (Det är tanks!) eller ”Bolsjaja raketa!” (Stor raket!).
Senare erfor vi att det var denna kvalitet på underrättelser som svenskarna fick via Frida Sundkvist som var Svenska Dagbladets direktreporter som satt i Stockholm.
Den stora raketen RS-24 Yars, är nog det kraftfullaste och kanske mest fruktansvärda vapnet som vi någonsin kommer se med egna ögon under vår levnad.
När alla fordonen i paraden passerat förbi började folkhavet snart lösas upp, men vi dröjde oss kvar och tittade på omgivningen och promenerade runt bland de övriga som stannade kvar. När Pusjkintorget befolkades av i stort sett enbart poliser, funktionärer, volontärer och några människor i alla åldrar som bar på bilder av sina släktingar som stupat för att befria Europa från nazismen plockades kravallstaketet mot Tverskaja ulitsa bort. Genast började människor i olika grupperingar ta sig ut på paradgatan samtidigt som ytterligare folk med porträtt på stupade släktingar vällde in genom säkerhetskontrollen för att också ta sig över torget och ut på paradgatan.
Vi insåg att Tverskaja ulitsa var den enda väg som i detta läge ledde från Puskjintorget. Vi smet in i folkvimlet och följde med paraden ned längs Tverskaja och vi gick ganska långt fram i tåget. Runt omkring oss hade vi porträtt på stupade i kriget emot nazityskland. Alla bar själv på minst ett porträtt med en släkting eller var i sällskap med någon som bar på minst ett porträtt. Vi var omgivna av familjerna till alla de hjältar vi idag har att tacka för vår frihet.
Där var vi mitt bland alla de familjer som förlorat någon till följd av nazismen. Från svart-vita bilder tittade män och kvinnor på oss. Det fanns de som stolt poserade i sina dekorerade uniformer medan andra var civilt klädda och inte sällan poserade de utanför sina hem. Det fanns också unga män som i uniform höll om en ung kvinna eller män som poserade med sin fru och sina barn. Flera var inramade porträtt som tagits ner från en vägg för att gå i detta som vi efterhand insåg var marschen för ”De Odödligas Regemente”. Det är en marsch för alla de som mist en make eller maka, en farbror eller faster, en morbror eller moster, en morfar eller farfar samt alla de som mist en far. Här gick flera generationer som offrat en anhörig.
[IMG]http://i.imgur.com/Pgr6sQ5.png[/IMG]
* De Odödligas Regemente visar än idag den ofattbara omfattningen av nazismens brott.*
Vi tittade oss omkring, sträckte upp telefonen för att dokumentera det vi såg och upplevde. Vi såg massan med porträtt fortsatte så långt upp för Tverskaja ulitsa som det var möjligt att se. Insikten om att vi stod mitt inne i den konkreta konsekvensen av andra världskriget vägde som en sten i bröstet och tårarna vällde upp. Vi och flera med oss fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
Själv kom jag att tänka på Peter Wolodarski som sitter på DN och bespottar minnet av alla dessa människor som satt livet till för att han skall kunna sitta och skriva sin historierevisionism till nazismens fördel på DNs ledarsida. Då var det inte längre sorg jag kände. Istället började ilskan koka upp inom mig. Peter Wolodarski borde varit där mitt på Tverskaja ulitsa och bett alla dessa människor om ursäkt för att ha bespottat det offer dessa familjer gjort för att han skall få skriva sin lögnaktiga spalt. Han borde varit där för att personligen tacka var och en av dem för att de kämpat och offrat så att han har privilegiet att dra luft idag och för att han kan använda det privilegiet till att haspla ur sig den ena nedriga lögnen efter den andra.
När jag tänker på sådana som Peter samt på alla pro-nazistiska svenska tyckare och när jag tänker på nazistpartiet SD som besudlar vår riksdag med sin blotta närvaro var det skam jag kände. Jag skämdes och tänkte att jag hör inte hemma här bland alla dessa som offrat så mycket för min frihet medan jag inte offrat ett skit. Jag skämdes för att jag var svensk från dagens Sverige.
Jag ville be om ursäkt till medmänniskorna som omgav mig där vi stod mitt i Moskva på segerdagen. Jag ville att de skulle befria mig från min skam. Jag ville förklara för dem att jag inte var nazist som många av mina landsmän. Jag ville tala om att jag gjorde motstånd emot nazismen så gott jag kunde. Jag ville att de skulle försäkra mig om att jag gjort så gott jag kan att jag inte har någon skuld i att Sverige är som det är.
Alla dessa tankar rusade genom mitt huvud och känslorna slet och rev inom mig, men jag rycktes ur min självömkan när jag hörde ett sorl som lät som det kom från mycket långt håll. Sorlet kunde urskiljas som en massa människors rop och det färdades fort i vår riktning. Det var som om en stor folksamling kom rusande emot en i hög fart och ropen från människorna stegrade till ett dån mellan husväggarna. Alla som stod runt mig utbrast i ett långdraget ”УРА!” (hurra på ryska) och det dog snabbt när det nådde det främsta ledet en liten bit ned längs gatan. Det främsta ledet satte snart igång ett ”УРА!” och den här gången ropade även jag. Hurraropet flög som en våg uppför Tverskaja ulitsa och bort mot utkanten av staden och dog bort en kort stund för att snart återkomma.
Mitt mod lyftes av insikten att detta inte var en sorgeparad. Det vi deltog i var firandet av en hjältemodig seger och de hjältar som krossat nazismen. Vi såg oss omkring och för varje stupad gick här minst en överlevande anhörig. Det är i den situationen som du inser att att nazismen är chanslös. Hurraropen fortsatte att med jämna mellanrum färdades fram och tillbaka i det väldiga tåget som jag nu började förstå omfattningen av trots att den fulla insikten skulle komma först senare på kvällen.
Så småningom kom tåget ned till Marshal Zhukovs monument och den okände soldatens grav som översvämmades med blommor. Människor skanderade ”Spasiba!” (tack!) när vi gick mellan monumenten på vägen upp till Röda torget. I backen på Kremlevskij prospekt försökte en liten grupp dra igång en hyllningsramsa till Putin, men det var få som slöt upp. Dagen handlade inte om Putin och många tyckte det var opassande. Det som pågick var folkets parad; det var de odödliga hjältarnas parad och det var familjerna till dessa hjältars parad. Att försöka vrida det till ett spektakel för Putin skulle vara att vanära segerdagen.
När vi kom upp på Röda torget var det redan ganska mycket folk på plats och torget fylldes upp fort och utanför avspärrningarna stod nyfikna och tittade på. Vi insåg att vi kanske var de första västerländska turisterna att sätta fot på Röda torget under de dagar det varit avspärrat inför paraden. Vi var upprymda av att ha fått vara med om något unikt och rent ut sagt fantastiskt. Längs Kremls mur på bägge sidor Lenin mausoleet fanns stora läktare uppställda som var fullsatta med människor, och på andra sidan stod gamla militära fordon från Det Stora Fosterländska kriget uppställda. Fordonen var mycket välskötta och som nu varit med om 70 parader fick inte röras, men det utmärkt att fotografera sig med fordonen i bakgrunden. Det var många som passade på att ta foton tillsammans med porträtt av sina hjältar. Uppe på torget dröjde sig människor kvar en stund för att titta på de gamla stridsfordonen och ta foton mot alla de olika bakgrunder som dekorerade torget. Torget fylldes dock hela tiden på med fler och det var snart bara att fortsätta gå över det enorma torget.
* De Odödligas Regemente strömmar in på Röda torget.*
Tåget fortsatte förbi Vassilijkatedralen endera ned på gatorna längs Moskvafloden eller över Bolsjaja Moskvertskijbron för att fortsätta ut på gator i alla riktningar. Vi uppehöll oss på bron en stund och passade på att titta tillbaka över havet av människor som flöt förbi och strömmen ned från Röda torget flöt på lika starkt hela tiden. Vi fortsatte dock snart över bron över till Pjatnitskaja ulitsa för att få oss något att äta och dricka. Vi hade då varit på benen sedan morgonen och marschen genomfördes i gassande solsken. Vid den här tidpunkten var vi rejält hungriga och det enda du ville var att få sitta ned en stund i skuggan.
* I en till synes oändlig ström strömmar offren för nazismen från Röda torget.*
Vi gick ned längs Pjatnitskaja ulitsa i jakt på en restaurang som hade sittplatser kvar. Efter några kvarter kom vi till en Ukrainsk restaurang som hade plats för ett par gäster till. Denna restaurang hade en genuint gemytlig känsla av att äta i någons kök hemma i ett lantligt hus från förr i tiden. Restaurangen blev snart fullsatt och stämningen var god. Vi satte oss och ögnade menyn, men behövde inte titta så länge. Borscht tillsammans med en Sibirkij korona var självklara val en dag som denna. Allt medan gästerna fick mat, öl och vodka steg stämningen i restaurangen. I denna gästvänliga atmosfär skålades det mellan borden och några reste sig stärkta av vodka för att hålla tal. Dessa tal handlade om broderskap och fred samtidigt som det givetvis även förekom en hel del skämt och roliga anekdoter. Talen interpunkterades med frustande skrattsalvor från borden kring talaren och givetvis även av, om vart annat, obligatoriska skålar för segern respektive skålar för freden. Med stärkande soppa i magen deltog vi helhjärtat i detta firande och skålande. Dagen till ära drack vi den utmärkta ryska vodkan som rekommenderats oss på ryskt vis. Nu var smärtan under fötterna försvunnen och tröttheten i musklerna var som bortblåst.
Ute på gatan efter middagen såg vi att det fortfarande var en strid ström av människor ifrån Röda torget. Vi smet in på en pub som serverade mikrobryggd rysk öl. Hembryggare som man är var man naturligtvis nyfiken på vad ryska mikrobryggerier hade att bjuda på. I baren kom vi snart i samtal med ett gäng ryssar och vi blev kvar på puben mycket längre än vi tänkt. Vi drogs in i samtal om världen, Ryssland och givetvis Ukraina. Som svensk fanns det ju en del att förklara sig för inför ryssarna, men de accepterade försäkringar om att vi inte hade någon aktiv del i Carl Bildts existens. Förutom småsaker var de till min lättnad relativt omedvetna om det propagandadrev som drivs emot dem av svensk media och svenska tyckare. Jag var glad att de inte visste något om miniubåtar och Wolodarski.
Vi hade pratat länge och väl när alla plötsligt fick bråttom. Vi tvungna att skynda oss för nu skulle det bli segerfyrverkeri. Vi följde med ut och gatan var fortfarande fylld av människor. Nu var stämningen om möjligt ännu högre. Vi tog oss så snabbt vi kunde genom folkvimlet bort till Balchugtorget där det gick att se fyrverkeriet. När fyrverkeriet drog igång skålades det till segerns ära i glasen som människor tagit med sig ut från puben och det stämdes upp till sånger som Poljuska. Fyrverkeriet vad långt och stort. Det gick i grönt, rött, vitt och blått. Efter det stora avslutet kramade folk om varandra och kindpussarna stod som spön i backen. Det skålade ”Za mir!” (För freden!) och nu drog allsång igång igen. Detta århundrades folkfest hade nått sin kulmen.
* Firandet av segern över nazismen kulminerade i ett spektakulärt fyrverkeri, fotot tagit från Balchugtorget.*
Den 9:de maj 2015 upplevde vi något som vi kommer att bära med oss i resten av våra liv. Det kommer att vara en av våra livs absoluta höjdpunkter vad framtiden än må bära med sig. Att ha missat 70-årsjubileumet av segerdagsfirandet i Moskva kanske är straff nog åt de fähundar som stannade hemma för någon sorts neslig gest… Nej, det är det inte.
i Andra om: Segerdagen,Sovjetunionen Andra Världskriget, Moskva, Stalin,manifestation, fascism imperialism, desinformation, krig, nazism, Politik, FN, massmediautrikespolitik demokrati,fred
DN 8/5 DN 9/5Nyhetsbanken 7/5 Berliner Zeitung Jan Guillou Erik Helmerson i DNDN 10¤ DN Slaget vid Stalingrad 2/2 DN om fascism SvD 2/2Björnbrum Intervu i Junge Welt Internationalen nr 5 2013 Aftonbladet Japetus öga Russia Today Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12
37 svar till “Unik rapport från 70:de firandet av Segerdagen i Moskva”
Tack för artikeln och tack till Martin. Kanske finns mitt hopp kvar för Sverige med er sorts Svenskar när jag upplever mer och mer nynazism i detta land.
Från en Ryss,bosatt i Sverige, ättling till vita och röda armens hjältar
En lysande och gripande artikel. Tack! Mina föräldrar befriades ur koncentrationslägret av Röda armén.
Tack så mycket för artikeln! En ryss kunde inte ha skrivit bättre än Martin har gjort. Roligt att veta att det finns folk i Sverige som kan tänka själv. Jag upplevde samma ”bespottning” av Peters Wolodarski – typen när de visade Gala öppning av OS i Sochi. Det snackas så mycket skit om Ryssland HELA TIDEN i svensk media att jag faktiskt köpte en rysk flagga nu i Ryssland( jag kommer fråm Ryssland själv) och satt upp på mitt hus. Min dotters skolkamrater frågar mig om Ryssland ska anfalla Sverige. Det är ju SKANDAL vad de stoppar in i söta ungdomars skallen.
Ryssarna lär också ha organiserat förberedelser för att stå emot förväntade provokationer av typ färgrevolution. Den sk antimaidan-rörelsen. Bla med folk rekryterade från olika militära grupperingar som skall patrullera. I västpropagandan beskrivs det som att Putin med en typ av fristyrkor tänker slå ner oppositionen. Det man insinuerar är analogi med Hitlers motsvarigheter.
Vill påminna om att nazismen var både till ideinnehåll och beträffande finansiering ett anglosaxiskt projekt. I alla välmenande kritiska vidräkningar med nazismen är det fel att tona ner anglosaxarnas roll. Det är följdriktigt om än inte baserat på kunskap som man ser amerikaner tala positivt om Hitler. Han var ju deras och Englands gubbe. Beträffande Peter Wolodarski’s Polen var det där som judar berövades sitt medborgarskap och dumpades in i Tyskland med påföljd att Tyskland skickade tillbaka dem. De bollades obarmhärtigt fram och tillbaka och det var Polen som provocerade fram situationen. Syftet var ett led i att iscensätta mordet på en tysk diplomat där mördaren hänvisade till hur brutalt hans etniska bröder behandlats. Mordet var sannolikt organiserat av dem utanför Tyskland som ville försäkra sig om Tysklands senare demonisering. Detta mord anses ju ha utlöst Kristallnatten.
Elvira. Du har missat poängen med vår media. När Hitler anföll Polen trodde tyska folket att det var Polen som överföll Tyskland – propaganda a la Goebbles. Samma med vår media. Om USA och NATO anfaller Ryssland vet hela Europa och USA att det var Ryssland som anföll väst, och naturligtvis Sverige.
Nej det var inte alls missledande att anklaga Polen. Polen begick omfattande våldshandlingar mot tyskar, vid ett stort antal tillfällen. En vecka innan Tyskland överhuvud började planera något krig med Polen som dittills varit i gott samförstånd med Tyskland mobiliserade Polen och förde från ca 21 mars 1939 plötsligt en aggressiv politik mot Tyskland. Polackerna var Englands självdestruktiva marionetter. När ett land mobiliserar anses det allmänt vara att uppfatta som krigsförklaring. Även efter anfallet mot Polen erbjöd Tyskland fred i utbyte mot att Versaillefredens villkor skulle raderas. Det handlar inte om att skönmåla Hitler utan bara om fakta:anglosaxarna låg bakom allt, inklusive Hitlers finansiering och marsch till makten. Den sk falskflaggattacken mot Gleiwitzsändaren åberopades aldrig i nazipropagandan. Av det enkla skälet att den aldrig inträffade. Den fabricerades av britterna efter kriget. Och inga förhör tilläts vid Nurnberg med det påstådda vittnet.
tja vad ska man säga om detta ,någon med auktoritet borde rensa internet från liknande osanningar . http://en.wikipedia.org/wiki/Gleiwitz_incident känns lite skamfullt att fara med osanning
Alex,
det är i så fall jag som skall tacka. Tack för det Sverige vi minns och det Sverige som till och med SD drömmer sig tillbaka till, det Sverige formades i mångt och mycket av Sovjetunionen och hade aldrig existerat som vi minns det om inte fascismen slagits tillbaka framgångsrikt och grundligt.
Gabor,
tack. Det finns nog ingen människa på vår jord som inte har någon anledning att vara tacksam för krossandet av fascismen, världen och livet som vi känner dem idag hade inte funnits. Alla våra liv, sannolikt även våra ekonomiska eliters liv hade varit sämre utan segern. Ändå sitter såna som Peter Wolodarski och arbetar med projektet som handlar om att slutligen utmåla Hitler som en frihetskämpe.
Elvira,
nån Tjechov blir jag aldrig. Ja, propagandisterna drar sig inte för något för att sälja amerikansk fracking-gas till europa. Du kan se hur de poserar i finrummen. När John Kerry gav Lavrov två potatisar så var budskapet tydligt, USA hotar med svältkrig, liberalerna tänker än en gång ta fram sin gamla taktik med svältkrig, de framkallar återigen fascismen. Men den som läst om USAs torka är nog medveten om att hotet är ganska tomt.
Peter,
jag observerade 4 krypskyttar på taken, men så gick ju Putin 50-100 meter framför oss. Det var nog där du hittade de flesta av dessa militära infiltratörerna, för så mycket patrullering var det inte där vi gick, säkerhetskontroller av OMOH och polisen givetvis då Moskva utsats för flera terroristantentat, vilket även ”De Odödligas Regemente” drabbats av i någon stad.
—
Det var när vi kvällen efter och gick igenom den västerländska mediarapporteringen från segerdagen som vi kände att vi var tvungna att dela med oss av vår upplevelse i Moskva. Inte i någon media berättades det om ”De Odödligas Regemente” denna världens största folkliga manifestation emot nazismen, det fanns några som nämnde det med nån paragraf, ofta i misstänkliggörande ordalag. Då var vi tvungna att dela med oss av vad vi bevittnat. 500 000 människor gick i den folkliga ”De Odödligas Regemente” i Moskva, överallt kring vår jord gick anhöriga till de hjältar som gav oss friheten.
Jag tänker nedan gå igenom den oerhörda omfattningen av vad vår media tiger ihjäl. Den största antifascistiska manifestationen någonsin.
Donets Peoples Republic
Donetsk, Donetsk Peoples Republic
https://youtu.be/nfii4h_CIt0
Donetsk, Donetsk Peoples Republic
http://i.imgur.com/TGOUxlr.jpg
Makeevka, Donetsk Peoples Repulic
http://i.imgur.com/HPxIzeU.jpg
Sour Mogila, dvs det sönderbombade stora monumentet till minne av andra världskriget. I Donetsk Peoples Republic.
http://i.imgur.com/kJaVMIN.jpg
Luhansk Peoples Republic
Luhansk
http://i.imgur.com/vCWYURM.jpg
Ukraina
Kiev
https://youtu.be/CBfsB6k_sU8
https://youtu.be/uEhZi755OeY
http://i.imgur.com/XuEDoF8.jpg
Dnipropetrovsk, dvs hemmastad för nazistbattaljon som jobbar åt Kiev
https://youtu.be/myBroi2o6h8
Melitopol, Ukraina
http://i.imgur.com/qGd7730.jpg
Odessa, Ukraina
http://i.imgur.com/YHw8MG0.jpg
https://youtu.be/BUzmgg96JX4
Moldavien
Chisnau,
https://youtu.be/La6Udl5Hh5A
https://youtu.be/La6Udl5Hh5A
Lettland
Riga, Lettland
Här har ett åtal väckts av Lettisk polis att ha burit ”flaggor i georgebandets färger och utbrytarrepubliken Donetsks färger”.
Här utreds även Rigas borgmästare Nil U som höll tal på ryska. Nil U utreds för ”misstänkt värvning, hets och uppmaning till väpnad konflikt”.
http://i.imgur.com/EXVyOR9.jpg
Riga, Lettland
Marschen här organiserades enligt en rapport av ”… Recipients of Russian state funding Koren, Gaponenko and activist of Non-Citizens Congress Elizaveta K organized the march dedicated to 9 May similarly to the only organized by United Russia – with photos of participants of WWII. Vladimir P walked in the front of this march in Moscow. There were so many participants in Gaponenko-Koren’s march that even if Ushakov’s (kommentar: borgmästare i Riga som är under utredning enligt ovan) supporters wanted to oppose Koren’s event at Victory Square, it would have been hard to do. It was clear that Harmony’s activists did not expect such a massive event by their competitors…”
http://i.imgur.com/3BSEnqq.jpg
Norge
Oslo, Norge
http://i.imgur.com/uOI8Shl.jpg
Kanada
https://youtu.be/_wsA5sH-wkY
Bathurst, Canada
https://youtu.be/ObZClHifQTE
USA
New York, USA
https://youtu.be/fTycrxh45oM
Los Angeles, USA
https://youtu.be/IACul-HSSKU
Österrike
Wien
https://youtu.be/ih6qtvaWSA0
Tyskland
Berlin, Tyskland
http://i.imgur.com/YNgHRbM.jpg
Berlin, bild2, Tyskland
http://i.imgur.com/3VmRxVT.jpg
Ryssland
Astrakhan
http://i.imgur.com/TATISA3.jpg
Allaikhovskij i Jakutien oblast, fortfarande lite kyligt i luften.
http://i.imgur.com/W9nRbjO.jpg
Berdesk
http://i.imgur.com/LcOcaoL.jpg
Chita, Burjatien
http://i.imgur.com/NwUM9hA.jpg
Fjärran östern
http://i.imgur.com/IdxfIaL.jpg
Grozny
http://i.imgur.com/7Ix8Br4.jpg
Grozny bild 2
http://i.imgur.com/kzIP6t9.jpg
Irkutsk
http://i.imgur.com/rJjW9vk.jpg
Kardymovo
http://i.imgur.com/P8qrpvm.jpg
Kemerovo
http://i.imgur.com/Jjs4gFW.jpg
Kazan
http://imgur.com/c9wB6Ed
Kaliningrad
http://i.imgur.com/8qfuq6R.jpg
Lipetsk
http://i.imgur.com/WzMZwD2.jpg
Novosibirsk
http://i.imgur.com/7qzAi1R.jpg
Novosibirsk
Här uppges omkring 30 000 ha deltagit.
http://i.imgur.com/E8lIbKM.jpg
Otradnoje
http://i.imgur.com/GR6QnVj.jpg
Petrolavlovsk Kamtjatkja
http://i.imgur.com/SWoOJAt.jpg
Pevek i Tjutojka
http://i.imgur.com/oGULnDt.jpg
Rostov
http://i.imgur.com/BKBf9at.jpg
Rostov-on-Don
http://i.imgur.com/CfKERQr.jpg
Smolensk
http://i.imgur.com/UbOuWlc.jpg
Shymkent
https://youtu.be/LRaAz7TuaTk
St Petersburg
http://i.imgur.com/4pw915Z.jpg
Sankt Petersburg, bild 2
http://i.imgur.com/y9kSQOn.jpg
Simferopol, Krim
http://i.imgur.com/zLqGU0T.jpg
Sojti
http://i.imgur.com/MWUMyJ6.jpg
Simferopol, Krim
https://youtu.be/-Fx_NM-uMZY
Sevastopol, Krim
http://i.imgur.com/FXrQ8In.jpg
Sokol
http://i.imgur.com/JTZqloQ.jpg
Serpuhkov
http://i.imgur.com/L6cM8Ub.jpg
Tomsk
http://i.imgur.com/DtZGmNu.jpg
Tomsk, bild 2
http://i.imgur.com/eDBLlOS.jpg
Tjeljabinsk
http://i.imgur.com/O9KEAzS.jpg
Tula
Här uppges fler än 120 000 ha deltagit.
http://i.imgur.com/tsuwAEI.jpg
Tyoply Stan
http://i.imgur.com/WrQahus.jpg
Ulan-Ude 120 000 deltagare uppges
http://i.imgur.com/C1Qgqhx.jpg
Vladivostok
http://i.imgur.com/R61AmHO.jpg
Vladivostok bild 2
http://i.imgur.com/ls3J3H7.jpg
Vladivostk bild 3
http://i.imgur.com/u3kQRaN.jpg
Volgograd, dvs fd Stalingrad
http://i.imgur.com/BQoNI5V.jpg
Yekatrineburg
http://i.imgur.com/IpwOor3.jpg
Yekaterinenburg
http://i.imgur.com/EflUdEQ.jpg
Yakutsk
http://i.imgur.com/t7oUljA.jpg
På vissa platser visade fascisterna sig lite
I Charkiv, trakasseras veteraner av polis
https://youtu.be/0qJxMnylAbc
Om du tagit dig ända hit ned, så lämnar jag dig med denna sista tanke:
Vilket ord skulle du använda för att beskriva en media som förtiger världens största antifascistiska demonstration?
Med det ordet i sinnet, vad tror du din världsbild, formad av denna media är värd?
Hej Martin! Det där med potatisar fattade ingen i Ryssland. Det finns hur mycket mat som helst och kommer att finnas. Dessutom svälter ryssarna ihjäl helst än de lämnar folk att dö i Donesk och Lugansk utan rysk hjälp. Du vet att vi själva skickar regelbundet flera hundra lastbilar med mat till folk där borta. Jag har nyss varit i Brjansk över rysk Påsk och besökte mina 3 mostrar. Alla odlar allt möjligt som vanligt: tomater, gurka, rödbetor, vitkål, potatis osv i STORA mängder. Det ska räcka över vinter till både folk och husdjur. Jag själv blev så inspirerat att jag har massa plantor nu som väntar på utplanteringen. Den bästa tomatsorten jag har heter faktiskt ” BLACK RUSSIAN” och är bestsäljare även här i Sverige:) Så John behöver inte oroa sig över Ryssland:)
Tack för all info. Beträffande militärer visste jag inget konkret om just den här dagen utan syftade på frivilliga patrullerande nätverk som hade uppgift att hålla ordning under ospecificerade förhållanden och det var det som fick västpropagandan att börja med ynkliga insinuationer.
https://www.youtube.com/embed/E-5sgIXjuV4
Hahaha! Baserad på historier från folket som uppfann den offensiva miniubåten. Samma personer som inspirerade Jan Guillou att skriva en bok om en rysk militärbas i Stockholms skärgård.
Tar den upp att Gotlands betydelse mest handlar om att säkra ”supply line” åt NATOs baser i baltikum och bara är relevant om det är NATO som anfaller?
Det där scenariot har för övrigt massa Ukrainska nazister dillat om i månader nu, det är som om de fått en förhandsutgåva eller om författaren skrivit ned vad Ukrainska nazister skriver på fejjan och i andra forum.
Vill du förklara vad du menar med detta inlägg? Är det reklam för din bok? Ryssland tänker inte anfalla Sverige bara att du vet det. Vi har massa mark i både Europa och Asien som vi inte kan ta hand om . Ryssland har ALDRIG anfallit något land. MVH
Det handlar om att sälja konceptet ”Bestycka Gotland” trots att det har väldigt lite värde i försvaret av Sverige, faktiskt har det inget. Den som säljer det konceptet agerar aktivist åt främmande makt, för det är sannerligen inte Sveriges försvarsintressen som tas till vara. Gotland har seglat upp som ett nytt fenomen inom konspirationsteorierna av ett ryskt anfall. Har man lite koll på foliehattarna på högerkanten så har alla sovjetiska anfallsplaner som de dillat om helt gått förbi Gotland. Gotland är av strategiskt intresse för NATO först och främst.
Det är aktivister för främmande makt som dillar om Gotland.
Att de stora öarna i Östersjön har strategisk betydelse belyses väl bäst av att Sovjet ockuperade Bornholm (bombning med civila, danska förluster) och sedan höll ön i nästan ett år efter fredsslutet. Danskarna var klart rädda för att Sovjet skulle behålla ön som krigsbyte.
http://www.aef.se/Omvarlden/Notiser/Bornholm.htm
Bornholm har förvisso figurerat i foliehattarnas diskussioner om invasionsplaner från Sovjet förr. Men Gotland har det aldrig. Din historierelativism till trots.
Att en invasionstyrka emot Sverige skulle dela sin supply-line i två delar framstår inte som sannolikt. Bestycka Gotland gör vi enbart för NATOs räkning, för att skydda deras supply-line till sina baser i baltikum. Förutsättningen för att det skall vara relevant skydd av en supply-line åt NATO är i princip att NATO anfaller. För anfaller ryssen så skulle det knappast finnas några baser att ha supply-line till i Baltikum. Detta är förvisso lika ogrundade spekulationer som foliehattarna ägnar sig åt. Gotlands strategiska betydelse för Sverige är däremot ytterst marginell.
Dessutom vet vi att de ”tänkare” som skriver såna här böcker och sprider sånt här är samma personer som växte upp troende på eller som skapade sånt här på 80-talet:
https://www.youtube.com/watch?v=YdeSSYY78e8
Del 4 är fan ta mig bäst! ”Vi har naturligtvis inga bevis…” Inget nytt under solen med andra ord, fortfarande samma foliehattar, då som nu.
Nu ska vi inte leka Maria Frun- leken. Att Danmark fick stryk av ryssar i samband med kriget ha att göra med att tyska soldater fördes genom Danmark och sorry även Sverige för att döda mina anhöriga. Då kan man inte räkna med att man får en Marabu choklad ask. Snarare får man nånting annat i pannan.
”Ryssland har ALDRIG anfallit något land.”
Ryssland har ju anfallit Ukraina.
Ryssland har inte anfallit Ukraina, däremot införlivat Krim, efter ett val där omkring 95 % av befolkningen stödde detta. 0 döda. (Däremot har USA & allierade förstört i Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien med uppemot 2 miljoner döda och mot befolkningens stöd).
Att sila mygg och svälja kameler.
Du kan aldrig övertyga de fanatiska trotskisterna av Thomas slag. Den globala institutionella revolutionen är det enda som gäller, vilka krafter som helst kan man liera sig med för globaliseringens fullbordande. Deras dröm är en värld under Världsbanken/IMF, som de sedan kan ta i en kupp.
Trottarnas nuvarande motto:
Ein volk, eine welt, eine geld!
Det är lustigt att de försöker åberopa enhetsfronten för en global och machiavellisk institutionell revolution. Välj en av de två mustascher som motståndare till detta får klistrad i ansiktet.
Kära Tomas! Det du skriver visar mig att du inte kan så mycket om Krim rent historiskt. Du borde läsa på lite historiska böcker och svara mig sedan. Krim har ALLTID varit rysk och där bor ryssar. Krim hamnade i Ukraina formellt. Han som fattade beslutet var själv från Ukraina. Idag har Ryssland åter igen skickat 100 stora lastbilar till Donezk med humanitär hjälp. Ryssland och ryssar vill inte nåt med Ukraina att göra. Vi hatar dessa fasister. Ser du snart hur de beter sig i Europa kommer du att tro mig mer . Många länder protesterar nu och inte vill ha de i sina universiteter till ex.Vad vi vill göra – hjälpa ryssar som dödas i Donezk och Lugansk. Ukrainska fasister har alltid varit elaka mot ryssar. Det berättade även mina mostrar som var där på semester. Till exempel låssades de att de inte hör när man pratade ryska med de. De gömde undan varor i butiker om ryssar var där och ville köpa nåt. Jag personligen upplevde samma sak när jag var i Vitryssland för många år sedan. Det är lätt att döma Ryssland för vad vi gör. Vi gör så gott vi kan.Gör det bättre! Hur har du personligen hjälpt folk i det svåra situationen? Jag har gjort det i alla fall. Eller kan du bara sitta vid data och skriva kommentarer i Anders blogg? Det är inte svårt eller hur? I Ryssland säger vi” Den gör inget gör inga misstag”.
”På vissa platser visade fascisterna sig lite
I Charkiv, trakasseras veteraner av polis
https://youtu.be/0qJxMnylAbc”
Intressant kommentar om fascisternas trakasserier av veteraner.
Man kan notera tre saker. MartinK använder stadens ukrainska namn (Charkiv), inte
dess ryska, Charkov (men de nyfunna vännerna i Moskva läser nog inte denna blogg).
Det står också på kyrilliska ”Charkov” i klippets början.
För det andra så är det inte veteraner som ”trakasseras”, i alla fall inte veteraner
från det stora fosterländska kriget; det är de alldeles för unga för. De hänvisar
istället till släktingar som var med i kriget.
För det tredje så handlar det om samtal mellan poliser och några som bär
St George-bandet i svart och orange. 0.24 in i klippet hör man tydligt hur en
av poliserna säger artighetsfrasen Пожалуйста, vilket enligt Nordstedts ryska
ordbok betyder ”var snäll och…”, på engelska ”please” och på tyska ”bitte”. Något
handgemäng förekommer inte i klippet. Diskussionerna äger rum på ryska,
inte ukrainska.
Klippet från Dnepropetrovsk är också intressant (MartinK använder stadens
ukrainska namn, Dnipropetrovsk, men eftersom mina medarbetare därifrån pratar ryska,
så är jag mest van att höra det ryska namnet). Namnen på skyltarna i början av klippet
är skrivna på ukrainska. Mannen som talar om sin familj (på ryska) från ungefär 0.07 in i klippet
bär de ukrainska färgerna (gult och blått). Jag ser ingen som bär St George-bandet, inte
ens de riktiga veteranerna som kommer senare i klippet. Elvira Nordlund känner säkert
igen den sång som inleds 0.40 in i klippet. Självklart sjöng jag den sången i Minsk den 9 maj.
Klippet är gjort av Ruptly.
I klippet från Donetsk ser man desto fler St George-band. Jag har svårt att uppfatta namnen
på skyltarna, men de förefaller skrivna på ryska.
Just St George-banden höll jag själv utkik efter i Minsk. Det var påbjudet de vitryska
färgerna rött och grönt, och de allra flesta höll sig till dessa. Under hela
dagen såg jag kanske 10 St George-band, något som dock inte väckte några känslor
åt vare sig ena eller andra hållet.
Trevligt att någon tar sig tid att titta på vad man knåpar ihop, tack!
I Charkiv trakasseras de för sin utstyrsel, vilket givetvis är en kränkning. Vad poliser använder för uttryck i sitt maktutövande är helt oväsentligt. Lagen polisen hänvisar till fanns inte, så detta är tjänstemannagodtycke som är politiskt motiverat. Sedan den 9:de Maj har det dock tillkommit ett lagpaket som inskränker yttrandefriheten i Ukraina, några kommentarer på det?
Minsk för övrigt, här har vi paraden, säg till när du ser ett St George-band. :) Precis, det är helt okontroversiellt att ha ett sådant.
https://youtu.be/8EwIJjMj5dA
Jag får ändå intrycket att du vill på något sätt misstänkliggöra ”De Odödligas regemente”, men det är inte en Putin-manifestation, den kommer från Tomsk och gick av stapeln för första gången 2012. En av de första städerna utanför Ryssland som började med den var just Dnipropetrovsk. (Vad menar du egentligen med att nämna Ruptly? Menar du att det skulle göra sanningen mindre sann att den observerades av Ruptly? Västpropagandan skjuter ju sig själva i foten lite när de tvingar folk att titta på ”fiende”-propaganda för att få veta saker som händer i världen.)
Titta på filmen från Donetsk igen, folk har porträtt med sig hemifrån också, monterade på en pinne eller bars i famnen som var ett väldigt vanligt förfarande även i Moskva. Vissa har ju försökt misstänkliggöra dessa marscher om än utan framgång, därför tycker jag det är viktigt att du är uppmärksam, och det är lite synd att du inte fick uppleva en, men det kommer fler tillfällen.
Donetsk dök för övrigt upp på torget i Moskva
http://i.imgur.com/sx0jCw2.jpg
Jag vill tipsa dig om filmen från Odessa, du driver ju tesen om att Ryssland och Ukraina kommer vara fiender länge, jag tror inte riktigt på det. En del av mitt motstånd emot Kievjuntan är att jag oroar mig för vad som kommer hända när de får klart för sig vad ”vi” (i västvärlden) gjort.
Det var trångt att komma ut på Tverskaja när säkerhetskontrollen släppte igenom ”De Odödligas Regemente”
http://i.imgur.com/agNzVEH.jpg
Alla ville visa upp sina insatser för Röda Armén, jag tänker inte uttala mig om dessa personers ålder, men nog var det en dag att vara stolt över att vara veteran från Röda Armén oavsett hur gammal man är.
http://i.imgur.com/MrQao4S.jpg
De Odödligas Regemente lockar givetvis folk från alla områden som drabbades av nazisternas krig, här har vi ett par som illustrerar relationerna i regionen.
http://i.imgur.com/sx0jCw2.jpg
Hoppsan, blev tokigt när jag ladda upp bilder, här är Donetsk på torget:
http://i.imgur.com/ClgomFu.jpg
Jag vet inte varför du fått intrycket att jag försökt misstänkliggöra ”De odödligas regemente”. Min ukrainska svärmor upplevde kriget som barn och vad tyskarna utsatte henne och hennes kvinnliga släktingar för diskuterar jag inte på bloggar. Däremot påminns jag varje gång jag ordnar med visum till henne om hennes fars dödsår – 1941. Han var en av Röda arméns många ukrainska soldater som stupade under de första månadernas strider mot Hitlertyskland.
Att jag nämnde Ruptly i samband med Dnepropetrovsk beror naturligtvis på kopplingen till Russia Today. Ryska TV-kanaler får inte filma på territorium som behärskas av den ukrainska regeringen, men genom Ruptly fick de uppenbart tillgång till filmsnuttar därifrån.
Jag vidhåller min bedömning att Ukraina sakta håller på att separeras från Ryssland. De intryck jag får genom direktkontakter med ukrainare (långt ifrån alla akademiska) stämmer bra med följande undersökning:
http://www.forbes.com/sites/markadomanis/2015/05/20/the-international-republican-institute-just-released-a-fascinating-poll-on-ukraine/
Tidigare resor till Ukraina gav mig intrycket att endast ett annat land jag besökt hade svagare nationalkänsla än Ukraina – nämligen Vitryssland. Vilken skillnad det blivit efter Rysslands annektering av Krim. Även i Vitryssland märks en ökad nationell medvetenhet.
Nå, vilken sång är det vi hör inledningen till efter 0.40 i klippet från Dnepropetrovsk? Någon som vet?
Mats Larsson
Ukraina började med britternas energiska ’hjälp’ separeras från Ryssland från 1930-talet och framåt. Nazisterna var där dessförinnan men de var ju britternas gunstlingar.
Allt separerande som skett och sker närmare vår tid sker tillika genom anglosaxisk försorg, så den separation du beskriver är inte oberoende av stark inblandning utifrån.
Dags att börja syna anglosaxarna i sömmarna för dig också Mats?
Du nämner ytterligare inskränkningar i Ukrainas yttrandefrihet, kommentarer på det?
Inskränkningen av yttrandefriheten har progressivt blivit allt värre i Ukraina, vilket är ett symptom på att nyspråksprojektet har tappat rörelsemomentet. Det finns ingen skapelseberättelse fri från Ukrainas SSR som inte är nazistisk, man skulle förvisso kunna hävda att det finns en anarkistisk skapelseberättelse som vissa håller fast i, men de är i stort marginaliserade. Att basera den Ukrainska skapelseberättelsen på Bandera och hans gäng av dömda nazistkollaboratörer är inte ett stabilt narrativ det fungerar nämligen inte i helheten. För att det överhuvudtaget skall kunna passa in i helheten, eller i det egna hjältenarrativet så fattas det en mycket central del. För att det skall vara möjligt att beskriva Bandera som hjälte måste Hitler bli en frihetskämpe och Sovjetunionen bli den onda parten i andra världskriget, visst Wolodarski hjälper till så gott han kan, men jag tror inte ens han nånsin skulle våga eller ens vilja gå så långt som att beskriva ”frihetskämpen Hitler”. Detta medför att det korthus av lögner som byggs i Ukraina inte är stabilt i längden och kommer att kollapsa, det kommer inte hålla särskilt länge. Man har tappat fart i att göra den historieskrivningen levande, den har stött på motstånd och Ukrainas kontroll över narrativet har blivit allt mer defensiv, det handlar om att tysta och utplåna alternativen. Genom att tysta röster, genom att förbjuda symboler osv, så har det nazistiska projektet hamnat i en defensiv position och kommer snart att hamna i reträtt. För när makten inte vill att man skall läsa något, se något, då blir fler och fler nyfikna på vad det är, sanningen har aldrig bråttom, man skulle kunna säga att sanningen ”spelar ryskt”. ;)
”De Odödligas Regemente” visar att sanningen lever och att den kommer att komma ikapp historierevisionisterna. Ukrainas inskränkningar i yttrandefriheten fördröjer bara det oundvikliga.
Historierevisionismen blir defensiv:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article20815728.ab
”Nationalkänsla” och ”nationell medvetenhet”, jojo, vi vet vilka som brukar tillskriva dessa företeelser något som helst värde, den arbetande Ukrainska befolkningen har då inte fått ut mycket av det. Nåja, den nationellt medvetne i Vitryssland vet iaf att det inte finns en skapelseberättelse skiljd från Sovjetunionen.
Gästbloggen handlade om segerdagen i Moskva, sedan tog gästbloggaren
i en kommentar själv upp firandet av segerdagen i andra städer. Det
var då jag kommenterade. Ukrainas relation med den anglosaxiska
världen är kanske ämne för en gästblogg, men det är inte min sak att
avgöra, det får du ta med blogginnehavaren.
Mats
Eftersom du nämner att du anser att Ukraina separeras mer från Ryssland krävs inget nytt artikelämne för att ärligt beskriva orsaken till separerandet. Du insinuerar att det är en naturlig process, liksom vore det det skenheliga anglosaxiska narrativet med självständiga frihetskämpar och inte det mycket omfattande inflytandet från anglosaxarna. De verkliga fria själarna som Oleg Buzina sköts på öppen gata av dem du täcker upp för.
Oleg Buszina blev mördad av Kiev. Han kritiserade ukrainsk politik och var med i rysk TV. Jag personligen såg flera program med honom. Därför har dessa fasister dödat honom. De dödar alla. Inklusivt Nemzov samt folk på Boeng.
Min slutreplik:
PeterG: jag skrev ingenting om att separationen Ukraina från Ryssland är en naturlig process, jag skrev vilken bedömning jag gjorde och på vilken basis. Den kanske är fel, den kanske är rätt, men det är min bedömning.
En noggrann analys anser jag kräver en gästblogg, och den kommer förmodligen inte att skrivas av mig och absolut inte här, även om jag blir inbjuden (jag ogillar att anonyma kommentarer släpps igenom, men det är givetvis blogginnehavaren som bestämmer hur han vill ha det).
MartinK: inskränkningar i yttrandefrihet, historierevisionism, försämrade levnadsvillkor, etc. är (tyvärr) sådant som vi ser nu och kommer att se mer av, skulle jag gissa. Men processen att komma till rätta med sin historia måste göras av ukrainarna själva.
Slutligen, musiken som hörs i några sekunder (0.40-0.45) samtidigt som kameran fångar en veteran i bild i klippet från Dnepropetrovsk (https://youtu.be/myBroi2o6h8) är inledningen till David Tochmanovs ”Den Pobedy”, som skrevs till 30-årsjubiléet av det stora fosterländska kriget. Den sovjetiska regeringen hade utlyst en sångtävling, men ”Den Pobedy”, med sin blandning av rytmer från foxtrot och tango, föll inte i god jord hos juryn. Den borde inte få framföras offentligt. Men Lev Leshchenko, en då ung sångare, tog en chansning och framförde den i alla fall. Succén blev fullständig och nu kapitulerade även den högsta sovjetiska ledningen. ”Den Pobedy” är sedan dess oerhört populär och intimt förknippad med segerdagen. Även om det finns många andra som framfört ”Den Pobedy”, så är Lev Leshchenko den som oftast sjunger den. (Han är så förknippad med den, att när han ställde upp i en operatävling i rysk TV fick han omdömet ”det låter som du sjunger ”Den Pobedy””).
”Den Pobedy” sjöngs under paraden i Minsk den 9 maj. I Moskva utgjorde den höjdpunkten på konserten på kvällen, se https://www.youtube.com/watch?v=tuJ17JyUncM. Givetvis är det Lev Leshchnko som sjunger den, ca 1h, 28 minuter in i konserten.
Alla, säger alla, i de forna sovjetrepublikerna känner denna sång utan och innan, som faktiskt är ganska svårsjungen utan orkesterunderstöd.
Har ägnat lite tid åt att läsa de svenska pro-nazistiska tyckarnas beskrivningar av segerdagen. Anna-Lena Laurén sprider i vanlig ordning en falsk bild av verkligheten. Här försöker Anna-Lena ge sken av att det inte är sån stor grej det här med segerdagen:
http://i.imgur.com/rHFYr8G.jpg
Anna-Lena har ju tidigare visat sig ha lite problem med firandet av segerdagen. Här har vi ett pekoral där hon är lite sur för att en del barn klär sig i röda armé-uniform och försöker göra en grej av det som om att det gränsar till skapandet av barnsoldater, vilket är mycket långt ifrån sanningen. Det är inte mer kontroversiellt än en halloweenutstyrsel, men hon vill ändå göra något av inget. Men hon bör tänka på vad hon säger, för de uttalanden hon gör nu, det är uttalanden som kan komma att följa henne livet ut, för så blir det om man kliver över gränsen för enhetsfronten i sina uttalanden i historiska sammanhang. Anna-Lena säger följande:
”Tanken att jag själv eller någon manlig kusin skulle ta på oss vår morfars soldatuniform från vinter- och fortsättningskriget är otänkbar. Det skulle inte kännas som ett sätt att hedra honom utan som en skymf. Vår generation har inte gått igenom det här kriget, innerst inne kan vi aldrig förstå hur det var. Att låtsas som om vi gjorde det vore ohederligt.”
http://hbl.fi/opinion/utrikeskronika/2015-04-26/753027/anna-lena-lauren-soldatpojken-i-min-trappa
Nej, Anna-Lena, det är inte skymfen emot minnet av din morfar som gör det direkt olämpligt för dig att paradera runt på gator och torg i en uniform från fortsättningskriget. Jag tror du är mycket väl medveten om varför man inte paraderar runt med sådana uniformer eller gör barnvarianter eller halloweenkostymer i den uniformen. Det är den skymf emot de miljoner och åter miljoner som dog till följd av kriget, det är en skymf emot alla de miljoner som stred i Röda armén för din och min frihet att skriva våra pekoral. Det är därför din morfars stövlar bör stanna i garderoben, ingen annan anledning!
Anna-Lena Laurén är som Rysslandsjournalist obegripligt överskattad. Hon kan skriva om det ryska vardagslivet med gott humör, men så fort hon kommer in på politik och ekonomi, är hon som de flesta andra västjournalister ute på cykeltur.
Som född 1976 har Laurén naturligtvis inga egna upplevelser eller erfarenheter i ämnet, som går längre bakåt i tiden än till 1990, i bästa fall. Hon återger om tiden dessförinnan bara vad hon fått sig itutat alltsedan modersmjölken. Inte heller har hon senare tillägnat sig några djupare historiska insikter. I varje fall döljer hon det effektivt.
Svenska Dagbladet skriver den 20 maj om ett Ukrainamöte på stockholmsbiografen Grand, där Laurén spelade huvudrollen inför ett par hundra SvD-läsare.
En fråga från publiken var: Hur är det möjligt att Ukraina som har så många högutbildade duktiga människor har en så oduglig stat?
Laurén svarar:” … den ukrainska statsbildningen är oerhört svag”. Med förklaringen: ”Om man jämför Ukraina med andra före detta kommunistländer, som till exempel Polen eller de baltiska länderna, är den stora skillnaden att de sistnämnda var demokratier före andra världskriget, de har ett demokratiskt minne”.
Vilket rent ut sagt är struntprat men sannolikt har hon aldrig hört något annat, för om verklighetens historia berättas inte hos oss.
Sanningen är att i Litauen skedde 1926 en militär statskupp, som kastade ut den då center-vänsterinriktade regeringen. Diktauren bestod ända fram till den sovjetiska annekteringen av landet 1940, genom vilken sovjetregeringen med erfarenheterna från första världskrigets ställningskrig trodde sig kunna bygga en förebyggande skyddsvall mot den annalkande tyska flodvågen.
Både i Estland och i Lettland avskaffades demokratin 1934. På sin höjd kan man idag hos oss uttrycka sig lite omskrivande och säga att där infördes auktoritära regimer. Det är också intressant att idag läsa artiklar från 1937, 1938 i dåvarande högerns – alltså föregångaren till dagens moderater – Svensk Tidskrift om diktatorerna Konstantin Päts respektive Karlis Ulmanis. Ultrademokratin genom den föraktliga partistaten hade, till tidskriftens oförställda glädje, avskaffats av dessa herrar. Högerns bekännelse till demokratin framträder med andra ord som något konjunkturell.
Om Polens demokratiska sinnelag under mellankrigstiden kan läsas här hos Steigan:
http://steigan.no/2015/03/15/angloimperialismens-trojanske-hest-i-europa/
Med Lauréns surr ovan om demokratin i Polen och Baltikum under mellankrigstid är det lätt att inse, varför hennes förhållande till Segerdagens firande också blir sladdrigt.
Att vara okunnig är en sak, skulle man kräva det av journalister så skulle vi inte ha många journalister kvar i Sverige. Men Anna-Lena tror sig inte behöva kompetens, för om man ljuger så kan man ju hitta på allting. Men ljuga framgångsrikt kräver totalt informationsövertag, så hon är inte ens bra på det. Visade sig att hon inte bara ljuger om Segerdagen på sin twitter, hon ljuger även för betalande läsare:
http://hbl.fi/nyheter/2015-05-09/754747/vi-maste-visa-hur-starkt-ryssland-ar
”På segerdagens morgon promenerar jag till metrostationen genom tomma, tysta kvarter i skiraste vårgrönska. De flesta Moskvabor har åkt till landet eller datjan, som det heter på ryska. Några timmar senare knäpper de på tv:n för att titta på hur över 16 000 soldater med höga benlyft marscherar över Röda torget.”
Hon hade kunnat sagt ”en del” eller ”några”, men när hon säger att ”de flesta moskvabor” inte bryr sig om segerdagsfirandet, då ljuger hon. Vem tjänar den lögnen? Vad är syftet med den lögnen? Vad är Anna-Lena?
Det kanske är ett nollsummespel mellan alternativa medier och msm. Ju bättre de alternativa återger sanningen, desto grövre lögner måste msm ta till för att Sverige skall visa rätt underdånighet mot hegemonen.
Din fråga är verkligen berättigad.
Och idag behövde den okunnige Jan Björklund i Aktuellt inte debattera Sven Hirdman utan som vanligt bjöd man in en enklare motståndare för Nato-debatten.
BRAVO!
Tack Elvira! Börjar din mammas förnamn också på E?