Unga (och andra) amerikaner tar avstånd från kapitalismen

Den här artikeln har publicerats för ett år sedan. Uppslutningen av unga bakom Bernie Sanders i valkampanjen om presidentskapet i USA och bakom Corbyn i valet i Storbritannien ger visst stöd åt den skarpa titeln ovan. Att 75 % av unga inte deltog i parlamentsvalet i Frankrike igår – där allt talade för att Macrons partier skulle vinna – kan möjligen ses som ett stöd för detta.

Bloggen har då och då behandlat kapitalism, och även socialism. Olika opinionsundersökningar i USA, kapitalismens högborg, visar att stödet för kapitalismen inte alls är så stort som nog många tror. Tiotals miljoner i USA behöver matkuponger, tiotals miljoner är egentligen arbetslösa och medianinkomsten toppade 1974 enligt officiell statistik. Innan jag övergår till att presentera ett färskt blogginlägg i frågan kommer här en sammanställning från tidigare blogginlägg.
Opinionsundersökningar om kapitalism eller socialism

Opinionsundersökningar om kapitalism och socialism.
I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall) menade endast 21 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. I endast USA och Pakistan tyckte mer än 20 % detta. 23 % menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ”a new economic system” behövdes. En knapp majoritet, 54 %, (en majoritet i 15 av de 27 länderna) menade att Sovjetunionens fall var positivt. Tjugotvå procent, (61 % i Ryssland och 54 % i Ukraina), sa att det främst var en dålig sak medan 24 % menade att de inte visste om det var bra eller dåligt. Felmarginalen var 2,2-3,5 %.
-En annan opinionsundersökning i USA 2009 med omkring 1000 deltagare fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 April 2009; http://www.clevelandleader.com/node/9655.) Felmarginalen var 3 %.
-I detta sammanhang kan man notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 September 1987. Bellamy Foster J. The age of monopoly finance capital. Monthly Review 2010;61:1-13).
-I en frågeundersökning 2011 uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html).
-I en representativ undersökning 2012 av Pew Research uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 50 % såg det positivt. Sextio procent 60 % såg negativt på ordet ”socialism”. Två år tidigare var 37 % negativa till ”capitalism” medan 52 % var positiva. (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).
– En annan undersökning påvisar minskad tilltro till kapitalismen i bl.a. Sovjetunionen. Detta var en klusterbaserad intervjuundersökning med en felmarginal på 4-4,5 %. (Bild nedan).
Pew Research Anniv-of-Fall-of-Soviet-Union-20110044

Kommentar: Undersökningarna avser olika tidsperioder med olika konjunkturer. Den fria (=privatägda) pressen i USA är unisont negativt till allt som har att göra med socialism – ändå dessa siffror – hoppingivande, liksom ”We are the 99 %” -rörelsen var, innan den splittrades bl.a. genom insatser av infiltratörer. Det är inte socialt önskvärt att kalla sig socialist i USA. Varför röstar man inte på något socialistiskt alternativ i USA? Det finns inget. Och det fordras tillgång till enorma mängder pengar för att kunna delta i de odemokratiska valen i USA, där ”dollarocrazy” ersatt demokrati. Hur dollarocracy ersatt demokrati

Pål Steigans artikel.Varför ger unga amerikaner upp kapitalismen
Burde vi egentlig være overrasket over at unge mennesker avviser den økonomiske status quo, spør Sarah Kendzior i det prestisjetunge magasinet Foreign Policy i en artikkel som har overskriften: Hvorfor gir unge amerikanere opp kapitalismen? Foreign Policy: Varför överger unga i USA kapitalismen?
USA Unga mot kapitalism
Imagine that you’re twenty years old. You were born in 1996. You were five years old on 9/11. For as long as you can remember, the United States has been at war. When you are twelve, in 2008, the global economy collapses. After years of bluster and bravado from President George W. Bush — who encouraged consumerism as a response to terror — it seems your country was weaker than you thought. In America the bottom is falling out fast.
In 2009, politicians claim the recession is over, but your hardship is not. Wages are stagnant or falling. The costs of health care, child care, and tuition continue to rise exponentially. Full-time jobs turn into contract positions while benefits are slashed. Middle-class jobs are replaced with low-paying service work. The expectations of American life your parents had when you were born — that a “long boom” will bring about unparalleled prosperity — crumble away.

Kapitalismen leverer simpelthen ikke varene til dagens unge amerikanere, og derfor bør ingen vær overrasket over at de unges støtte til kapitalismen er på et historisk lavmål, skriver Sarah Kendzior. Hun viser til en meningsmåling som ble utført for Harvard University i april 2016 som viser at 51% av amerikanerne i denne aldersgruppa avviser kapitalismen, mens 42% støtter den. En majoritet av unga tar avstånd från kapitalismen visar opinionsundersökningar33% sier at de støtter sosialismen, Dette sammenfaller med en meningsmåling fra Pew i 2012 der 46% av 18-29-åringene hadde et positivt syn på kapitallismen, mens 47% hadde et negativt syn. Lika många unga i USA är negativa som positiva till kapitalismen

Regjeringa i USA sier at arbeidsløsheten er lav, bare 4,7%, men ungdommen vet at det ikke stemmer med deres virkelighet. Og så viser det seg da også at statistikken teller enhver som har deltidsjobb eller strøjobber regnes som fullt sysselsatt, og at de som har gitt opp å søke jobb fjernes fra statistikken.

Dette betyr naturligvis ikke at unge i USA har noen veldig klare begreper om sosialisme eller at de er klare for en anti-kapitalistisk revolusjon. Men det betyr at den naive tilliten til at kapitalismen bringer lykke, som har vært en del av USAs grunnleggende narrativ i alle år, har slått betydelige sprekker. Og det betyr at den framtidsoptismismen som USA er avhengig av, er brutt.

Og det er kanskje ikke så rart, når de ser hvordan den korrupte eliten karrer til seg og overlater bare smuler til resten av samfunnet. Når situasjonen er slik at selv gammlepresident Jimmy Carter sier at USA er et korrupt oligarki Carter uttalte i et intervju i 2015:

Dette bryter med alt som gjorde det politiske systemet i USA så bra. Nå er det bare et oligarki med ubegrensede bestikkelser som er kjernen i det å bli nominert eller valgt til president. Og det samme gjelder også valget av guvernører, senatorer og kongressmedlemmer. Pengene fra store bidragsytere har undergravd det politiske systemet vårt fullstendig, og disse bidragsyterne sikrer seg fordeler etter at valget er over … De som søker gjenvalg, og dette gjelder begge partier, ser på disse ubegrensede pengesummene som en stor personlig fordel. De som allerede sitter i Kongressen har mye mer å selge til en ivrig bidragsyter enn en som bare er utfordrer.
Obama hök untitled

Tidligere meningsmålinger har vist at bare 9% av amerikanerne har et positivt syn på Kongressen, mens 85% har et negativt syn på den. Kongressen er faktisk mindre populær enn kakerlakker, trafikkork og rotfylling. (Slut Steigan)
Frihetsgudinna gråter bild

Undrar vad ungdomarna i USA skulle säga om nedanstående punkter för socialism
Vi lever i en instabil och krigisk värld. Väl medvetna om förslaget kan verka utopiskt idag vill vi anföra några punkter, och även tankar på hur detta ska kunna förverkligas:

1. Demokratisk kontroll över de viktigaste tillgångarna. De viktigaste tillgångar i världen ställs under demokratisk kontroll, dvs. under kontroll av invånarna, vanligen genom valda ombud. Arbete av vanliga människor och fattiga har varit avgörande för rikedomarna hos ett fåtal. Detta innebär socialisering av bank- och finansväsendet, energiförsörjningen, de multinationella bolagen, tele- och datakommunikation, alla stora transportsystem, agrobusiness och hälso- och sjukvårdsmonopol, stora lantegendomar, gruvor och storskalig utvinning av naturresurser. Vattenförsörjning och annan livsnödvändig försörjning. Viss ersättning utgår till de som äger detta, som är en produkt av många fler människors arbete.
2. Energihushållning och -planering. Genomför direkt åtgärder för att reducera energi- och resursförbrukningen i världen och för att hjälpa fattiga länder att börja använda mer energiekonomiska system. Upprätta en långsiktig plan för energihushållning i världen med inriktning på ökad rättvisa.
3. Minskad fattigdom och ojämlikhet och ökad rättvisa. Satsa resurserna medvetet på att minska fattigdomen, på insatser efter behov och inte efter köpkraft.
4. Kraftig nedrustning. Genomför kraftig nedrustning under internationell kontroll, och avskaffa snabbt alla kärnvapen.
5. FN demokratiskt och starkare. Detta kan innebära att veto-systemet avskaffas, och att varje individs röst har samma tyngd. En majoritet av världens befolkning lever inte i de länder som har vetorätt. Responsibility to protect (R2P) måste snävas in rejält eller tas bort.
6. Arbete åt alla. Detta kunde genomföras i fattiga socialistiska stater utan vår demokrati. Varför ska inte detta vara möjligt i rikare, demokratiska samhällen? Sannolikt kommer detta att innebära en minskad arbetstid för de flesta, och ökade möjligheter till självförverkligande.
7. Lön efter arbetsinsatser och utbildning. Människor som skaffar sig utbildning, arbetar mer eller har arbeten med större ansvar bör ha mer betalt. Entreprenörskap, men ej utsugning, ska vara möjligt i det demokratiska, socialistiska samhället.
8. Kreativitet och uppfinningar ska stimuleras och ersättas, men inte hindras av patent.
9. Mer samarbete och informationsspridning och mindre onödig konkurrens. Inom dagens ekonomiska system sker mycket omfattande och kostsamt dubbelarbete genom att man i konkurrens namn döljer utvecklingsarbete, forskning och forskningsresultat.
10. Religionsfrihet, yttrande- och åsiktsfrihet och lika villkor för män och kvinnor.
Socialismisforever

Hur ska detta uppnås?
För att uppnå detta behövs information och mobilisering av människor. Det innebär politiskt arbete, i och utanför parlament för en bättre värld och mot ett orättvist och odemokratiskt ekonomiskt system, och dettas talesmän, samt organisering. Opinionsarbete mot krig, och för en annan energi- och klimatpolitik är särskilt brännande. Vi ser sådana rörelser också. Hit hör World Social Forums protester under parollen ”En annan värld är möjlig”. Hit hörde också den världsomspännande ”Occupy Wall Street”-rörelsen i många länder, med ett motto som ”Vi är 99 %, de är bara 1 % ” (rika), vilket har starkt stöd av mycket fakta. Det behövs kraftigt ökat samarbete mellan de många, enhetsfronter och minimiprogram. Men historien visar också att de styrande kretsarna inte släpper sin makt utan strid. Kolonialismens historia och befrielsekrigen visar detta.
Samir Amin, förgrundsgestalt i World Social Forum (WSF) diskuterar problem och möjligheter i en kamp, mot imperialismen och för en ny, bättre värld i boken ”The world we wish to see” (2008). Han ger ett konkret förslag hur Triadens nyliberala politik och USA:s militär ambitioner kan bemötas och kanske besegras. Detta utgår från Bamako-appellen som antogs på WSF:s möte 2006, och kan ses som en fortsättning på Bandung-appellen. Amin menar att en förutsättning för framgång är att USA lider nederlag i Mellanöstern. En huvuduppgift är att hindra Triadens marknadsliberala expansion i världen.

En antiimperialistisk front
En antiimperialistisk rörelse måste vara grundad på solidaritet, respektera nationers självständighet, vara sekulär och tillämpa demokratiska arbetsformer.
Den antiimperialistiska fronten måste arbeta på alla nivåer – från krav på reformering av FN, Världsbanken och WTO till lokalt och internationellt fackligt arbete. Det är i det dagliga lokala arbete på nationell nivå som den avgörande kraften finns. Folken i varje land måste analysera sin situation, formulera sin politik och arbeta i lämpliga organisationer och konstellationer. De måste arbeta för ett mer demokratiskt samhälle. Man får i sitt arbete inte bli ett redskap för USA-imperialismen. Vare sig demokrati eller revolution kan exporteras. Samir Amin (2008, 2010) hoppas på ett bra alternativ till dagens orättvisa kapitalism. Hans vision är att detta blir ett socialistiskt alternativ, och att det på lång sikt medför att världskapitalismen övergår i världssocialism.
För detta behövs massrörelser med bas i arbetarklassen och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. Vi måste satsa på kamp för en bättre och rättvisare värld och inte inbilla oss att dagens är den bästa möjliga. Det behövs ideologiskt arbete baserad på användning av marxismen på dagen värld, konkret analys av konkreta förhållanden och trovärdiga modeller av en framtida socialistisk värld. Jag menar själv att för detta behövs ett riktigt marxistiskt, socialistiskt vänsterparti som kan ange riktningen och som kan mobilisera den breda arbetarklassen, som kanske omfattar minst 3/4, om man inkluderar de lägre tjänstemän, de i tjänstesektorn osv som lever under liknande förhållanden som arbetare. Att förverkliga detta kräver hård kamp, troligen mot våld från en liten härskande klass som vill att försvara ett orättvist ekonomiskt system.

Jag tror att vänstern måste göra en rejäl analys över varför det gick snett, inte minst i Sovjetunionen och Kina. Bristande demokrati och utveckling av ökade klasskillnader? Men konkret.

i Andra om: , , , , , ,

, , , ,

BBC-undersökningen 2009 Cleveland Leader 9/4 2009 Frågeundersökning 2011 Pew Research Gallupundersökningen om USA som hot Globalresearch 15/12 Gulf Today 15/12 AB 13/12 Democracy Now London Review of Books Nyhetsbanken UD blogg Intervju med Putin mm Globalresearch artikelFria Tidningen 13/9 FIB-Kulturfront Reuters 16/9 SvD 3/9 DN 27/8 DN 28/8 DN 2 28/8 SvD 24/3 DN 21/3 SvD 22/3Svensson-bloggen Guardian Independent Amnesty SvD 15/3 Knut Lindelöfs blogg Aron Lund SKP-bloggen AFP

  12 comments for “Unga (och andra) amerikaner tar avstånd från kapitalismen

  1. Peter Grafström
    19 juni, 2016 at 08:19

    En del libertarianer som försvarar kapitalism anser inte att systemet i Usa är kapitalism utan kollektivism. Edward G Griffin (författare till the Creature from Jekyll Island som berör skapandet av Fed och Usas och storfinansens verkliga roll) är en som driver en sån debatt och även om jag inte tar ställning för såna uppfattningar anser jag att en jämförelse mellan dem och vänsterfolks typiska uppfattningar behövs för att tydliggöra.
    https://www.freedomforceinternational.org
    Och redan före första världskriget var det välkänt att storfinansen understödde kommunismen och skämtteckningar med storfinansen och Marx cirkulerade i msm.
    Följaktligen är det av intresse för dom som vill ha tydligare linjer att dessa synsätt belyses och ställs mot varandra. De superrika är tex Fabiansocialister och dom har hela tiden sen 1884 övat stort inflytande över socialismens företrädare överallt men utan att Fabianernas smygande varit tydligt. Fabianernas symbol är sköldpaddan som symboliserar smygandet med anspelning på en viss Romersk kejsares taktik. Fabianernas nyckelpersoner var för samverkan mellan alla former av socialism även marxism.
    Angloamerikaners roll i spridandet av kommunism överallt behöver finnas med på framskjuten plats och inte negligeras.
    Den romantiska synen på bondesocialism(dvs betoning av enkelhet) som försvarar outveckling teknologiskt bör jämföras med motsatsen: att länder utvecklas teknologiskt och map konkurrenskraft oavsett hur man benämner ett sånt system.
    Kina uppmuntrades av angloamerikanerna till den förra sortens socialism för att förhindra att dom blev kapitalistisk konkurrent. Och senare tog Kina avstånd från det utifrån påförda ideologiska godset. Vad skall man kalla deras system nu?
    Jag behöver inte få svar på detta men ha det gärna i åtanke för framtiden för den goda debattens skull. Människor vill nog gärna få såna saker tydligare belysta och har ingen nytta av ett ställningskrig där ingendera sidan vill befatta sig med många motsägelsefulla drag i verklighetens samhällsformer. Vänstern och Borgarna skyr den verkligheten.

    • 19 juni, 2016 at 15:02

      Efter Oktoberrevolutionen angrep flera av de ledande kapitalistiska staterna Sovjetunionen, och efter Hitlers makttillträde fördes en eftergiftspolitik mot denne, avstående från Sovjets inviter till samarbete mot Hitler, och relativ passivitet efter Hitlers anfall på Sovjetunionen.

  2. m96
    19 juni, 2016 at 11:42

    Det är ju just socialism som skapat de problem vi har nu. Börjar få slut på andras pengar :)
    Är ren planekonomi för tillfället. Det är maktkoncentration som är problemet. Nu sitter det ett litet gäng och tror att de kan styra över allt och alla. Har aldrig och kommer aldrig att fungera.

    • 19 juni, 2016 at 13:21

      Kapitalism har helt dominerat sedan 25 år tillbaka i världen. Kuba (ev Venezuela t.ex.) bedriver en socialistisk ekonomi under mycket svåra förhållanden pga. USA:s hårda och olagliga sanktioner som även bestraffar de som vill göra affärer med Kuba. Nordkorea är ett särskilt kapitel.

      • m96
        19 juni, 2016 at 16:16

        Finns ingen kapitalism. Finns bara en maktelit som styr och sätter ramarna i sina egna intressen. Det är planekonomi i grunden med en tunn yta av marknad.

        • 19 juni, 2016 at 20:53

          Det är ingen planekonomi utifrån arbetarklassens eller folkets behov, men en planerad ekonomisk verksamhet för att inom det enskilda företagets verksamhet få största möjliga vinst.

          • m96
            19 juni, 2016 at 21:28

            Det är planerad ekonomi för att upprätthålla storföretagen och framförallt bankerna. Det sker ihop med länders regeringar. Maktkoncentrationen är problemet. Oavsett system.

            • 19 juni, 2016 at 21:42

              Och maktkoncentrationen har ökat väldigt enligt olika data. Behandlas också ganska ingående i skriften ”USA som världspolis”

  3. Peter Grafström
    19 juni, 2016 at 23:05

    Anders
    Du stoppade inte in mitt svar till ditt svar ovan. Och du skrev i mailet’ tack för synpunkter men det var kommunistpartiet som var bestämmande.’
    Jag fattar att du har fullt upp och inser att du bearbetar en stor arbetsbörda så jag vill inte vara gnällig. Men du ignorerar helt mina argument och att kommunistpartiet var bestämmande är helt felaktigt oavsett vilket land du syftar på. Det som var helt bestämmande för Kinas och Rysslands kommunism var att angloamerikanerna understödde maktövertagandet vilket befriade angloamerika från två folkrika kapitalistiska konkurrenter. Eftersom det fanns flera uttalade socialister i britternas elitsällskap var det från tex Kinas Zhou En Lai’s sida inte alls så paradoxalt att lita på dessa britter och amerikaner. Centralfiguren Alfred Milner tex kallade sig öppet socialist och brittisk imperialist.
    I verkligheten var dom dubbelnaturer som endast brydde sig om imperiet. Men långt slugare än alla andra.

    • 20 juni, 2016 at 06:41

      Starka belägg finns för att angloamerikanerna motarbetade maktövertagandet. Genom intervention med trupp efter Oktoberrevolutionen och genom bl.a. USA:s starka stöd till Chiang-Kai-Shek på Taiwan.

      • Peter Grafström
        20 juni, 2016 at 12:06

        Du ser i föreliggande fall allting med förutfattade meningar och tar inte emot avvikande fakta. Jag nämnde för dig att den amerikanske general som ledde dom i interventionskriget sade att han inte förstod vad de gjorde där. Kanadensare var där med 4000 man men deltog ej. Sammanlagt 500 lär ha stupat för angloamerikanerna. Jämför med världskriget innan. Usa lät bli att hjälpa Chiang att vinna mot Mao. Varför? Du kan inte förklara det.
        Även i fallet Kuba och Nicaragua lät Usa bli att stödja diktatorn och i fallet Kuba var både CiaState department och NYT på Castros sida trots att hans kommunistiska sympatier var kända sen 10 år.
        När väl Mao tagit makten fortsatte den från angloamerika helt normala splittringspolitiken. Alla konkurrenter spelas om möjligt ut mot varandra.
        Britterna skapade Pakistan som fiende till Indien när de inte lyckades behålla imperiet. Ukraina gjordes i närtid till Rysslands fiende. Ett anti-Ryssland. Taiwan ett anti-Kina. Pakistan ett anti-Indien. Även Maoist Kina blev senare till ett anti-Sovjet.
        Överallt maktbalans-politik av Brittisk typ. Deras sk kommunistiska spioner var också inblandade i hög grad. Både för röd splittring och för manipulationer inm den muslimska världen.
        Dom stöder inte kommunismen därför att dom gillar den utan därför att den i den av angloamerika föredragna formen med antivetenskap och antiindustrialisering försvagar konkurrenskraft och samtidigt blir användbar för NWO.
        Jakob Nordangård har skrivit fyra solitt researchade artiklar publicerade bla på klimatupplysningen där du kan läsa om hur proteströrelsen under 70-talet var kontrollerad opposition finansierad av samma oligarki som dom protesterade mot. På tal om att du betvivlar att aristokrater och kapitalister styr vänsterkrafter. I det fallet är det malthusianismen som är motivet. Även det betvivlar du ju.
        http://www.klimatupplysningen.se/2016/06/16/rockefeller-och-klimathotet-del-4-romklubben-och-miljororelsen/
        Länkar til del 1 2 & 3 finns där
        Nordangård vädjar där även om donationer till sin stiftelse Pharos.

        • 20 juni, 2016 at 17:14

          Du överbetonar starkt betydelsen av angloamerikanskt inflytande. Fast man förstår väl att man hoppas att kommunismen kan innebära försvagning på olika sätt. T.ex. att Sovjet åtminstone kraftigt skulle försvaga Tyskland i WW2. Felbedömningar av USA samt svaga insatser av allierade dåligt motiverade efter kriget säger föga. Du bortser från de orättvisor och den ideologi som fick tillräckligt stöd i revolutionerna.

Comments are closed.