”Krigets första offer är sanningen” – krigskorrespondenten som hjäte och mytskapare”. Detta är namnet på en klassiker av Phillip Knightley som kom första gången 1977. På svenska kom den ut på Ordfront förlag 2003. Därifrån kan den inte köpas, och den nämns inte heller i denna tidskrifts förteckning över utgivna böcker. Det finns flera aspekter och erfarenheter av detta. Jag har i föregående blogginlägg och rapporterat något om hur USA:s regeringen minskat yttrandefriheten för krigsförförhållanden, och i andra blogginlägg hur detta demokratin reduceras inom andra områden i USA. Nu verkar tiden ha kommit till Sverige.

Sverige följer efter.
Under rubriken ”Krigsjournalistik måste vara fri!” i Expressen 10/3 på visar Nils Funcke att en aktuell svens utredning föreslår minskade möjligheter till fri rapportering om krig. Nils Funcke är tryckfrihetsexpert, före detta sekreterare i Yttrandefrihetskommittén och chefredaktör för Riksdag och Departement.

Jag återger delar av hans artikel.
Inledningsvis skriver Funcke ”Ska det bli förbjudet att avslöja uppgifter om övergrepp och missgrepp som sker inom ramen för internationella militära insatser där Sverige deltar? Ska det bli brottsligt att publicera uppgifter om hemliga fängelser, tortyr och följderna för civilbefolkningen i till exempel Afghanistan? Frågorna inställer sig vid läsningen av Spioneri och annan olovlig underrättelseverksamhet (SOU 2012:95). Regeringens utredare vill införa två nya brott, utlandsspioneri och grovt utlandsspioneri”

Frågorna blit högst begripliga vid fortsatt läsning av artikeln.Det framgår att om ”syftet är att bilda opinion mot eller bedriva nyhetsförmedling kring en insats ska det vara straffbart att publicera en uppgift som ”rör något förhållande av hemlig natur”. Självfallet innebär det ett ”allvarligt men” om uppgifter som kan riskera soldaters liv kommer i omlopp. Sådana uppgifter förtjänar ett starkt skydd” men det finns idag.

Publicering av en uppgift som ”medför att insatsen försvagas, exempelvis genom att en deltagare … endast kan delta i mindre grad” ska enligt utredningen anses utgöra ett allvarligt men. Det gäller också sådant som inte direkt berör insatsen, som ”uppgifter av mer övergripande och politisk art, som till exempel avser ländernas inbördes relationer eller ett framtida samarbete”.

Det förefaller mig (A Romelsjö) klart att denna gummiparagraf kan komma att användas mot politiska manifestationer och flygblad som riktar kritik a la Wikileaks.

Funcke ”Utredningens avvägning mellan intresset av att skydda militära insatser och att kritiskt kunna granska insatserna är ytlig. Något resonemang om hur förslaget skulle påverka nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen görs inte.”

Han skriver vidare ”Att utredningen tagit lätt på yttrandefrihetsintresset återspeglas också på flera andra sätt”. Jag summerar och använder väsentligen Funckes egen text.:

1. Enligt utredningen ”är det svårt att bedöma det praktiska behovet” av nya tryck- och yttrandefrihetsbrott. Behovet brukar ha avgörande betydelse vid nya bestämmelser, särskilt om de påverkar grundläggande rättigheter. Utredningen har inte försökt att uppskatta behovet.
2. Enligt utredningen är det ”inte osannolikt att en främmande makt eller sammanslutning” skulle kunna utnyttja grundlagsskyddet för att komma över ”uppgifter som omfattas av den föreslagna kriminaliseringen”. Resonemanget är obegripligt.
3. Utredningen har inte övervägt om det kan vara tillräckligt att utöka/kärpa sekretessen för uppgifter för att uppnå samma mål som införandet av brottet utlandspionage med sina stränga påföljder.
4. Utredningen ger sken av och söker legitimitet för sina förslag genom att skriva att den ”samrått med Yttrandefrihetskommittén”. Något dokumenterat samråd i den bemärkelsen att Yttrandefrihetskommittén fått ge sin syn på utredningens förslag har inte skett.
5. Utredningen berör inte den utökning av Sveriges skyldighet att lämna rättsligt bistånd till andra länder som följer av förslaget. Med de nya brotten har andra länder rätt att förvänta sig att svenska myndigheter efterforskar och håller förhör med uppgiftslämnare i Sverige, som har lämnat uppgifter om det andra landets enheter och soldaters agerande i en internationell militär insats.
6. Frågan om vilka följder förslaget får när det gäller möjligheten att använda tvångsmedel, som hemlig telefonavlyssning och husrannsakan mot redaktioner, berörs inte.

Nils Funcke skriver avslutningsvis ”Utredningens förslag utgör en fara för en granskande krigs- och utlandsrapportering. En sådan journalistik förutsätter ibland att även uppgifter som skulle kunna utgöra ”allvarligt men” för insatsen eller kommande samarbete dras fram i ljuset.”

Medborgare, demokrater, vänner & organisationer som vill främja av sanning och tryck- och yttrandefrihet – upp till kampen mot detta förslag till inskräning av våra demokratiska rättigheter!

i Andra om: demokrati, yttrandefrihet, Alfred Nobel,USA, imperialism, desinformation, Krig, Politik, tryckfrihet, massmedia Bradley Manning,röttsröta imperialism visselblåsare mod, spioneri,journalister