”Nordiska fredssamtal i Degerfors” 3-5 augusti blev en mycket bra konferens .
”Nordiska fredssamtal i Degerfors” som går ut på förstärka fredsrörelsen i en tid då kriget alltmer börjat bli ett medel för ökat inflytande, främst för supermakten USA. Förra rapporten på bloggen handlar om kommunisten Jan Myrdal och detta om socialdemokraten Tage G Pettersson.
Tage G Pettersson är tidigare talman i riksdagen och försvarsminister (S). (Som talman hade han det högsta ämbete man kan väljas till i Sverige, placerad efter kungen, men före statsministern).
Tage G har under senare gjort sig känd för sitt motstånd mot Sverige orättfärdiga krig i Afghanistan och är medlem i föreningen Afghanistan. Han är snart 80 år, men håller ändå omkring 100 föredrag per år om främst Afghanistan-kriget, och ej sällan i religiösa sammanhagn. I sitt föredrag berättade han att han överallt möts av frågan – varför talar vi så litet om freden? Sverige är nu för tiden ute på krigsuppdrag. Tidigare var det på fredsuppdrag, som gjorde Sverige känt och uppskattat runtom i världen.
Han menade att det var opinionsarbetet som orsakat den ändrade svenska opinionen till kriget i Afghanistan som nu de flesta är emot.
Från folkförsvar till legoarme i stormaktstjänst.
Förre försvarsministern Tage G diskuterade sedan den ändrade svenska militärpolitiken, där han menar att ett systemskifte skett och utskilde några steg
1. Folkförsvaret, värnplikten togs bort utan debatt. Lade grund till ett ”vi och dom”-förhållande. Värnpliktiga kan inte sändas ut i krig på annat håll.
2. Omvandligen skedde utan demokratisk debatt. Sverige har sagt nej till förfrågningar från FN.
3. Sverige är ett krigförande land. Olof Palmes fredslinje är övergiven.
4. Sverige är inte längre ute och mäklar fred. Våra mycket uppskattade fredsinsatser har upphört, och med den goodwill för detta.
5. Vi har fläckar fanan av ”200 år med fred”. Vi hade fredshjältar och kan nu få s.k. ”krigshjältar”.
Tage G urskiljde 4 viktiga komponenter i fredsarbetet.
1. Personliga förebilder, och här nämndes Elin Wägner som han lärde känna som barn, och även Nelson Mandela. Någon i publiken: ”Du är en bra förebild själv, Tage”.
2. Ordna möten om freden
3. Sprid ”Kärlek och humanism”. Se Matteus 5:13, Hebreerbrevet 12:14 och Johannes evangelium 15:13. Han lyfte fram Hochstrims bok ”Aldrig mera krig”, och och betonade ”Våld föder våld.”
4. Man måste ha en ideologisk bas för fredsarbetet, vilket Olof Palme betonade.
5. Opinionsarbetet får aldrig överges.
Afghanistan – Det största nederlaget i svensk utrikespolitik.
Tage G var mycket kritisk. Motiveringen för kriget har ändrats hela tiden. Kriget är ett hån mot FN-stadgan. Afghanistan är oerhört korrumperat. Han menar att kriget är ett brott mot världssamfundet. Tage G tog fram ”Platsjournalen”, som i glamorösa ordalag skildrade rollen som yrkessoldat, och menar att detta var upprörande.
Tage G framstår som en förebild i sitt engagerade fredsarbete i en tid då kriget alltmer börjar ses som ett naturligt medel för att uppnå politiska mål.
i fred, politik, krig, USA, Sverige, krig, kriser, information, utrikespolitik, militärer, Afghanistan, korruption,
FIB-Kulturfront NWT 6/8 NWT ETC 2/8 Lärare för fred Kommunistiska Partiet
11 svar till “Tage G Pettersson – Varför talar vi så litet om freden?”
Perspektivet blir ibland lite väl inhemskt svenskt. Debatten om fredsrörelsens död finns även i många andra länder. Globalt sett tror jag att man måste addera ett ytterligare orsakssamband:
Under kalla krigets och terrorbalansens dagar hängde atomkrigshotet över allas huvuden. Skräcken för kriget som inte kunde vinnas var i sig självt en stark motivationskraft mot alla krig. Numera är folk inte lika rädda för en sådan händelseutveckling. Tvärtom frodas myter om ”precisionskrigföring” och om att krig i allra högsta grad kan vinnas.
Dessa nya möjligheter att rättfärdiga militärt våld används friskt av världens ledare, även svenska politiker. Det anses inte längre fel att starta liksom lite ”lagom” krig, om man bara lyckas måla upp ett hyggligt gott syfte med det.
Ja, världens ekonomiska, politiska och militära elit har lyckats väl med sina budskap på olika områden. Under kalla krigets dagar hade man lyckats väl med att skrämma med hotet från Sovjet. Då kalla kriget var slut väntade många sig nedrustning, men det har blivit upprustning. Man har lyckats väl med ”hotet från terrorismen” som motiv för än det ena än det andra övergreppet. Skickligt och framgångsrikt tyvärr. Samtidigt finns rapporter om att antalet krig minskat, bl.a i en uppmärksammad bok av Pinker, och i Johans Norbergs bok för flera år sedan? Hur stämmer det – något att forska i.
Och var kommer rajrajs regim in i bilden med sina neddragningar av allt? Förvisso har väl inte diskussionerna om värnpliktens vara eller inte kommit helt plötsligt, men vad jag förstått så genomfördes det draget av rajraj med vänner? Det kostar väl inte så många skattekronor att ha en liten skara yrkesmilitärer som att hålla igång alla värnpliktiga tidigare antar jag. Men såvitt jag förstår så torde väl prestigeförlusten vara oerhört stor när man som nämnts gått från fredsmäklare till krigs- om inte hetsare så understödjare. Ytterligare en pusselbit som får den gamla svedalabilden att krackelera.
Strängt taget var det väl bara en tidsfråga innan någon regering skulle behöva göra något åt den allmänna värnplikten. När regeringen 2009 beslöt avskaffa den var den ju inte särskilt ”allmän”, om man säger så. Sedan kan man ju tycka att modellen hade behövt reformeras i grunden, snarare än att bara hastigt och lustigt avskaffas.
Helt klar tycker jag faktiskt inte att man blivit över Moderaternas plan med det där. Det var de som drev frågan om avskaffande, i mångt och mycket i konflikt med det egna partiets mer traditionalistiska falanger. Att det enbart skulle ha varit ett led i deras utstuderade försök att smyga in Sverige i Nato tror jag inte på. De måste ha räknat med att det skulle ge någon annan effekt.
Måhända förutsatte de att besparingarna på försvaret skulle ge utdelning direkt. Kanske hade någon glömt berätta för Anders Borg att kickade gamla officerare och civilanställd personal inte skulle sluta kosta pengar redan från år ett. Alldeles säkert överskattade de försvarets förmåga att rekrytera en massa ny personal till sin blänkande fina nya yrkesarmé.
Att alliansregeringens försvarspolitik är ett enda stort misslyckande är egentligen det enda man riktigt säkert vet.
Ja, den avskaffades genom riksdagsbeslut 2009, i en mycket jämn omröstning.
Enligt Wikipedia ”Som ett led i försvarsbeslutet 2009 beslutade Sveriges riksdag den 16 juni 2009 med röstsifforna 153–150 att Sverige skulle låta den allmänna värnplikten vila i fredstid och från den 1 juli 2010 ersätta den med en frivillig grundläggande soldatutbildning.[8] Riksdagen beslutade vidare den 19 maj 2010 att ersätta värnpliktsutbildningen med en frivillig militär grundutbildning”.
På SvT:s hemsida kan man läsa: ”I en opinionsundersökning våren 2009 ville 63 % ha kvar värnplikten och 28 % ville ersätta den med yrkesmilitärer. Man kan inte skicka värnpliktiga att strida utomlands, men det kan man göra med värnpliktiga.”
”Värnpliktssystemet fungerar inte i den nya säkerhetspolitiska situation där vi också ska kunna ingripa utanför Sverige i närområdet och i internationella insatser, säger Sten Tolgfors till Svenska Dagbladet.”
”Mätningen visar att Socialdemokraterna är det parti som har störst andel väljare som vill behålla värnplikten – 69 procent.”
Vidare ”Stödet för nuvarande system(=värnplikten) är starkast bland unga män, enligt mätningen.”
Urk, det vill säga att stora delar av befolkningen återigen blivit överkörda, snudd på kvalificerad minoritet bestämde alltså. Snart finns det ingenting kvar att locka hit människor med. Bara vi själva som lockas att flytta till någon annan del av världen kanske. För det måste väl i rimlighetens namn finnas någonstans där saker och ting fungerar och människorna beter sig vettigt gentemot varandra?!
Det verkar som människor ofta beter sig vettigt mot varandra. Men kapitalismen, klasskillnader och fördomar ställer till mycket elände.
Menar du verkligen att det var färre än 69 % av Vänsterpartiets väljare som ville ha kvar Värnpliktsarmén, ett av fundamenten i Socialismen istället för att införa en Yrkesarmé. Det har jag oerhört svårt att tro.
Enligt följande länk på SvT:s hemsida: http://www.svt.se/2.22620/1.1490399/majoritet_vill_ha_varnplikten_kvar
I länken 23/3 2009 hänvisas till en opinionsundersökning som publicerats i SvD, v ilken jag inte hittar just nu.
Återkom om du hittar den!
Stämmer det med ”ett brott mot välfärdssamfundet” som det står i bloggposten? Är det inte ”världssamfundet” som avses?
Tack, korrigerat