Sveriges och Natos skuld till slavhandeln i Libyen


Detta blogginlägg utgörs främst av en artikel av Proletärens utmärkte journalist Patrik Paulov. Varför talar ingen om Nato:s skuld till slavhandeln? Den följs av en bakgrundsbeskrivning av mig.

Patrik Paulovs artikel.
Slavhandeln har varit känd långt innan CNN:s avslöjande reportage. Den är en följd av det kaos och den laglöshet som följt efter Natokriget mot Libyen 2011.
Slavhandeln i Libyen väcker bestörtning och vrede. Det är bra, även om den har varit känd långt innan amerikanska CNN gjorde sitt uppmärksammade reportage. Men det är något som saknas i upprördheten angående människohandeln och den rådande laglösheten i Libyen. En av huvudorsakerna till den fruktansvärda situationen i landet är det ingen som talar om.

I mars 2011 inledde Nato kriget mot Libyen i samarbete med Gulfstaterna och Sverige. Insatsen påstods syfta till att rädda folket från massakrer och förtryck. I september 2011 lynchades Libyens ledare Muammar Gaddafi av väststödda rebeller.
Libyen slavhandel
Bildtext: Slavhandeln har varit känd långt innan CNN:s avslöjande reportage. Den är en följd av det kaos och den laglöshet som följt efter Natokriget mot Libyen 2011. (Från Proletären).
Idag finns flera regeringar i Libyen, men dessa saknar kontroll över stora delar av landets territorium.
I Tripoli har den FN-stödda regeringen sin bas. I Tobruk i öster finns en regering som stöds av den antiislamistiska generalen Khalifa Haftar.

Sjöstedt (V) försvarade krigsbeslut
Beslutet att skicka svenska Jasplan till Natokriget stöddes av partier i den dåvarande borgerliga regeringen, men också av S, MP och V.
2014, tre år efter krigsinsatsen, sade V-ledaren Jonas Sjöstedt i Sveriges radio att han fortsatt tycker att det var ett bra beslut att delta i Natokriget, utifrån vad man då visste.
Det är nästan som om det finns en tyst överenskommelse: Don’t mention the war. Men det är precis det vi måste göra. När vi protesterar mot slavhandeln måste vi påminna om kriget.
Libyen Sverige skickar plan imagesCADO8RPI

Vi måste berätta om de flygbombningar och de markinsatser som Nato tillsammans med Sverige och Mellanösterns kungadiktaturer genomförde under sju månader 2011. För det var kriget för sex år sedan som lade grunden för dagens slavhandel.

Det kaos och den laglöshet som råder 2017 är i mångt och mycket ett resultat av att Nato bombade Libyen och dess statsmakt sönder och samman. Kriget banade väg för de krigsherrar och terrorgrupper som sedan dess stridit om kontrollen över landet och dess naturresurser.

Idag är det få som kommer ihåg att Libyen tidigare var ett fungerande land med Afrikas högsta levnadsstandard.
Det är inte sagt som ett försvar av Muammar Gaddafis styre. Det är inte heller sagt som ett försvar av det politiska förtryck, den korruption och de sociala orättvisor som fanns i Libyen innan Natos anfall 2011.

Det är en påminnelse om att det inte går att bomba fram demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och välstånd. En påminnelse om att västvärldens krig mot andra stater snarare skapar kaos, fattigdom och grova människorättskränkningar. Som i Libyen tagit sig uttryck i slavhandel.

Ovanstående resonemang är naturligtvis inte hela sanningen. De bakomliggande orsakerna är fler än Natokriget, och det finns många som är medskyldiga till de fruktansvärda scener som CNN visar i reportaget om slavhandeln.
Här finns EU som pumpar in pengar för att Libyen ska agera gränsvakt och hindra flyktingar att komma vidare.

Här finns rika länder och storföretag vars utsugning av den afrikanska kontinenten är en central orsak till fattigdom och massflykt.
Men vi får inte låta Natokriget och de fruktansvärda konsekvenser det fört med sig för både Libyens befolkning och flyktingarna gömmas undan.
Libyen Tunanders bok
När Natos dåvarande generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen avslutade den militära insatsen mot Libyen i oktober 2011 beskrev han den som ”en av de mest framgångsrika i Natos historia”.

Är det fortfarande att betrakta som en framgång när Natoinsatsen bidrog till slavmarknader?

. (Slut Patrik Paulovs artikel).

Mera bakgrund. (Anders)
Libyen hade Afrikas högsta levnadsstandard, fri utbildning och sjukvård och trots ökenklimatet en förhållandevis hög grad av självförsörjning av livsmedel samt en självständig utrikespolitik. Gneom kriget har landet förvandlats till en svag och beroende klientstat som är på väg att sälja ut sina oljetillgångar.

Libyens roll hade också en viktig roll i tillkomsten av Afrikanska unionen (AU).. Detta inkluderade investering på flera miljarder petrodollar i industriell utveckling över kontinenten, skapandet av en afrikansk kommunikationssatellit, och massiva ekonomiska bidrag till Afrikanska utvecklingsbanken och Afrikanska valutafonden – institutioner som utformats speciellt för att utmana hegemonin hos starkt USA-beroende Internationella valutafonden och Världsbanken. Kadaffi ville använda libyska oljepengar för att hjälpa Afrika industrialisera och ändra på dess roll den globala ekonomin som en leverantör av billiga råvaror.

Natos:a angreppskrig långt utöver vad som tilläts i FN-resolution grundades på lögner och desinformation från USA – världens i särklass mest krigiska och brutala stat efter Andra Världskriget.
Hillary Clinton III
Böckerna ”Sloughing towards Sirte: NATO’S war on Libya and Africa av professor Maximilian Forte och ”Libyens geopolitik” av professor Ola Tunander ger värdefull information om krigets bakgrund och demolerar de uppgivna motiveringarna för kriget. Forte visar att det inte fanns ”massvåldtäkter” begångna av ”Kaddafis styrkor” – som påståtts av Susan Rice och Hillary Clinton men senare vederlagts av Amnesty International, FN och även av USA:s armé. När Nato invasionen började bombade med franska jetplan fanns en liten styrka från Libyens armé utanför Benghazi, inte alls tillräckligt för att genomföra ett ”folkmord” som hävdats.

Bilden av massakerade fredliga demonstranter i Benghazi i början av 2011 är helt felaktig skrive Forte. I själva verket ”brände rebeller polisstationer, bröt sig in i säkerhetstjänstens byggnader, attackerade regeringsbyggnader från början” medan myndigheterna svarade med ”tårgas, vattenkanoner och gummikulor Först när rebellerna hade intog Benghazis militärförläggningar, plundra dess vapen, och börja använda dem mot regeringsstyrkor så började dessa att agera.
NATO untitled
Trots mediarapporter fanns inga tecken på bombräder mot demonstranter, vilket även förre försvarsministern Robert Gates medgav. De libyska regeringsstyrkorna hade inte utfört massakrer mot civilbefolkningen. Man förvrängde Kadaffis erbjudande om amnesti för dem som la ned vapnen.

i Andra om: , , ,, , , , , , , FN-stadgan , , ,, , , ,


9 svar till “Sveriges och Natos skuld till slavhandeln i Libyen”

  1. Forska gärna lite i hur de kristna slavarna behandlas i Sudan och om de ca: 150.000 barn som årligen köps i Nordöstra Afrika och säljs som sexslavar till Saudi, Kuwait, Qatar, Bahrein, UAE och Yemen och sedan ”försvinner”.

  2. Hesham Bahari menade att det industrialiserade våldet, signerat den ”civiliserade” världen, är tusenfalt värre än det ”religiöst” färgade våld som uppstår i söndertrasade lemmar efter tidigare fungerande samhällen. Desinformation som sprids av msm i våra samhällen är en väsentlig del av detta industrialiserade våld. Skadorna efter desinformationen är oöverskådliga.

  3. Det har varit stora demonstrationer mot Libyens slavhandel idag. På SVT nyheternas webbsida nämner dom så här: ”Libyen kastades in i kaos efter revolten 211, då den mångåriga diktatorn Muammar Gadaffi avsattes och dödades”.
    Inte ett ord nämndes om att det var med NATOs medverkan som det blev kaos och slaveri i Libyen.
    Så här säger wikipedia: ”En koalition, delvis ledd av Nato upprätthöll flygförbuds zoner och attackerade regeringstrupper”.
    SVT undviker att nämna NATOs inblandning i revolten och kriget i Libyen. Är det inte desinformation? Jag anser att NATO tillsammans med de partier och regeringar ska ta ansvar för det som händer just nu i Libyen. NATO och Sverige kan inte lämna allt för vind och våg. Människor säljs ju som slavar! Så sätt stopp för detta! Situationen i landet är värre än när Khadaffi levde.

  4. En gammal kommentar på den här bloggen från från tiden för NATO:s och Sveriges krig mot Libyen. Det var väl inte bara elände under Gaddafi.

    1 Elektricitet var gratis för alla medborgare.
    2 Det fanns ingen ränta på statliga lån i Libyen.
    3 Bostad betraktades som en mänsklig rättighet.
    4 Nygifta i Libyen fick motsvarande 50.000 US dollar i starthjälp av regeringen.
    5 Utbildning och läkarvård var kostnadsfria.
    6 Om libyerna inte fann den utbildning eller medicinska kompetens de behövde i Libyen
    fick de söka utbildning eller medicinsk hjälp utomlands med kostnaderna betalda av staten.
    7 Priset på bensin i Libyen var 0. 14 US dollar per liter.
    8 Libyen hade ingen utlandsskuld och landets reserver uppgick till 150 miljarder dollar.
    9 25% av libyerna hade en universitetsexamen.
    10 Gaddafi genomförde världens största bevattningsprojektet, kallat Great Man-Made River-projektet, som gav befolkningen tillgång till rent vatten, mm mm.

    Jag saknar en seriös utvärdering av den svenska krigsinsatsen i Libyen. Är det inte nödvändigt att undersöka och redovisa den svenska insatsens värde för det libyska folket? Och är det inte lika viktigt att informera svenska folket om följderna av en svensk krigsinsats mot ett vänligt sinnat land på en annan kontinent? Och vem eller vilka är det som förklarar krig mot människor som inte gjort Sverige eller svenska folket det minsta ont?

  5. Var håller imperielakejen Andreas Malm hus numera. Han syntes/hördes då Nato våldtog Libyen och pläderade för att använda svenska Jas. Och var finns alla dessa skamlösa vänstertyper, som var högljudda då.

  6. Slavhandeln under islam har sannolikt aldrig upphört. Muslimska män tillfångatog européer i norr och svarta i söder och använde som slavar. I och med industrialismen hamnade muslimerna i underläge mot européerna, men hanteringen av svarta har aldrig upphört, däremot inrättades en nyordning när muslimska hövdingar började sälja svarta slavar till europeiska slavhandlare. Denna korta historiska epok kallas ”slavhandeln”, medan islams permanenta slavhandel bortses ifrån.

    • Historiskt sett har majoriteten av alla kulturer tillämpat slaveri. I Västeuropa började slaveriet avskaffas på 1200-talet. I Amerika avskaffades det under 1800-talet, i några fall efter att länderna blivit självständiga. I samband med att Afrika koloniserades i slutet av 1800-talet förbjöds slaveriet där. Slaveri var vanligt även i Asien – särskilt i Mellanöstern – långt in på 1800- och 1900-talen. Idag anses slaveri förekomma i bland annat Nordafrika. Det äldsta belägget för ett förbud mot slaveri finns i den persiske kungen Kyros II:s dekret till babylonierna (berömt under namnet Kyros cylinder)….Då den islamiska rätten förbjöd att den som var född muslim gjordes till slav, togs slavarna från icke-islamiska områden. …Kung Gustav III gav Västindiska kompaniet rättighet att köpa slavar i Västafrika och använda ön Saint-Barthélemy som tullfri hamn för vidare export. Dessa slavar fraktades med skepp med hissad svensk örlogsflagg till sina mål som del i triangelhandeln, och tusentals slavar förvarades periodvis i särskilda slavbodar på Saint-Barthélemy i väntan på export. Slaveriet reglerades på Saint-Barthélemy av en lagstiftning som ursprungligen skrevs på franska[12] sedan på engelska[13]. Den svenska andelen av de transatlantiska slavtransporterna var obetydligt liten, med mellan 10[14] och 50[15] transporter identifierade som genomförda av svenskregistrerade skepp, beroende på källa och definition, det vill säga mellan 0,02% och 0,1% av de transatlantiska slavtransporterna. Sverige spelade dock en viktig indirekt roll som en av huvudexportörerna av de bojor och kedjor som användes för att fjättra slavarna under transporterna.[7][16] Svensk slavhandel började förbjudas 1813, de sista svenska slavarna friköptes 1847, och Saint-Barthélemy såldes 1878 till Frankrike. (Wikipedia).

    • Mycket intresssant. Hoppas någon forskar vidare ”THE NEWS ABOUT SLAVERY IN LIBYA IS A LIE”

      The Great Tribes of Libya have confirmed to me personally that the slavery stories out of Libya are fake. The photos and videos are old and re-edited. I know this is true because I have some of the photos and videos in my files from 2011. Since the Zionists do not have Ghadafi to slander, they are now attempting to gin up hatred for Libya again – accusing the Libyans of doing what their own mercenaries did in 2011.” (Inledningen på artikeln).