New York Times och Washington Post rapporterade 1 november att USA:s utrikesminister Hillary Clinton vill byta ut ledningen för Syriens nationella råd (SNC) (se inlägget på denna blogg 2/11) som hon avfärdar ”som ett gäng utlänningar utan kontakt, som bör bytas med en grupp mer representativ för de stridande på marken.” Denna bild av SNC gavs redan i somras av Charlie Skelton i Guardian, och i denna blogg. SNC fockas inte för att USA slåt in på en fredligare Syrienpolitik utan för att den aggressiva politiken inte varit tillräcklig framgångsrik.
Artiklarna i NYT och WP bekräftar att:
1 Det är USA som styr oppositionen;
2 Det finns nära samarbete mellan USA:s statsledning och extrema utländska jihadistgrupper där Al Quaida finns med;
3 Syriens nationella råd som länge och aktivt stötts av USA och flera andra länder leds av personer som inte varit i Syrien på många år;
4 Den svenska Syrienpolitiken helt okritiskt tagit fasta på detta med aktivt stöd och möten mellan utrikesminister Bildt och SNC
5 USA struntar i FN och dess stadgar och underminerar en fredlig lösning
6 Innehållet i inlägg om Syrien i berörda frågor i denna blogg väsentligen varit riktig.
En svidande bakläxa för Sveriges utrikespolitik.
Dagens Nyheter rapporterade 31 augusti under rubriken ”Syrisk opposition lovas svensk hjälp” att ”Det oppositionella Syriska nationella rådet (SNC) är i Stockholm för ett flera dagar långt ledningsmöte med stöd från UD. Utrikesminister Carl Bildt säger att Sverige kan komma att hjälpa SNC med ambulanser och mobila kök. De framförde en del konkreta önskemål, som vi ska titta på. Jag tror vi kan klara huvuddelen av vad de var intresserade av”, säger Carl Bildt till TT efter att ha träffat SNC:s ordförande Abdulbaset Sieda m fl.
Carl Bildt har från början okritiskt slutit upp bakom USA:s Syrienpolitik, liksom bakom USA:s ofta aggressiva och brutala utrikespolitik i stort, som ofta står i strid med FN-stadga och internationell rätt. Han har också fått beröm av USA, fick till och med epitetet ”en medelstor (alltså ej liten) hund som vill vara en stor hund” i interna USA-dokument enligt Wikileaks. Hunden är människans bästa vän, och Bildt (hunden) är en bästa vän till ledningen (hussen) för världens i särklass mest aggressiva stat. Det låter nedsättande, men jag det är nog den bästa tolkningen.
strong>Bildt stödde USA:s olagliga angrepp på Irak 2003.
Jag vill påminna om att Expressen 21/2 2007 avslöjade att ”utrikesministern var djupt involverad i den amerikanska lobbyapparaten inför upptaken av kriget i Irak 2003”. I november 2002 bildas lobbygruppen ”Committee for the Liberation of Iraq” (CLI), där det ingick ”idel neokonservativa krigshökar, många med starka kopplingar till den amerikanska krigsindustrin.””Carl Bildt var en viktig värvning för oss. ”Opinionsläget var dåligt i Europa”, säger Bruce Jackson, ordförande i ”Kommittén för Iraks befrielse” och före detta en chef på vapentillverkaren Lockheed Martin.
I en debattartikel i International Herald Tribune i januari 2003 förordar Carl Bildt en konfrontation med Saddam Hussein och nämner att han är före detta statsminister i Sverige. Men han nämner inte att han agerar för krigsförespråkare i Washingtons räkning. Enligt Expressen var meningen att Vita huset efter kriget skulle belöna honom med ett toppjobb i Irak.
SSU krävde då Bildts avgång. Är det inte dags att arbeta för det med förnyad kraft?
I våras krävde han Assads avgång (eko av Clinton), i våras besökte han och statsminister Reinfeldt NATO:s toppmöte i Chicago där Reinfeldt hedrades med att vara en huvudtalare. Efteråt pläderade de för ännu närmare samarbete med den aggressiva krigsorganisationen NATO, vilket glädjande nog bemöttes i DN av förre socialdemokratiske försvarsministern Tage G Peterson med flera. Tyvärr representerar ej Tage G Peterson socialdemokrations utrikespolitik.
Det gör Urban Ahlin som har ungefär samma syn som Bildt i utrikespolitiska frågor och är också medlem i Bildts intill nyligen hemliga strategiska råd. Båda vill ivrigt vara världens mest aggressiva stormakt USA till mötes. Ahlins hemliga möten med USA:s ambassadör har ju väl dokumenterats av bland andra Wikileaks. Kritiken mot Bildt från Ahlin rör smärre frågor. Med Ahlin har fullbordats socialdemokratins svek mot den internationellt på många håll, inte minst bland utvecklingsländer, svenska oberoende utrikespolitiken under Palme, som pläderade för nationell självständighet. Socialdemokraternas företrädare deltar okritiskt och med gillande i finanselitens och USA-imperialismens slutna maktcentra som Trilaterala kommissionen, startad 1972 på superkapitalisten David Rockefellers lantställe, Aspen, Bildergberggruppen och PNAC. Det är glädjande att det finns tveksamhet inom (S) över Ahlin.
Kicka honom – då kommer socialdemokratin och dess anseende att tydligt stärkas.
Olof Palmes internationella centrum ångar på i samma hjulspår som Bildt och Ahlin. På dess hemsida kan man läsa att
Syriska oppositionen möttes i Stockholm 12 oktober. ”I helgen möttes ett hundratal representanter från den syriska oppositionen i Stockholm. Deltog gjorde ledande företrädare från en rad olika oppositionspartier, organisationer bildade på etnisk och religiös grund, samt författare, universitetslärare, skådespelare och bloggare. Konferensen genomfördes med stöd av Olof Palmes Internationella Center.” . Även ordföranden i Syriens nationella råd deltog.
Ett slag i ansiktet på Olf Palmes utrikespolitiska linje är väl denna uppslutning bakom USA-imperialisternas krigsorganisation SNC? Olof Palmes internationella centrum har även startat en insamling, Syrienfonden, till stöd för SNC och därmed i praktiken mot FN:s fredsarbete.
Vill svenska folket verkligen ha en utrikesminister som okritiskt sluter upp bakom USA:s aggressiva utrikespolitik i strid med internationella rätt?
Vill socialdemokraterna ha en trikespolitisk talesman som gör detsamma?
i Andra om: Syrien, imperialism,Carl Bildt, Urban Ahlin, Vapen, Krig, USA, Politik, socialdemokratin, massmedia infiltration
New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Olof Palmes Internationella Centrum Expressen 21/2 2007 AB 22/10 SvD 30/8 DN 30/8 Syriensolidaritets hemsida Sunday Times 19/8 Sana 26/8 DN 19/8 SvD 19/8 Aftonbladet 19/8 Expressen 19/8 New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN SvD Aftonbladet Expressen DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn 30/7
13 svar till “Svenskt stöd åt USA-imperialisternas krigsplaner – blind Bildt-satsning i baklås.”
De svenska medierna har hamrat in hos läsare och i tv-programmen att de krafter som angriper Syrien utgörs av inhemska för demokrati kämpande grupper. En ”sanning” som nu sitter som berget hos den svenska allmänheten. De insända legoknektarna och de fanatiska ”krigarna” (demokratikämparna!) som idag slår sönder Syrien nämns i en bisats och ses som legitim hjälp åt den syriska ”oppositionen”. Skräckslagen iakttar jag hur en heltäckande propaganda förvandlar svart till vitt. Slår ut vårt kritiska tänkande. – Det var mycket bra att Anders Romelsjö pekar på Carl Bildts djupa engagemang i krigshetsen inför anfallet på Irak. Ett krig som sedan krävt en miljon döda. Två miljoner flyktingar och en mängd människor skadade av det utarmade uran som använts i angriparnas vapen. Till detta har den nuvarande svenska utrikesministern aktivt medverkat. I perioden mellan hans ställning som svensk statsminister och nuvarande utrikesministerpost.- Vi borde givetvis kräva hans avgång. – Igår (11/11) belyste Gabriel Byström i en artikel i Göteborgs-Posten svenska UD:s samarbete med och stöd för Lundin Oil och ett annat Lundin-företag som arbetar i Ryssland. En skrämmande redovisning. Som borde läsas av många. Ger länken här:http://www.gp.se/kulturnoje/1.1124717-tre-fragor-till-gabriel-bystrom
Ulla Johansson
Det behövs en opinion för en annan utrikespolitik. Inte med moraliska och moraliserande argument, utan med realpolitiska: att USA är en sjunkande makt, och att det är viktigt att vi håller oss väl med framtidens stormakter.
De som dumpade den neutralitetspolitik som vi levt gott på sen början av 1800-talet gjorde det med argumentet att ”det inte längre finns några att vara neutral mellan”. Men det finns det nu – USA/EU och BRICS/Shanghai Cooperation Organization.
Argumentet är inte att de senare är så mycket mer moraliska än de förra. Utan att båda finns och måste förhållas till. Och att det är förödande att binda sig så hårt till den ena parten att man blir fiende till den andra.
Jag ser inte poängen med din kommentar då det inte råder något motsattsförhållande mellan vänskapligt förhållande till USA/EU på ena sidan och Kina/Asien på den andra, för Sverige.
Svar till Jan Wiklund: Du skriver” ”Och att det är förödande att binda sig så hårt till den ena parten att man blir fiende till den andra.” En utmärkt formulering kring ett verkligt problem. De som sköter vår utrikespolitik gör det efter sin ideologi och resultatet blir sannerligen inte förnuft och realpolitik. Diplomati är uppenbarligen en svår konst. Och bör inte skötas av Carl Bildt.
Eller Urban Ahlin.
Ulla Johansson
[…] Svensson, Anders Romelsjö // […]
Bildt borde avgått från framtiden efter sitt ljugande om sovjetiska ubåtar. Carl Bildt är inte ens en medelstor hund, han är en nolla.
En opinion behöver vara trovärdig och bred, det som presenteras på denna bloggen tycker jag är verken det ena eller det andra.
Jag har läst bloggposterna om mötet på Sergelstorg, och budskapet verkar vara ett aktivt support för den Syriska diktaturen och ett aktivt avståndstagande från Rödakorsets klassning av konflikten som inbördeskrig med de efterföljande tillämpningarna av Genevkonventionerna.
Med andra ord, ett budskap som enbart tilltalar de redan troende…
Bloggposterna ger stöd för ett självständigt, demokratiskt Syrien mot ingripande av USA m.f.ö länder via ombud som jihadister i eller utanför Al Quadia i strid med FN-stadgan (läs jurist Göthes tal) och sluter inte direkt uppden syriska diktaturen. Kampen mot utlands- och utlandsstöd terrorism via dessa utlandsstödda jihadister är en del av kampen mot terrorism (läs Erik Andressons tal). Röda Korsets klassning av detta som inbördeskrig blir tyvärr ett alibi för fortsatt utländsk intervention, ett fullfäljande av USA:s väl kända och offentliggjorda planer för att destabilisera Syrien. Varför tar du inte fasta på FN-stadgan och många andra viktiga fakta?
Min bedömning är att massmedia okritiskt anammat den bild som presenterats av USA och dess allierade, vilket skett flera gånger förut.
Ang opinionen: Ju mer den blir informerad desto mer kommer stödet för Syrien mot utländska intervention att öka. Opinioner kan svänga. Den svängde rejält (i USA och världen) då det gällde Vietnam, den har svängt rejält då det gäller Afghanistan etc.
Bara den lilla detaljen att Assad är en diktator med en historia av använda militärt våld att hålla sig kvar vid makten. Berättelserna om den Syriska diktaturens övergrepp är väl dokumenterat av Rödakorset, Amnesty International, och FN.
Den Syriska Diktaturens militär är uppbyggd av Sovjet och senare Ryssland, (som har en flottbas i Syrien).
Så Assads tyrani är så långt man kan komma från ett demokratiskt och oberoende Syrien.
Att man kan tycka att Rödakorset klassning av konflikten och att GK nu måste tillämpas av all inblandade parter skulle vara något dåligt är för mig helt världs från vänt.
Den detaljen rättfärdigar inte utländsk intervention enligt FN-stadgan bl.a. Vi har under efterkrigstiden sett många diktaturer, och många har använt våld för att hålla sig kvar vid makten. En var S Hussein. 2003 gav FN inte stöd för krigsinsatser där. USA – världshistoriens främsta diktaturkramare i handling, ej i ord – har särklassigt mest stött och etablerat diktaturer, ibland genom att stödja staskupper eller undermineringsarbete mot demokratiskt valda regimer (Iran 1953, Indonesien 1965, Chile 1973, Nicaragua, kanske Haiti etc) vilket däremot inte är förenligt med internationell rätt.(Att USA stödjer demokrati särskilt i diktaturer man ej har kontroll över (Vitryssland t.ex) stämmer också.
Jag anser att en klassificering av konflikten som bara inbördeskrig är felaktig, dä man därmed bortser från den utländska interventionen. Detta oberoende av om det sker av Röda Korset. Jag hörde inte att Kofi Annan använde den termen vid Ekors lördagsintervju. Det är förstås bra om Genevekonventionerna används, oberoende av Röda Korsets klassificering.
Och jag har läst de rapporter du hänvisar till, liksom flera andra rapporter. De tre rapporterna rapporterar övervåld, men representativiteten och kvaliteten har sina tydliga brister.
Kanske är Syriens militär uppbyggt av Ryssland. Militären i betydligt fler länder har influerats i sin uppbyggnad av USA, som har en betydligt värre ”record” då det gäller aggresiv krigföring än Ryssland.
Jag tycker nog att du har varit tydlig i din argumentation och den röda tråden kan lätt följas. Är inte anti-USA-imperialism centralt i ens världsbild i kombination med ”min fiendes fiende är min vän” tolkning av världshändelser så är det svårt att ta åt sig ditt budskap. För att inte säga i fall med en blodtörstig tyran som fiendens fiende direkt stötande.
En avslutande kommentar, att Genevekonventionerna nu tillämpas är en direkt följd av och endast pga Röda Korset beslut att klassa konflikten som ett inbördeskrig. Hade inte detta beslutet tagits hade inte GK gällt utan enbart Syrisk lag, vad det innebär är som jag flera gånger kommenterat. Även om det pågående inbördeskriget skulle sluta med att Assads tyrani fortsätter i en eller annan form, kommer de personer som deltagit i övergrepp att ha ett personligt ansvar och de kan åtalas om inte i Syrien så i något annat land. Gärningsmännen kommer tack vare Röda Korsets beslut aldrig gå säkra och rättvisan kommer komma i fatt dem.
Ja, imperialismen är en realitet sedan mer än 100 år sedan, då ekonomen Hobsons bok kom ut 1902. Vg se tidigare blogginlägg i frågan. Nu är USA-imperialismen starkast, men det finns även t.ex. rysk och svensk imperialism – se bok av Gunnar Berntsson från sluten av 60-talet. Fiendens fiende är ingen absolut partner och USA-imperialismen har ej pågått allt ont i världen. Se Ruanda, Ungern 1956, Sovjet i Afghanistan, krig mellan Vietnam och Kina och Vietnam och Kambodja i slutet av 70-talet (även om USA:s brutala massanfall bäddat för det senare). Det finns flera böcker som publicerats under 2000-talet. Lästips: ”CIA & USA:s verkliga utrikespolitik, Epsilon Press. Mycket rik på fakta och på referenser av förre tjänstemannen i USA:s utrikesdepartement W Blum. Uppföljaren ”Rogue State” rekommenderas också. (Jag har skrivit en bok med en kollega nyigen – får se om den kommer i tryck nästa år.)
Enligt rapporter från syrier jag talat med, svenskar som besökt Syrien nyligen och under åren var Syrien en jämförelsevis etniskt och religiöst och även politiskt tolerant diktatur, jämfört med t.ex. USA-gungstlingarna Saudiarabien och Quatar. Tyvärr verkar G-konventionerna inte följas något vidare i Syrien. USA och allierade, SNC och nya oppositionsledningen som tillsatts med USA:s goda minne vill inte ha någon fredlig lösning har de deklarerat. Att åstadkomma det är svårt, men jag anser att man bör stödja arbetet på detta av främst FN. Gör inte du det?
Detta är vad den ryska FN-diplomaten Vitaly Churkin sade:
”It’s all about Iran. It’s all about geopolitical complexion of the Middle East,”
”It’s all about the changes, some unexpected to our Western colleagues, which came about as a result of military intervention in Iraq and change of the political structure there.”
”I’m not making any revelations to you, there is not a serious person I have talked to who would have any doubt about it, that a major geopolitical battle is being fought on the fields of Syria which has nothing to do with the interests of the Syrian people who are not interested in being the objects of this kind of geopolitical competition.”