Stöder Svenska FN-förbundet FN-stadgan? – debatt


Förenta Nationerna (FN) anses sannolikt som den viktigaste internationella organisationen av de flesta. Alla stater på jorden är medlemmar, förutom Vatikanstaten. FN ska enligt sina stadgar bli involverad i alla allvarliga mellanstatliga konflikter, och också ibland vid konflikter inom länder. FN åtnjuter högt status inte minst i Sverige. FN:s andre generalsekreterare Dag Hammarskjöld kom från Sverige, dess nuvarande biträdande generalsekreterare Jan Eliasson är svensk, andra svenskar har haft höga tjänster inom FN, och svensk militär har tjänstgjort på olika FN-uppdrag. Jag har i andra inlägg bl.a 17 september 2012 riktat en mer grundläggande kritik mot brister i FN:s organisation och arbete, vilket inte upprepas här.

Sammanfattningsvis måste nämnas att att FN inte är något opartiskt organ, utan alltför ofta går i USA:s ledband.

Aleksander Gabelic, ordförande i Svenska FN-förbundet har kunnat publicera en artikel med samma innehåll i olika tidningar, bland annat i Blekinge Läns Tidning (BLT)-Sydöstran 2/1 och i Piteåtidningen. Ett svar har publicerats i den först nämnda tidningen av Ulf Bjerén, Karlskrona medan artikeln i Pietå medförde en debatt med inlägg av Bo Persson och Lars O Nilsson. (Länkar nedan).

Peter Gabelics artikel har ”Lidandet i Syrien måste stoppas”
Krisen i Syrien består och folket lever i total ovisshet om framtiden.
FN-året 2012 präglades av medlemsländernas oförmåga att hantera den ­militära och humanitära krisen i Syrien. Dödstalet uppges efter 22 månader ha stigit till över 20 000, men siffran kan i själva verket vara den dubbla. ­Inför vintern lever hundratusentals flyktingar i ovisshet om framtiden.

Ryssland och Kina bär genom sina återkommande veton i säkerhetsrådet huvuddelen av skulden för det humanitära lidandet i Syrien. EU och USA har å sin ­sida misslyckats med att samla världssamfundet kring nödvändiga åtgärder mot Assad-regimen. Ett visst hopp väcker omvalet av Barack Obama som amerikansk president. Obama har skärpt tonen mot Syrien efter uppgifter om att kemiska vapen kan komma att användas mot civila.

Också EU talar nu med större tydlighet – men bara ord tycks inte räcka. Generalförsamlingen, inklusive Sverige och and­ra EU-länder, har rätt att agera när säkerhetsrådet är förlamat.
En rad åtgärder – en ­humanitär zon, stopp för vapenleveranser, flygförbudszon, samarbete med Arabförbundet och beredskap att ställa en multi­nationell militär styrka på fötter – skulle vara möjliga om bara den politiska viljan fanns. En angelägen ­åtgärd är att snabbt svara på FN:s begäran om 10 miljarder kronor i humanitärt stöd till Syriens lidande.

De folkliga protesterna i ­Syrien är en del av den ­arabiska vår som trots motstånd från odemokratiska ledare fortsätter på flera håll. Bakgrunden är decennier av brist på utbildning, sysselsättning, jämställdhet och framtidsutsikter.
Med undantag för stöd till bloggare och journalister har världens demokratier överlag varit ovilliga att agera till förmån för de miljoner människor i norra Afrika och Mellanöstern som kräver inflytande och mänskliga rättigheter.
På flera håll i arabvärlden har de folkliga upproren kvästs av hårdföra religiösa rörelser. Särskilt utsatta är oppositionella, religiösa minoriteter och kvinnor.

Väst måste föra en dialog med och ställa krav på de nya makthavarna. Att isolera politiska rörelser och regimer som inte delar våra värderingar är dömt att misslyckas och göder i värsta fall extremism.
Omvärldens tvekan att tydligt ta ställning för mänsklig säkerhet och grundläggande fri- och ­rättigheter skapar misstro bland miljoner unga i arabvärlden. Detsamma gäller oviljan att tala klarspråk med ­ockupationsstaterna Israel och Marocko som i flera ­decennier har hållit Pale­stina respektive Västsahara i ett järngrepp.

Världens länder måste åter samlas kring de idéer – ­internationell fred och säkerhet, rättsstatens principer och alla människors ­lika värde och rättigheter – som en gång byggde Förenta Nationerna. För att det ska ske behöver fler länder agera konstruktivt och konsekvent i FN och andra internationella fora. Demokratiska länder har ett särskilt ansvar att förvalta FN-tanken i ord och handling. Den uppgiften måste tas på större allvar inför det nya året – inte minst med tanke på människorna i Syrien”.

Ulf Bjeréns svar till Aleksander Gabelic har titeln ”Förhandlingar är lösningen i Syrien – inte krig.”

”Lidandet i Syrien är upp­rörande. Men Gabelic för­tiger att kriget är en sedan 2001 av Pentagon förberedd intervention för att störta Syriens regering. Detta styrks av Natos tidig­are befälhavare general Wesley Clark, Democracy Now den 2 mars 2007.
Om inte USA och dess ­allierade utrustat och tränat en legoarmé av främst Al Nusra-jihadister, finansierad ur bottenlösa kistor med saudiska och qatariska petrodollar, som från Natolandet Turkiet infiltrerat syriskt territorium, hade snart våldet upphört.
Och om inte EU, USA och Arabförbundet 2011 infört folkrättsstridiga sanktioner mot Syrien hade ­nöden varit mindre.

Gabelic vill sätta bocken till trädgårdsmästare. Det vill säga de Natomakter som orsakar den syriska tragedin ska få i uppgift, även utanför FN-systemet, att eskalera kriget genom till exempel ”flygförbudszon”. Med facit för Irak och Libyen i färskt minne innebär det att infrastrukturen ödeläggs av bomber! Gabelic ställer utan vidare in sig i Washingtons och Tel Avivs ominösa propagandakör om kemiska vapen och regeringens skuld för terrorn.

Syrien är ett samtida exempel på hur imperiemakter genom historien intervenerat i av dem själva utlösta humanitära kriser för att erövra herravälde. Sedan oberoendet väl krossats och landet blivit klientstat kan folket bli mottag­are av ”storartad filan­tropi” (som Karl Marx ­redan 1853 ironiskt igenkänn­ande benämnde brittisk välgörenhet i det våldtagna Indien).

Det är tragiskt att Gabelic förordar krig i stället för att ställa sig bakom FN:s fredssändebud Lakhdar Brahimi i hans ansträngningar för en förhandlingslösning. Gabelic kunde lyft fram Irans i väst nedtystade ”sex punkter” för en fredlig lösning, som fått stöd i alliansfria länder och nu senast av Vatikanen och Österrike. Att ett storskaligt krig mot Syrien hittills förhindrats kan bero på att imperialismens fortlöpande försvagning ekonomiskt och politiskt gjort det lättare att hävda FN-stadgans förbud mot angreppskrig och intervention, enligt artikel 2:4 och 2:7.

Oroväckande är att västs djupa kris och desperation kombineras med innehav av enorma förstörelse­medel. En fredsrörelse behövs och där kunde FN-förbundet vara en del. Förhandlingar, inte krig, är lösningen i Syrien vars oberoende måste försvaras”.


i Andra om: , , ,, , , , , , , , FN-stadgan , , , ,

Peter Gabelics artikel i BLT-Sydöstran 2/1 Ulf Bjeréns svar Lars O Nilssons och Bo Perssons svarTarpleys artikelCarla Stea i GlobalresearchAlf Svensson SvD 11/1
Hela pingstenSKP-blogg -uttlande från Syriens kommunistparti 5/1 Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska
> Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar
Sara Flounders Syria and US Imperialism om Qatar Tony Cartalucci. Human Rights Watch: “Syrian Rebels” Guilty of Torture, Murder, 19/9 2012 Ronda Hauben. The United Nations and the Houla massacre – the information battlefield. 12/6 2012 Tony Cartalucci. UN expert panel concludes Syria regime, militia have committed war crimes against civilians FN-rapport 17/9 2012 Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11

  1 comment for “Stöder Svenska FN-förbundet FN-stadgan? – debatt

  1. Leif Öhman
    13 januari, 2013 at 16:25

    Jag skrev denna insändare till NSD 31/12 2012. Den refuserades tydligen.

    PÅ KRIGSSTIGEN?
    Aleksander Gabelic ordförande i svenska FN-förbundet debatterar i NSD 201224.
    Gabelic ger massmördaren Obama(överbefälhavare) sitt stöd, menar att han är mannen att lösa situationen i Syrien. Samtidigt kritiserar Gabelic USA och EU för att inte ha lyckats med ”att samla världssamfundet kring nödvändiga åtgärder(min kursiv) mot Assad-regimen” och vidare ”… men bara ord tycks inte räcka.”
    Gabelic fortsätter sin argumentering med att torgföra ”… uppgifter om .. kemiska vapen …” Det är samma ryktesspridning som drabbade Irak och togs som intäkt för anfallet då. Det visade sig vara lögner och inget annat. Resultatet blev ett långt blodigt krig som åsamkat Iraks folk ett oerhört lidande.
    Gabelic ojar sig över Ryssland och Kinas veton, att det är dessa som är orsaken till det humanitära lidandet. Ett enat säkerhetsråd kring USA:s intetioner skulle innebära ett ganska snabbt inledande av anfallskrig mot Syrien.

    ”Att isolera politiska rörelser och regimer som inte delar våra värderingar är dömt att misslyckas och göder i värsta fall extremism.” Så sant, men i praktiken är ju det precis vad som händer. Regimer anfalls med FN-mandat som argument. Extremistiska rörelser värvas till legosoldater i imperialismens tjänst.
    En multinationell militär styrka ligger redan färdig och väntar, den politiska viljan finns. England verkar vara den mest krigshungriga i den styrkan. Det väntade anfallet på Syrien väntar på enigt säkerhetsråd och/eller ”trovärdig” anledning till ”nödvändiga åtgärder.”

Comments are closed.