Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat viktiga inlägg här i flera ämnen. Ett av dessa ämnen är ekonomi där han senast svarade för artikeln ”Lustiga filmen ”The Big Short” fångar finansmarknadens verklighet” http://jinge.se/allmant/lustiga-filmen-the-big-short-fangar-finansmarknadens-verklighet.htm
Dagens artikel är en analys av vår kapitalistiska ekonomis bekymmersamma läge.

Artikeln
Kapitalismen har under hela sin historia uppvisat perioder av högkonjunktur och kriser, det senare alltifrån perioder med svag tillväxt, eller minskad tillväxt, s k recession och allvarliga kriser, depressioner; se Karlström & Romelsjö 2013 och Romelsjö & Karlström 2014, för data och referenser.
(Se bloggsidan för information och ev. köp för låg kostnad). Den kris som slogs ut först i USA 2008, symboliserad av investeringsbanken Leham Brothers’ konkurs, och sedan spred till EU, primärt som en statsskuldkris 2011, får utan tvekan betecknas som den allvarligaste krisen, efter 1930-talet depression. Kännetecknandet för allvaret i krisen är framför allt följande drag, varav några är helt unika:

– Krisen är inne på sitt 9:de år, utan vi omedelbart kan skönja något slut på den
– Statsskulderna har stigit till historiskt hög nivåer
– Med några länder som undantag har tillväxten mer eller mindre uteblivit, och man talar att många länder sitter fast i ”lågtillväxtfällan”.
– Centralbankerna (CB) har intervenerat med massiva stödköp av statspapper (obligationer) och, men i väsentligt mindre grad, köp av aktier. Interventionerna brukar benämnas ”quantitative easing”, QE.
– En indirekt följd av det CB:s arbete med ”sedelpressarna” är att relationen mellan olika valutor förändrats mer eller mindre dramatiskt. Så har t ex den japanska yenen och kinesiska yuanen sjunkit rejält i förhållande till dollarn. Likaså har euron stärkts i förhållande till t ex svenska kronan. Man talar inom ekonomijournalistiken om att de avsiktligt förändra valutorna liknar ”handelskrig”.
– Ett antal CB har tagit det historiskt helt unika greppet att införa s k negativ styrränta (reproränta m m). Konkret innebär det att affärsbankerna får betala för att ”parkera” pengar hos CB, och att investerare får betala för att köpa korta statspapper. I stället för att få ränta på statsobligationernas nominella värde får investerare idag betala, i form av negativränta, eller skall vi säga, en slags avgift. Räntan på 5-åriga tyska, statspapper är -0,26 % (SvD N 2/2 2016). De tyska statspapperen brukar anges som riktmärke för offentliga räntepapper.
– Stora institutionella investerare såsom försäkrings- och pensionsfondbolag försöker säkra sin utlovade krav på avkastning genom köp av 10- resp 30-åriga statspapper, till räntenivåer på eller lägre än en procents ränta.
– De stora statsskulderna är i princip inte möjliga att amortera av, utan våldsamma ingrepp i dagens transfereringssystem, t ex välfärdsåtaganden. För ögonblicket är det inget problem då räntorna är låga eller t o m negativa. Ett förändrat ränteläge skulle skapa ett dramatiskt läge för vissa stater. Därför har de flesta CB som mål att få upp inflationen, till nivån 2-3 % per år. Skulderna tuggas då efterhand ned.
I princip har alla CB misslyckats i det avseendet.

Politiken med negativa räntor är inte möjlig att bedriva över en längre tid ”av det enkla skälet att det vänder upp och ned på hela konceptet med ränta och pengar…” (Cervenka, SvD 2/2 2016). Han fortsätter: ”Statspapper är nämligen själv fundamentet i det globala finansbygget. Det totala värdet av alla världens statsobligationer uppgår till 60 000 miljarder dollar, enligt siffror från McKinsey. Lägg till andra obligationer där räntan direkt eller indirekt påverkas av statslåneräntorna, och siffran är runt 150 000 miljarder dollar. I slutet av 2014 var värdet på alla aktiemarknader cirka 70 000 miljarder dollar”. ”Om placerare börjar sälja av obligationer skulle räntorna stiga snabbt”.

Länderna i Västvärlden i form av Triaden handlar mycket mellan sig själva, men den globala handeln är i många avseenden avgörande, t ex vad gäller transnationella investeringar, Foreign Direct Investment, FDI. Dessa har minskat dramatiskt över hela linjen, men särskilt inom råvaruutvinning och handel, samt oljesektorn. Den stora kinesiska exportmotorn har tappat stora tal pga. minskad efterfrågan från Triaden, i krisens tecken. Kina har också satsat på att svänga över från exportdriven till mer hemmamarknadsstyrd ekonomi. Landet anses ha en överutbyggd industriella kapacitet inom t ex järn, stål och cement, och motsvarande branschorgan i t ex EU har talat om kinesisk prisdumpning, och krävt protektionistiska åtgärder.
Likaså anges regionala banker och s k skuggbanker ligga på stora kreditförluster. De kinesiska börserna, även Hongkong om än i mindre grad, har uppvisat våldsamma svängningar under 2016. Delvis kan det förklaras med fastlandsbörsernas rent osannolika uppgång under 2014-2015, med cirka 140 %. Sammantaget så tycks Kina ha landet på en globalt sett hög tillväxttakt kring 6 %. Denna kontrasterar naturligtvis mot de tidigare tvåsiffriga årliga tillväxttalen. Den nya, lägre tillväxtnivån anses bidra till situationen med ”lågtillväxtfällan” inom stora delar av Triaden.
De låga råvaru- och energipriserna har slagit hårt mot ekonomier med måttlig diversifiering, i synnerhet vad gäller exporten. Oljeproducerande länder som Ryssland, Brasilien, Nigeria, Venezuela, och järnmalms- och kolexpoterande länder som Australien, Brasilien, Indien har påverkats i varierande grad, alltifrån närmast katastrofalt till måttligt.

Mitt i lågkonjunkturen flödar det av pengar hos investerare. Det tycks som att ”ekonomin plågas av pengaöverskott”.Ekonomijournalisten Andreas Cervenka (SvD N 21/8 -13) citerar rapporten ”A world awash in money” från konsultfirman Bain & Co att världens finansiella tillgångar trefaldigats mellan 1990 och 2010 till sammanlagt 600 000 miljarder dollar. Världens samlade BNP 2010 var 63 000 miljarder $. Orsaken är den globala finansialiseringen, bl a beroende på avregleringar, alltför stor kreativitet att skapa nya finansiella upplägg m m. Pengar kan flöda blixtsnabbt in i länder och därigenom orsaka överhettning. Risken är också att det blåses upp globala bubblor i olika tillgångar. Konsultfirman målar upp ett scenario där man får räkna med:
– våldsamma kast i ekonomin
– låga räntor
– låga avkastningar på placeringar
– det blir svårare att sprida riskerna
– storföretag kommer att tvingas agera som hedgefonder, för att skydda sig mot stora upp- och nedgångar i ekonomin
– att spekulera blir lika viktigt som att producera.
Cervenka hänvisar till en artikel före sommaren 2013 av den engelske ekonomiprofessorn John Kay
där denne säger att ”nästa kris bara är en tidsfråga eftersom den finansiella sektorn utvecklats till en självständig organism som livnär sig på spekulation, bubblor och krascher. ”En ordning som kan förvandla 900 000 miljarder dollar till lika mycket hot som möjlighet”.
(BNP i världen 2015 uppgick till 75 000 miljarder dollar, dvs 1/12 av 900 000 miljarder, enligt CIA World Factbook).

Konsultfirman skrev troligen sin rapport kring halvårsskiftet 2013. Frågan är om det verkligen ändrats så mycket knappt 3 år senare? En viss ekonomisk återhämtning alternativt uppgång anses ha skett i USA, och landets ekonomi är tillräckligt stor för att påverka den globala ekonomin. Emellertid har den nya finansiella regimen – den s k finansialiseringen – inte minskat, utan tvärtom fått ökad genomslagskraft till följd av krisen. Och med ökad, riskabel finansspekulation har volatiliteten, skakigheten, ökat, och därmed risken för nya bubblor och kriser.

Man kan inte sägas att det våras för kapitalismen. Är det krig som blir en kommande, så kallad lösning?

intressant.se, filmer, socialism, banker, politik, kapitalism,imperialism, fattigdom,fattiga, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, demokrati, USA, miljardär, skatteparadis, Sverige