Sämre vårdkvalitet – har privatiseringen betydelse?


På DN Debatt idag skriver Novus vd Torbjörn Sjöström under rubriken ”Vårdens kvalitet viktigare än riskkapitalisters vinster” att ”Mediebilden av sjukvården är att svenskarna rasar över att skattemedel går till riskkapitalister i skatteparadis. Men vår undersökning visar att väljarna främst bekymrar sig över kvalitet och bemötande i vården”. En första kommentar är att detta resultat är högst förväntat. Men har kvalitetoch riskkapitalets vinster något att göra med varandra? Se där en central fråga som inte behandlas i DN Debatt, men väl här, en bit ned.
Vårdbild 1 fotskada omsorg

Sjöström skriver vidare att ”Sjukvården är den viktigaste politiska frågan för svenska folket och har sedan 2010 legat högst i Novus mätningar om den viktigaste politiska frågan. Detta sammanfaller väl med debatt och granskning kring vinsten i välfärden.”
Där ser man ”att svenskarna rasar över att skattemedel går till riskkapitalister i skatteparadis, medel som istället borde gå till verksamheter inom skola och välfärd.” ”Av dessa undersökningar framgår att en klar majoritet anser att vinsterna skall regleras och att … ”60 procent tycker att vården har blivit sämre”
(Novus för SVT, september 2013).

De största problemen ansågs vara ”för lite personal (27 procent), därefter att väntetiderna på akuten var för långa (22 procent). Först på tredje plats kom problemet att skattemedel går till riskkapitalister (13 procent) tätt följt av att man inte får den hjälp man behöver (10 procent). Om svenska folket får bestämma bör fokus i vårddebatten ligga kring kvaliteten i vården och hur man bemöts som patient snarare än att pengar går till riskkapitalister.”

I DN Debattinlägget skrivs också att ”Motståndet mot oreglerade vinster är stort, det finns inget direkt motsatsförhållande mellan dessa frågor, men kvalitetsfrågan bör ha en centralare roll”, Däremot sker ingen diskussion om relationen mellan kvalitet och riskkapitalets och privatiseringens vinststrävanden.

Tidigare i vår publicerade Maciej Zaremba mycket väl underbyggda artiklar i DN om brister i svensk sjukvård i artikelserien ”Patienten och prislappen”. Artiklarna gav stöd åt all den kritik som många debattörer, V,KP, Gemensam Välfärd, Socialistiska Läkare m.fl., inklusive denna blogg har riktat mot negativa effekter på vården av privatisering och okunnig styrning. Vilket inte innebär att man instämmer i allt Zaremba skriver. De ger stöd åt bedömningen att privatiseringen och riskkapitalet är en viktig orsak till de försämringar i vårdens kvalitet, som påvisas i Novus undersökningar. Mina bedömningar påverkas också av flera års arbete som husläkare med 25.000-30.000 patientbesök, inklusive arbete som läkare detta millenium. Min generella kritik innebär inte att det inte finns bra privat vård!
Hälsa 3

Några punkter
1. Riskkapitalet. Zaremba skriver ”Det mesta av debatten kring sjukvården handlar om privata företag som skor sig på skattemedel. Vilket borde förhindras, förstår man… ”Om alla riskkapitalister drivits ut från vården skulle nästan ingenting förändras.
Jag menar att detta är fel. Riskkapitalet innebär bland annat att skattepengar som är avsedda för att förbättra vården i stället går till skatteparadis eller liknande.

strong> Alla stora vårdkoncerner utom Praktikertjänst ägs av riskkapitalbolag. Genom bl.a. smart manöver med aktieägarlån till hög ränta hamnar stora belopp av medborgarnas skattemedel i privata fickor. För Attendo och Capio går vinster via holdingbolag i Luxemburg till skatteparadisön Jersey i engelska kanalen, medan vinster från Aleris går till grannön Guersney. Sveriges enda privata akutsjukhus, S:t Görans i Stockholm -vars ekonomi garanteras av skattemedel via landstinget- har gett vinster på 482 miljoner sedan privatiseringen 1999. Under samma period har ägaren Capio betalat 16.700 kronor i skatt (Dagens Industri). Vad säger Skatteverket?

Dagens Industri skriver 6/10 2011 under rubriken ”Åtta av tio gör vinst i vården” läsa: ”På tre år, mitt under finanskrisen, har hälso- och sjukvårdsföretagen visat upp stigande rörelsevinster på sammanlagt 18,6 miljarder kronor”. ”Under 2009 hade de drygt 23 000 hälso- och sjukvårdsföretag som ingår i SCB:s underlag en samlad omsättning på drygt 47 miljarder kronor, varav merparten är skattemedel”. Särskilt omfattande är den privata verksamheten i Stockholms län (sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt), där den svarar för 23 % av nettkostnaderna.

Värderingar hos de som arbetar i vården påverkas och har påverkats av kapitalismen så att vården försämras.
Ett exempel är att de med flera hälsoproblem nu får dessa separat behandlade vid olika besök och ej för samtidigt som förr. Detta innebär sämre vårdkvalitet samt risk för att allvarliga tillstånd hinner försämras deletärt till kommande besök.

Vidare är valfriheten en chimär, då patienten inte kan finna tillräcklig, relevant och förståelig information om olika mottagningar och enheter för att kunna göra ett välinformerat val. Detta försvåras av olika enheternas strävan efter att marknadsföra sig själva

2. LEON satt ur spel.
I DN Debatt 14/4 med titeln ”Nödvändigt med ett socioekonomiskt index i ersättningssystemet” riktade Med dr. Jan Halldin och jag kritik mot att ”Primärvårdens Vårdval ger en fortsatt ojämlik vård”. Vi kritiserade bland annat måttet ”antal läkarbesök”, bland annat då Vårdval medfört att en del sjukvårdskontakter som tidigare korrekt togs om hand av sjuksköterskor nu går till läkare, då det ger bättre ersättning. Detta medför också att den lovordade LEON-principen urholkas och att vården fördyras onödigtvis. (LEON=Lägsta Effektiva OmhändertagandeNivå). Filippa Reinfeldt och andra landstingsråd svarade direkt, men hade inga bra motargument (anser jag).

3. Vårdforskningen beaktas inte. Professor Göran Dahlgren visade i en omfattande litteraturgenomgång att det saknas vetenskapligt stöd saknas för att privat vård är bättre eller effektivare, (Socialmedicinsk Tidskrift). Som Jan Halldin påpekat i Läkartidningen 5/10 2011, finns det dessutom risk för att privatisering medför att vården blir mer ojämlik, att ekonomiska intressen förstärks på bekostnad av kvalitet och vårdbehov.

I den vetenskapliga granskning i boken Konkurrens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? (red. Laura Hartman) kunde forskare inte inte finna stöd för att privat verksamhet inom vård, skola, individ- och familjeomsorg etc. var effektivare eller gav bättre resultat än offentlig vård.
I DN Debatt 16/4 ger fem professor/överläkare inom medicin sitt stöd åt Zarembas analyser i ett inlägg med titeln ”Zarembas artikelserie en träffsäker belysning”.

Försämringar planeras!
DN Debatt publicerade 15/8 den mycket väl underbyggda artikeln ”Ojämlikheter i vården nonchaleras i ny patientlag” ”av Katarina Hamberg, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet. Hon skriver inledningsvis ”I stället för att komma med konstruktiva idéer abdikerar utredningen och sjunger en slagdänga om fritt vårdval” och vidare ”Förslaget till ny patientlag vilar på ett mycket bristfälligt forsknings- och faktaunderlag och i brist på kunskap blir fritt vårdval svaret på det mesta. Förslaget innebär ökad segregering i tillgången på vård och att staten accepterar att vissa patienter får sämre vård. Förslaget måste därför förkastas.” (Se blogginlägg här 16/8).

”De problem som finns med ojämlikhet i hälsa och tillgång på vård negligeras dock helt av utredningen vilket gör att hela lagförslaget kantrar. Mycket förvånande nämns inget om all den forskning som belyser vårdens ojämlika fördelning i relation till bostadsort, etnicitet, kön, sexuell läggning, ålder, utbildning, arbete/arbetslöshet eller ekonomi.Genom att bortse från etablerad kunskap om hur skillnader i hälsa och tillgång till vård hänger samman med geografi, livsvillkor och kön, försöker utredningen framställa fritt vårdval som om det vore en åtgärd för större jämlikhet.”Vidare, Dagens Nyheter publicerade 12 mars debattartikeln ”Slopad AT-tjänstgöring ger snabbare läkarlegitimation”. En lockande, positiv titel – men det handlar om en kraftig försämring av läkarutbildningen.

Jag påminner avslutningsvis åter om förslag i vårens läkarupprop som inte är tillgodosedda!. (Blogginlägg 22/6).

”Vi är oroliga för dig som behöver sjukvård i Sverige idag!
Vi är läkare som arbetar dagligen med patienter och vi vill nu berätta om vår vardag. Den bild som politiker ger av dagens sjukvård överensstämmer inte med vår verklighet. I svensk sjukvård pågår ständigt så kallade förbättringsarbeten men vi ser hur sjukvården ändå försämras till följd av ett system som i sig är felkonstruerat.

Svenska läkare spenderar minst tid i Europa på sina patienter. Det beror delvis på att vårt sjukvårdssystem är uppbyggt på ekonomi och produktion istället för på patientens behov. För att redovisa vår produktivitet åläggs vi en enorm administrativ börda som tar tid från våra patienter.

Ett system som fokuserar på produktion står ofta i motsättning till patientens bästa. Patienten är inte en produkt såsom vilken som helst på en marknad. I dagens system förutsätts patienten agera som en bricka enligt ett förutbestämt mönster. I realiteten är patienten komplex och passar därmed inte in i dagens system. Den produktionsstyrda vården sätter vår yrkesetik på spel. Enligt läkaretiken skall behovs- och människovärdesprincipen alltid gå först. I dagens system styr kostnadseffektivitetsprincipen. Vi ser de faktiska konsekvenserna av detta .

Där politiker jublar över ökat antal sjukvårdsbesök ser vi hur kvaliteten försämras. Där politiker gläds över kapade vårdköer ser vi undanträngning av kroniskt sjuka till förmån för patienter med lättare åkommor. Där politiker ställer krav på kortare handläggningstider på akutmottagningarna ser vi hur patientsäkerheten hotas. Där politiker ser rationaliseringar, ser vi brist på vårdplatser och måste ägna en stor del av vår arbetstid till att leta sängar till patienter, eller skicka hem sjuka i brist på platser. Där politiker uppfattar kortade vårdtider som effektivisering oroas vi över ökat antal återinläggningar och komplikationer.

Vi vill, liksom politikerna, ha en kostnadseffektiv sjukvård. Men vi tror att dagens system är kontraproduktivt och snarare skapar större kostnader och sämre resultat. Vi är allvarligt oroade över dagens sjukvård. Vi har hittills gjort vårt yttersta inom de villkor som råder, men nu är det dags att ändra villkoren.

Vi vill ha en sjukvård som styrs utifrån patientens behov.

Vi vill ha en sjukvård där vi får agera utifrån vår professionalitet.

Vi vill ägna oss åt det vi är utbildade för; att vara goda doktorer som tar hand om patienter på ett kunnigt, etiskt och empatiskt sätt.

Låt oss få detta utrymme!

Initiativtagare: Läkarupprop2013″

Vad bör göras?
Liksom en mer känd vänsterman för 111 år sedan vill jag ställa denna fråga inom detta viktiga område.
1. Vrid klockan tillbaka.
På DN Debatt 18/2skrev Daniel Suhonen och Dany Kessel att en ny undersökning visar att ”En majoritet svenskar är kritiska till vinster i välfärden och vill att frågan åtgärdas.” De lägger fram ett förslag som förbjuder vinstdrivande företag i välfärdssektorn, vilket tilltalar denne bloggare. De skriver också ”Reformen ska genomföras under en övergångsperiod där ingångna upphandlingar får löpa ut, samtidigt som en Välfärdskommission inrättas med stora befogenheter att återta verksamheter och lösa vinstdrivande aktörer från sina kontrakt.” Behandla detta mycket seriöst – här har socialdemokratin sin stora chans!” Den socialdemokratiska partikongressen beslöt tyvärr att ge sitt stöd till privatiseringarna, en djupt otillfredsställande eftergift.
2. Beakta vetenskaplig kunskap vid organisering av vården.
3. Fördela resurserna efter ett socioekonomiskt index, liksom tidigare.
4. Ersätt på litet sikt kapitalismen med ett betydligt bättre ekonomiskt system baserat på ökad demokrati, långsiktig användning av gemensamma resurser, arbete åt alla och med utrymme för kreativitet.

Vill landets medborgare och skattebetalare vill betala mer för en vård som är sämre och mer ojämlik (i strid med Hälso- och sjukvårdslagen) och där utsatta grupper riskerar att hamna i kläm, och där vinstmedel går till skatteparadis i utlandet?

intressant.se, , , , , , , , , , , ,

DN replik 31/10 DN Debatt 15/11 , , , , ,, , , , , , , , , , , ,, , , , , , ,

DN Debatt 14/11 DN Debatt 16/8 DN Debatt 30/10 DN Debatt 26/6 Läkaruppropet Läkartidningen Ingrid Eckermans blogg Läkaresällskapet – Zarembas reportageserie Läkartidningen 28/5 Läkartidningen 21/5 DN 17/4 Läkartidningen 27/5 Läkartidningen 28/5 DN Debatt 16/4 DN Debatt 17/4 DN Debatt 7/4 USA-bloggen DN Debatt 18/2 DN 16/2 DN 17/2 Zaremba Alliansfritt Sverige Alliansfritt Sverige 20/2 Ingrid Eckermans blogg Svensson DN 15/2För ett alliansfritt Sverige bloggen DN 13/2Socialdemokraterna i region Skåne- Blogginlägg SvDAb 16/2 Expressen SvT SvD 5/2 Cochrane – om hälsoundersökningar BilderbloggCochrane Dagens Medicin 12/12Cochrane-rapporten DN Debatt 1/11 Hägglund DN Debatt 1/11 Hallengren/a> DN Debatt 4/11 Ingrid Eckermans blogg, DN Debatt 2/10, DN Stockholm 2011, DN Stockholm 18/42, DN Stockholm 20/4 svar från landstingsråd, Expressen , Socialistiska Läkare , Ordfront,Läkartidningen 4 oktober 2011, Jan Halldin Socialmedicinsk Tidskrift, DN 10.10 2011
SvD 26/4 DN Debatt 12/3 2013 Läkartidningen 23/4 2013 Socialistiska Läkare

.

  8 comments for “Sämre vårdkvalitet – har privatiseringen betydelse?

  1. 30 oktober, 2013 at 12:05

    Är det ingen som tänker på vilken stor roll beställaren har i sammanhanget? Om man inte ställer tillräckliga krav på utföraren utan blåögt ”tror” att man får det man ”tror” att man har beställt, och utan att förvissa sig om man skrivit in tillräckligt starka påtryckningsmedel i avtalen om utförandet avviker från beställningen, får man faktiskt skylla sig själv.

    Beställaren skall alltid ha *bättre* *kompetens* än utföraren.

    Är det verkligen så i dag?

  2. 30 oktober, 2013 at 14:10

    Du har säkert rätt i att beställarnas och deras utbildning är viktig. Uppenbarligen har de inte fått bra utbildning. Kanske har ideologin, att snabbt privatisera varit överordnat. Då är det inte så viktigt med välutbildade beställare. Dessa skulle lättare kunna ifrågasätta och ”avslöja” utförare, och privatiseringen stoppas här och där på oönskat sätt, ur ideologisk synvinkel. Beställarna, tjänstemännen, är väl insatta i politikernas önskemål. Det är också min egen erfarenhet från landstingsvärlden. De får då ibland arbeta mot sin egen övertygelse, om de vill vara kvar.

    • Saksep
      30 oktober, 2013 at 16:28

      Helt uppenbart har beställarna inte fått adekvat utbildning. Man kanske ska skicka ansvariga i kommun och landsting till Danmark för att lära sig hur man skriver avtal och tar tillvara patientens önskemål. Även i Danmark sågades NPM.

      De jag känner som gör affärer med danskarna säger att man måste läsa avtalen flera gånger, eftersom danskarna är överlägsna i avtalsskrivningskonsten. Men så får de det de beställer.

      Och Hvidovre Hospital med sin 90-rätters á la cartemeny för patienterna har väl redan studerats av SKL på plats?

      F ö kom väl det ekonomiska tänkandet in i vården redan ’före* riskkapitalisterna, eller hur? Det accentuerades däremot med dem.

  3. 30 oktober, 2013 at 14:16

    Beträffande dagens DN-artikel blir jag förvånad över hur i artikeln författaren kan ställa vårdens kvalitet i jämförelse med riskkapitalisters vinster.
    Det är närmast självklart att svenska folket svarar att de största problemen inom sjukvärden är för lite personal och för långa väntetider på akuten. Det är dom problemen människor möter i sin vardag. Man möter inte företrädare för riskkapitalbolagen på akuten.
    Däremot är de långa väntetiderna på akuten och för lite personal på akuten en följd av det ensidiga ekonomiska tänkandet som började med NPM. När sedan riskkapitalisterna kom in i bilden blev det ekomiska tänkandet med vinstintressen allt mer dominerande. Det bästa och kanske egentligen det enda sättet att maximera vinsterna för riskkapitalbolagen är att så långt det går göra personalnedskärningar.
    Att inte en VD för undersökningsföretaget Novus ser dessa samband är något förvånande.

    • 30 oktober, 2013 at 14:23

      Före Zarembas artiklar var det få som hört uttrycket New Public Management (NPM). Nu är det på allas läppar som Ingrid Eckerman påpekat i ett blogginlägg här i slutet av maj. De stora förändringar som under de senast 20 åren skett i ledning och finansiering av sjukvård, skola, omsorg mm alla följer detta koncept. Interndebitering, resultatenheter, konkurrens, kvalitetsmått och marknadifiering.

      I flera andra länder har man reagerat tidigare än i Sverige, och systemet har inte gått så långt som i Sverige, speciellt i Stockholms stad och Stockholms läns landsting (SLL). I Norge har läkare skrivit debattartikel ”Ta tillbaka yrket!”. Och i USA sägas att ”America is at war with its doctors, and patients are the losers.”

      I Sverige har sedan många år utformats kvalitetsregister av professionen, för att bättre kunna följa olika metoder och utföra förbättringsarbete. Nu används de som underlag för ekonomisk ersättning. Detta medför flera nackdelar:
      – Admininstrationen stjäl patienttid
      – Registren fylls i på ett sådant sätt att de inte längre går att använda för forskning och utveckling. NPM ifrågasätts av Svenska Läkaresällskapet.

  4. 30 oktober, 2013 at 14:27

    Anders kommentar till DN imorse är utmärkt.
    Jag själv reagerade kraftigt på den naivitet som inlägget utstrålar, häpnadsväckande för att komma från en chef för ett stor opinionsundersökningsinstitut. Tre saker slår mig alldeles särskilt:

    1.) Det är förstås kraftigt vilseledande för läsarna av DN-artikeln och även för de personer som svarat på frågorna att man resonerar som om ”orsaker” som befinner sig på helt olika nivå i orsakskedjorna skulle kunna jämföras på det sätt som författaren beskriver. ”Dålig kvalitet” är ju resultatet av ett stort antal faktorer. Man kan därför inte göra direkta jämförelser mellan problemet med att riskkapital försvinner å ena sidan och dålig kvalitet å den andra – som om dessa vore jämförbara förklaringsfaktorer.

    2.) När man ställer frågor av den här typen måste man förstås göra skillnad mellan folk som i stort sett är friska och därför inte har haft behov av sjukvård å ena sidan och sådana som är högkonsumenter av sjukvård å den andra sidan. Det borde ju vara folk som har haft med vården att göra som borde tillfrågas om detta

    3.) Det är upprörande att se att man bagatelliserar att 20% av befolkningen är missnöjd med sjukvården. Hur många gånger skall man behöva säga att sjukvård inte kan jämföras med sko- eller bilförsäljning?När människor säger att de är missnöjda med vården är det ett allvarligt problem. Jag erinrar mig landstingsrådet Nyman som i debatten på Läkaresällskapet nyligen yttrade att 3000 anmälningar av sjukvården per år inte kan ses som något allvarligt problem, i beaktande av den stora mängd sjukbesök och ingrepp som görs årligen. Detta är ett ohistoriskt och synnerligen okänsligt uttalande.

  5. 30 oktober, 2013 at 14:34

    Du gör flera viktiga kommentarer, Töres. Ja, det förefaller inte bara önskvärt utan självklart att man ska presentera människor värdering av vården separat för dels dem som har relevanta vårderfarenheter under relevant tid, och dels för dem som inte har det. Antag att missnöjet är ännu större i den förra gruppen – då är situationen än allvarligare. Kanske kan man få tag i Novus frågeformulär. Vore värt ett försök. Hur stort var bortfallet för resten? Det brukar vara ganska stort nu för tiden, och det är ganska sannolikt att bortfallsgruppen skiljer sig från de svarande. Då denna fråga studerats har man vanligen funnit att gruppen är sjukare, vilket i och för sig inte säger att deras värdering av vården avviker från de svarande.

  6. 31 oktober, 2013 at 20:15

    Är sjuksköterska sen snart 40 år och ser förfallet och hör andra i vården som tycker som jag hela tiden men få protesterar .Ja det är sorgligt att DN-skribenten inte fattar att dålig/bra kvalite och väntetider BEROR på
    resurser/pengar och styrsystemet .Och att alla dessa miljoner som går till enskildas vinster idag
    skulle kunna investeras just i antalet vårdare/vårdplatser/kvalite.
    En explosion av privatläkaretableringar och kringtjänster har ju tillkommit
    i Stockholm senaste 5-10 åren -och alla ska ha en vinst .
    Drg-systemet som infördes slutet 90-talet var ju redan utdömt som styrmedel i USA
    men skulle ändå införas och kvarstår annu. En annan ”utsugare ” av skattemedlen är stafettläkarna/hyrläkare som förutom dyrt är MYCKET dåligt för kvalite,säkerhet och kontinuitet i vården
    i.Landstingen säger sig inte få tag på läkare till fasta tjänster .Men om alla de som är stafettläkare idag inte kunde VÄLJA det-skulle de då hellre gå arbetslösa el byta yrke ?
    De flesta medborgarna anser nog, om man frågar direkt , att det är moraliskt /etiskt fel
    att tjäna pengar på sjuka människor , men den rådande styrmodellen är ju att producera sjukvård , som en industri med avkastning och inte med målet att behandla sjuka människor .Allmänheten tror jag ej förstår systemen och svarar på enkätundersökningar utifrån enstaka upplevelser .
    Ja hur få folk att fatta sambanden ?

Comments are closed.