De flesta har väl någon relation till rock och pop, och inte så få har någon gång varit hängiven ”fan” till någon artist. I min generation handlade det om rockstjärnorna ”Elvis” (Presley) eller ”Tommy” (Steele). Sedan har mycket vatten runnit under broarna, och man kan konstatera att dessa stjärnors betydelse inte minskat. Just nu ser miljontals på ”Melodifestivalen”. (Brukar själv se åtminstone sluten av finalen varje år).
Många rock- och popstjärnor dör unga: Elvis, Jim Morrison, Jimi Hendrix, Amy Winehouse, Brian Jones och Whitney Houston är ett axplock.
Det mesta kan beforskas, även detta. British Medical Journal, en av världens mest aktade och högst rankade medicinska tidskrifter presenterar en studie av medellivslängden för rock- och popstjärnor under perioden 1956–2006. Forskarna har definierat pop- eller rockstjärna utifrån två publicerade listningar av de 1 000 respektive 5 000 bästa skivorna någonsin, vilket sammanställts av både musikkritiker och fans. Utifrån dessa har 1 489 rock- och popartister från Nordamerika och USA, samt uppgifter om huruvida deltagarna var soloartist eller medlemmar i en grupp inkluderats i studien.
För 137 artister (9,2 procent av samtliga) har uppgifter funnits tillgängliga (i medier, biografier etc) om att personen avlidit under perioden och också när det skett och orsaken (däribland missbruksrelaterad död, malignitet, suicid etc). Det faktum att närmare var tionde deltagare avlidit innebär i sig ökad dödlighet jämfört med befolkningen i stort. Medellivslängden bland de avlidna var c:a 40 år för artister från Europa och 45 år för från Nordamerika.
Dödsfall till följd av missbruk och cancer var vanligaste dödsorsaker och svarade vardera för 18 % av dödsfallen. Därefter följde hjärt-kärlsjukdom med 15 procent. Men 23 % dog till följd av olyckor och självmord. I dessa fall är ofta alkohol och droger en bidragande orsak, även om det ej framgår av statistiken. Och dödsfall i hjärt-kärlsjukdomar som underliggande dödsorsak hos unga kan vara relaterat till alkohol- och drogmissbruk.
Närmare hälften av dem med missbruksrelaterad död hade haft besvärliga uppväxtförhållanden, jämfört med 25 % bland övriga avlidna. Och bland de avlidna med minst två besvärliga uppväxtförhållanden dog 80 % en missbruksrelaterad död.
Solostjärnor dog i dubbelt så hög utsträckning som medlemmar i grupper. Veteranrockare som Rolling Stones kan lugnas av det faktum att rockstjärnor som varit kända 25 år och längre tenderar att närma sig samma mortalitetsnivåer som i befolkningen i stort. Man har all anledning att tro att själva förhållandet att tillhöra en grupp, ett band kan bidra till lägre dödlighet. För 35 år sedan kom de första publikationerna om betydelsen av socialt nätverk för dödlighet och ohälsa, vilket initierade omfattande forskning i många länder. Forskningen visar entydigt att ett bra socialt nätverk är viktigt för hälsan. (Sedan finns olika hypoteser eller teorier om det är nätverkets storlek eller kvalitet som är viktigast, hur man ska gradera olika slag av nätverk avseende kvalitet, hur man ska mäta frekvens av kontakter, hur man ska behandla interaktioner mellan nätverk av olika slag, mellan nätverk och andra faktorer och sist men inte minst om effekten främst är direkt eller indirekt, buffrande).
Konklusion
Besvärliga uppväxtförhållanden, droger och det tuffa, osäkra livet i pop- och rockbranschen skördar tyvärr sina offer. Fansen och vi andra borde få veta mer om detta. I vilken utsträckning bidrar rokk- och popbranschen med sin idolkult till den ökade dödligheten?
Men forskningen indikerar också att det är viktigt att vi som individer bryr oss om varandra.
Och att det är viktigt med en bra, restriktiv alkohol- och drogpolitik.
För egen del skulle jag glädjas om unga lade ned lika mycket tid och kraft för att försöka bekämpa orättvisor i världen som på dyrkan av pop- och rockstjärnor.
Vi måsta arbeta för ett samhälle med ökad solidaritet och bekämpa krafter som främjar missbruk!
i Andra om: rockstjärnor, popstjärnor, musik,popmusik, rockmusik, död, solidaritet, USA, Europa, droger, massmedia alkohol politik, idoler pop Elvis unga, sång, jazz, sociala nätverk,uppväxt, artister, soloartister, band, Melodifestivalen,
BMJ Bellins och medarbetares artikel LäkartidningenBloggare DN Melodifestivalen SvT Melodifestivalen SvD Melodifestivalen Camilla Gervides blogg – Sveriges bästa musikblogg Schlagerpinglan
SvT om al-Qaida-svenskar
Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11
Folket i Bild Kulturfront Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg
5 svar till “Rock- & popstjärnor: Soloartister dör yngre än de som spelar i band – sociala nätverket spelar roll?”
Haha, Stones dog väl 68 eller 69 ungefär och kan betraktas som ”walking deads” sedan dess! Vill man prata om något långlivat så är väl de svenska killarna (numera gubbarna) i Spotnicks ett bra exempel. Rötterna tillbaka till sena femtiotalet och ännu vid liv.
Jag är och har alltid varit dåligt insatt i pop-världen, var aldrig något ”fan”, tyckte bara att en del låtar var rätt bra. Trist typ i tonåren. Kollar i Wikipedia att Spotnicks bildades 1961 och släppte sin sista platta 2009. Rolling Stones ska ha bildats 1962 och släppte sin sista platta (heter det så nu för tiden?) år 2008.
Min ingång i ämnet var droger och död.
Jag gissar att en hel del av de här stjärnorna kom in på droger via sina läkare, som skrev ut knark eller beroendeskapande preparat till dem för att de skulle orka. Får vi tro Priscilla Presley exempelvis, så tog Elvis aldrig till olagligt knark utan han åt, och åt ihjäl sig på, läkarförskrivna preparat. Hur många fler gäller detta för, Judy Garland, Marilyn Monroe, Vivien Leigh m.fl?
Att Michael Jacksons läkare åtalats för vad han förskrev till Jackson, och som denne rockstjärna dog av, är väl allom bekant.
Jag är numer av den bestämda uppfattningen att saker ska kallas vid sina rätta namn: De som börjat äta narkotiska preparat och från början köper knarket på gatorna/av knarklangare är ”missbrukare”, de som skaffar sig recept och till slut behöver mer och mer av de preparat de fått sin utskrivna, ska kallas för vad de är nämligen ”läkemedelsberoende”.
Jag håller med dig i ditt viktiga inlägg. Du vet kanske att många s.k. lugnande medel och sömnmedel sedan många år är narkotikaklassade. Läkemedelsberoende har förekommit på den diagnostiska arenan sedan mer än 25 år i Sverige. Ett pionjärarbete i landet har utförts av det s.k. TUB-projektet i Stockholm, lett av dr Britt Vikander.
Jag kan informera dig om att detta beaktas i körkortsfrågor, ett område jag känner mycket väl. (Jag är läkarkonsult åt Transportstyrelsen och bedömer 50-75 ärenden/vecka.) 12 kapitlet ”Bruk av substans som påverkar förmågan att köra motordrivet fordon”)i Transportstyrelsens författningssamling (TS FS 2012:19) som vi använder (1 §) gäller ”bruk av
1. alkohol
2. andra psykoaktiva substanser än alkohol, utom nikotin och koffein samt
3. läkemedel som inte är av psykoaktivt slag men som ändå bedöms kunna påverka förmågan att framföra motordrivet fordon”
Hit hör även anabola steroider. Som missbruk räknas vanligen användning av narkotikaklassat läkamedel som ej ordinerats av läkare, eller som används i högre dos än ordinerat.
Min erfarenhet efter att ha bedömt några tusen ärenden enligt 12 kap är att detta handläggs med stor nit och omsorg av personal och kolleger inom Transportstyrelsen.
Men för att bruk av medel ska kunna bedömas fordras att körkortssökande eller -innehavare (vid uppföljning) kommer ihåg att uppge den aktuella medicineringen korrekt.
Men alla människor söker inte körkort.
Även om allt läkarordinerat läkemedelsbruk finns registrerat och tillgängligt i avidentidentifierad form för forskning vet inte den enskilde läkaren om patienten har narkotikaklassat läkemedel redan utskrivet om denne inte uppger det.
Inte bara rock- och popstjärnor i USA dör av drogöverdoser. Enligt statstik dog c:a 38 000 personer i USA av drogöverdos år 2010, jämfört med c:a 17 000 år 1999.